Från min vinkel

Att jag bloggar på prokavaj.se nu för tiden.

Brasilien = fantastiskt! En sån himla fin vecka har vi haft. Det känns som om vi har varit borta i hundra år, men bra ändå. Ett gött gäng. Vi bodde i kuststaden Santos, som ligger ungefär 8 mil från Sao Paulo. För att komma dit åker man buss på bergsvägar i ungefär två timmar. Vi såg bananplantor och färgglada hus. Inga apor eller papegojor. Vi åkte på båttur, sjukt fort och sjukt roligt! Tina, Haggan och jag på bilden. Vi spelade tre matcher. Om dom kan man till exempel läsa här , här och här . Matchgänget. Jojo, Jamme, jag, Majsan, Bosse, Walle, Gabbi och Wallter. I söndags förmiddag började vi resan från Brasilien till Göteborg. På måndag kväll var vi framme. Först åkte vi buss i två timmar, sen väntade vi på flygplatsen i nästan fem timmar. Sen flög vi tolv timmar. Sen väntade vi i tre timmar och flög i en och en halv timma. Efter det var det väntan igen och sen tåg i fyra och en halv timma. Det blev 29 ihop. Sen hämtade jag Kavajen och har ännu inte packat upp. Nu ...

Tänkte bara säga att jag åker till Brasilien nu. Ni känner till reglerna: inget bloggande. Men ville också berätta att jag har domänat lite. Alltså kommer jag att finnas på www.prokavaj.se i fortsättningen. Där finns inte bara bloggen, utan även lite andra saker. Se så! In och skriv snälla saker.

Amerikaner verkar tycka att dollarsedlar luktar väldigt speciellt. Men jag vet inte riktigt jag. Dom här nio dollarna som har legat på mina föräldrars hallbord ett tag och som jag fick häromdagen luktar inget speciellt. Fyra ettor och en femma. Man måste nog vara därifrån för att kunna känna den där gröna lukten. Eller vadå gröna förresten? Dom här är ju mer grå. Monopolpengar. Snart är det dags att resa!

Igår fick jag ungefär det finaste sms jag någonsin fått. Ska inte säga vem det var från, för det kan hända att det är hemligt, men jag ska säga vad det stod: Hej Annika. Jag ville bara tacka för att du ville och orkade träna oss det här året. Jag fick en bra start i skolan och började tycka om handbollen ännu mer. Jag känner att jag blivit bättre som handbollsspelare, mycket tack vare dig. Du har hela tiden kommit med bra tips och du har trott på mig som ingen annan förr. Jag kommer verkligen att sakna dig och jag hoppas att vi ses någon gång framöver. Ser fram emot att se dig på tv också. :) Massor med varma sommarkramar. Asså barnen! Dom är seriöst det gulligaste jag någonsin träffat! P.S. Ppa: Brutos hästhage.

Hört på träningen idag: - Hur mycket är egentligen tolv deciliter mjölk? Min ena syrra har precis varit här. Vi åt grekisk sallad och drack rödvin. Det var väldigt fint. Vi pratade en del om bästisar, den perfekta snedluggen och om att lära sig röka på en sten i en hästhage. Min nya låt att panikartat spela på repeat: The Avett Brothers - I and love and you Har tre saker att säga er. 1. Vi löpte biptest på träningen idag. Oförberett. Mitt mål var att hålla på ungefär längst och det gick bra. 2. Fick nyss en sjukt rolig bild på den nya tränaren i rosa kofta, men den fick jag visst inte lov att visa. 3. Mon dieu, vad jag är trött.

För ett tag sen i GP kunde man läsa om upprörda röster för att det gamla Mauritz kaffe skulle få lägga ner eller flytta eller vad det nu var. Dom skulle inte ha råd med hyran på fancygågatan och det skulle lämnas plats för klädbutik i kedjeform. Han som gick som en av dom främsta av Mauritz beskyddare var någon slags präst. "Om Jesus varit med idag hade han gjort upp med högkommersialismen", sa prästen. Det hela var naturligtvis mycket sorgligt. Folk var arga. Besvikna. Alla utom Tony. "Jag bryr mig inte. Jag känner inte till stället. Det finns annat för mig att oroa mig för än att små kaféer lägger ner." Ungefär så är det.

En helt vanligt onsdag och vi pratar en del om zebror och lejon. Lilla blomman. Idag fick jag lära mig något nytt. Förutom ingående information om det centrala- vs det autonoma nervsystemet fick jag även reda på att man kan benämna människor som antingen persikor eller kokosnötter, där persikor är att föredra. För det som räknas är om det finns något kvar av dom när man slängt in dom i väggen. Då kommer kokosnöten, som verkar så sabla tuff och kaxig gå sönder och inte finnas mer, (poff!), medan lilla mjuka mespersikan bara splashas på ytan men behåller sin kärna intakt. Mitt eget lilla persikohjärta. På lördag åker vi .

PRAISE THE LORD! Datumen för lägret i Brasilien har kommit! Det har varit lite oklart ett tag. Torsdag, fredag, lördag, annan gång, ingen gång? Jag klarar inte av sån här inre stress som att inte veta när, eller varifrån. Jag gillar att ha ordning på sakerna. Den inbyggda reiseleitern i mig har ju i princip varit nära en mental kollaps. Men idag alltså, umleitung, hela fyra dagar innan vi ska åka fick vi veta att det blir just på lördag. Och efter det, direkt till Florida, Karibien och New York. Så om ni ursäktar, men nu måste jag nog gå och tvätta/packa/andas/gölla med kissen.

