Från min vinkel

Har ju helt glömt att berätta hur det gick igår. Man kan välja att se det ur två synvinklar. Ett: Handbollens. Två: Knäts. Ettan kan man benämna som mindre bra. Till och med riktigt dålig stundtals. Hela laget var liksom inte bra. Tvåan gick däremot mycket bra! Knät kände inget alls. Det kändes bara normalt, bra, fint. Nöjd! Och vid ett tillfälle kom jag i den samma situationen som när jag skadade mig i Esbjerg för elva månader sedan. Det vill säga, jag hoppade in från kanten, landade på höger fot och kom lite snett. Men, hurra för mig, knät sa inte ett pip! Nu är det dags för träning med Fys-Mikael. Sen har hela Horsens by laddat för medeltidsfestival. Gågatan har belagts med stora bitar sågspån, folk går klädda i säckväv och man kan köpa någon form av mjöd i lerkrus på alla caféer. Men det regnar, så jag tror inte att kamerna får följa med ut i år.

Nu är det en timma och tjugo minuter kvar till samling. Och födelsedagsblommorna är fortfarande fina.

Mmm... Matchdag! Fint, eller hur? HH - FCK. Laddar med kaffe. Fyra timmar och tjugo minuter kvar till vi ska samlas. Då ska vi se. En seriös matchväska, hur var det nu...? handbollsskor strumpor sporttopp knäskydd uppvärmningströja uppvärmningsbyxor Alles? Låt oss hoppas det. Gänget. Nu hoppas jag att ni håller tummarna!

...säger jag: Se där ja. Nu är det dags för träning igen. Det vill säga: Taktisk träning innan viktig match som jag faktiskt ska vara med på. Senast det hände: fredagen den 26 september. Tvåtusenåtta. Innebär det här att jag måste börja lyssna när tränaren pratar igen nu?

Det är ändå rätt gött att vakna i min nya lägenhet och liksom bara behöva vänta lite på att det blir sol på min balkong så att jag kan dricka kaffe där. Och så är det rätt gött att det är dags för säsongens första riktiga match imorgon. En pokalmatch mot FCK. Pokalen är ju, som alla vet, ungefär som Svenska Cupen. Det enda jag undrar nu är: Vad ska jag göra med alla dom tömda och ihopfällda flyttkartongerna? Och: Vad ska jag äta till frukost?

Jag har ju flyttat. Det vet ni. Och som vanligt när jag flyttar så rensar jag. Jag var inte riktigt i stånd till det när jag packade ihop mina grejor för snart två månader sedan, men nu när sommaren passerat och handbollen blivit vardag, kan jag igen. Så jag rensar bland CD-skivorna Jag äger faktiskt inte ens en CD-spelare längre, utan har all musik på datorn och iPoden. Men några måste jag liksom bara spara. Välkommen till The World of Flashback (feat. Vad jag gjorde då): Album: 1. Midi Maxi Efti - Midi Maxi Efti Min första CD, ever. En julklapp, ihop med den nya stereon. Jag gick i sjuan. Jag ville lite granna se ut som dom. 2. Dia Psalma - Gryningstid Introducerades i fjortonårsåldern, ihop med så mycket annat. Dia Psalma gör mig fortfarande glad. Fortfarande till en obstinat tonåring. Fortfarande till fjorton. 3. Metallica - Metallica Mmm... Metallica! 4. Freestyle - 10 Drog iväg på rasten i sjuan och köpte den ihop med Heidi. Hon skyddade mig, jag tyckte hon var snäll. 5. Dido - N

