proffshandboll

Kom ihåg

2011-06-29T07:38:00.001+02:00

Att jag bloggar på prokavaj.se nu för tiden.

Molto abrigado Brasil!

2011-06-28T03:05:00.000+02:00

Brasilien = fantastiskt! En sån himla fin vecka har vi haft. Det känns som om vi har varit borta i hundra år, men bra ändå. Ett gött gäng.

Vi bodde i kuststaden Santos, som ligger ungefär 8 mil från Sao Paulo. För att komma dit åker man buss på bergsvägar i ungefär två timmar. Vi såg bananplantor och färgglada hus. Inga apor eller papegojor.

Vi åkte på båttur, sjukt fort och sjukt roligt! Tina, Haggan och jag på bilden.

Vi spelade tre matcher. Om dom kan man till exempel läsa här, här och här.

Matchgänget. Jojo, Jamme, jag, Majsan, Bosse, Walle, Gabbi och Wallter.

I söndags förmiddag började vi resan från Brasilien till Göteborg. På måndag kväll var vi framme.

Först åkte vi buss i två timmar, sen väntade vi på flygplatsen i nästan fem timmar. Sen flög vi tolv timmar. Sen väntade vi i tre timmar och flög i en och en halv timma. Efter det var det väntan igen och sen tåg i fyra och en halv timma. Det blev 29 ihop.

Sen hämtade jag Kavajen och har ännu inte packat upp.
Nu är jag ganska trött.

Har just bokat hotell i Florida. På onsdag åker vi ju. Kollade lite på bilder och hittade den här fina matsalen. Bokade annat hotell.

Imorgon är det sista träningen med Heid och aktivitet efter. Sen är det semester!
Lo. Ve. Ly!

Hej då

2011-06-18T13:23:00.000+02:00

Tänkte bara säga att jag åker till Brasilien nu. Ni känner till reglerna: inget bloggande.

Men ville också berätta att jag har domänat lite. Alltså kommer jag att finnas på

www.prokavaj.se

i fortsättningen. Där finns inte bara bloggen, utan även lite andra saker. Se så! In och skriv snälla saker.

Just a little bit...

2011-06-17T23:31:00.000+02:00

Amerikaner verkar tycka att dollarsedlar luktar väldigt speciellt. Men jag vet inte riktigt jag. Dom här nio dollarna som har legat på mina föräldrars hallbord ett tag och som jag fick häromdagen luktar inget speciellt.

Fyra ettor och en femma.

Man måste nog vara därifrån för att kunna känna den där gröna lukten. Eller vadå gröna förresten? Dom här är ju mer grå. Monopolpengar.

Snart är det dags att resa!

Och hjärtat blir alldeles varmt när världen är snäll

2011-06-17T16:53:00.000+02:00

Igår fick jag ungefär det finaste sms jag någonsin fått.
Ska inte säga vem det var från, för det kan hända att det är hemligt, men jag ska säga vad det stod:

Hej Annika.
Jag ville bara tacka för att du ville och orkade träna oss det här året. Jag fick en bra start i skolan och började tycka om handbollen ännu mer. Jag känner att jag blivit bättre som handbollsspelare, mycket tack vare dig. Du har hela tiden kommit med bra tips och du har trott på mig som ingen annan förr.
Jag kommer verkligen att sakna dig och jag hoppas att vi ses någon gång framöver. Ser fram emot att se dig på tv också. :) Massor med varma sommarkramar.

Asså barnen! Dom är seriöst det gulligaste jag någonsin träffat!

P.S. Ppa: Brutos hästhage.

Brooklyn Brooklyn take me in, are you aware the shape I'm in? My hands they shake, my head it spins, Brooklyn Brooklyn take me in.

2011-06-17T00:45:00.001+02:00

Hört på träningen idag:
- Hur mycket är egentligen tolv deciliter mjölk?

Min ena syrra har precis varit här. Vi åt grekisk sallad och drack rödvin. Det var väldigt fint.
Vi pratade en del om bästisar, den perfekta snedluggen och om att lära sig röka på en sten i en hästhage.

Min nya låt att panikartat spela på repeat:
The Avett Brothers - I and love and you

Har tre saker att säga er.

1.
Vi löpte biptest på träningen idag. Oförberett.
Mitt mål var att hålla på ungefär längst och det gick bra.

2.
Fick nyss en sjukt rolig bild på den nya tränaren i rosa kofta, men den fick jag visst inte lov att visa.

3.
Mon dieu, vad jag är trött.

Om att vara kung i den lilla världen

2011-06-16T10:27:00.000+02:00

För ett tag sen i GP kunde man läsa om upprörda röster för att det gamla Mauritz kaffe skulle få lägga ner eller flytta eller vad det nu var. Dom skulle inte ha råd med hyran på fancygågatan och det skulle lämnas plats för klädbutik i kedjeform.

Han som gick som en av dom främsta av Mauritz beskyddare var någon slags präst.
"Om Jesus varit med idag hade han gjort upp med högkommersialismen", sa prästen.

Det hela var naturligtvis mycket sorgligt. Folk var arga. Besvikna. Alla utom Tony.

"Jag bryr mig inte. Jag känner inte till stället. Det finns annat för mig att oroa mig för än att små kaféer lägger ner."

Ungefär så är det.

Komsi komsi persikorna!

2011-06-15T23:06:00.000+02:00

En helt vanligt onsdag och vi pratar en del om zebror och lejon.

Lilla blomman.

Idag fick jag lära mig något nytt.
Förutom ingående information om det centrala- vs det autonoma nervsystemet fick jag även reda på att man kan benämna människor som antingen persikor eller kokosnötter, där persikor är att föredra.

För det som räknas är om det finns något kvar av dom när man slängt in dom i väggen. Då kommer kokosnöten, som verkar så sabla tuff och kaxig gå sönder och inte finnas mer, (poff!), medan lilla mjuka mespersikan bara splashas på ytan men behåller sin kärna intakt.

Mitt eget lilla persikohjärta.

På lördag åker vi.

Lite meditation på det, någon?

2011-06-14T13:55:00.000+02:00

PRAISE THE LORD! Datumen för lägret i Brasilien har kommit!

Det har varit lite oklart ett tag. Torsdag, fredag, lördag, annan gång, ingen gång?
Jag klarar inte av sån här inre stress som att inte veta när, eller varifrån. Jag gillar att ha ordning på sakerna. Den inbyggda reiseleitern i mig har ju i princip varit nära en mental kollaps.

Men idag alltså, umleitung, hela fyra dagar innan vi ska åka fick vi veta att det blir just på lördag.

Och efter det, direkt till Florida, Karibien och New York.

Så om ni ursäktar, men nu måste jag nog gå och tvätta/packa/andas/gölla med kissen.

Så hvad nu hvis stjernerne en dag var væk og hvad nu hvis vinden døde stille hen

2011-06-13T00:33:00.000+02:00

En liten playlist för att avsluta veckan kanske.

1. Beyoncé - Save the hero
2. Håkan Hellström - Trubbel
3. Alex feat. Nik & Jay - Hvad nu hvis
4. Petter feat. Makeba Riddick - Get by
5. Missy Higgins - Where I stood

Kavajen hade en bra födelsedag sa hon. Nu sover hon bredvid mig i soffan. Hennes fyra vita tassar är ihoptrasslade till en liten hög som knuffar på mitt ben när hon drömmer. En Kavaj är allt man behöver.

Det var väl allt jag hade att säga det.

Att göra en Titanic

2011-06-12T13:03:00.001+02:00

Det var ju fest på andra sidan älven igår. Det var en mycket bra fest!

Mitt i natten åkte vi båt till rätt sida igen. Här är jag.

Tack för igår Karin!

För er som tror att det här inlägget är ironiskt: Det är det inte.

2011-06-12T11:10:00.017+02:00

Det är en stor dag idag! Kavaj fyller år.

Kavajen, Hjärtat, Kwaj, Knuffen, Skatten.

Första promenaden.

Fick plats i skålen.

Bästa katten jag nånsin känt.

Jag <3 Kavajen!

Fool me once, shame on you - fool me twice, shame on me

2011-06-11T12:50:00.000+02:00

Det är sol i Göteborg. Lite moln med, men mest sol.
Ikväll är det fest hos målis-Karin och då ska man vara finklädd. Hon har precis blivit trettio. Tjejfest vid vattnet.

Jag och GB-girl har köpt presenter och är laddade som tusan.
Det var längesen det var fest nu. Minns inte ens när.
Vi ses väl i vimlet ikväll? Tror det är dags för nåt spännande att hända.

I alla fall.
Nu ska jag ut och åka motorcykel!

Woop woop!

And she takes another step

2011-06-10T22:09:00.000+02:00

Idag tog Bästa Barnen studenten.

Mina Bästa Barn!

Hoppas att livet är snällt mot dom.

And I gotta live it up

2011-06-09T00:00:00.000+02:00

Det där träningspasset med Elvir i Skatås, det var jävligt jobbigt!
Speciellt grodhoppen i jättetrappan efter en timma och en kvarts träning. Efteråt var jag så trött att jag var tvungen att åka hem och sova på soffan i en timma. Lite som att vara på läger alltså.

Utöver grodhoppen var det en massa olika löpningar och spänst och fotarbete och backlöpning. Den typen av träning som är det roligaste man kan göra för utom handboll alltså. Älskar det!

Ikväll var det möte i lovely Heidhallen i tre timmar. Tiden sprang iväg kan man säga.
Nu sitter jag i soffan och äter körsbär. Även det av intresse förstår jag.

Over and out.

So many different suns and we have just one world

2011-06-08T00:18:00.000+02:00

Gött att vara tillbaka i lovely Heidhallen igen! Det är kanske lite kvavt där inne, men ändå så bra. Vi avslutade passet på ÅÄ (Ångest Ängen) med spänst och löpning.
Imorgon ska jag iväg till Skatås och köra fys med Elvir, landslagets nya fystränare. Han har lovat backe och trappa och med mera. Vad det där med mera är för nåt är jag väldigt spänd på. Det är säkerligen något alldeles specialkul. Bäst att ta med extra mycket energi.

På lägret i Uddevalla hittade småttingarna i laget en jukebox i foajén. Dom attackerade den och spelade låt efter låt. Alla var lite sugna på dans och glädje. Och så plötsligt kom Talangen och klickade i en låt hon tyckte passade bra:

Dire Straits - Brothers in arms

Man kan säga att småttingarna inte fattade nåt då. Dom bara:

- Va? Vad är de här för himla låt?
- Den har vi aldrig någonsin hört!
- Man somnar ju typ.
- Varför satte du på den här?
- Jag hade ju önskat Walking on sunshine, vart tog den vägen dååå?

Kanske inte så upptempo direkt och kanske festen dog lite, men ändå. En grym låt för det. Låter lite som Janne Schaffer (Till vinden, Blunda och se) på gitarrspelet. Fint och nördigt.

Jag gillar nördigt.

Jenny: Vi har sommarställe mitt emellan Bovallstrand och Hunnebostrand.

As we go

2011-06-06T23:24:00.000+02:00

I lördags, efter att jag kom hem från Uddevalla, var jag på Andra Långgatans dag. Andralångdagen, kallade dom det. Det kändes som att vara överallt förutom i just Sverige. En hel lång gata i bohemdelen av Göteborg som var fylld av band, dj's, ölserveringar, folk, brassestolar och glädje.
Det var fint på något sätt. Som att alla var kompisar och gillade varandra.

Igår tog jag den ena syrran och bilen upp till sommarstället och badade i havet. Sexton och en halv grad var det. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, för egentligen är jag världens största badkruka, men jag badade till och med två gånger. Och sen åkte det förbi två fiskande västkustsnubbar i en motorbåt med Gyllene Tider (Kom så ska vi) leva livet på högsta. Det var som om hela deras uppenbarelse liksom sa:

Välkommen till en ny sommar i Bohuslän!