En liten playlist för att avsluta veckan kanske. 1. Beyoncé - Save the hero 2. Håkan Hellström - Trubbel 3. Alex feat. Nik & Jay - Hvad nu hvis 4. Petter feat. Makeba Riddick - Get by 5. Missy Higgins - Where I stood Kavajen hade en bra födelsedag sa hon. Nu sover hon bredvid mig i soffan. Hennes fyra vita tassar är ihoptrasslade till en liten hög som knuffar på mitt ben när hon drömmer. En Kavaj är allt man behöver. Det var väl allt jag hade att säga det.

Det var ju fest på andra sidan älven igår. Det var en mycket bra fest! Mitt i natten åkte vi båt till rätt sida igen. Här är jag. Tack för igår Karin!

Det är en stor dag idag! Kavaj fyller år. Kavajen, Hjärtat, Kwaj, Knuffen, Skatten. Första promenaden. Fick plats i skålen. Bästa katten jag nånsin känt. Jag <3 Kavajen!

Det är sol i Göteborg. Lite moln med, men mest sol. Ikväll är det fest hos målis-Karin och då ska man vara finklädd. Hon har precis blivit trettio. Tjejfest vid vattnet. Jag och GB-girl har köpt presenter och är laddade som tusan. Det var längesen det var fest nu. Minns inte ens när. Vi ses väl i vimlet ikväll? Tror det är dags för nåt spännande att hända. I alla fall. Nu ska jag ut och åka motorcykel! Woop woop!

Idag tog Bästa Barnen studenten. Mina Bästa Barn! Hoppas att livet är snällt mot dom.

Det där träningspasset med Elvir i Skatås, det var jävligt jobbigt! Speciellt grodhoppen i jättetrappan efter en timma och en kvarts träning. Efteråt var jag så trött att jag var tvungen att åka hem och sova på soffan i en timma. Lite som att vara på läger alltså. Utöver grodhoppen var det en massa olika löpningar och spänst och fotarbete och backlöpning. Den typen av träning som är det roligaste man kan göra för utom handboll alltså. Älskar det! Ikväll var det möte i lovely Heidhallen i tre timmar. Tiden sprang iväg kan man säga. Nu sitter jag i soffan och äter körsbär. Även det av intresse förstår jag. Over and out.

Gött att vara tillbaka i lovely Heidhallen igen! Det är kanske lite kvavt där inne, men ändå så bra. Vi avslutade passet på ÅÄ (Ångest Ängen) med spänst och löpning. Imorgon ska jag iväg till Skatås och köra fys med Elvir, landslagets nya fystränare. Han har lovat backe och trappa och med mera. Vad det där med mera är för nåt är jag väldigt spänd på. Det är säkerligen något alldeles specialkul. Bäst att ta med extra mycket energi. På lägret i Uddevalla hittade småttingarna i laget en jukebox i foajén. Dom attackerade den och spelade låt efter låt. Alla var lite sugna på dans och glädje. Och så plötsligt kom Talangen och klickade i en låt hon tyckte passade bra: Dire Straits - Brothers in arms Man kan säga att småttingarna inte fattade nåt då. Dom bara: - Va? Vad är de här för himla låt? - Den har vi aldrig någonsin hört! - Man somnar ju typ. - Varför satte du på den här? - Jag hade ju önskat Walking on sunshine, vart tog den vägen dååå? Kanske inte så upptempo direkt och...

I lördags, efter att jag kom hem från Uddevalla, var jag på Andra Långgatans dag. Andralångdagen, kallade dom det. Det kändes som att vara överallt förutom i just Sverige. En hel lång gata i bohemdelen av Göteborg som var fylld av band, dj's, ölserveringar, folk, brassestolar och glädje. Det var fint på något sätt. Som att alla var kompisar och gillade varandra. Igår tog jag den ena syrran och bilen upp till sommarstället och badade i havet. Sexton och en halv grad var det. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, för egentligen är jag världens största badkruka, men jag badade till och med två gånger. Och sen åkte det förbi två fiskande västkustsnubbar i en motorbåt med Gyllene Tider (Kom så ska vi) leva livet på högsta. Det var som om hela deras uppenbarelse liksom sa: Välkommen till en ny sommar i Bohuslän! Imorgon är det träning med Heid igen. Fint det. Har saknat dom.

Kolla vad jag hittade! Walk with me down Memory Lane.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Bra det. Veckan på Island och i Uddevalla var som en månad ungefär. Eller det kändes så. Det var nog snabbvisiten till Island som gjorde det, tror jag. Det är skönt att vara hemma nu. Det är bara lite drygt en vecka innan det är dags för Brasilien med landslaget och sen direkt iväg på resan med Holmberg. Berget till höger kallas Table Mountain och är äldre än tiotusen år. Det ser man på den platta toppen inlandsisen format. Berget till vänster är lava som forsat fram och stelnat efter inlandsisens framfart. I vattnet däremellan blir det aldrig varmare än tio grader, men där finns mycket forell att fånga om man vill. Matcherna innehöll väl inte direkt några topp-prestationer, det kan man nog inte säga, men det var underbart fantastiskt att få träffa min isländska igen! Island var sig likt, men vi fick inte träffa några litli hesturinn alls. Vi såg däremot många varma källor och på dom flesta ställen vi var luktade det äggprutt. Allt varmvatten p...