Yes yes, nu har det varit födelsedag igen. Och en svinbra sådan, mina vänner! Så jag tackar alla er som hört av sig. Facebook är ju underbart emellanåt! Den var ju i fredags, födelsedagen. Men redan på torsdagen kom min fina mamma från Göteborg och vi myste med thaimat (om ni vill veta var Horsens bästa thaimat finns så skjut iväg en fråga) å en bärs. Det är ju i Danmark jag bor. Mamma var eld och lågor över min nya lägenhet. Bra det, tycker jag, för min mammas smak är av den bästa. Ni kommer få se foton i framtiden, men först ska den bli lite mera som jag vill ha den. Men jag trivs, som fan. På födelsedagen väcktes jag av sång och paket och jag kände mig som om jag var sju år gammal igen. Det var mysigt och gjorde morgonen till en av dom bättre. Och sen, efter att jag jobbat som svensklärare i Vejle i två timmar, hade även pappa dykt upp i Jylland. Så fint. Sen var det träningsmatch mot ett av dom polska lagen vi mötte där nere och vi vann ganska lätt och jag gjorde tre mål under mina

Well, så har vi kommit till den sista polska dagen. Det har varit bra här men det ska bli gött att komma hem. Eller hem till semestertillhållet Vejle i alla fall. På onsdag får jag min nya lägenhet. Tror jag. Civilisationen känns aningen långt borta här. Ni får ursäkta den bristfälliga uppdateringen, men så blev det bara. Liksom. Vi har spelar två matcher. Och vunnit båda. Fast jag har bara varit med på en. Igår stod jag över, men idag ska jag spela igen. I alla fall om fysen säger ok, och det räknar jag med att hon gör. Jag är rätt bra på övertalning. N'est pas? Igår blev en av våra spelare skadad. Hon blev jättejätteledsen, men det var nog bara ett blåmärke. Klockan halv fyra åker vi härifrån ungefär. Fjorton timmar senare är vi hemma. Ungefär. Det blir säkert trevligt. Anyway, nu ska vi packa in sakerna i släpkärran och sen dra. Återkommer snarast möjligt. Och glöm inte att det är min födelsedag på fredag!

Fabulous, två pass handboll även för mig idag! Mmm...handboll. Vi tränade med ett av dom polska lag vi ska möta imorgon och på söndag. Dom var väldigt långa och smala. Och dom avslutade sin träning med att tränaren stod med ett racket och sköt tennisbollar på dom tre målvakterna. Underligt, men säkert bra för snabbheten. Nåja, jag tog en bild på det hela och kanske kan den duga till publicering här, men det blir inte förrän jag kommer hem. Nu ska vi äta och sen ner på strandpromenaden. Och kaffe latte känns som ett relativt säkert bud på den turen.

En polsk dag till ända. Torra cornflakes till frukost, men även kaffe (som vissa danskar tyckte var så himla starkt, men som enligt resten av världen, möjligtvis undtaget nordamerikanerna, skulle klassa som normalsvart) så det funkade. Fast nu har vi ändå varit i jätte-ican och handlat havregryn. Första handbollspasset idag fick jag å tre andra knäpersoner stå över, så vi hade en liten rehabgrupp i ena hörnet. Det var mysigt. Men alltså, på andra träningen körde jag fullt och fick till och med vara med och spela fotboll på uppvärmningen! Första gången på tusen år ungefär. Å jag gjorde mål. Gamla vann givetvis. Allt är med andra ord precis som vanligt. Nu har vi precis haft frågestund och jag fick briljera med mina kunskaper som legat på lur sedan medlemskapet i Fantomenklubben. Stort. "Bengalis djungel, vart fan är det?" Anyway. Morgondagen kommer ungefär att bli som idag. En handbollsträning för knägänget och två för dom övriga. Passar mig fint. Det är för övrigt ett rätt gö

Herre Gud, det tog ju ett krig (som vi säger i Danmark) att ta sig till Polen! Tretton timmar i bil/buss, lite drygt. Ännu en evighet tog det att försöka lista ut hur man uppdaterar blogger via iPod. Men nu kan jag, hurra för mig. Jag antar att även ni är glada? Javisst. Nu är vi i alla fall här och jag hänger i foajén ihop med högernian. Det är nämligen här det trådlösa internetet finns. Det är väldigt polskt här. Faktiskt har det varit väldigt polskt under större delen av vår resa. 300 km på mer än fem timmar typ. Tur vi är lättroade! Och nu när danskarna fått sitt rågbröd och vatten inhandlats i kiosken runt hörnet, är det snart dags att sova. Tre och tre, i ett väldigt varmt rum. Lyckligtvis med varsin säng. Imorgon är det handboll igen. Det kan ni ju se på den fina planen jag redan redovisat för er. Jag kan säga så mycket om Polen och laget och resan och allt. Men jag nöjer mig nog med att berätta att det ändå är fantastiskt kul att vara på resa med sitt lag. Ock tack för att ni s