Imorgon är det träning med Heid igen. Fint det. Har saknat dom.

Om ni vill minnas:

2011-06-06T22:25:00.000+02:00

Kolla vad jag hittade! Walk with me down Memory Lane.

Baby it's because

2011-06-06T21:34:00.000+02:00

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Bra det.
Veckan på Island och i Uddevalla var som en månad ungefär. Eller det kändes så. Det var nog snabbvisiten till Island som gjorde det, tror jag. Det är skönt att vara hemma nu. Det är bara lite drygt en vecka innan det är dags för Brasilien med landslaget och sen direkt iväg på resan med Holmberg.

Berget till höger kallas Table Mountain och är äldre än tiotusen år. Det ser man på den platta toppen inlandsisen format. Berget till vänster är lava som forsat fram och stelnat efter inlandsisens framfart. I vattnet däremellan blir det aldrig varmare än tio grader, men där finns mycket forell att fånga om man vill.

Matcherna innehöll väl inte direkt några topp-prestationer, det kan man nog inte säga, men det var underbart fantastiskt att få träffa min isländska igen!
Island var sig likt, men vi fick inte träffa några litli hesturinn alls. Vi såg däremot många varma källor och på dom flesta ställen vi var luktade det äggprutt. Allt varmvatten på Island luktar så. Det är svavlet i vattnet som gör det.

Dom tre milen grusväg vi åkte på när chauffören skulle visa oss bakvägen mellan Keflavik och Reykjavik har precis ersatts av en vanlig asfaltsväg. Den sträcker sig en evighet fram och landskapet vid sidan av liknar inget annat. Island är bland det finaste jag vet.

Det här med att resa så mycket. Ibland känner jag att jag bara skulle vilja vara hemma, men jag har lärt mig att det egentligen bara är själva åkandet jag inte gillar. När jag väl är på plats är det nästan alltid helt fantastiskt kul. Speciellt med det underbara landslaget. Det är faktiskt helt otroligt hur fina dom där människorna är. Kärlek till en grupp. Stolthet.

Har i alla fall bestämt mig för ett fotoprojekt att genomföra under veckorna i Florida, Bahamas och New York. Lite skräck och mycket kul. Holmberg får vara stöd. Det närmar sig!

Call me crazy, but this is how we do it

2011-05-28T14:50:00.001+02:00

Woop woop!

Nu åker vi till Island. Bra jobbat där med vulkanen litli hesturinn!

Tillbaka om en vecka.

As you wish

2011-05-27T21:15:00.000+02:00

förutfattad redan fastslagen, på förhand bildad; f. mening fördom

förvänta motse, vänta (sig); räkna med förväntad (i statistik o.d.) trolig, genomsnittlig: f. livslängd

försvinna upphöra att synas, komma bort, gå förlorad; (hastigt) ge sig iväg, rymma; (bildl.) försvinnande liten mycket, mycket liten || -svinner, -svann, -svunnit, -svunnen

Dagen innan Island

2011-05-27T20:53:00.000+02:00

Sista dagen i skolan idag. Sorgen i det!

Fick gölligt kort och godispåsar av mina bästa barn. Jag kommer sakna dom förfärligt. Förfärligt!

To pack up and leave town

2011-05-17T00:15:00.001+02:00

Fem av barnen kom till skolan idag. Så dom lekte lite basket och sen hade vi lite picknick på läktaren istället för att träna seriöst. Vilket, förutom en överdos av ordet ovärt i alla dess former och ett youtubeklipp på en utflippad lärare, även bjöd på några intressanta funderingar på vad man egentligen ska göra efter gymnasiet när det inte finns någonting (inget alls i hela värden!) man tycker är kul förutom handboll?

Well. Det är väl bara att inse att nu efter skol-SM anser dom nog terminen vara avslutad.
Det är den inte ska ni veta!

Om en vecka är det i alla fall match mot fotbollarna på skolan. Och med tanke på hur det har sett ut på fotbollsuppvärmningen innan ungefär varje handbollspass under året så räknar jag iskallt med en storförlust. Den stora frågan är om jag i rollen som fotbollscoach måste komma iklädd kostym?

För mig börjar snart en period av extremt mycket resande. På onsdag åker jag till Stockholm för att vara med på handbollskryssningen. Inlåst på en färja ihop med nästan tusen handbollstöntar i ett dygn - vet inte om jag ska se fram emot det med glädje eller ångest! Tur jag ska dela hytt med Haggan. Hon är göllig!

Haggan och jag på SM-banketten. Glada.

Tillbaka i stan igen på lördag. Och en vecka efter det åker vi till Island (hjärta Island!) och Uddevalla med landslaget. Sen har jag faktiskt lite drygt tjugo dagar hemma innan det återigen är dags för landsslagssamling. Den här gången är det nio dagar i Brasilien.

Och sen, sen! Sen är det bara två dagar kvar till min och Saras sydamerikaresa, som naturligtvis inte längre är som den planerades. För istället för till Sydamerika, åker vi nu till Florida, Bahamas/Karibien och New York.

Kavajen får stanna hemma.

Leave me out with the waste

2011-05-15T20:53:00.001+02:00

Lördagsdrama:
Igår var jag och gick lite på Avenyn med min kille och då, helt plötsligt var det en tjej som gick ut och ställde sig mitt på spårvagnsspåret. Jätteledsen var hon. Jättejätte.

Och sen kom spårvagnen i full fart och hon flyttade sig inte. Spårvagnen åkte och åkte och hann knappt stanna innan den var helt framme vid henne. Det var nog bara en centimeter kvar. Och spårvagnsföraren blev vansinnig (kanske mest rädd egentligen) och rusade ur vagnen och slet bort tjejen från spåret. Han nästan slängde iväg henne ut på bilvägen bredvid. Då blev hon ännu mer hysterisk och gick fram till en kille som satt på caféet där.
"Du bryr dig inte ens", skrek hon till honom. "Du bara sitter här och... ÅH! DU BRYR DIG INTE ENS!"

Och killen gömde sig i sin luvtröja och såg ut som om han ville försvinna. Poff. Hennes historia, så oerhört fylld av ångest just nu tror jag. Helst hade jag velat placera henne i ett annat liv, där killarna inte gömmer sig och där man inte behöver försöka bli överkörd av en spårvagn för att få bekräftelse, men jag gjorde inte det. Jag borde ha gjort det.

Söndagsdrama:
En heldag i hallen för att vi firade Heiddagen. Finalen blev väldigt spännande och jag fick dela ut pokalen till vinnarna.

Kontrasterna.

(P.S. Nu ska bloggen komma igång igen. Och Tanten: Kanske blir det en bild på Kavajen snart.)

Wohoo!

2011-05-08T04:51:00.001+02:00

All star team.

The joy!

More and more I keep coming around

2011-05-05T15:01:00.002+02:00

Tiden bara försvann. Vet inte riktigt vad som hände.
Men jag antar att det var landslagssamlingen i Kroatien (vinst i första matchen och förlust i den andra) följt av våren som plötsligt bara infann sig.

Det har egentligen hänt en hel del sedan sist, och jag har tänkt på er. Men det har inte blivit mer än så.

Den gamla säsongen har avslutats och den nya har påbörjats. Och det känns så väldigt bra att börja om igen. Ny tränare och allt. Det blir bra det här.
Det trodde jag kanske inte när vi satt ett gäng på den kroatiska stranden i 23 grader och alla pratade om slutspel och viktiga matcher och finaler. För då var det bara några dagar kvar till Heids första träning på försäsongen.

Men det är roligt det här!

Majblomma live.

Och förutom den stora SM-finalen på lördag är det även dags för skol-SM på söndag och måndag. Barnen ska tävla! Oh, känner mig lite som en mamma som ska se sina ungar vara med. Hur det nu känns.

Blir oavsett vilket mycket spännande och jag ser väldigt mycket fram emot att få coacha i ett riktigt sammanhang. Det blir också intressant att se om den där tonårsslappheten får vika hädan utanför skoltid. Annars får vi nog jobba lite på det där med hemlöpet...
Dom har fått papper på alla kombinationerna och vi har övat väldigt duktigt. Halv fem i Lundbystrand smäller det på söndag. Kom och titta!

Imorgon är det fullt schema. Familjehappening med trettioårskalas i Linné och så kommer Pusslet och Talangen och ska sova över hos mig och Kavajen inför den Stora Festen (SM-banketten) på lördag.

Potentialen på den här helgen!
Bäst att fira med lite musik.

1. Katy B - Power on me
2. 047 - Let you go
3. Little Majorette - Bite the bullet
4. Chipmunk feat. Eric B - Follow my lead
5. Veronica Maggio - Snälla bli min
6. Dante - Next to you (veckans bästa!)

And when I fall down, I have to pick my self back up

2011-04-10T00:28:00.001+02:00

Day 06 - A song that reminds you of somewhere
Hur roligt det än är (eller jag tycker det i alla fall, vad ni tycker vet jag inte) med lite nostalgi här i musiklistan, så frångås det idag. Det blir lite back to basics, handbollandet.

Right said Fred - Stand up (for the champions)

På min första landslagssamling 2005 åkte vi till Tjeckien och spelade Chebturneringen (och mötte Kina, Tjeckien och Holland). Vi vann den, och när det var uppställning och blommor och annat jox så spelade dom den här låten för oss. Efter den turneringen spelade jag alla landslagsmatcher utom två (en träningsmatch i Makedonien med feber och den mot Ryssland i EM 2006 när mitt finger hade hoppat ur led i matchen innan) fram tills jag blev korsbandsskadad. 2008.

För mig symboliserar den här låten början på något fantastiskt. Mina år med landslaget.
Det var även i Tjeckien min kommande tränare i Horsens såg mig spela och bad mig komma dit.

Kavajen och jag jobbade lite med självporträtt idag. Men jag fick håret i ögonen och hon tog spjärn för att rymma ner på golvet.

Jag gav upp och blev ego istället och Kavajen gick och tuggade på några tulpaner.

En bra, men lite konstig låt:
The sounds - It's so easy

och så två andra:
Paloma Faith - Smoke and mirrors
Wiz Khalifa feat. Too Short - On my level

Och så var jag i Partillebohallen och såg Sävehof mot Skövde. Höjdpunkter i den matchen: Skövdes tjeckväxlar i andra halvlek som lurade brallorna av sävehofförsvaret och Jaminas svincoola skott i slutet. Och (självklart!) även att träffa Stjärnan för en fika efteråt.
Repris på det nästa vecka, lovely!

It's like a story of love

2011-04-06T23:51:00.001+02:00

Day 05 - A song that reminds you of someone
När jag var ungefär 14 var jag inte mycket annat än en irriterande tonåring. Jag gillade att göra saker jag inte fick, som att dricka folköl, vara ute (för) sent och sitta med fötterna på sätet i spårvagnen för att göra pensionärerna upprörda. Ni fattar ju, obstinat i sin renaste form. Och en av mina främsta partners in crime var Åsa. Vi gick på olika skolor och hon var egentligen mycket coolare än vad jag var. Men som tonåring är man lättmanövrerad och ombytlig. Så jag blev också rätt cool snart. I alla fall sjukt mycket coolare än innan.

Yazoo - Only you

Åsa lärde mig typ allt som var viktigt (kanske att det känns lite mindre viktigt så här i efterhand, men det gör väl å andra sidan det mesta man gjorde i högstadiet) och vi gjorde allt ihop. På vintern hängde vi på olika caféer och på våren i Vasaparken. På sommaren hade vi säsongskort på Liseberg och totalspaning på samtliga italienare på Gothia cup. Och när vi gick hem genom staden mitt i natten var det inte alltid så lätt att bara gå tyst. Vi var ju tonåringar! Så då sjöng vi den här låten med armarna krokade i varandras tills grannarna slet upp sina halvöppna sommarfönster och skrek åt oss att hålla käften.