Woop woop! Nu åker vi till Island. Bra jobbat där med vulkanen litli hesturinn! Tillbaka om en vecka.

förutfattad redan fastslagen, på förhand bildad; f. mening fördom förvänta motse, vänta (sig); räkna med förväntad (i statistik o.d.) trolig, genomsnittlig: f. livslängd försvinna upphöra att synas, komma bort, gå förlorad; (hastigt) ge sig iväg, rymma; (bildl.) försvinnande liten mycket, mycket liten || -svinner, -svann, -svunnit, -svunnen

Sista dagen i skolan idag. Sorgen i det! Fick gölligt kort och godispåsar av mina bästa barn. Jag kommer sakna dom förfärligt. Förfärligt!

Fem av barnen kom till skolan idag. Så dom lekte lite basket och sen hade vi lite picknick på läktaren istället för att träna seriöst. Vilket, förutom en överdos av ordet ovärt i alla dess former och ett youtubeklipp på en utflippad lärare, även bjöd på några intressanta funderingar på vad man egentligen ska göra efter gymnasiet när det inte finns någonting (inget alls i hela värden!) man tycker är kul förutom handboll? Well. Det är väl bara att inse att nu efter skol-SM anser dom nog terminen vara avslutad. Det är den inte ska ni veta! Om en vecka är det i alla fall match mot fotbollarna på skolan. Och med tanke på hur det har sett ut på fotbollsuppvärmningen innan ungefär varje handbollspass under året så räknar jag iskallt med en storförlust. Den stora frågan är om jag i rollen som fotbollscoach måste komma iklädd kostym? För mig börjar snart en period av extremt mycket resande. På onsdag åker jag till Stockholm för att vara med på handbollskryssningen. Inlåst på en färja iho...

Lördagsdrama: Igår var jag och gick lite på Avenyn med min kille och då, helt plötsligt var det en tjej som gick ut och ställde sig mitt på spårvagnsspåret. Jätteledsen var hon. Jättejätte. Och sen kom spårvagnen i full fart och hon flyttade sig inte. Spårvagnen åkte och åkte och hann knappt stanna innan den var helt framme vid henne. Det var nog bara en centimeter kvar. Och spårvagnsföraren blev vansinnig (kanske mest rädd egentligen) och rusade ur vagnen och slet bort tjejen från spåret. Han nästan slängde iväg henne ut på bilvägen bredvid. Då blev hon ännu mer hysterisk och gick fram till en kille som satt på caféet där. "Du bryr dig inte ens", skrek hon till honom. "Du bara sitter här och... ÅH! DU BRYR DIG INTE ENS!" Och killen gömde sig i sin luvtröja och såg ut som om han ville försvinna. Poff. Hennes historia, så oerhört fylld av ångest just nu tror jag. Helst hade jag velat placera henne i ett annat liv, där killarna inte gömmer sig och där man inte b...

All star team. The joy!

Tiden bara försvann. Vet inte riktigt vad som hände. Men jag antar att det var landslagssamlingen i Kroatien (vinst i första matchen och förlust i den andra) följt av våren som plötsligt bara infann sig. Det har egentligen hänt en hel del sedan sist, och jag har tänkt på er. Men det har inte blivit mer än så. Den gamla säsongen har avslutats och den nya har påbörjats. Och det känns så väldigt bra att börja om igen. Ny tränare och allt. Det blir bra det här. Det trodde jag kanske inte när vi satt ett gäng på den kroatiska stranden i 23 grader och alla pratade om slutspel och viktiga matcher och finaler. För då var det bara några dagar kvar till Heids första träning på försäsongen. Men det är roligt det här! Majblomma live. Och förutom den stora SM-finalen på lördag är det även dags för skol-SM på söndag och måndag. Barnen ska tävla! Oh, känner mig lite som en mamma som ska se sina ungar vara med. Hur det nu känns. Blir oavsett vilket mycket spännande och jag ser väldigt my...

Day 06 - A song that reminds you of somewhere Hur roligt det än är (eller jag tycker det i alla fall, vad ni tycker vet jag inte) med lite nostalgi här i musiklistan, så frångås det idag. Det blir lite back to basics, handbollandet. Right said Fred - Stand up (for the champions) På min första landslagssamling 2005 åkte vi till Tjeckien och spelade Chebturneringen (och mötte Kina, Tjeckien och Holland). Vi vann den, och när det var uppställning och blommor och annat jox så spelade dom den här låten för oss. Efter den turneringen spelade jag alla landslagsmatcher utom två (en träningsmatch i Makedonien med feber och den mot Ryssland i EM 2006 när mitt finger hade hoppat ur led i matchen innan) fram tills jag blev korsbandsskadad. 2008. För mig symboliserar den här låten början på något fantastiskt. Mina år med landslaget. Det var även i Tjeckien min kommande tränare i Horsens såg mig spela och bad mig komma dit. Kavajen och jag jobbade lite med självporträtt idag. Men jag fick ...

Day 05 - A song that reminds you of someone När jag var ungefär 14 var jag inte mycket annat än en irriterande tonåring. Jag gillade att göra saker jag inte fick, som att dricka folköl, vara ute (för) sent och sitta med fötterna på sätet i spårvagnen för att göra pensionärerna upprörda. Ni fattar ju, obstinat i sin renaste form. Och en av mina främsta partners in crime var Åsa. Vi gick på olika skolor och hon var egentligen mycket coolare än vad jag var. Men som tonåring är man lättmanövrerad och ombytlig. Så jag blev också rätt cool snart. I alla fall sjukt mycket coolare än innan. Yazoo - Only you Åsa lärde mig typ allt som var viktigt (kanske att det känns lite mindre viktigt så här i efterhand, men det gör väl å andra sidan det mesta man gjorde i högstadiet) och vi gjorde allt ihop. På vintern hängde vi på olika caféer och på våren i Vasaparken. På sommaren hade vi säsongskort på Liseberg och totalspaning på samtliga italienare på Gothia cup. Och när vi gick hem genom staden m...