Förresten. Det var mot Skuru jag gjorde mina första två mål efter korsbandsskadan. Jag fick vimpeln av mitt lag och namnen på den är dom som var med HH i Sæby. Vissa matcher minns man tydligare än andra. Jag minns till exempel helst dom matcherna som gått extra bra. Övrig skit försöker jag förtränga så fort som möjligt. Bäst så onekligen. Jag tror att jag kommer minnas Euro Cup Sæby 2009 ganska länge. För det var lite som att vinna nåt stort, när jag fick spela och göra mål på mitt första försök. En personlig seger över den långvariga rehabiliteringsdimman. Förstår ni det, alla tvivlare? Be aware. Liksom.

Jag är hemma i Vejle igen nu. Men bara några timmar. Redan i eftermiddag blir jag hämtad för en tur till Skanderborg där vi ska besöka Puma, och sen Horsens. Där blir det middag på restaurang för några frivilliga ur laget och sen ska jag och vänsterkanten (som även hon bor en bit från Horsens) sova hos den andra högerkanten. På tisdag morgon ska vi nämligen vara i Forum redan klockan 06.00 för vidare färd mot Polen. Jag vet inte riktigt hur mycket jag ser fram emot tretton timmar i en fullproppad buss, men det är väl bara nåt man får ta så här i handbollstider. Platsen vi ska till heter Gdynia. Och enligt min beresta och fina vän Carro ingår den i ett trekantsområde ihop med städerna Sopot och Gdansk. I Sopot kan man bada, i Gdansk kan man spana in den gamla stan och köpa bärnsten och i Gdynia kan man visst inte så mycket alls. Men jag utgår från att där finns en handbollshall. Anyway, schema: Onsdag 09.00 - 11.00 - träning 15.00 - 17.00 - träning Torsdag 09.00 - 11.00 - träning 14.00

Mon dieu, jag har spelat match! Tio minuter per dag får jag vara med säger Fys-Michael. Och mål har jag gjort med! Jag e tillbaks nu, hajar ni? TILLBAKA! Och knät bara: Bra jobbat Ankan! Och jag bara: Som fan!

Jaja, ni hajade väl att det var HH va? Som jag ska spela för. Och det går undan här i handbollsvärlden. För imorgon ska jag till Sæby och spela turnering. Sæby ligger två timmar norrut, nära Frederikshavn. Och så kommer jag hem igen på söndag. På tisdag är det Polen och tillbaka igen på söndag. Jag fick skjuta upp ett par inbokade svenskalektioner, men det gör ju inget. Jag får ju spela handboll. Imorgon ska jag också kolla på två lägenheter i Horsens. För tillfället bor jag i den fina staden Vejle, två mil söder om Horsens. Här kryllar det av någon anledning av svenskar (för varje gång jag är inne i byn - vilket är ganska ofta - hör jag flera olika svenska sällskap diskutera den dyra danska kronan) och här har jag spenderat en ganska stor del av min sommarsemester. Man kan säga att Vejle har varit som en semester för mig, men att det nu är dags att återvända till vardagen. I Horsens. Det har skrivits om mitt oerhört konstiga beslut att återvända till HH, eftersom jag ju "flyttat

Träningsvärk så här dagen efter första handbollspasset? Lite, men inte så farligt. Och knät knorrar inte det minsta. Idag är det träning igen! Men först några timmar i solen med ungerskan. Gött å va tillbaka.

Så där ja. Nu blir det handboll för mig igen. Första träningen idag. Första handbollsträningen på två månader alltså. SJUKT KUL! Om det gick bra? Svinbra. Knät gillade det. Armen gjorde många mål. Och var? Pressmeddelande imorgon. Men omgivningarna känns bekanta.