Som en begynnelse

2011-04-06T20:47:00.002+02:00

Så himla fint att ha min isländska på besök! Jag hann naturligtvis inte blogga under tiden. Men nu är det dags igen. Så vi börjar med den här. En lite halvvissen tulpan från tidigare idag.

Sen kommer det mer.

Meantime I wait for the next time

2011-03-31T15:51:00.000+02:00

Min isländska baby, gamla nummer 19 alltså, är på väg hit nu. Hit till mig i Göteborg!
Lyckan i det, gänget!

Och två svinbra låtar på det.

Adele - Someone like you
Black Eyed Peas - Just can't get enough

Bra helg coming up.

I wouldn't wanna have it any other way

2011-03-31T00:28:00.000+02:00

Veckans skörd via instagram.

Joseph, systerson.

Bänkarna på Plikta.

Träd nummer ett.

Träd nummer två.

När jag går längs med havet

2011-03-29T00:18:00.000+02:00

Day 4 - A song that makes you sad
Jag spelar olika låtar under olika perioder. På repeat, repeat, repeat. Och nästan alla låtar påminner om en tid eller händelse. Jag är sällan eller aldrig neutralt inställd till musik. Det vet ni nog.
Men det finns en sida av mig som ni inte som läser den här bloggen inte känner till. Naturligtvis är det så. Den är något djupare än den gegga som finns här.
Här är jag yta, men på riktigt är det inte på samma sätt. På riktigt är jag nog allt annat än yta skulle jag tro. Och det är en uppdelning jag själv har valt. Jag har valt att bara dela med mig av en liten del av mig själv. Det känns oftast bättre så. Kanske inte alltid, men i det långa loppet.

Det finns många låtar som kan göra mig sorgsen eller som tar fram minnen jag helst gömmer undan. Men jag blir inte ledsen bara av att lyssna på en låt. Det handlar om hur livet är under perioden, helt enkelt. Just nu är jag inte ledsen alls. Överlag så är det lite som att livet har återvänt till mig sedan jag flyttade till Göteborg igen.

I Horsens var handbollen och livet annorlunda och absolut inte dåligt. Det är en gullig liten stad med mängder av fina människor som jag saknar nu. Men där fanns också en person som verkade leva enbart för att trasa sönder mig. Och det blev som ett ogräs över min vardag där. Det blir väl lätt så kanske. I alla fall för mig.
Så, påminnelser som är som eftertexter till en sorglig film:

Andreas Grega - Alla utom jag
Andreas Grega - Ta vad du vill

Nu däremot, finns inget av det där kvar och filmen har slutat visas. Nu finns bara bra. Eller bättre än bra. Du och jag.

Sommarlov?

2011-03-28T23:37:00.001+02:00

Idag hade vi säsongens sista träning. Fotboll, eller vad man ska kalla det. Gamla mot unga. Gamla vann så klart en övertygande seger.

Här är en duktig handbollstjej och jag. Hon tränar innan oss på måndagar och ville gärna ha en bild ihop.

Vi tog en lagbild idag med. Den blev säkert väldigt fin.

Jaha. Och vad ska jag säga mer?
Så här fyra veckor innan försäsongen drar igång igen.

Godmorgon solstråle, glädjen!

2011-03-26T10:59:00.000+01:00

Day 03 – A song that makes you happy
Idag, gänget, finns det ingen annan låt som gör mig gladare än den här.

Christina Aguilera - Not myself tonight

Det är BK Heids inspringningslåt. Och det är ungefär allt jag behöver säga om den.

Kvartsfinal nummer tre idag. Måste vinna!

Let the past be the past - indeed!

2011-03-24T12:54:00.000+01:00

Hur veckan har varit via instagram (och lite i verkliga livet).

Fåglarna har pussats.

Kavajen har spelat ishockey.

Duvjävlarna på balkongen har mött sin överman.

Och idag är det lite en sån här dag.

Förlust i dom två första kvartsfinalerna. Första matchen efter två förlängningar och straffar. Igår med ett mål. På lördag har vi sista chansen. Vi tänker ta den.

Jag kan inte heller dansa, so what!

2011-03-17T20:18:00.000+01:00

Day 02 – Your least favorite song
Det finns många låtar jag verkligen inte gillar. Oftast för att dom för med sig minnen jag inte önskar komma ihåg. Men ibland bara för att låten är så jävla asdålig att man (jag) inte står ut! Som till exempel:

Genesis - I can't dance

Sen att den påminner om en kille som var så sjukt irriterande (säkert egentligen mycket snäll och vi för tonåriga för att uppskatta det, men så var det på den tiden) och hela tiden skulle dansa den där löjliga dansen som Genesis gjorde i videon.

"Asså, orka!" tänkte jag då. Det var för övrigt lite av mitt motto på den tiden, men det behöver vi ju inte prata om här.
Jag gissar att snubben slutat med Genesisdansen (fast man vet ju aldrig), men låten gillar jag fortfarande inte.

Ifall ni undrade

2011-03-17T15:13:00.002+01:00

Det där med instagram, håller ni på med sånt?

En app på iphonen alltå, för er som inte vet, där man delar med sig av bilder. Jag finns i alla fall där. Leta upp mig om ni vill. Proffshandboll är namnet.

Fyra av mina bilder.

Sometimes love comes around and it knocks you down

2011-03-16T21:02:00.001+01:00

Day 01 - Your favorite song
Så futtigt egentligen, att bara få välja en enda låt som sin bästa. Det är ju inte ens möjligt på riktigt. Men okej, jag har valt.

Kanye West & Keri Hilson - Knock you down

Under maj och juni för snart två år sedan lyssnade jag på den här låten på repeat ungefär från det att jag gick upp tills jag gick och la mig. Det var inte min bästa period i livet, det var det inte. Men låten har hängt med ända sedan dess och jag har inte tröttnat på den en enda gång. Och kanske är den inte så fancy eller sofistikerad, men det är å andra sidan inte jag heller.

För att det är dags

2011-03-16T20:01:00.000+01:00

Okej. Det är dags för ett tema.

Så här är det. Varje dag (typ) ska jag skriva en grej om musik. Eller vet inte om jag kommer skriva så mycket, men jag kommer välja en enda låt varje dag, på ett tema.

Listan:
day 01 – your favorite song
day 02 – your least favorite song
day 03 – a song that makes you happy
day 04 – a song that makes you sad
day 05 – a song that reminds you of someone
day 06 – a song that reminds you of somewhere
day 07 – a song that reminds you of a certain event
day 08 – a song that you know all the words to
day 09 – a song that you can dance to
day 10 – a song that makes you fall asleep
day 11 – a song from your favorite band
day 12 – a song from a band you hate
day 13 – a song that is a guilty pleasure
day 14 – a song that no one would expect you to love
day 15 – a song that describes you
day 16 – a song that you used to love but now hate
day 17 – a song that you hear often on the radio
day 18 – a song that you wish you heard on the radio
day 19 – a song from your favorite album
day 20 – a song that you listen to when you’re angry
day 21 – a song that you listen to when you’re happy
day 22 – a song that you listen to when you’re sad
day 23 – a song that you want to play at your wedding
day 24 – a song that you want to play at your funeral
day 25 – a song that makes you laugh
day 26 – a song that you can play on an instrument
day 27 – a song that you wish you could play
day 28 – a song that makes you feel guilty
day 29 – a song from your childhood
day 30 – your favorite song at this time last year

Idag är dag 1. I'll be back.

Like I'm indestructible

2011-03-15T00:17:00.000+01:00

Längesen nu. Det blir så ibland.

Och vad har jag gjort sedan sist? En hel del faktiskt. Varit i Lödöse och köpt en kökssoffa till exempel. Men det skiter väl ni i kan jag tänka mig. Trots att bonden jag köpte soffan av berättade att våren faktiskt är på väg för:
"Det upptäcker man tidigare på landet nämligen och jag har sett att den är här nu."

Och dessutom så blev vi fyra i elitserien (Heids bästa någonsin) och får lov att möta Skövde i kvarten.

Första matchen är i Heidhallen på lördag.
Förstå spänningen! Förstå storheten! Förstå längtan!
Vi är laddade som fan, det kan jag berätta. Rysningar.

Och så kan vi lyssna på Ellie Goulding - Your song för att det aldrig låter så när Elton sjunger den eller på R.E.M. - Walk it back för att dom har släppt en ny skiva och livet aldrig kan bli fel då.

Eller så kan man lyssna på några andra, som inte direkt rör sig inom samma genre:
Nelly - Just a dream
Jessie J - Do it like a dude
Flo Rida - Turn around
Rebecca & Fiona - Bullets

Mitt liv som katt

2011-03-05T12:01:00.000+01:00

Kavajen: Bara luktar lite på blomman...

Kavajen: Sjukt god verkar den. Måste smaka (fast jag vet att jag inte får)!
Jag: Kavaj! Vad gör du?

Kavajen: Eh. Inget? Bara sitter här mest.

Bättre förr? Vilket skämt!

2011-03-03T10:35:00.000+01:00

Eh? Hur tänkte hon nu?

Lever vi på artonhundratalet, gör vi det?

I wanna live, I wanna give

2011-03-02T21:52:00.000+01:00

I fredags råkade jag visst få lite hjärnskakning. Det var ju inte meningen.
Och dessutom så visste jag inte om det när jag spelade match i lördags. Efteråt dock, var det rätt jobbigt. I söndags med.
Så i måndags och igår tränade jag inte (doktorn = pappa, bestämmer!). Idag är första dagen utan snurrighet och ont i huvudet.
Så det går i alla fall åt rätt håll!

I söndags passade jag galleriet och dom här som stod i fönstret och var fina.

Imorgon är det träning igen, fast kanske inte direkt full fart. Vi får se. Räknar i alla fall med att var redo och osnurrig på lördag när vi möter IVH hemma.

Kavajen! Hjärtat! (Hon ser lite fet ut på den här bilden, men det är hon inte. Hon är enbart söt och liten. Och gillar att leka kurragömma mitt i natten.)

Asså, min katt. Gölle! Den ihop med livet och våren och allt jävla bra = så sjukt otippat & värt!

En playlist på det kanske.

1. Neil Young - Heart of gold (bäst!)
2. Jenny Berggren - Numb
3. Jessie J, Bob - Price tag
4. Aloe Blacc - I need a dollar
5. Acid House Kings - This heart is a stone
6. JJ - Let go

Later.

Humor!

2011-02-25T22:53:00.000+01:00

Fredag kväll. Laddar för lördagen. Lördagen har potential att bli en bra dag.

Mycket, mycket roligt! Länk här.

I know my kingdom awaits and they've forgiven my mistakes

2011-02-24T14:05:00.000+01:00

Den här veckan har liksom sprungit iväg. På ett gött sätt.

Kände mig segast i stan på träningen i tisdags, men efter en vilodag igår känns det nu bra igen.

Så nu sitter jag hemma och jobbar med lite olika projekt i väntan på träningen. Mitt huvud är fullt av idéer och det är så skönt att få ut några ibland.

Men vi kanske skulle prata lite om matchen mot H43 i söndags? Den var ju helt störd! Ni vet det va?

Vi låg under med 4-11 efter typ en kvart. Och i halvtid (man får inte säga halvlek för då blir redaktör Wigren upprörd!) stod det 16-19. Normalt sätt är det ett slutresultat för oss, men vi hade inte den bästa dagen i försvaret, det hade vi inte. Men sen, när hela matchen hade spelats, stod det 28-41. Till oss alltså. Sjukt starkt av oss att vända på det, tycker jag!

Och på lördag är det hemmamatch igen. Kropps kommer och spelar i Heidhallen. Mycket spännande!
Och snart ska jag iväg och extraknäcka som kanslist i form av handbollsbollköpande bilförare.

Mmm... Selectbollar!