Så himla fint att ha min isländska på besök! Jag hann naturligtvis inte blogga under tiden. Men nu är det dags igen. Så vi börjar med den här. En lite halvvissen tulpan från tidigare idag. Sen kommer det mer.

Min isländska baby, gamla nummer 19 alltså, är på väg hit nu. Hit till mig i Göteborg! Lyckan i det, gänget! Och två svinbra låtar på det. Adele - Someone like you Black Eyed Peas - Just can't get enough Bra helg coming up.

Veckans skörd via instagram. Joseph, systerson. Bänkarna på Plikta. Träd nummer ett. Träd nummer två.

Day 4 - A song that makes you sad Jag spelar olika låtar under olika perioder. På repeat, repeat, repeat. Och nästan alla låtar påminner om en tid eller händelse. Jag är sällan eller aldrig neutralt inställd till musik. Det vet ni nog. Men det finns en sida av mig som ni inte som läser den här bloggen inte känner till. Naturligtvis är det så. Den är något djupare än den gegga som finns här. Här är jag yta, men på riktigt är det inte på samma sätt. På riktigt är jag nog allt annat än yta skulle jag tro. Och det är en uppdelning jag själv har valt. Jag har valt att bara dela med mig av en liten del av mig själv. Det känns oftast bättre så. Kanske inte alltid, men i det långa loppet. Det finns många låtar som kan göra mig sorgsen eller som tar fram minnen jag helst gömmer undan. Men jag blir inte ledsen bara av att lyssna på en låt. Det handlar om hur livet är under perioden, helt enkelt. Just nu är jag inte ledsen alls. Överlag så är det lite som att livet har återvänt till mig seda...

Idag hade vi säsongens sista träning. Fotboll, eller vad man ska kalla det. Gamla mot unga. Gamla vann så klart en övertygande seger. Här är en duktig handbollstjej och jag. Hon tränar innan oss på måndagar och ville gärna ha en bild ihop. Vi tog en lagbild idag med. Den blev säkert väldigt fin. Jaha. Och vad ska jag säga mer? Så här fyra veckor innan försäsongen drar igång igen.

Day 03 – A song that makes you happy Idag, gänget, finns det ingen annan låt som gör mig gladare än den här. Christina Aguilera - Not myself tonight Det är BK Heids inspringningslåt. Och det är ungefär allt jag behöver säga om den. Kvartsfinal nummer tre idag. Måste vinna!

Hur veckan har varit via instagram (och lite i verkliga livet). Fåglarna har pussats. Kavajen har spelat ishockey. Duvjävlarna på balkongen har mött sin överman. Och idag är det lite en sån här dag. Förlust i dom två första kvartsfinalerna. Första matchen efter två förlängningar och straffar. Igår med ett mål. På lördag har vi sista chansen. Vi tänker ta den.

Day 02 – Your least favorite song Det finns många låtar jag verkligen inte gillar. Oftast för att dom för med sig minnen jag inte önskar komma ihåg. Men ibland bara för att låten är så jävla asdålig att man (jag) inte står ut! Som till exempel: Genesis - I can't dance Sen att den påminner om en kille som var så sjukt irriterande (säkert egentligen mycket snäll och vi för tonåriga för att uppskatta det, men så var det på den tiden) och hela tiden skulle dansa den där löjliga dansen som Genesis gjorde i videon. "Asså, orka!" tänkte jag då. Det var för övrigt lite av mitt motto på den tiden, men det behöver vi ju inte prata om här. Jag gissar att snubben slutat med Genesisdansen (fast man vet ju aldrig), men låten gillar jag fortfarande inte.

Det där med instagram, håller ni på med sånt? En app på iphonen alltå, för er som inte vet, där man delar med sig av bilder. Jag finns i alla fall där. Leta upp mig om ni vill. Proffshandboll är namnet. Fyra av mina bilder.

Day 01 - Your favorite song Så futtigt egentligen, att bara få välja en enda låt som sin bästa. Det är ju inte ens möjligt på riktigt. Men okej, jag har valt. Kanye West & Keri Hilson - Knock you down Under maj och juni för snart två år sedan lyssnade jag på den här låten på repeat ungefär från det att jag gick upp tills jag gick och la mig. Det var inte min bästa period i livet, det var det inte. Men låten har hängt med ända sedan dess och jag har inte tröttnat på den en enda gång. Och kanske är den inte så fancy eller sofistikerad, men det är å andra sidan inte jag heller.

Okej. Det är dags för ett tema. Så här är det. Varje dag (typ) ska jag skriva en grej om musik. Eller vet inte om jag kommer skriva så mycket, men jag kommer välja en enda låt varje dag, på ett tema. Listan: day 01 – your favorite song day 02 – your least favorite song day 03 – a song that makes you happy day 04 – a song that makes you sad day 05 – a song that reminds you of someone day 06 – a song that reminds you of somewhere day 07 – a song that reminds you of a certain event day 08 – a song that you know all the words to day 09 – a song that you can dance to day 10 – a song that makes you fall asleep day 11 – a song from your favorite band day 12 – a song from a band you hate day 13 – a song that is a guilty pleasure day 14 – a song that no one would expect you to love day 15 – a song that describes you day 16 – a song that you used to love but now hate day 17 – a song that you hear often on the radio day 18 – a song that you wish you heard on the radio day 1...

