It’s like you’re the swing set, and I'm the kid that falls
Dagens träningspass bland crosstrainern och vikterna avlöstes av ett besök på en 30 kronors-take away-salladsbar och en koll på andralagets första halvlek mot Odder.
Men sen blev vi så trötta att vi var tvungna att gå hem. Var trötthet har sin orsak, ju.
Fast sen blev jag mest bara trött på att vara trött och körde bilen mot finare marker.
Där hittade jag ett vackert landskap mellan Horsens och Vejle, i närheten av Stouby.Men sen blev vi så trötta att vi var tvungna att gå hem. Var trötthet har sin orsak, ju.
Fast sen blev jag mest bara trött på att vara trött och körde bilen mot finare marker.
Sen köpte jag en hamburgare (nej, inte det minsta dåligt samvete vad det gäller kostplanering och dylikt), som jag åt en knapp fjärdedel av - oerthört lönt, och åkte hem när det började skymma.
Och nu känner jag mig växelvis som Santigold - You'll find a way och Joshua Radin - No envy no fear. Och emellanåt även som Demi Lovato - Every time you lie.
Och fan. Till och med som Pink - I don't believe you som är så himla sorglig.
Men det skiter väl ni i, kan jag tänka mig.
Kommentarer
du har allt en del av konstnärsgenen i dig också !
Ljungan: Tack! Det verkar finnas hopp även för mig, ja... Vem hade trott det! :)