Lite musik på det kanske. Det är det här jag lyssnar på idag när jag sitter hemma och jobbar. På repeat.

1. Killabite - Follow me home
2. Diddy - Coming home
3. Colbie Caillat - I do
4. Albin Gromer - Här inne hos mig
5. Lenny Kravitz - Come on get it
6. Lykke Li - I follow rivers
7. Daniel Adams-Ray - Lilla lady

Det var väl det. Det är en bra torsdag idag.

På dagsordningen ungefär

2011-02-20T00:05:00.000+01:00

Alltså, den där reseplaneringen. Man kan säga att den verkligen har gått framåt under dom här dagarna!

Vi har till exempel valt startort (Quito), halvvägsort (Caracas) och slutort (New York). Bara detta, ska ni veta, bara detta känns sjukt spännande!

(ÅH! För Sydamerika och USA och Karibien!)

Och sen i New York ska jag träffa min gamlagamla bästis som bor där (observera det sinnesjukt coola i att BO i New York!) och hon ska visa mig allt viktigt där. I flera flera dagar!

Den här resan! Den har lite oddsen på sin sida för att blir den bästa någonsin faktiskt. Någon som har erfarenheter av Quito/Ecuador, Venezuelas kust mot Karibien eller N.Y. är mer än välkomna att upplysa mig the good and the bad. Ska alltså åka i juli.

Kavajen ska få bo på landet och jaga möss när jag är i Amerikat.

Så från och med nu har den här bloggen fått ett par nya kategorier (typ Sydamerika och N.Y.).

Peppen inför denna resan!

Jaså dit

2011-02-18T23:04:00.001+01:00

En konversation igen. Inne i telefonbutik.

Kund, till exempel vi: Har ni några gamla mobiler som man kan köpa begagnat?

Tjej bakom disken: Nej, vi skickar alla gamla telefoner vidare till västvärlden.

Vem vare som tvätta sa du?

2011-02-18T00:59:00.000+01:00

Sara skulle med och träna i hallen idag. Och så står vi och byter om och hon tar upp sina strumpor ur väskan.

Sara, 31 år gammal: Åmmä! Nu har mamma parat ihop en vänsterstrumpa med en vänsterstrumpa! Vem kan träna med två vänsterstrumpor liksom...

Jaså?

2011-02-17T15:55:00.001+01:00

Jag: Bara så att du vet så luktar det asäckligt i min trappuppgång. Lite odefinierat liksom.

(Vi går in.)

Sara: Åh! Det luktar regnskog!

På väg mot våren

2011-02-17T10:37:00.001+01:00

Hittills har veckan med februarilov varit mycket bra! Den har liksom tagit det lugnt och inte rusat. Det gillar jag.

Vi har tränat på ganska bra i Heid. En massa löp (stora och lilla krysset - ny övning för mig - i måndags och utelöp i tisdags) och en massa handboll. Vi har oftast väldigt mycket fart i våra handbollspass med. Det är gött. Det blir som gratis fysträning, eftersom man (jag) inte tänker på att det är jobbigt, bara att det är kul. Handbollsnörd, jag vet.

I söndags kom mamman och systern hem från två veckors textilresa till Indien. Har aldrig riktigt varit sugen på att åka dit, men efter deras prat känns det nästan som ett måste faktiskt.

Men först, planering av sommarens resa! Blir inte Indien.
Om en timma ska jag hämta den inplanerade reskompisen, bästa Sara, på centralen. Hundra år sedan vi sågs sist. Verkligen på tiden nu!

Så ja, i helgen kommer vi jobba med fika, kolla på bilder från resmål, livsuppdateringar och planering. Och fika. Och planering. Ja, ni fattar. Och på söndag är det match i Lund mot H43.

Sjukt tråkigt inlägg. Men så blir det ibland.

Killabite - Follow me home.

Back where I belong, yeah I never felt so strong

2011-02-11T15:27:00.001+01:00

Jaha. Först var vi i Eslöv och ledde med 15-9 i paus. Gött, tänkte man kanske då. Men nej, det var inte så gött. För 15-9 blev tragiskt nog till 19-20 och förlust. Mycket illa!

Man kan kalla det för en kollektiv kollaps (och jag vet att ni kommer fråga hur det går till, hur kan det hända, varför blir det så?) som jag för en gångs skull kan påbörja en förklaring till.

I det här fallet berodde det på tre saker, främst:

1. Vi tappade vår kontring och fart och vågade inte gå på mål.
2. Vi tappade vårt breda spel och fick inte deras försvar i rörelse.
3. Vi valde att skjuta våra skott rätt på deras målvakt och gjorde henne till världens bästa.

Illa, som sagt.

Diddy - Coming home. Bäst!

Men i alla fall. I onsdags mötte vi Skövde och trots att vi låg under med 16-9 (alltså nästan som i Eslöv, fast tvärt om) så lyckades vi inte vända och vinna (som dom gjorde), utan gjorde en rätt igenom ganska så usel insats. I första halvlek främst bakåt och i andra framåt.

Så idag är vi handbollslediga och sällan har det känts så skönt. Nästa vecka är det dessutom lov från skolan så jag känner mig plötsligt så väldigt fri.
Detta firas givetvis. Idag till exempel, har jag firat genom att måla mitt sovrumsgolv i en nästan svart färg. Jag hoppas jävlar att det blir bra, för annars får jag köpa heltäckningsmatta och låtsas som om det var så det skulle vara.

Anyway. Lite senare ska jag i alla fall in till stan och dricka ett glas vin med en bra Malin. Och imorgon ska jag fira vidare genom att gå till Heidhallen och se A-flickorna spela SM.

Och oh, oh! Bloggen har just passerat tusen inlägg. Sjukt mycket att fira nu för tiden tydligen.

Ibland förstår man, ibland inte

2011-02-07T08:37:00.001+01:00

Morgonens skolkategori.

Elev: Tvåorna kommer nog inte till träningen, för dom har inga fler lektioner idag.

Men. Dom som är här = Mycket gölliga barn!

Would do it again, do it again

2011-02-05T23:24:00.002+01:00

Spenderade en del av kvällen med att gå på Göteborg Filmfestival. Inte så många biljetter fanns kvar så valet av film styrdes enbart av utbud istället för efterfrågan. Ni vet, det där man lär sig om på samhällskunskapen.
Och då blir det väl som det blir. Såg en turkisk film som inte handlade om något alls och var sjukt seg. Den handlade faktiskt mest om folk som åt.

Innan filmen började presenterades den av en något nervös gråhårig dam.

"Ja... Det var väl det. Jag skulle bara önska er välkomna." Avslutade hon sitt lilla tal.
"Och påminna om att stänga av mobiltelefonerna!" Hojtade kvinnan bredvid mig.
"Det är klart..." Svarade den nervösa damen. "Men det är så tjatigt att behöva dra det varje gång. Folk vet väl nu?"

Kvinnan bredvid mig nickade ivrigt, lite som ett nöjt barn som just skvallrat om vem som ätit den sista kakan. Och sen tog hon upp sin godispåse och satt och hetsprasslade med den under filmens första halvtimma.

Och sen, sen! Då ringde hennes mobiltelefon.

Alltså, humorn i det mina vänner. Humorn!

You're a fake, a fake, you'll never get far

2011-02-04T09:47:00.001+01:00

Dagens konversation i skolan 1:

Barn: Hon kommer inte idag.
Jag: Varför inte, sjuk?
Barn: Nä, asså... Hon höll på att halka när hon gick hem från träningen igår så hon vågar inte gå ut idag.

Dagens konversation i skolan 2:

Jag: Ska du inte vara med idag?
Barn: Nej. Jag har prov.
Jag: Jag förstår inte.
Barn: Asså, jag har prov sen. Så jag går ner och gymmar.
Jag: Jag förstår fortfarande inte. Vad är skillnaden mellan att vara med på handbollen och att gå ner i gymmet?
Barn: Nä... Eh. Jag har prov!

Lite info från andra sidan havet

2011-02-02T11:54:00.000+01:00

Hur går det egentligen för dansk handboll?

Här kan man läsa att den är nära en ekonomisk kollaps.

En summering för dom som inte orkar läsa danska:
En man har gått igenom 20 danska klubbars ekonomi, både på herr- och damsidan. Han kallar resultatet för "alarmerande". Det genomsnittliga underskottet i klubbarna 2,8 miljoner efter skatt. Han nämner bland annat Viborg som en av dom med stort underskott. 12 miljoner faktiskt. Ganska mycket. Och så avslutar han med att berätta att Randers och Team Tvis Holstebro har bäst ekonomi.

(Jag har inte brytt mig om att skriva om herrklubbarna han nämner i artikeln.)

Alltså står jag fortfarande fast vid min åsikt om att Bella borde gå till Randers (som dessutom ligger nummer ett i ligan för tillfället).

When I said what I said I didn't mean anything

2011-02-01T23:47:00.001+01:00

Det är dags för dansk musik. Ja!

Följande fem länkar är från youtube, för danskarna jobbar inte så mycket med Spotify.

1. Burhan feat. Nik & Jay - Tættere på himlen
2. Xander - Det burde ik være sådan her
3. Hej Matematik - Kato på maskinerne
4. Joey Moe - Jorden er giftig
5. Joey Moe - Yo yo

Och så lite vanlig skitmusik (som jag själv fått leta upp eftersom ni är så sega med att dela med er) på Spotify.

1. The National - Conversation 16
2. Italobrothers - Love is on fire (passar kanske inte in här riktigt och personer som inte gillar Stamp on the ground gillar nog inte den här heller)
3. Albin Gromer - Här inne hos mig
4. Kanye West - Dark fantasy
5. The National - Lemonworld
6. Jay Smith - Like a prayer

Det var det.

Bring it on, February!

2011-01-31T23:44:00.000+01:00

En bra dag idag. Trots ny snö.
Allvarligt? Lägg av nu vintern.

Barnen och skolan på morgonen. En skoldag nästan helt utan underliga meningar. Annars brukar dom vara oerhört finurliga när det kommer till konversationer dom små liven. Det märks till exempel skillnad på ettorna och två/treorna. Ettorna anses överlag vara lite sämre (av två/treorna alltså). Det himlas en hel del med ögonen och så låtsas dom ibland att dom inte vet vad dom yngre heter.

Jag, som själv har provat på det där med att spela cool och så, vet naturligtvis att dom bara gör sig till. Dom är rätt gulliga faktiskt. Tror att det inte märks. Sött.

- Asså, vem fan var det som sa det där med skoskavet? Undrade en av dom. Jag pekade på personen ifråga. En av tvåorna som hängde i samma klunga som den trea som undrade.
- Va! Jag trodde det var en i ettan!

Typiska översittare dom där äldre barnen...

Nu har jag hotat dom med biptest när dom minst anar det. Dom säger att dom vaknar på morgonen och hoppashoppashoppas att det inte är just idag. Varje dag.

- Annika, vill du inte köpa en sån här påse av oss? Frågade en av treorna i fredags och höll upp någon slags hemtryckt tygpåse framför sig.
- Nej, varför skulle jag vilja göra det? Svarade jag så klart.
- Men asså, det är vårt projeeekt. Svarade hon och la till att jag fick välja trycket själv.
- Okej då. Sa jag och tänkte att man ju får ställa upp för ungdomarna nu för tiden.

40 spänn har dom fått nu och får själva väja tryck. Jag är mycket, mycket spänd på vad för nåt roligt det kan bli! Dom viskade något om sina egna namn på påsen. Ihop med ordet bäst. Men så mumlade jag lite om det där med biptestet och betyg och sånt och så lät det lite bättre sen.

Vi får väl se. Som sagt, oerhört spänd på resultatet!

Ett pass (explosiv styrka och intervaller) från Claes program innan hallträningen gjorde att jag kände mig pigg som fan under handbollen direkt efter. Mycket löp idag och mycket lägen.

