Låt mig presentera:

Oväntat paket på posten.

Som ett litet barn på julafton stod jag med min ihopskrynklade postavi i handen som nummer tolv i kön utanför postkontoret och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Det var jag och alla pensionärer. Och alla arbetslösa. Klockan var tio en onsdagförmiddag.

Kolla: Olympiaboken!

Kolla igen: Där finns vi!

Och kolla på sidan 45: Där står, och jag citerar: "Kantspelet blomstrade och Annika Wiel Fredén hade en magisk period i mitten av andra halvleken."

En magisk period i mitten av andra halvleken? Visserligen, men hela OS var faktiskt magiskt!

Kommentarer

Anonym sa…
Vilken grej! Du är bäst!!

Det blir något att visa barnbarnen!
25 februari 2009 kl. 14:11
Anonym sa…
Fasen vad ballt! Skitcoolt ju! :)
25 februari 2009 kl. 14:53
Anonym sa…
Hade du fotat litet tydligare texten om just dig kunde man läst själv och njutit ännu mer. Och pekat och sagt "Titta!"
25 februari 2009 kl. 15:10
Anonym sa…
oj vad jag blev avundsjuk nu :P längtar tills man får se dig spela igen!
25 februari 2009 kl. 17:44
Anonym sa…
Den bästa överraskningen på hur länge som helst! Har suttit i en timme nu och bara njutit! Tänk att jag har låtit den ligga hos min granne sen i lördags, här i gamla DDR lämnar man nämligen paket till grannen när inte personen i fråga är hemma!
25 februari 2009 kl. 18:06
Emma sa…
Kul med en tjej som bloggar om handboll.
26 februari 2009 kl. 13:22
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tillbaka

Jaha. Och var ska jag börja? Jag var på väg till träningen. Skulle ju ta bilen. Och sen dra direkt till Sverige. Men när jag kom ner till parkeringsplatsen hittade jag den lilla fina vita, totalt förstörd. Alla vindrutetorkare bortslitna. Sidospeglarna bortslitna. Höger framruta krossad. Backspegeln inne i bilen nersliten. Sidoblinkersarna krossade. Nummerplåtarna bortmonterade. Och så var det blod på dörren. Så nu hoppas jag att såret gärningsmannen ådrog sig blir infekterat. Men det stördaste av allt var att dom inte hade tagit nåt. Det fanns ändå saker av värde där i. Alltså gjorde dom det bara för att dom hade tråkigt, eller för att dom ville vara jävliga. Jag blev förbannad, kan man säga. Och då har jag inte direkt överdrivit. Men som tur är så har vi en snubbe som heter Thomas här. Han jobbar på en bilfirma och brukar ställa upp för alla oss i laget när det är bilproblem. Så jag satte mig på sätet och struntade i glasskärvorna som låg på det och körde den kvaddade bilen genom byn...
Läs mer

Om vi inte regnar bort innan dess så blir det match imorgon

Helt plötsligt gick hela dagen på nästan ingenting. Lite löpa, lite vila, lite lunch, lite spana atleter i matsalen. Och då blev det alltför stressat för att hinna med en utflykt. Dessutom har det regnat skyfall hela eftermiddagen. Det blev alltså häng i OS-byn hela dagen. Inget illa i och för sig. Jag och min rumskompis placerade oss i air conditon-kylan på dom hårda sängarna i rummet och somnade genast. Funderade sen nästan på att sjukanmäla oss till kvällens träning på grund av trötthet, men tog oss givetvis i kragen och hoppade glatt iväg till taktiken. Vi har glömt det mesta om Ungern nu och lär oss allt istället allt om Ryssland. Precis allt. Våra USB-minnen har laddats upp med ungefär 2 gb fakta om laget vi ska möta. Spelare för spelare, spelval efter spelval. Straffskyttar, kanter, niometare. Det finns inget vi saknar information om. Vi är givetvis laddade och suktar efter revanch. Både sedan sist vi möttes (EM i Sverige 2006, slutresultat 15-30). Själv var jag inte med sist. V...
Läs mer