Så här har vi det

Det är som att vara i en annan värld när man är på landslagsläger. Det är så himla gött att träffa alla. Och kanske framför allt för mig, som inte har varit med gänget på över sju månader.
Det är visserligen idel nya ansikten på samlingen, men stämningen är fortfarande som den brukar. Som en liten extern familj ungefär.

Min vanliga rumskompis, Holmberg, har ju matcher och annat krafs nere i Leipzig och är inte med på lägret, men det upprätthålls trots det någon typ av pensionärsrum med Tina, Gabbi och mig i samma rum. Kanske borde tillägga att jag tycker det är en skandal att alla är så sabla unga! Varför fortsätter inte svenska tjejer spela lite längre? Är det någon som vet det? Tycker definitivt att Stjärnan ska komma tillbaka igen. För då är i alla fall inte jag äldst längre. Kom igen nu. Har ni förresten inte hört att en handbollsspelare är som bäst när dom är runt trettio?

Dom andra tränar en hel del fys med tester och sånt här på Bosön, men det gör inte jag. Jag koncentrerar mig på mitt knä (men det betyder inte att jag inte tränar hårt, om ni nu trodde det...) och det mår så himla, himla bra! Under Fys-Mias överinseende går det nästan som på räls, uppåt och framåt. Det gillar jag. Igår stod jag till exempel i försvar i säkert en halvtimma och körde på för fullt och tänkte inte alls på knät. En underbar känsla, kan jag meddela för er som inte fattar.
Och nu när Läkar-Sten har anlänt i sin cab och han undersökt mitt knä och sagt att det är perfekt och bra och allt så känns det så JÄVLA gött! För nu, alla där ute som bryr sig, är det intelångtkvar.

Kommentarer

Anonym sa…
Hur är det man bruar säga; oldie but goodie... :) Bra kämpat, som andra nämnt tidigare så är din målmedvetenhet och styrka imponerande! //a

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?