Vi laddar för nästa match, på söndag.
Kanye West en liten stund till och sen sova.

You wanna live for tomorrow, you've got to live today

2011-01-29T23:14:00.000+01:00

Match idag igen. Och ännu en vinst! Slog Spårvägen med 27-20 i lovely Heidhallen. Vi är inne i en bra period nu. Mycket härligt. Nästa helg ska vi till Eslöv (eller var dom nu spelar) och möta dom.

Måste nog börja skriva om den danska ligan igen, för vad är det som händer med Viborg? Tre hemmaförluster i rad. Isabelle Gulldén kommer (om hon nu bestämmer sig för att gå dit) att komma som en frälsare. Det är bra tycker jag, för Bella är för mycket stjärna i sig själv för att hamna som någon slags sparringpartner till övriga storspelare i Viborgs damlag.

Hon ska inte dit för att lära, hon ska dit för att äga.

Helst hade jag sett Bella i exempelvis Randers, som är ett lag på väg upp på tronen och där jag tror att hon kan få en helt annan roll än i Viborg. Men eftersom det verkar som om (det är alltså obekräftade uppgifter jag hört men inte avslöjar källan till) dom har blivit av med sin största sponsor och alltså fem miljoner per år så kanske det är ett dumt val. Jag vet inte, men Randers har alltid känts stabila.

Kavajen längtar ut. Det gör jag med. Hon vill jaga duvor och jag vill prata med blommorna och lämna jackhelvetet hemma.

När det blir vår Kavajen, då ska vi gå ut du och jag. Du i koppel, jag utan jacka. Eh.

Lördag kväll, trött som ett as. Sova.

Let them get you too

2011-01-28T23:00:00.000+01:00

Fredag kväll. Förlust för Sverige, vinst för Danmark.

Ni kanske såg brevet som "vi" skrev till herrlaget. Well. Jag skrev det på uppdrag av Expressen. Ni hittar det här.

Egentligen vill jag bara tipsa om två låtar (och säga att ni inte direkt var lysande på det där med att tipsa om ny musik - jag är faktiskt lite besviken!) som jag upptäckt:

1. Adele - Rolling in the deep
2. Lisa Miskovsky - Got a friend

Ja, det var väl ungefär det.

Jaså?

2011-01-28T15:28:00.001+01:00

Saker man helst inte vill höra när man precis ska låna (passa) en görsöt bebis:

- Han bajar bara var fjärde dag, men då kommer det asmycket.

- Förresten så var det fyra dagar sedan sist just idag.

Humorn i den ungen alltså, humorn!

2011-01-28T00:46:00.000+01:00

Leah är snart fyra år. Hennes mamma är min syster. Dom har åkt tunnelbana ihop och just gått av. Leah pratar lite för sig själv där hon går strax efter sin mamma. Två gamla, gamla (typ nittio år, säger Leahs mamma) tanter retas och härmar henne. Leah får nog.

Leah: Var är min mamma? Var är min mamma?
Två nittioåriga tanter: Var ääär min maaammaaa?

Leah vänder sig om och stirrar argt på dom.

Leah: Min mormor är död.

Katten dansar.

What you see is what you get

2011-01-26T17:44:00.000+01:00

Det är alltså Staffan Olsson som har fått ett café uppkallat efter sig på Island. Då vet vi det och tackar M för informationen.

Nu, dagens (och mitt livs) första bokeh:

Dagens tulpanbild

2011-01-26T12:37:00.000+01:00

Café någon?

2011-01-25T23:26:00.001+01:00

Någon har under dagen googlat på

"café uppkallat efter sig på Island, handbollsspelare"

ungefär sjutusen gånger och av någon anledning hamnat på min sida. Varför? Vet ej. Det enda isländska café jag känner till är Vulcano Café på Vestmannaeyjar. Och det är ju helt uppenbart uppkallat efter vulkanen, inte handbollsspelaren.

Så om det är någon där ute som vet nåt i ämnet kan den väl vara vara vänliga att berätta så att den stackars undrande får reda på hur det ligger till. Verkar jobbigt att googla på olika varianter av något en hel dag. Lite desperat på något sätt.

Asså danskarna...

2011-01-25T22:49:00.000+01:00

Man måste ändå gilla dom!

På allmän begäran:

2011-01-25T20:28:00.000+01:00

Nu kan man gilla inläggen.

Årets mål: Bloggen ska bli lite som Facebook.

Nej, nog inte. Men gilla kan man ändå.

Made my day

2011-01-25T15:00:00.000+01:00

Brevbäraren kom precis med post. Jag fick ett brev med ett hjärta på! Ett tag sen det hände sist, kan jag säga.

I alla fall. Så här fint var det:

Ett fanbrev!

Asså, jag dör typ av glädje nu.

Hej då.

Om hur man känner sig skitsmart

2011-01-25T13:51:00.000+01:00

Var på stan nyss. Inne på H&M faktiskt.

Och såg jag någon jag kände igen i rummet bredvid. Personen stirrade tillbaka på mig.
Jag funderade på att hälsa.

Insåg att det var en spegel.

Och en playlist på det

2011-01-24T23:57:00.000+01:00

1. Salem Al Fakir - Split my personality
2. T'Pau - China in your hand
3. Scissor Sisters - Land of a thousand words
4. Mr Big - Stranger in my life
5. Kanye West - So Appalled

Jag behöver ny musik. Hjälp?

Det var väl det.

P.S. Anonym, barnen är i gymnasieåldern. Jag kallar dom mest för barnen för att det är roligt. Jag vet att dom egentligen inte är barn (bara till sättet ibland) utan ungdomar. Gölliga ungdomar!

Om att tycka till om Handbolls-VM

2011-01-24T23:50:00.000+01:00

Innan herrarnas VM började trodde jag inte så mycket på dom. Sverige alltså. Jag tänkte att dom kunde vinna eller komma tvåa efter Polen i gruppen, men inte att dom kunde slå Kroatien eller Danmark i nästa grupp. Nu har dom ju inte mött Danmark än, men ni vet.

Efter att ha sett öppningsmatchen mot Chile live ändrade jag inte uppfattning. För dom verkade ju knappt glada när dom gjorde mål. Jag såg ingen passion. Dom verkade inte ha ett gött lag.

"Hallå!" Ville jag skrika. "Det är en öppningsmatch i ett jävla hemma-VM för fan! Visa glädje, visa vilja!"

Kanske var det pressen, eller det stora i ett mästerskap på hemmaplan. Eller så var dom helt enkelt inte glada. Jag vet inte.

Men sen ändrades det i alla fall lite, med matcherna mot Slovakien och Sydkorea (eller Korea eller vad som nu är politiskt korrekt att skriva, man vet ju inte så noga nu för tiden).
However, vad som verkligen fick laget att växa i mina ögon var smärtan hos spelarna efter förlusten mot Argentina och på sättet dom kom igen efter den. Att vinna över Polen i det tillståndet är starkt.

Sågade till och med under dom berömda fotknölarna av samtliga i media kom dom ut och visade upp det jag ville sett från början. Vilja. Det var som om dom ville tala om för pressen att dom kunde stoppa upp sina sågningar.

Och sånt gillar jag. Som ni ju vet.

Och presskåren gjorde nog just det, för sedan dess har det bara haglat lovord. Även dom bästa kan fela.

Vinsten mot Kroatien igår. Jag är i princip förstummad. Eller ja, inte riktigt kanske. Men jag hade inte tippat svensk seger där. Doder har alltid varit favorit här. Och Balic med divabeteendet, han sjönk som en sten hos mig då. Är det verkligen okej att hålla på så? Vad tycker ni, tycker ni något?

Jag hoppas i alla fall att han ångrar sig. Och om han gör det, kom ihåg: Alla kan göra fel. Alla.

Dagens konversation på jobbet

2011-01-24T09:51:00.001+01:00

Ett barn kommer till träningen för första gången efter jul.

Jag: Välkommen tillbaka.
Barnet: Tack.
Jag: Är du opererad nu?
Barnet: Nej.
Jag: Jaså? Varför har du inte varit här då?
Barnet: Asså, jag har skoskav.
Jag: Du har inte varit i skolan på tre veckor för att du har skoskav?
Barnet: Ja... Men jag har varit på gymmet!

När snön smälter

2011-01-24T00:01:00.001+01:00

I tisdags åkte jag med mamma till landet. Så himla fint!
Och så väldigt mycket mer längtan efter sommaren jag fick!

Blommorna hade frusit på trappan, men var fina ändå.

Men katten i fönstret hade inte gjort sitt jobb...

...för mössen hade smakat på mattan.

Sommaren, det går bra att komma nu!

Vinst och ledig söndag

2011-01-23T15:37:00.000+01:00

Vinst mot Skuru igår. 34-27.

Mycket nöjd!
Vi tappade aldrig fokus eller tro på oss själva. En laginsats.

Tågresan hem efter en vinst är så mycket skönare än efter en förlust. Trots att sj's internet lämnar rätt asmycket i övrigt att önska.

Idag är det en söndag helt utan måsten. Sjukt underbart! Så bara för att jag kan ska jag gå till Heidhallen och se herrarna spela (för första gången den här säsongen) snart. Lovely Heidhallen.

Jag = inte så gammal som man tror

2011-01-19T15:42:00.000+01:00

På måndagar tränar det små små tjejer innan oss i lovely Heidhallen. Dom är nog ungefär tio år eller så.
I måndags kom en av dom fram till mig:

Liten, liten tjej: Hej.
Jag: Hej.
Liten, liten tjej: Det var du som var med och spelade det dära Ungdoms-SM va?
Jag: ...
Liten, liten tjej: Ja, asså på tv.
Jag: Du menar EM...?
Liten, liten tjej: Ja, precis.

Fast som skämt är det rätt lyckat

2011-01-18T22:42:00.000+01:00

Ni vet ju att jag gillar Heidhallen, men ibland börjar jag undra vad det är som pågår.

Som idag till exempel, när jag och två andra i laget kom till hallen och dörren till omklädningsrumskorridoren (långt ord!) var låst. Vi hade att välja mellan att gå tvärs över entrén med smutsiga skor (och det innebär som alla vet en verbal halshuggning från kanslipersonen) eller att knacka på hos nämnda kansliperson och be om upplåsning.

Alla verkar lite rädda för kanslipersonen faktiskt, för ingen vågar egentligen gå dit.

Men idag knackade jag på:

Jag: Hej.
Kanslipersonen: (Tystnad.)
Jag: Skulle vi kunna få låna nyckeln till korridoren så att vi kommer in till vårt omklädningsrum?
Kanslipersonen: Nej!
(Tystnad.)
Kanslipersonen: Det finns bara en nyckel dit och den har jag här. (Kanslipersonen trycker med handflatan mot nyckelknippan som vilar på magen innanför t-shirten.)
Jag: Okeeej... Men skulle du kunna tänka dig att öppna för oss då, så att vi kommer in i vårt omklädningsrum?
Kanslipersonen: (Tystnad.)
Kanslipersonen (med bortvänd blick) till annan besökare på kansliet: Gå och öppna!

Man blir liksom sprudlande av sådana här beteenden, det blir man verkligen.

Om att tänka annorlunda

2011-01-18T22:28:00.000+01:00

Det där med att Sverige förlorade mot Argentina, ska vi prata lite om det? Ja.

Inte bra att förlora, nej. Men hur är det möjligt att hela facebookvärlden (vilket ju är ungefär detsamma som den riktiga världen, det vet vi alla) genast börjar skrika ut hur dåliga herrarna är, hur pinsamt det är eller hur lata dom är och hur dom inte ger allt? Jag undrar verkligen det.

Jag tror inte att dom är nöjda efter idag. Klart som fan att dom inte är nöjda förresten. Jag tror inte heller att dom ville förlora. Jag tror inte att dom inte gav allt.
Men nu ska jag berätta något för alla er som är så snabba med att döma alla andra utom er själva:

Ibland gör man fel.

