Öh. Eller inte.
Vi förlorade. Stort.
Och helt utan värdighet.
Vi gjorde vårt första mål efter tjugo och en halv minut. Då hade Viborg redan gjort tretton. Sen lyckades vi göra tre till innan den första halvleken tog slut. I andra gjorde vi ytterligare sex.
Så totalt kom vi upp på tio mål. Viborg på trettiofyra.
Och vad säger man då?
Oups?
Vi är inte så här dåliga egentligen?
Vi var inte där?
Svaret är att man kan säga mycket. Men att det inte hjälper nämvärt.
För vi var där, och vi var precis så där dåliga. Och vi har dessutom varit det ett tag nu och bara förlorat. Med tolv mål, med fjorton mål och med tolv mål igen.
Och så idag då, med tjugofyra.
Oups.
Det jag känner mest är frustration. Frustration över att jag inte vet hur vi ska gå vidare efter det här, och frustration över att lagets potential är så mycket bättre än det som kommer fram till match. Vi kan så mycket mer, men just nu är vi precis så här dåliga.
Det jag hoppas på nu är att det här liksom var droppen. Att alla idag förstod vad det är vi håller på med. Och så hoppas jag att vi till nästa match, om en vecka mot KIF Vejen, kommer närmare vår maximala prestation. Att vi visar lite av vår potential.
Kom igen nu, liksom.
Och om det nu var någon som tog illa vid sig vid ovanstående text så VAR DET INTE MENINGEN. Ok.
Imorgon: Brunch med Island, träning med Fys-Mikael, basketmatch, fika. En bra deal, dagen efter droppen.
Och helt utan värdighet.
Vi gjorde vårt första mål efter tjugo och en halv minut. Då hade Viborg redan gjort tretton. Sen lyckades vi göra tre till innan den första halvleken tog slut. I andra gjorde vi ytterligare sex.
Så totalt kom vi upp på tio mål. Viborg på trettiofyra.
Och vad säger man då?
Oups?
Vi är inte så här dåliga egentligen?
Vi var inte där?
Svaret är att man kan säga mycket. Men att det inte hjälper nämvärt.
För vi var där, och vi var precis så där dåliga. Och vi har dessutom varit det ett tag nu och bara förlorat. Med tolv mål, med fjorton mål och med tolv mål igen.
Och så idag då, med tjugofyra.
Oups.
Det jag känner mest är frustration. Frustration över att jag inte vet hur vi ska gå vidare efter det här, och frustration över att lagets potential är så mycket bättre än det som kommer fram till match. Vi kan så mycket mer, men just nu är vi precis så här dåliga.
Det jag hoppas på nu är att det här liksom var droppen. Att alla idag förstod vad det är vi håller på med. Och så hoppas jag att vi till nästa match, om en vecka mot KIF Vejen, kommer närmare vår maximala prestation. Att vi visar lite av vår potential.
Kom igen nu, liksom.
Och om det nu var någon som tog illa vid sig vid ovanstående text så VAR DET INTE MENINGEN. Ok.
Imorgon: Brunch med Island, träning med Fys-Mikael, basketmatch, fika. En bra deal, dagen efter droppen.
Kommentarer
*kram*
Blir fortfarande rejält irriterad över den fåniga "debatt" som utbröt efter Sveriges urusla insats som du med all rätt kritiserade. Man skulle vilja veta om du blivit kontaktad av landslaget efter detta för att reda ut situationen......men det vill man ju inte fråga ;)
Du behöver INTE svara om det skulle betyda att du sätter dig i klistret på något sätt.
Broström: Man lär av sina misstag? :)
Michey: Så är det, så är det...
Jo, har blivit kontaktad av landslaget efter kaoset och vi har rett ut det hela. Som det så fint heter.