En helt vanlig tisdag


Det här är min syster Julia. Jag har precis varit ute med henne och familjens andra bidrag i kategorin korsbandsskadade: hunden Oliver. Han och jag håller ungefär samma tempo nu för tiden.

Nu ska vi iväg till stan och fota omslagsbilden till Julias nya demo. Och solen skiner i Göteborg!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillbaka

Jaha. Och var ska jag börja? Jag var på väg till träningen. Skulle ju ta bilen. Och sen dra direkt till Sverige. Men när jag kom ner till parkeringsplatsen hittade jag den lilla fina vita, totalt förstörd. Alla vindrutetorkare bortslitna. Sidospeglarna bortslitna. Höger framruta krossad. Backspegeln inne i bilen nersliten. Sidoblinkersarna krossade. Nummerplåtarna bortmonterade. Och så var det blod på dörren. Så nu hoppas jag att såret gärningsmannen ådrog sig blir infekterat. Men det stördaste av allt var att dom inte hade tagit nåt. Det fanns ändå saker av värde där i. Alltså gjorde dom det bara för att dom hade tråkigt, eller för att dom ville vara jävliga. Jag blev förbannad, kan man säga. Och då har jag inte direkt överdrivit. Men som tur är så har vi en snubbe som heter Thomas här. Han jobbar på en bilfirma och brukar ställa upp för alla oss i laget när det är bilproblem. Så jag satte mig på sätet och struntade i glasskärvorna som låg på det och körde den kvaddade bilen genom byn...
Läs mer

Om vi inte regnar bort innan dess så blir det match imorgon

Helt plötsligt gick hela dagen på nästan ingenting. Lite löpa, lite vila, lite lunch, lite spana atleter i matsalen. Och då blev det alltför stressat för att hinna med en utflykt. Dessutom har det regnat skyfall hela eftermiddagen. Det blev alltså häng i OS-byn hela dagen. Inget illa i och för sig. Jag och min rumskompis placerade oss i air conditon-kylan på dom hårda sängarna i rummet och somnade genast. Funderade sen nästan på att sjukanmäla oss till kvällens träning på grund av trötthet, men tog oss givetvis i kragen och hoppade glatt iväg till taktiken. Vi har glömt det mesta om Ungern nu och lär oss allt istället allt om Ryssland. Precis allt. Våra USB-minnen har laddats upp med ungefär 2 gb fakta om laget vi ska möta. Spelare för spelare, spelval efter spelval. Straffskyttar, kanter, niometare. Det finns inget vi saknar information om. Vi är givetvis laddade och suktar efter revanch. Både sedan sist vi möttes (EM i Sverige 2006, slutresultat 15-30). Själv var jag inte med sist. V...
Läs mer