Ännu en dag i OS-byn, bara åtta kvar
Jag har två länkar till er: Första och andra . Jag är inte orolig. Norge imorgon, jag är inte orolig.
Populära inlägg i den här bloggen
Bara några timmar kvar nu!
Nu är det kvällen före drabbningen. Kvällen innan vi vet hur bra vi är just imorgon. Vi är inte nervösa, å nej, men taggade som fan och med en vilja av stål. Och den tänker vi använda hela matchen imorgon förmiddag. Vi kommer aldrig ge upp, aldrig sluta kämpa, det kan jag lova. Det lyser ur våra ögon och man kan lätt se hur mycket vi vill det här. Och snacka om en nu-eller-aldrig-situation ! Vi har bestämt oss för nu, ok. Alarmet (just nu med Jason Mraz - I'm yours som melodi) ställer vi innan vi går och lägger oss på 05.15 (men anytime innan 06 är ok). Den kvartslånga promenaden till matsalen för frukost ska enligt order göras något längre just imorgon. För att vi ska komma igång. Och snabba kolhydrater står på menyn. O ja. Visst hade det varit kul om vi slog till imorgon och överraskade hela världen genom att ta en plats i kvarten. Läste just en omröstning i en av dom där kvällstidningarna där frågan var huruvida vi skulle ta oss till just kvarten. Ja eller nej . Ja hade den a...
Jodå, det var la gött
Trots sent sänggående igår kväll (halv två eller så) masade vi oss upp i ottan för att bege oss till Himmelska fridens torg och Den förbjudna staden på förmiddagen. Så nu har vi sett det. På själva torget var det dock mest vi som blev turistattraktionen när en hel svärm med kineser bad om att få ta kort tillsammans med oss. Herre gud, stora OS-stjärnor på deras egna torg! Eller nåt. Så vi tog kort på dom för att dom ville ta kort på oss och sen fick vi fly ner under jord och in i Den förbjudna staden istället. Där var inte folk fullt så på, men dom hejade glatt när vi gick förbi. Vissa ropade till och med Heja Sverige! fast utan att dom ens var svenskar själva. En konstig men rolig upplevelse! För att prata lite handboll då. En annan match än sist kan man väl säga. Känner oss inte nöjda - det gör man väl sällan efter en förlust - men dock mycket mer tillfreds än efter matchen mot Ungern. Vi visade att vi att kan slåss, att vi kan kämpa. Och vi stod upp som ett lag, där alla betydde...
Kommentarer
Lite poetiskt på något vis...