Har ni tänkt på det?

Jag är så sjukt trött på folk som bara är medgångssupportrar och på folk som alltid letar upp det negativaså fort det ges möjlighet. Så sjukt trött.

Istället kan man säga: Fan vad illa det blev idag, men nu tar vi Polen på torsdag istället!

Bara ett tips

2011-01-17T21:27:00.002+01:00

Ibland blir man förundrad.

Andras världar är så annorlunda.

Läs nu. Man ungefär dör av skratt.

Veckan börjar bra

2011-01-16T22:24:00.008+01:00

Igår fyllde min lillasyrra trettio. Det är konstigt tycker jag, för det borde ju rimligtvis innebära att jag själv är över trettio. Men det är jag ju inte...
I alla fall så bjöd hon på tårta och cava i Linné. Mycket trevligt! Sen gick hela familjen ut och åt på Gyllene Prag.

Idag hade vi besök av en kändis på skolan. Förra veckan frågade jag nämligen Claes Hellgren om han kunde tänka sig att komma förbi och stötta våra målvakter lite. Det finns två målvakter i skolan som är väldigt ambitiösa (och till och med löper extraintervaller innan träningen) så jag tänkte att jag ville uppmuntra dom lite. Därav idéen.
Dom verkade mer än nöjda och Claes verkade glad han med.

I alla fall: Stort tack Claes för att du ville komma!

Claes demonstrerar.

I övrigt blev jag nyss uppringd av GP och utfrågad om Idrottsgalan (ni vet, den vi i handbollslandslaget inte blivit inbjudna till) och jag sa så här om det.

Nu är det dags för träning i lovely Heidhallen igen.

Gamla vs Unga

2011-01-16T12:16:00.001+01:00

Efter vinsten mot Kärra igår var vi några i laget som träffades hemma hos en. Gamla utklassade givetvis unga i musiktävlingen "Gissa tv-serien".

Sen pratade vi lite om målgester och sånt.

Ung spelare: Jag funderade på att göra en sån där hoppsnurr, men då hade jag förmodligen vält.
Jag: En sån som Brolin gjorde.
Ung spelare: ...
Jag: Vet du vem Brolin är?
Ung spelare: Ha! Klart jag vet! Martin.
Jag: Nej... Tomas heter han.
Ung spelare: Jaaa, det är klart jag vet. Sa fel bara.
Jag: Okej.
Ung spelare: Det är ju han målvakten!

I rest my case.

December, (glädje!), bildbomb!

2011-01-12T23:03:00.019+01:00

December.

December, december, december. Vilken månad va?

Vi började i Skövde, eller strax utanför. I Knistad. Det var väldigt mycket snö där. Tina började sjunga julsånger redan när vi var i Paris i november, men då förbjöd jag henne. Sen blev det första advent och vi bodde i en julkalender. Då fick hon lov.

Mycket snö i Knistad och vi spelade två matcher mot Kroatien för att värma upp inför EM. En vinst (glädje!) och en förlust.

Sen åkte vi buss och färja och buss för att komma till Larvik och minus femton grader. Vi höll på att frysa ihjäl men vi bodde fint.

Utsikten från hotellrummet.

För att inte dö hotelldöden gjorde jag och min roomie Helge lite hyss. Ingen fattade att det var vi och vi smidde storslagna planer. Tyvärr blev dom storslagna planerna omkullkastade av rotande småungar.

Gabbi leker Päivi.

Sen blev det premiärmatch mot Tyskland och vi vann! Då blev vi jätteglada och alla andra förvånade. Själv var jag totalt värdelös i den matchen. Och det enda som är bra med att vara totalt värdelös i en match är att nästa inte kan bli sämre.

Vi går uppför en av Larviks alla svinbranta backar.

Så nästa match blev inte värdelös. Ukraina vann vi också över. Mycket glada igen.

Larviks kommun. Vår mest obesegrade kommun faktiskt.

Vi hade en ledig dag och hängde lite på café. Men som det sammankopplade lag vi är hängde alla på samma café. Det var mysigt i Larvik.

Får man komma in?

Föräldrarna hängde också på vårt café.

Men sen blev det match mot Holland (vinst och glädje igen!) och resa vidare till Lillehammer. På vägen dit träffade vi hunden Glenn-Rune, men det har jag visst redan berättat om tidigare. Från Mias nya rum kunde man se det upplysta hopptornet och det var så himla fint.
Och så var det dags för den första matchen mot Norge. (Vinst! Glädje! Stolthet!)

Vi blev bjudna på ett fantastiskt luciatåg. Från vänster till höger: Tomte-Mia, Tärna-Carina, Ärkeängel-Sten, Ängel-Bea, Rune-Ren, Klippar-Tobbe-Staffan.

Matchen mot Frankrike och bubblan sprack lite. Förlust. Vi laddade upp inför Ungern med en ledig dag och några timmar i pulkabacken. Vi gick lite på gågatan i kvällsmörkret och köpte raggsockor i fina färger.

Mot Ungern vann vi med och det kändes lite som den viktigaste segern i hela mitt liv. I allas liv kanske. Vi jublade och fick åka till S E M I F I N A L!

Det var väldigt juligt i konferensrummet. Och vi fick julklappar med.

Så kom vi till Boxen i Herning. Och vet ni egentligen vad det är vi ropar i vår line up innan match?

"Var e boxen?" Ropar Jojo.
"Hääär e boxen!" Svarar vi.

Därför så blev liksom själva upptäckten av arenans namn ett slags tecken på brahet! Det förstår ni säkert.

Jojo och jag i dopingkontrollrummet efter semifinalen.

Rumänien kunde vi slå (stor glädje!) och vi förberedde oss för finalen.

Men då blev Norge lite för starka. Vi var kanske trötta, dom var kanske bättre.
Så här i efterhand är vi i alla fall nöjda med vår prestation.
Mer än nöjda kanske. Stolta!

Med en silvermedalj som följt med hem till vardagen.

Två goa

2011-01-09T23:48:00.005+01:00

Nä, om man skulle ta och trycka gilla på den här dagen ändå.

Vi var i Lund idag och mötte Lugi. Vann med 23-14, så sjukt gött. Och jag är så fantastiskt stolt över mitt lag och hur vi genomförde matchen. Från början till slut. Istället för att slappna av och låta dom komma ikapp så fortsatte vi att köra på med hundra procent.

En oerhört härlig seger!

Kavajen hejade på oss sa hon.

På lördag är det Kärra hemma i Heidhallen. Kom dit och heja!
I torsdags när vi mötte Sövehof (och förlorade med ett efter att ha haft ledningen under större delen av matchen) var det fullt i hallen och kö för att komma in. Underbar stämning.

Frågan är om det finns någon hall i Sverige med bättre hemmapublik än Heidhallen? Jag tror inte det.

Ni får ursäkta att jag inte kommit in i den där svängen med att uppdatera bloggen igen. Men det kommer.

Imorgon börjar skolan igen och då ska barnen få springa bort allt jullovsgodis.

2010, juli till november

2011-01-03T21:56:00.020+01:00

Juli.
Juli, juli, juli! Jag älskade mer än något annat att ha flyttat tillbaka till Göteborg och spenderade månaden både där och på landet lite längre upp på västkusten.

Västkustens blommor i mammas hand.

Vi spanar efter runor i området.

Och så fiskar vi läskiga fiskar i en sjö.

Jag hängde lite på Heden med och såg några timmar Partille Cup.

Greklandresans sällskap.

Yours truly, i Grekland.

Sen bestämdes det fort som satan om en sista minuten till Grekland och så blev det landslagsläger i Strömstad och Larvik där vi spelade mot Norge och vann.

Så nöjd efter en seger mot Norge i vår nya favorithall.

Augusti.
Träningarna med Heid började och jag gillade alla tjejerna som fan. Det gick bra för oss och vi vann nästan alla träningsmatcherna.

Delar av familjen i Ramsvik för en av Julias spelningar.

Jag köpte biljetter till Way Out West och såg både Håkan Hellström och M.I.A. Jag höll mitt första föredrag, började jobba på Aspero och fyllde år. Sen dog bästa hunden Oliver och jag köpte mig en katt.

Kavaj. Hjärtat.

September.
Första seriematchen. Vinst! Jag lärde känna barnen på skolan och lärde mig deras namn. Och så började jag läsa Mia Skäringers blogg.

Ritade lite mer.

Jag skrev rätt mycket om den danska ligan och så åkte vi till World Cup med landslaget där vi vann mot Ryssland och spelade lika med Rumänien, men förlorade mot Norge.

Kavajen fick gå på promenad.

Oktober.
Jag fick gå till en mellanstadieskola och prata om hur det är att vara handbollsproffs och för det fick jag jordens finaste tackkort på en Kavaj med en kavaj.

Favorit i repris, två i Köpenhamn.

Jag gick på fin höstpromenad med mamman och barnet och vi höll på att aldrig hitta tillbaka till civilisationen. Och sen åkte jag till Köpenhamn och hälsade på Holmberg, klippte lugg och bortaslog Skövde. Sen skaffade jag ritprogram till datorn och gick ännu fler höstpromenader runt sjöar.

November.
Började månaden med ett besök i Stockholm, fick reda på att jag var med i bruttotruppen till EM och såg på bönderna på tv.

I Stockholm hos den här fina systern.

Och hos den här sötnosen som numera är storasyrra.

Sen fick jag veta att jag skulle med till EM och så provade jag matchtröjan som kom med posten. Jag röntgade ryggen i en tunnel och satte betyg på gamla goa lärare. Och sen blev det dags att åka till Paris.

Paris med landslaget.

December will follow.

2010, januari till juni

2011-01-03T00:19:00.017+01:00

Januari.
Det började fint, året. Med en fest i gamla kvarter ihop med ett gäng islänningar och annat löst folk. Sen åkte vi på träningsläger till en hårdförläggning i närheten av Horsens. Sen kom mamma och pappa på besök och vi hittade en av dom finaste butikerna där vi köpte gamla franska vykort.

Jag ritade lite.

I övrigt hängde jag mest med nummer 27 och nummer 19 och lyssnade på Hästpojken och Joel Alme. Ett tag ville jag bort.

Livet blev lite suddigt ett tag.

HH fortsatte förlora.

Februari.
Jag fick besök av tre stycken som senare visade sig bli mina nya lagkompisar. Isländskan låste sig ute och vi fick göra inbrott på andra våningen.

Två gamla tränare med tre nya lagkompisar.

Jag rotade i gamla kartonger hemifrån och hittade barnsliga drömmar och teckningar från förr. Vintern kändes oändligt lång och jag lusläste min farmors publicerade dagböcker från pärm till pärm.

Blommorna i väntan på våren.

Jag röstade för att få tvångsomhänderta valfritt antal personer i min närhet och längtade efter resan till London.

Mars.
Det kändes lite som att återupptäcka världen emellanåt och jag såg årets första blommor sticka upp ur jorden. Förbundskaptenen kom på besök i Horsens och berättade att han ville ha med mig på nästa läger, EM-kvalet mot Ungern.

London baby!

Jag såg måsarnas oljud som ett sommartecken och åkte till London med nummer nitton. Och när jag kom tillbaka till Horsens avslöjades det att jag skulle flytta till Göteborg igen för att spela med Heid. Ni verkade gilla det. HH åkte ur ligan.

April.
Vi slutade med bloggandet under landslagslägren och jag fick vara med igen och få revanch på Katalin Palinger i Ungern.

Det blommade lite.

Jag hade lite danskakurs med er, såg dom svenska semifinalerna på SVT Play och jobbade en del som svensklärare. Sen tipsade jag en hel del om musik med. Sen började det snöa igen. Jag gillade det inte.

Pappa fyllde år men jag var i Horsens och fotade blommor istället för att fira.

Men jag köpte flyttkartonger i alla fall.