Längesen nu. Det blir så ibland. Och vad har jag gjort sedan sist? En hel del faktiskt. Varit i Lödöse och köpt en kökssoffa till exempel. Men det skiter väl ni i kan jag tänka mig. Trots att bonden jag köpte soffan av berättade att våren faktiskt är på väg för: "Det upptäcker man tidigare på landet nämligen och jag har sett att den är här nu." Och dessutom så blev vi fyra i elitserien (Heids bästa någonsin) och får lov att möta Skövde i kvarten. Första matchen är i Heidhallen på lördag. Förstå spänningen! Förstå storheten! Förstå längtan! Vi är laddade som fan, det kan jag berätta. Rysningar. Och så kan vi lyssna på Ellie Goulding - Your song för att det aldrig låter så när Elton sjunger den eller på R.E.M. - Walk it back för att dom har släppt en ny skiva och livet aldrig kan bli fel då. Eller så kan man lyssna på några andra, som inte direkt rör sig inom samma genre: Nelly - Just a dream Jessie J - Do it like a dude Flo Rida - Turn around Rebecca & F...

Kavajen: Bara luktar lite på blomman... Kavajen: Sjukt god verkar den. Måste smaka (fast jag vet att jag inte får)! Jag: Kavaj! Vad gör du? Kavajen: Eh. Inget? Bara sitter här mest.

Eh? Hur tänkte hon nu? Lever vi på artonhundratalet, gör vi det?

I fredags råkade jag visst få lite hjärnskakning. Det var ju inte meningen. Och dessutom så visste jag inte om det när jag spelade match i lördags. Efteråt dock, var det rätt jobbigt. I söndags med. Så i måndags och igår tränade jag inte (doktorn = pappa, bestämmer!). Idag är första dagen utan snurrighet och ont i huvudet. Så det går i alla fall åt rätt håll! I söndags passade jag galleriet och dom här som stod i fönstret och var fina. Imorgon är det träning igen, fast kanske inte direkt full fart. Vi får se. Räknar i alla fall med att var redo och osnurrig på lördag när vi möter IVH hemma. Kavajen! Hjärtat! (Hon ser lite fet ut på den här bilden, men det är hon inte. Hon är enbart söt och liten. Och gillar att leka kurragömma mitt i natten.) Asså, min katt. Gölle! Den ihop med livet och våren och allt jävla bra = så sjukt otippat & värt! En playlist på det kanske. 1. Neil Young - Heart of gold  (bäst!) 2. Jenny Berggren - Numb 3. Jessie J, Bob - Price tag 4....

Fredag kväll. Laddar för lördagen. Lördagen har potential att bli en bra dag. Mycket, mycket roligt! Länk här .

Den här veckan har liksom sprungit iväg. På ett gött sätt. Kände mig segast i stan på träningen i tisdags, men efter en vilodag igår känns det nu bra igen. Så nu sitter jag hemma och jobbar med lite olika projekt i väntan på träningen. Mitt huvud är fullt av idéer och det är så skönt att få ut några ibland. Men vi kanske skulle prata lite om matchen mot H43 i söndags? Den var ju helt störd! Ni vet det va? Vi låg under med 4-11 efter typ en kvart. Och i halvtid (man får inte säga halvlek för då blir redaktör Wigren upprörd!) stod det 16-19. Normalt sätt är det ett slutresultat för oss, men vi hade inte den bästa dagen i försvaret, det hade vi inte. Men sen, när hela matchen hade spelats, stod det 28-41. Till oss alltså. Sjukt starkt av oss att vända på det, tycker jag! Och på lördag är det hemmamatch igen. Kropps kommer och spelar i Heidhallen. Mycket spännande! Och snart ska jag iväg och extraknäcka som kanslist i form av handbollsbollköpande bilförare. Mmm... Selectbollar...

Alltså, den där reseplaneringen. Man kan säga att den verkligen har gått framåt under dom här dagarna! Vi har till exempel valt startort (Quito), halvvägsort (Caracas) och slutort (New York). Bara detta, ska ni veta, bara detta känns sjukt spännande! (ÅH! För Sydamerika och USA och Karibien!) Och sen i New York ska jag träffa min gamlagamla bästis som bor där (observera det sinnesjukt coola i att BO i New York!) och hon ska visa mig allt viktigt där. I flera flera dagar! Den här resan! Den har lite oddsen på sin sida för att blir den bästa någonsin faktiskt. Någon som har erfarenheter av Quito/Ecuador, Venezuelas kust mot Karibien eller N.Y. är mer än välkomna att upplysa mig the good and the bad. Ska alltså åka i juli. Kavajen ska få bo på landet och jaga möss när jag är i Amerikat. Så från och med nu har den här bloggen fått ett par nya kategorier (typ Sydamerika och N.Y.). Peppen inför denna resan!

En konversation igen. Inne i telefonbutik. Kund, till exempel vi: Har ni några gamla mobiler som man kan köpa begagnat? Tjej bakom disken: Nej, vi skickar alla gamla telefoner vidare till västvärlden.

Sara skulle med och träna i hallen idag. Och så står vi och byter om och hon tar upp sina strumpor ur väskan. Sara, 31 år gammal: Åmmä! Nu har mamma parat ihop en vänsterstrumpa med en vänsterstrumpa! Vem kan träna med två vänsterstrumpor liksom...

Jag: Bara så att du vet så luktar det asäckligt i min trappuppgång. Lite odefinierat liksom. (Vi går in.) Sara: Åh! Det luktar regnskog!

