Tillbaka

Jaha. Och var ska jag börja?

Jag var på väg till träningen. Skulle ju ta bilen. Och sen dra direkt till Sverige.
Men när jag kom ner till parkeringsplatsen hittade jag den lilla fina vita, totalt förstörd.

Alla vindrutetorkare bortslitna.
Sidospeglarna bortslitna.
Höger framruta krossad.
Backspegeln inne i bilen nersliten.
Sidoblinkersarna krossade.
Nummerplåtarna bortmonterade.

Och så var det blod på dörren. Så nu hoppas jag att såret gärningsmannen ådrog sig blir infekterat.

Men det stördaste av allt var att dom inte hade tagit nåt. Det fanns ändå saker av värde där i. Alltså gjorde dom det bara för att dom hade tråkigt, eller för att dom ville vara jävliga.

Jag blev förbannad, kan man säga. Och då har jag inte direkt överdrivit.

Men som tur är så har vi en snubbe som heter Thomas här. Han jobbar på en bilfirma och brukar ställa upp för alla oss i laget när det är bilproblem. Så jag satte mig på sätet och struntade i glasskärvorna som låg på det och körde den kvaddade bilen genom byn till hans verkstad. Folk som såg mig kollade väldigt konstigt. Tänk er själva någon komma körande i en bil där allt hänger löst.
Så nu är den lilla vita placerad hos bil-Thomas och själv fick jag snällt nog låna en blå varubil. Typ. Så nu är jag och den blåa lånevarubilen i Göteborg. Vi kom faktiskt väldigt bra överens hela resan.

Men efter bilchocken och innan Sverige hade vi träning och jag vann biptestet. Vann!
Det är jag sjukt nöjd med!
Jag är också sjukt nöjd med mitt lag som alltid, alltid, alltid får mig på bra humör!

Nu ska jag sova och sen är det familjedag med föräldrar och systrar och syskonbarn. Glädje!