Från min vinkel

Just det ja. Vi var i Azerbajdzjan. Flyger in över Asie... Nej, förlåt. Europa menar jag. Så här kan man se ut om man bor i Baku. Glada barn!

Nu är lägret slut. Då får man blogga igen. Vi ska till EM! Såg ni matchen eller?

Nu är det landslagsläger igen (tjoho!) och då vet ni vad som gäller: Vi bloggar inte, vi spelar handboll. Men ni kan ju hålla utkik efter matcherna som enligt uppgift sänds på tv. Onsdag: Azerbajdzjan - Sverige Söndag: Sverige - Tjeckien Under söndagens tv-sändning kan ni dessutom med fördel hålla koll på läktaren, för där lär familjen Wiel Fredén sitta och heja. Iklädda svenska OS-matchtröjor. Har även skickat med dom ett blågult pannband. Undrar vem som blir den lyckliga bäraren av det... Men imorgon alltså, Landvetter - Arlanda. Landslagsläger = Love it! Nu hejar ni högt, hör ni det! (Och peppar mycket i bloggen.) Jag behöver bra karma.

Och iphonen? Jo, den trivs jag med. För att säga det milt.

Gôrfort körde dom! Nu är det jag som drar till spelbutiken och hämtar aviserat DHL-paket! Ni får ursäkta, men jag tror inte att jag har tid med er på ett tag nu. Ska leka lite telefon förstår ni.

Som på landet, men mitt i stan.

Iphonen med tillhörande svenskt abonnemang säger: "Din sändning har sorterats och lämnat DHLs avgående terminal." Och jag svarar: "Nu kör ni fort grabbar!"

Tulpaner utanför morfars lägenhet.

Här sitter man och gör en översättning. Och så kollar man ner bredvid fåtöljen. Då ser man det här. Sötast.

Jag antar att HH har chockat handbollsdanmark nu. Eftersom vi igår vann den första matchen för i år. En pokalmatch mot Aalborg alltså. Det blev en fin avslutning för vårt lag, det blev det. För nu är det slut. Och nu är jag i Göteborg och har precis käkat Burger King-mat. (För att fira skulle man kunna säga. Ja, vi säger det, det gör vi.) Här blir jag kvar ett tag och nästa vecka är det landslagsläger. Fan vad gött ändå.

Asså, jag dööör!

Varning. Bildbomb. Visar något från lördagen. Då när det var SM-finaler i Malmö, om ni minns. Det började med att vi blev uppgraderade och fick Ambassador Suite. Angenämt! Vi hade till exempel ett konferensbord i vårt vardagsrum... Linnea var nöjd, fast lite osäker på hur ordet suite egentligen stavas. Sen såg vi matcherna. Och vi satt bland alla stjärnorna. Kolla bara. Dom gamla förbundskaptenerna Linell och Johansson diskuterar viktiga (det fattar man ju!) saker. Å några rader fram satt han den dära Armand Krajnc. Och sen, den riktiga Stjärnan och Tessan. A.k.a Hans och Greta. Det var en väldigt bra lördag, det var det.

Vet ni vem han är? Jag vet. Ska vi leka gissningslek?

Jag vet att det är mörkt och så. Men jävlar va roligt! Ditte (från Frederikshavn) och Arna (från Island) läser ur en svenskundervisningsbok.

Göllegöll utanför Bilka.

Om all musik hade samma bas som finns i Familjen - Vinter i april så hade jag varit lycklig. Eller i alla fall så hade jag sytt fast min iPod i öronen och vägrat lyssna på utvalda meningslösa personer. Och basen i låten, den kommer från den gamla synthen DX7. Det är sånt som jag pratar med polare på msn om. Det och det plågsamma i jazzmusik.

Ok. Playlisten här nedan till trots sitter jag och repeatlyssnar på Hello Saferides The Quiz . Men så tänkte jag på en sak. Det där med konkurrens. Varför är folk så satans rädda för det? "Jag hoppas att klubben anställer en jättedålig målvakt så får jag stå hela tiden." Känner jag en som sagt. Och menat det. "Jag vill inte gå till en klubb som har en annan spelare på min position för jag vill inte dela speltiden med någon." Är det ytterligare en som sagt. Vad är det med konkurrens som är så farligt? Kan man inte sätta sig över den där egoistiska akuthjälpen och se att konkurrens istället främjar den egna utvecklingen? Varför kan man inte se möjligheterna med det? Som exempel kan jag till exempel nämna Beppo. Utkovic alltså. I landslaget, senast i OS, hade vi ett fantastiskt bra samarbete där vi verkligen hjälpte varandra. Vi kom båda två hela tiden med synpunkter på vad den andra just gjort. Bra eller dåligt spelade ingen roll. Och jag utvecklades både av att höra ...

Vi snackade ju om det där med uppvärmningsplaylists för ett tag sen. Ni gav några bidrag och så här ser listan ut: Prodidgy - Breathe E-Type - Set the world on fire Lena Philipsson - Han jobbar i affär Inner Circle - Bad to the bone The Baseballs - Umbrella Dropkick Murphys - I'm shipping up to Boston Foo Fighters - The pretender Jag känner mig inte speciellt nöjd med att ni röstade in Lena Ph på listan, det gör jag inte. Men här jobbar vi med att alla får vara med och bestämma så det kan jag inte göra så mycket åt. Känner ni er nöjda?

Lite kiropraktor (som ju för övrigt måste vara världens bästa uppfinning!), lite café, lite skoshopping och så är det dags att gå till jobbet. Träningen alltså. Hoppas vi ska springa tills vi spyr. Jag känner för det idag. Och sen när vi har gjort det ska jag gå hem och öva mig att gå i mina nya högklackade skor. Herre! Det kommer aldrig att gå bra. Och ja just det. Idag kom kallelsen från förbundet. Azerbajdzjan liksom. Erfarenheter av det, någon? Och så skrev jag klart en krönika till HandbollsMagasinet. Jag hintar när numret finns ute.

Blåsippa i trädgården på landet. Läste förresten på Flincks handbollsblogg att jag är uttagen till nästa landslagssamling. Azerbajdzjan och Skövde. Tack, säger då. Det ska bli roligt. Undrar om det kommer en kallelse från förbundet med.