Hittills har veckan med februarilov varit mycket bra! Den har liksom tagit det lugnt och inte rusat. Det gillar jag. Vi har tränat på ganska bra i Heid. En massa löp (stora och lilla krysset - ny övning för mig - i måndags och utelöp i tisdags) och en massa handboll. Vi har oftast väldigt mycket fart i våra handbollspass med. Det är gött. Det blir som gratis fysträning, eftersom man (jag) inte tänker på att det är jobbigt, bara att det är kul. Handbollsnörd, jag vet. I söndags kom mamman och systern hem från två veckors textilresa till Indien. Har aldrig riktigt varit sugen på att åka dit, men efter deras prat känns det nästan som ett måste faktiskt. Men först, planering av sommarens resa! Blir inte Indien. Om en timma ska jag hämta den inplanerade reskompisen, bästa Sara, på centralen. Hundra år sedan vi sågs sist. Verkligen på tiden nu! Så ja, i helgen kommer vi jobba med fika, kolla på bilder från resmål, livsuppdateringar och planering. Och fika. Och planering. Ja, ni fatt...

Jaha. Först var vi i Eslöv och ledde med 15-9 i paus. Gött, tänkte man kanske då. Men nej, det var inte så gött. För 15-9 blev tragiskt nog till 19-20 och förlust. Mycket illa! Man kan kalla det för en kollektiv kollaps (och jag vet att ni kommer fråga hur det går till, hur kan det hända, varför blir det så?) som jag för en gångs skull kan påbörja en förklaring till. I det här fallet berodde det på tre saker, främst: 1. Vi tappade vår kontring och fart och vågade inte gå på mål. 2. Vi tappade vårt breda spel och fick inte deras försvar i rörelse. 3. Vi valde att skjuta våra skott rätt på deras målvakt och gjorde henne till världens bästa. Illa, som sagt. Diddy - Coming home . Bäst! Men i alla fall. I onsdags mötte vi Skövde och trots att vi låg under med 16-9 (alltså nästan som i Eslöv, fast tvärt om) så lyckades vi inte vända och vinna (som dom gjorde), utan gjorde en rätt igenom ganska så usel insats. I första halvlek främst bakåt och i andra framåt. Så idag är vi han...

Morgonens skolkategori. Elev: Tvåorna kommer nog inte till träningen, för dom har inga fler lektioner idag. Men. Dom som är här = Mycket gölliga barn!

Spenderade en del av kvällen med att gå på Göteborg Filmfestival. Inte så många biljetter fanns kvar så valet av film styrdes enbart av utbud istället för efterfrågan. Ni vet, det där man lär sig om på samhällskunskapen. Och då blir det väl som det blir. Såg en turkisk film som inte handlade om något alls och var sjukt seg. Den handlade faktiskt mest om folk som åt. Innan filmen började presenterades den av en något nervös gråhårig dam. "Ja... Det var väl det. Jag skulle bara önska er välkomna." Avslutade hon sitt lilla tal. "Och påminna om att stänga av mobiltelefonerna!" Hojtade kvinnan bredvid mig. "Det är klart..." Svarade den nervösa damen. "Men det är så tjatigt att behöva dra det varje gång. Folk vet väl nu?" Kvinnan bredvid mig nickade ivrigt, lite som ett nöjt barn som just skvallrat om vem som ätit den sista kakan. Och sen tog hon upp sin godispåse och satt och hetsprasslade med den under filmens första halvtimma. Och sen, se...

Dagens konversation i skolan 1: Barn: Hon kommer inte idag. Jag: Varför inte, sjuk? Barn: Nä, asså... Hon höll på att halka när hon gick hem från träningen igår så hon vågar inte gå ut idag. Dagens konversation i skolan 2: Jag: Ska du inte vara med idag? Barn: Nej. Jag har prov. Jag: Jag förstår inte. Barn: Asså, jag har prov sen. Så jag går ner och gymmar. Jag: Jag förstår fortfarande inte. Vad är skillnaden mellan att vara med på handbollen och att gå ner i gymmet? Barn: Nä... Eh. Jag har prov!

Hur går det egentligen för dansk handboll? Här kan man läsa att den är nära en ekonomisk kollaps. En summering för dom som inte orkar läsa danska: En man har gått igenom 20 danska klubbars ekonomi, både på herr- och damsidan. Han kallar resultatet för "alarmerande". Det genomsnittliga underskottet i klubbarna 2,8 miljoner efter skatt. Han nämner bland annat Viborg som en av dom med stort underskott. 12 miljoner faktiskt. Ganska mycket. Och så avslutar han med att berätta att Randers och Team Tvis Holstebro har bäst ekonomi. (Jag har inte brytt mig om att skriva om herrklubbarna han nämner i artikeln.) Alltså står jag fortfarande fast vid min åsikt om att Bella borde gå till Randers (som dessutom ligger nummer ett i ligan för tillfället).

Det är dags för dansk musik. Ja! Följande fem länkar är från youtube, för danskarna jobbar inte så mycket med Spotify. 1. Burhan feat. Nik & Jay - Tættere på himlen 2. Xander - Det burde ik være sådan her 3. Hej Matematik - Kato på maskinerne 4. Joey Moe - Jorden er giftig 5. Joey Moe - Yo yo Och så lite vanlig skitmusik (som jag själv fått leta upp eftersom ni är så sega med att dela med er) på Spotify. 1. The National - Conversation 16 2. Italobrothers - Love is on fire  (passar kanske inte in här riktigt och personer som inte gillar Stamp on the ground gillar nog inte den här heller) 3. Albin Gromer - Här inne hos mig 4. Kanye West - Dark fantasy 5. The National - Lemonworld 6. Jay Smith - Like a prayer Det var det.