Maj.
Jag fick en kallelse till nästa landslagsläger och skrev ett inlägg om konkurrens så här i klubb-bytartider.

Det blommade mer och mer.

Fick onaturligt störda mail på facebook som behandlade ämnen jag helst inte ville bli en del av. Sen blev det SM-final och jag var där och tittade på och bodde i Ambassador Suite.

På landet och göllar med blommorna.

Jag skaffade svenskt mobilabonnemang och drog till Azerbajdzjan med landslaget. Blev klara för EM.

På väg till Azerbajdzjan.

Juni.
Flyttpackade, flyttade och målade lägenhetsväggar.

Sommar på landet.

Sen åkte jag till Island och klappade hästar.

Litli hesturinn!

Fina Island.

Och så blev det midsommar och jag var redo för mitt nya liv i min gamla stad.

Bussen till sommaren.

2010, del 1

2011-01-02T16:34:00.016+01:00

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Skaffade katt, kom tvåa i EM, flyttade till Sverige. Bra facit!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag jobbar inte så mycket med nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, Carro blev. Och min syrra blev.

4. Dog någon som stod dig nära?
Hunden Oliver och före detta nummer tre, AC.

5. Vilka länder besökte du?
Ungern, Azerbajdzjan, Norge, Danmark, Frankrike och Island.

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Ro att fullfölja påbörjade projekt.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Den nittonde december = EM-final.

8. Vad var din största framgång 2010?
Det var la finalen då va. Silvret alltså.

9. Största misstaget?
Misstag? Nej, kan simpelthen inte komma på något alls...

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hade rätt ont i ryggen ett tag och det hindrade mig från viss handboll. Annars icke.

11. Bästa köpet?
Katten! Hundra spänn. Eller kamerahuset, tiotusen spänn. Men katten är gölligast.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kameran då.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag blev väldigt glad av att flytta till Göteborg och av att komma tvåa i EM. Jag blev glad av att besöka Island, av att göra comeback i landslaget och av att få skriva krönikor i Expressen. Jag blev glad av många saker förra året.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Jag gjorde en låtlista: 2010 - från bort till hem. Där finns låtar som påminner. 53 stycken, en för varje passerad vecka och en extra för det nya året.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var väl ungefär som innan i början av året, men sen blev jag gladare än på länge. Det håller fortfarande i sig.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Gått fler promenader.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tvivlat på mig själv.

18. Hur tillbringade du julen?
Med mamma, pappa, Josse, Julia, morfar, Robin, Kavajen och Sigge hundvalp.

19. Blev du kär i år?
Nej.

20. Struken fråga.

21. Favoritprogram på TV?
Bonde söker fru, Top Model, På spåret.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, personen jag hatade i början av året hatar jag fortfarande. Om än mindre intensivt.

23. Bästa boken du läste 2010?
Minns inte. Gillar dom flesta böckerna jag läser.

24. Största musikaliska upptäckten?
Jag gillar så mycket musik och en del av den upptäckte jag under förra året. Kolla in listan vet jag.

25. Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig inte något, men fick massa bra.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Nej.

27. Årets bästa film?
Ingen aning.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Dygnet började med slutet av en lagfest och fortsatte dagen efter med en tjugofemårsfest. Spelar väl ingen roll vem man firar, bara man firar någon.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det tror jag alldeles säkert.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Min stil har nog inte ändrats så mycket. Handbollsmässigt har den väl i och för sig gått från att vara en förlorarlagstil till att bli en vinnarlagstil. Det känns bättre så.

31. Vad fick dig att må bra?
Ungefär samma saker som fick mig att bli glad.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag är oftast inte speciellt sugen på några kändisar alls.

33. Vem saknade du?
I början av året saknade jag dom som finns i Göteborg och i slutet av året saknade jag dom som inte bor i Göteborg.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Nya och nya. Jag gillar att ha träffat Malin igen. Hon är en av mina bästa människor nu.

Then find me a reason

2010-12-30T22:21:00.010+01:00

Jag känner ett visst behov av att skriva lite, det gör jag faktiskt. Men jag vet bara inte riktigt vad.

I dagens Expressen hade jag ännu en gång en krönika. Och om det är något jag gillar att skriva så är det krönikor! Det är ett så fulländat format på något sätt. Både personligt och fritt, men ändå styrt. Tretusentecken eller tvåtusenfyrahundra tecken. Det är så det har varit hittills.

Vet inte om dagens krönika finns som länk, men den finns i alla fall i papperstidningen.

Jag antar att jag kan klistra in den här från min egen dator. Så här är den:

Okej, jag har klättrat ut ur bubblan och är tillbaka i vardagen. Och det är rätt gött det med. Det är som att hela kroppen har fått en stor mängd ny energi som bara väntar på att få släppas lös. Jag vill skjuta tusen skott varje dag, hoppa över häckar till förbannelse. Jag vill nästan träna ihjäl mig inför det som kommer. Det känns så otroligt starkt nu.

När vi landade i Göteborg efter mästerskapet var det någon journalist som undrade hur det kändes inför matchen om knappt en vecka. Och just då kändes det inte så oerhört spännande med en seriematch mot Sävehof, det kan jag verkligen erkänna. Men det räckte egentligen bara med att komma ner till Heidhallen och vara med på en enda träning för att all den där energin jag plockade med mig hem från EM skulle omvandlas till en förväntan. Jag vill vidare, framåt, bli bättre. Drömmen om VM känns ännu starkare nu och vi har ett helt år på oss. Hur bra kan vi bli? Hur långt kan vi nå? Bra och långt. Men vi måste behålla den där härliga känslan av att slå ur underläge för det är då vi kämpar som ett lag.

Igår spelade Skuru mot Skövde. En svårtippad match mellan två lag som har blandat lite under säsongen. Men igår var det mer frågan om två lag som haft ett helt EM-uppehåll att längta efter att få spela match igen.
Det är en väldigt speciell känsla att bära med sig när man lyckas med något, som efter EM. Och jag tror att det på något sätt har spritt sig till alla damspelare i Sverige. Själv är jag inte så värst bortskämd med sådana där framgångar, men medaljen ligger där hemma och glänser som en påminnelse.

Matchen mot Sävehof då?
”Jag är så himla trött.” Sa Jessica Helleberg till mig under en frikastsituation rätt tidigt i matchen. Vi spelar ju mot varandra, vänsterkant mot högerkant.
”Jag med.” Svarade jag. Och det var jag. Men kanske inte så mycket i benen som i huvudet. Den där omställningen från landslagsspel till klubbspel. Det är mycket som snurrar i medvetandet då.
Men det är skönt att vara tillbaka i dom gamla vanorna igen. Och att vara tillbaka med ett självförtroende som jag inte haft på väldigt länge. Att få öva kantskott i västra Göteborg och förbereda sig för framtiden.

Jag är faktiskt själv förvånad över hur mycket glädje jag känner inför resten av säsongen. Handboll har nog aldrig varit så här roligt.

Så ja, jag antar att vi tar det från där.

Minns ni när det stod att vi hade räddat en hund på motorvägen?

Här är den, som vi döpte till Glenn-Rune. Och Helleberg, Haggan, Wallter och Bosse. Mycket söt hund, fast det kan ju förstås vara lite svårt att se så här bakifrån, det inser jag. Ni får helt enkelt tro mig.

I övrigt så har jag det gött. Jag gillar Göteborg och jag ser fram emot det nya året. Det kan ju hända att det kommer någon form av sammanfattning av året som gått. Det känns lite grann som att det är obligatoriskt när man mastrar en blogg.

Vi får se.

Make you put your hands up

2010-12-27T00:30:00.004+01:00

EM.

Var ska jag börja? Det känns som om det finns ord nog inne i mig att fylla en bok.

I mitt hem bor det nu en silverglänsande medalj och i mitt hjärta massa nya känslor av värme.

Under slutfasen av EM fick jag uppdraget av Expressen att skriva krönikor. Dom finns här:

Den första, inför semifinalen.
Den andra, inför finalen.
Och den tredje, efter finalen.

Och dom tre beskriver väl till viss del hur det var i Herning, under finalspelet. Och det är så underbart härligt att det äntligen var vår tur. Jag kan berätta att långsiktiga satsningar lönar sig, om det nu skulle vara någon som tvivlar.

Men det är precis så det känns. Vår tur.

Kommer ni ihåg vad jag skrev när truppen precis släppts: Jag tror verkligen på oss den här gången. Gör ni?

Jag vill berätta allt för er. Jag ska göra det. Har ni önskemål om vad ni vill veta så skriv det här.

Så länge får ni en del av landslagets playlist under mästerskapet:

1. September - Mikrofonkåt
2. Robyn - Stars 4-ever
3. Rihanna - S&M
4. Ted Gärdestad - Så mycket bättre
5. Black Eyed Peas - The time
6. Tim Berg - Seek Bromance
7. Rihanna - Only girl
8. Bob Sinclair - Rainbow of love
9. Robyn - Hang with me
10. Far East Movement - Like a G6

Over and out.

Mitt i julruschen tydligen

2010-12-22T13:37:00.004+01:00

Vi är hemma igen.

Vad ska jag säga mer?

EM-SILVER!

Jag ber att få återkomma. Ni kommer få veta massa. Men jag vet inte var jag ska börja. Jag börjar med en bild då. Den tillhör Foto-Nisse.

Det är dags!

2010-12-01T09:36:00.007+01:00

Nu är det dags igen. Efter en mellanlandning i Göteborg drar vi nu vidare till Skövde, som sen blir Larvik. Och sen får vi se var vi hamnar, det beror ju lite på hur bra det går för oss.

Lillehammer och Herning hägrar.

Kavajen tolererar inget annat än bra prestationer, säger hon.

Den stora väskan är packad och passet ligger där i. Spänningen har byggts upp hela hösten och nu ska vi äntligen iväg!

Kavajen har också packat väskan.

Ni hejar väl på oss va?
Heja för fan högt nu!

Mais oui, Paris!

2010-11-30T12:41:00.006+01:00

Nu är vi hemma igen. Ända tills imorgon.

Paris var fint. Kallt och snöigt och mycket merci, c'est tout, tres bien. Och lite merde. Som efter en förlust.

Men vinsten mot Frankrike, den tar vi med oss och håller nära hjärtat.

Le Tour Eiffel.

Någon gång ska jag åka tillbaka till Paris, bo någonstans i Quartier Latin och upptäcka staden. Men det blir senare.

Imorgon samlas vi igen. I Skövde för att träna och spela landskamper mot Kroatien. Och sen åker vi direkt till Larvik på söndag.

På väg söderut

2010-11-24T12:46:00.001+01:00

Sitter på tåget. Har fått sällskap av två långa smala från Skövde. Det är väldigt trevlig!

Det ska bli kul, det här med att åka på läger.

Kavajen har förpassats till inre Linné och där har hon blivit utlovad mycket lek och fint kött från Gröna Gårdar. Jag kommer förmodligen sakna henne mer än hon kommer sakna mig.

Men alltså, på tåget nu. Och det verkar som om vi blir kvar här ett tag. Det var någon läcka i något rör längs med spåret. Och det var någon röd signal man var tvungen att ringa för att få tillstånd att köra förbi, varje gång. Och det var någon maxhastighet på fyrtio kilometer i timmen.

Men jag antar att vi kommer fram till slut.

Ha det fint mina söta. Vi hörs på tisdag!

Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt

2010-11-23T23:33:00.006+01:00

Jag tänkte lite. Vi sätter det inom parentes. Kanske världens längsta.

(Det skrivs fantastiskt mycket om jul överallt nu för tiden. Längtar ni alla efter den?

Jag förstår det inte. För:

1. Det är fortfarande november.
2. Det är inte december.
3. Vi har inte passerat första advent.
4. Adventskalendern har inte börjat gälla.
5. Julmusik är den värsta musiken som finns.
6. Jul är bara trevligt i ungefär en vecka.