En bra dag idag. Trots ny snö. Allvarligt? Lägg av nu vintern. Barnen och skolan på morgonen. En skoldag nästan helt utan underliga meningar. Annars brukar dom vara oerhört finurliga när det kommer till konversationer dom små liven. Det märks till exempel skillnad på ettorna och två/treorna. Ettorna anses överlag vara lite sämre (av två/treorna alltså). Det himlas en hel del med ögonen och så låtsas dom ibland att dom inte vet vad dom yngre heter. Jag, som själv har provat på det där med att spela cool och så, vet naturligtvis att dom bara gör sig till. Dom är rätt gulliga faktiskt. Tror att det inte märks. Sött. - Asså, vem fan var det som sa det där med skoskavet? Undrade en av dom. Jag pekade på personen ifråga. En av tvåorna som hängde i samma klunga som den trea som undrade. - Va! Jag trodde det var en i ettan! Typiska översittare dom där äldre barnen... Nu har jag hotat dom med biptest när dom minst anar det. Dom säger att dom vaknar på morgonen och hoppashoppashoppas...

Match idag igen. Och ännu en vinst! Slog Spårvägen med 27-20 i lovely Heidhallen. Vi är inne i en bra period nu. Mycket härligt. Nästa helg ska vi till Eslöv (eller var dom nu spelar) och möta dom. Måste nog börja skriva om den danska ligan igen, för vad är det som händer med Viborg ? Tre hemmaförluster i rad. Isabelle Gulldén kommer (om hon nu bestämmer sig för att gå dit) att komma som en frälsare. Det är bra tycker jag, för Bella är för mycket stjärna i sig själv för att hamna som någon slags sparringpartner till övriga storspelare i Viborgs damlag. Hon ska inte dit för att lära, hon ska dit för att äga. Helst hade jag sett Bella i exempelvis Randers, som är ett lag på väg upp på tronen och där jag tror att hon kan få en helt annan roll än i Viborg. Men eftersom det verkar som om (det är alltså obekräftade uppgifter jag hört men inte avslöjar källan till) dom har blivit av med sin största sponsor och alltså fem miljoner per år så kanske det är ett dumt val. Jag vet i...

Fredag kväll. Förlust för Sverige, vinst för Danmark. Ni kanske såg brevet som "vi" skrev till herrlaget. Well. Jag skrev det på uppdrag av Expressen. Ni hittar det här . Egentligen vill jag bara tipsa om två låtar (och säga att ni inte direkt var lysande på det där med att tipsa om ny musik - jag är faktiskt lite besviken!) som jag upptäckt: 1. Adele - Rolling in the deep 2. Lisa Miskovsky - Got a friend Ja, det var väl ungefär det.

Saker man helst inte vill höra när man precis ska låna (passa) en görsöt bebis: - Han bajar bara var fjärde dag, men då kommer det asmycket. - Förresten så var det fyra dagar sedan sist just idag.

Leah är snart fyra år. Hennes mamma är min syster. Dom har åkt tunnelbana ihop och just gått av. Leah pratar lite för sig själv där hon går strax efter sin mamma. Två gamla, gamla (typ nittio år, säger Leahs mamma) tanter retas och härmar henne. Leah får nog. Leah: Var är min mamma? Var är min mamma? Två nittioåriga tanter: Var ääär min maaammaaa? Leah vänder sig om och stirrar argt på dom. Leah: Min mormor är död. Katten dansar.

Det är alltså Staffan Olsson som har fått ett café uppkallat efter sig på Island. Då vet vi det och tackar M för informationen. Nu, dagens (och mitt livs) första bokeh:

Någon har under dagen googlat på "café uppkallat efter sig på Island, handbollsspelare" ungefär sjutusen gånger och av någon anledning hamnat på min sida. Varför? Vet ej. Det enda isländska café jag känner till är Vulcano Café på Vestmannaeyjar. Och det är ju helt uppenbart uppkallat efter vulkanen, inte handbollsspelaren. Så om det är någon där ute som vet nåt i ämnet kan den väl vara vara vänliga att berätta så att den stackars undrande får reda på hur det ligger till. Verkar jobbigt att googla på olika varianter av något en hel dag. Lite desperat på något sätt.

Man måste ändå gilla dom!

Nu kan man gilla inläggen. Årets mål: Bloggen ska bli lite som Facebook. Nej, nog inte. Men gilla kan man ändå.

Brevbäraren kom precis med post. Jag fick ett brev med ett hjärta på! Ett tag sen det hände sist, kan jag säga. I alla fall. Så här fint var det: Ett fanbrev! Asså, jag dör typ av glädje nu. Hej då.

Var på stan nyss. Inne på H&M faktiskt. Och såg jag någon jag kände igen i rummet bredvid. Personen stirrade tillbaka på mig. Jag funderade på att hälsa. Insåg att det var en spegel.

1. Salem Al Fakir - Split my personality 2. T'Pau - China in your hand 3. Scissor Sisters - Land of a thousand words 4. Mr Big - Stranger in my life 5. Kanye West - So Appalled Jag behöver ny musik. Hjälp? Det var väl det. P.S. Anonym, barnen är i gymnasieåldern. Jag kallar dom mest för barnen för att det är roligt. Jag vet att dom egentligen inte är barn (bara till sättet ibland) utan ungdomar. Gölliga ungdomar!

Innan herrarnas VM började trodde jag inte så mycket på dom. Sverige alltså. Jag tänkte att dom kunde vinna eller komma tvåa efter Polen i gruppen, men inte att dom kunde slå Kroatien eller Danmark i nästa grupp. Nu har dom ju inte mött Danmark än, men ni vet. Efter att ha sett öppningsmatchen mot Chile live ändrade jag inte uppfattning. För dom verkade ju knappt glada när dom gjorde mål. Jag såg ingen passion. Dom verkade inte ha ett gött lag. "Hallå!" Ville jag skrika. "Det är en öppningsmatch i ett jävla hemma-VM för fan! Visa glädje, visa vilja!" Kanske var det pressen, eller det stora i ett mästerskap på hemmaplan. Eller så var dom helt enkelt inte glada. Jag vet inte. Men sen ändrades det i alla fall lite, med matcherna mot Slovakien och Sydkorea (eller Korea eller vad som nu är politiskt korrekt att skriva, man vet ju inte så noga nu för tiden). However, vad som verkligen fick laget att växa i mina ögon var smärtan hos spelarna efter förlusten mot Ar...

Ett barn kommer till träningen för första gången efter jul. Jag: Välkommen tillbaka. Barnet: Tack. Jag: Är du opererad nu? Barnet: Nej. Jag: Jaså? Varför har du inte varit här då? Barnet: Asså, jag har skoskav. Jag: Du har inte varit i skolan på tre veckor för att du har skoskav? Barnet: Ja... Men jag har varit på gymmet!

I tisdags åkte jag med mamma till landet. Så himla fint! Och så väldigt mycket mer längtan efter sommaren jag fick! Blommorna hade frusit på trappan, men var fina ändå. Men katten i fönstret hade inte gjort sitt jobb... ...för mössen hade smakat på mattan. Sommaren, det går bra att komma nu!

Vinst mot Skuru igår. 34-27. Mycket nöjd! Vi tappade aldrig fokus eller tro på oss själva. En laginsats. Tågresan hem efter en vinst är så mycket skönare än efter en förlust. Trots att sj's internet lämnar rätt asmycket i övrigt att önska. Idag är det en söndag helt utan måsten. Sjukt underbart! Så bara för att jag kan ska jag gå till Heidhallen och se herrarna spela (för första gången den här säsongen) snart. Lovely Heidhallen.

På måndagar tränar det små små tjejer innan oss i lovely Heidhallen. Dom är nog ungefär tio år eller så. I måndags kom en av dom fram till mig: Liten, liten tjej: Hej. Jag: Hej. Liten, liten tjej: Det var du som var med och spelade det dära Ungdoms-SM va? Jag: ... Liten, liten tjej: Ja, asså på tv. Jag: Du menar EM...? Liten, liten tjej: Ja, precis.

Ni vet ju att jag gillar Heidhallen, men ibland börjar jag undra vad det är som pågår. Som idag till exempel, när jag och två andra i laget kom till hallen och dörren till omklädningsrumskorridoren (långt ord!) var låst. Vi hade att välja mellan att gå tvärs över entrén med smutsiga skor (och det innebär som alla vet en verbal halshuggning från kanslipersonen) eller att knacka på hos nämnda kansliperson och be om upplåsning. Alla verkar lite rädda för kanslipersonen faktiskt, för ingen vågar egentligen gå dit. Men idag knackade jag på: Jag: Hej. Kanslipersonen: (Tystnad.) Jag: Skulle vi kunna få låna nyckeln till korridoren så att vi kommer in till vårt omklädningsrum? Kanslipersonen: Nej! (Tystnad.) Kanslipersonen: Det finns bara en nyckel dit och den har jag här. (Kanslipersonen trycker med handflatan mot nyckelknippan som vilar på magen innanför t-shirten.) Jag: Okeeej... Men skulle du kunna tänka dig att öppna för oss då, så att vi kommer in i vårt omklädningsrum? Ka...

Det där med att Sverige förlorade mot Argentina, ska vi prata lite om det? Ja. Inte bra att förlora, nej. Men hur är det möjligt att hela facebookvärlden (vilket ju är ungefär detsamma som den riktiga världen, det vet vi alla) genast börjar skrika ut hur dåliga herrarna är, hur pinsamt det är eller hur lata dom är och hur dom inte ger allt? Jag undrar verkligen det. Jag tror inte att dom är nöjda efter idag. Klart som fan att dom inte är nöjda förresten. Jag tror inte heller att dom ville förlora. Jag tror inte att dom inte gav allt. Men nu ska jag berätta något för alla er som är så snabba med att döma alla andra utom er själva: Ibland gör man fel. Har ni tänkt på det? Jag är så sjukt trött på folk som bara är medgångssupportrar och på folk som alltid letar upp det negativaså fort det ges möjlighet. Så sjukt trött. Istället kan man säga: Fan vad illa det blev idag, men nu tar vi Polen på torsdag istället!

Ibland blir man förundrad. Andras världar är så annorlunda. Läs nu. Man ungefär dör av skratt.

Igår fyllde min lillasyrra trettio. Det är konstigt tycker jag, för det borde ju rimligtvis innebära att jag själv är över trettio. Men det är jag ju inte... I alla fall så bjöd hon på tårta och cava i Linné. Mycket trevligt! Sen gick hela familjen ut och åt på Gyllene Prag. Idag hade vi besök av en kändis på skolan. Förra veckan frågade jag nämligen Claes Hellgren om han kunde tänka sig att komma förbi och stötta våra målvakter lite. Det finns två målvakter i skolan som är väldigt ambitiösa (och till och med löper extraintervaller innan träningen) så jag tänkte att jag ville uppmuntra dom lite. Därav idéen. Dom verkade mer än nöjda och Claes verkade glad han med. I alla fall: Stort tack Claes för att du ville komma! Claes demonstrerar. I övrigt blev jag nyss uppringd av GP och utfrågad om Idrottsgalan (ni vet, den vi i handbollslandslaget inte blivit inbjudna till) och jag sa så här om det. Nu är det dags för träning i lovely Heidhallen igen.