Och som en bonus:
7. Man blir tjock av pepparkakor.

Och dessutom så kommer EM först, så vi fokuserar på det.

När EM är slut kan vi virka julänglar, sitta i tomtens knä och rimma ihjäl oss ihop.
Men nu. Inte.)

Bli nu inte upprörda gänget.

För att tala med snälla ord så att ni förstår: Jag gillar julen, men inte all hysteri. Låt hösten vara höst, tomten kan vänta. Visst?

Inte så mycket handboll nu nej. Och tåg till Landskrona imorgon. Landslagssamling.

Hjärta!

Easy like the snow falls down

2010-11-22T23:18:00.001+01:00

Det börjar närma sig en bloggpaus nu, det vet ni. För på onsdag träffas vi igen, landslaget. Och då bloggar vi inte.

Jag förstår att ni kommer sakna mig. Och då speciellt mina låttips. Men det är så här förstår ni. Att under dom nästa tre veckorna kommer ni ändå inte ha tid att lyssna på någon musik, för då ska ni titta på handboll på tv:n. Och skriva peppande hejaramsor på era statusar på Facebook.

Jaså?
Ja!

Alltså, på onsdag tar jag någon typ av tåg till Landskrona. Och sen, på fredagen åker vi vidare till Paris. Där spelar vi mot Frankrike och sen en match till mot antingen Kroatien eller Rumänien.

Spelschema, en aning mer organiserat:

Lördag 27/11: Frankrike - Sverige, 17.45 (Paris).
Söndag 28/11: Sverige - Rumänien/Kroatien, 13.15 (Paris).

Hem från Paris dagen efter och sen paus på samlingen och tid till att gölla med katten i en och en halv dag. Den första december samlas vi igen.

Fredag 3/12: Sverige - Kroatien, 19.00 (Örebro).
Lördag 4/12: Sverige - Kroatien, 14.30 (Skövde).

Och så kommer EM i Larvik, Norge:

Tisdag 7/12: Tyskland - Sverige, 17.45.
Onsdag 8/12: Sverige - Ukraina, 17.45.
Fredag 10/12: Sverige - Holland, 17.45.

Nu vet ni vad som gäller.
I övrigt då? Snön faller över Göteborg. Det är som det alltid är.

Fast med lite mer hallonsaft.

Ni byggde min grund

2010-11-22T22:42:00.004+01:00

Idag var jag i skolan igen. Sista gången innan EM.

Jag gillar verkligen dom här barnen, det gör jag. Idag hade jag dessutom tre utvecklingssamtal. Fast varför löjla sig, det heter väl kvartsamtal, precis som förr. Eller är det som med LP-skivor nu för tiden, hopplöst ute?

Dom undrade lite och jag svarade enligt mallens förslag. Personlig utveckling, fysisk status, eget ansvar och närvaro. Men sen pratade vi en del om annat med. Och så sa dom att dom är nöjda med mig med. Att dom gillar mig.

Det värmer ett lärarhjärta, i sanning!

Jag borde varit snällare mot mina lärare, inser jag. Så jag tänkte skicka upp en liten lista (några år för sent, men ändå) på lärarstjärnor.

Ola, svenska: Den bästa, bästa läraren i svenska jag någonsin haft. Ola fick mig att inse att jag är rätt bra. Han trodde på mig och fick mig att få högsta betyg. Vilket i sin tur ledde till journalistbanan. Ola, du får MVG av mig. Alla dagar i veckan!

Eva T, svenska: Eva gillade mig. Och då gillade jag henne med för hon var uppmuntrande och snäll. Mot mig. Min kompis Milena däremot, var Eva inte så förtjust i. Hon envisades med att kalla henne för Malena (vilket givetvis fick klassen att börja fnittra och tänka på Malena Ivarsson) och tvinga henne att göra det hon hatade mest av allt: att läsa inför klassen. Så Eva, det där sänker ditt betyg lite, men du får ändå ett VG.

Kent, klassföreståndare i mellanstadiet: Kent hade alltid bruna manchesterbyxor och brunvitrutig skjorta på sig. Han hade mustasch och hade oss i alla ämnen. Kent spelade på sin gitarr och lärde oss Brevet från kolonien och Where have all the flowers gone (eller vad den nu kan heta) samtidigt som han hade geografi och historia och svenska och allt. Kent lärde oss när muren föll (1989 - och vi fick själva fylla i det i våra läroböcker). Kent dalade lite i popularitet efter att hans fru fött ett barn, för då fick Kent inte sova så mycket på nätterna och han blev sur på dagarna. Till exempel skällde han ut Linnéa jättemycket bara för att hon tog ett popcorn innan hon fått lov. Det var jobbigt. Men Kent, ett MVG till dig med.

Anders D, Quark Xpress bland annat: Anders är en av mina bästa förebilder. Han är kanske jordens snällaste människa och hör fortfarande av sig till mig på fejjan (älska fejjan för övrigt!) och varje gång blir jag så himla fantastiskt glad och varm i hjärtat. Anders fick mig att tycka att redigering är något av det bästa med att göra en tidning och skulle man googla på ordet godhet så borde Anders ansikte komma upp. Anders, inget annat än MVG räcker till för att beskriva dig.

Ja. Det var väl det.

And I'm learning how to count upon...

2010-11-20T14:57:00.008+01:00

Jo men. Dagen började bra idag. Förutom att jag fick sopa trettio kilo snö av bilen då.
Men sen var jag på möte som var givande och trevligt. Så nu har jag massa idéer att verkställa.

Och sen, sen var jag på Systemet. Och vad hände då?

The joy!

Igår var jag inne på Weekday och hörde en sån himla bra låt! Så jag frågade vem som sjöng. Buffy, sa hon. En äldre Buffy. På LP (om ni inte vet vad det är för nåt så får ni googla). Nu finns inte den skivan jag hörde på Spotify, men jag har hittat den bästa låten på YouTube:
Buffy Sainte-Marie - Soldier blue.

Och en annan fin:
Buffy Sainte-Marie - Now you've been gone for a long time.

Det häftigaste med henne är att hon är från Saskatchewan (mitt favoritområde i Kanada, om man nu kan ha ett sånt) och född in i indianstammen Cree. Men sen blev hon bortadopterad till Massachusetts (eller Massa-to-shits som Jessica Simpson kallade det i serien Newlyweds, men det var visst ett annat ämne det).

När jag var liten ville jag nämligen helst av allt vara en indian. Ett lejon med visserligen, men helst en indian. Och jag känner mig fortfarande lite sugen faktiskt.

Fullfjädrad indian.

Den här Buffy är kanske ljusår från mina vanliga låttips här på bloggen. Men icke desto mindre en pärla bland musikaliska skapelser!

Så, Spotify-listan (som blandar Buffy med Amy Macdonalds nya - som jag för övrigt hörde på H&M) för dagen:

1. Buffy Sainte-Marie - Starwalker (indianintrot!)
2. Amy Macdonald - Don't tell me that it's over
3. Amy Macdonald - Give it all up
4. Amy Macdonald - My only one
5. Amy Macdonald - What happiness means to me

Nu är klockan lite över fyra och det är mörkt ute. Men det gör inget, för ikväll är det lagfest.

Ha det bäst!

Like I said...

2010-11-19T08:08:00.007+01:00

Svar:

Tror du vet vem jag e... skrev: ÄR DET DÄR SANT???
Ankan: Allt som står på internet är sant! Och då speciellt allt som står i den här bloggen.

Anonym skrev: Mycket roligt skrivet och speciellt då om man känner till bakgrunden. Alltså - hur var det förr? - om man säger så.
Ankan: Tack! Det är aldrig försent att förbättra sig.

Pontus skrev: Hej! Är detta matchtröjorna till EM alltså eller har jag fattat helt fel?
Ankan: Du har fattat helt rätt Pontus! Det här är matchtröjorna till EM. Otryckta då, än så länge. Men provade!

Nu ska jag snart till jobbet. Barnen ska få leka på lektionen idag. Dom har önskat hela hösten.
När ska vi få leka? Har dom frågat. När, när, när?

Nu, nu, nu.

Tröjorna! Dom passar!

2010-11-18T15:45:00.004+01:00

I förrgår ringde landslagschefen till mig. Eller ja, han mailade mig och bad mig ringa upp. Ni kanske inte vet vem det är? Lasse T heter han.

Anyhow.

Han sa (på ett ungefär då): Ankan, nu ska vi skicka EM-tröjorna till tryck. Och jag kom på en strålande idé! Jag tänkte för mig själv: varför inte prova dom innan. Bra va?

Jag svarade: Ja, men Lasse, nu blir jag förvånad! Vilken utmärkt idé!

Lasse: Javisst! Och här på dig så står det ju att du har medium. Å så sitter jag här med en tröja som jag tror skulle passa dig. Vad sägs om att jag skickar den till dig - pronto?

Jag: Så himla fint tänkt där, Lasse. Vilken överraskning!

Och idag kom tröjan, inklusive ett litet visitkort med några rader på.

Jag är nöjd med tröjan Lasse! Den gula färgen gör kanske inte så mycket reklam för Sveriges rapsfält, men vad gör väl det. DET ÄR JU EN LANDSLAGSTRÖJA OCH DEN PASSAR!

Kavaj gillar den med, sa hon.

Dagen efter

2010-11-18T13:58:00.005+01:00

Nu kan man se ett inslag på TV Väst från matchen mot Lugi.

Eller så kan man se samma inslag här nedan:

Sist är det en intervju med mig, om man nu skulle vara intresserad av att se något sånt.

Febern är borta, laddningen på topp!

2010-11-17T12:52:00.005+01:00

Men jädrars. Idag är det match igen!

Lugi kommer till Heidhallen. Matchen börjar klockan sju. Kommer ni dit? Det gör jag.

Det är den sista matchen innan EM-uppehållet (som jag för övrigt fick kallelsen till idag). Vi är laddade!

Laddlista:
1. Alizée - J'en ai marre (eller på engelska - I'm fed up)
2. Take That - The flood
3. Jay-Z - Finally free
4. September - Mikrofonkåt
5. Cheryl Cole - Promise this

Till Paris på en gris?

2010-11-15T23:17:00.006+01:00

Dagens skrik:

JAG FÅR ÅKA TILL EM!

Slut på dagens skrik.

Truppen har ni väl redan sett på hundra ställen, men här är den i alla fall igen.

Först till Paris, sen till Sverige, sen till Norge.

Jag var sjukt nervös inför dagens presskonferens. Sjukt nervös.
Med eller inte med? Och så blev det med.

Spännande med talangerna Hagman och Roberts i truppen och med Helge tillbaka igen.

Jag tror verkligen på oss den här gången.
Gör ni?

Where there once was ah, then everything came along

2010-11-13T17:13:00.005+01:00

Två poäng igår. Fy. Fan. Vad. Gött.

Som vi säger här i götet.

Men allvarligt, derbymatcher, finns det något roligare? Och då speciellt med tanke på vår publik som ägde (!) Kärras hall. Det är definitivt den mest lojala publiken jag någonsin har spelat inför. Där kan man verkligen snacka om "den åttonde spelaren", vilket ju verkar vara ett populärt uttryck nu för tiden.

Idag vaknade jag utan feber, men med jävligt ont i halsen. Fast med segern i tankarna sket jag på bästa sätt i det och stoppade in bästa Carro och hennes bebis i bilen och åkte på loppis. Där fyndade jag en oumbärlig brun handväska och en ljusblå verktygslåda i stål att ha blommor i. Mycket nöjd.
Sen fika och vernissage på galleriet. Dit borde ni faktiskt gå. För det är coolt och även handbollsfolk behöver lite kultur.

Nu är klockan kvart i sex och det är bäcksvart ute. Trevligt? Nej.

Men dagen är inte slut. Snart bio och fika (igen).