Från min vinkel

En bra dag idag. Trots ny snö. Allvarligt? Lägg av nu vintern. Barnen och skolan på morgonen. En skoldag nästan helt utan underliga meningar. Annars brukar dom vara oerhört finurliga när det kommer till konversationer dom små liven. Det märks till exempel skillnad på ettorna och två/treorna. Ettorna anses överlag vara lite sämre (av två/treorna alltså). Det himlas en hel del med ögonen och så låtsas dom ibland att dom inte vet vad dom yngre heter. Jag, som själv har provat på det där med att spela cool och så, vet naturligtvis att dom bara gör sig till. Dom är rätt gulliga faktiskt. Tror att det inte märks. Sött. - Asså, vem fan var det som sa det där med skoskavet? Undrade en av dom. Jag pekade på personen ifråga. En av tvåorna som hängde i samma klunga som den trea som undrade. - Va! Jag trodde det var en i ettan! Typiska översittare dom där äldre barnen... Nu har jag hotat dom med biptest när dom minst anar det. Dom säger att dom vaknar på morgonen och hoppashoppashoppas

Match idag igen. Och ännu en vinst! Slog Spårvägen med 27-20 i lovely Heidhallen. Vi är inne i en bra period nu. Mycket härligt. Nästa helg ska vi till Eslöv (eller var dom nu spelar) och möta dom. Måste nog börja skriva om den danska ligan igen, för vad är det som händer med Viborg ? Tre hemmaförluster i rad. Isabelle Gulldén kommer (om hon nu bestämmer sig för att gå dit) att komma som en frälsare. Det är bra tycker jag, för Bella är för mycket stjärna i sig själv för att hamna som någon slags sparringpartner till övriga storspelare i Viborgs damlag. Hon ska inte dit för att lära, hon ska dit för att äga. Helst hade jag sett Bella i exempelvis Randers, som är ett lag på väg upp på tronen och där jag tror att hon kan få en helt annan roll än i Viborg. Men eftersom det verkar som om (det är alltså obekräftade uppgifter jag hört men inte avslöjar källan till) dom har blivit av med sin största sponsor och alltså fem miljoner per år så kanske det är ett dumt val. Jag vet inte, men

Fredag kväll. Förlust för Sverige, vinst för Danmark. Ni kanske såg brevet som "vi" skrev till herrlaget. Well. Jag skrev det på uppdrag av Expressen. Ni hittar det här . Egentligen vill jag bara tipsa om två låtar (och säga att ni inte direkt var lysande på det där med att tipsa om ny musik - jag är faktiskt lite besviken!) som jag upptäckt: 1. Adele - Rolling in the deep 2. Lisa Miskovsky - Got a friend Ja, det var väl ungefär det.

Saker man helst inte vill höra när man precis ska låna (passa) en görsöt bebis: - Han bajar bara var fjärde dag, men då kommer det asmycket. - Förresten så var det fyra dagar sedan sist just idag.

Leah är snart fyra år. Hennes mamma är min syster. Dom har åkt tunnelbana ihop och just gått av. Leah pratar lite för sig själv där hon går strax efter sin mamma. Två gamla, gamla (typ nittio år, säger Leahs mamma) tanter retas och härmar henne. Leah får nog. Leah: Var är min mamma? Var är min mamma? Två nittioåriga tanter: Var ääär min maaammaaa? Leah vänder sig om och stirrar argt på dom. Leah: Min mormor är död. Katten dansar.

Det är alltså Staffan Olsson som har fått ett café uppkallat efter sig på Island. Då vet vi det och tackar M för informationen. Nu, dagens (och mitt livs) första bokeh:

Någon har under dagen googlat på "café uppkallat efter sig på Island, handbollsspelare" ungefär sjutusen gånger och av någon anledning hamnat på min sida. Varför? Vet ej. Det enda isländska café jag känner till är Vulcano Café på Vestmannaeyjar. Och det är ju helt uppenbart uppkallat efter vulkanen, inte handbollsspelaren. Så om det är någon där ute som vet nåt i ämnet kan den väl vara vara vänliga att berätta så att den stackars undrande får reda på hur det ligger till. Verkar jobbigt att googla på olika varianter av något en hel dag. Lite desperat på något sätt.

Man måste ändå gilla dom!

Nu kan man gilla inläggen. Årets mål: Bloggen ska bli lite som Facebook. Nej, nog inte. Men gilla kan man ändå.

Brevbäraren kom precis med post. Jag fick ett brev med ett hjärta på! Ett tag sen det hände sist, kan jag säga. I alla fall. Så här fint var det: Ett fanbrev! Asså, jag dör typ av glädje nu. Hej då.

Var på stan nyss. Inne på H&M faktiskt. Och såg jag någon jag kände igen i rummet bredvid. Personen stirrade tillbaka på mig. Jag funderade på att hälsa. Insåg att det var en spegel.

1. Salem Al Fakir - Split my personality 2. T'Pau - China in your hand 3. Scissor Sisters - Land of a thousand words 4. Mr Big - Stranger in my life 5. Kanye West - So Appalled Jag behöver ny musik. Hjälp? Det var väl det. P.S. Anonym, barnen är i gymnasieåldern. Jag kallar dom mest för barnen för att det är roligt. Jag vet att dom egentligen inte är barn (bara till sättet ibland) utan ungdomar. Gölliga ungdomar!

Innan herrarnas VM började trodde jag inte så mycket på dom. Sverige alltså. Jag tänkte att dom kunde vinna eller komma tvåa efter Polen i gruppen, men inte att dom kunde slå Kroatien eller Danmark i nästa grupp. Nu har dom ju inte mött Danmark än, men ni vet. Efter att ha sett öppningsmatchen mot Chile live ändrade jag inte uppfattning. För dom verkade ju knappt glada när dom gjorde mål. Jag såg ingen passion. Dom verkade inte ha ett gött lag. "Hallå!" Ville jag skrika. "Det är en öppningsmatch i ett jävla hemma-VM för fan! Visa glädje, visa vilja!" Kanske var det pressen, eller det stora i ett mästerskap på hemmaplan. Eller så var dom helt enkelt inte glada. Jag vet inte. Men sen ändrades det i alla fall lite, med matcherna mot Slovakien och Sydkorea (eller Korea eller vad som nu är politiskt korrekt att skriva, man vet ju inte så noga nu för tiden). However, vad som verkligen fick laget att växa i mina ögon var smärtan hos spelarna efter förlusten mot Ar

Ett barn kommer till träningen för första gången efter jul. Jag: Välkommen tillbaka. Barnet: Tack. Jag: Är du opererad nu? Barnet: Nej. Jag: Jaså? Varför har du inte varit här då? Barnet: Asså, jag har skoskav. Jag: Du har inte varit i skolan på tre veckor för att du har skoskav? Barnet: Ja... Men jag har varit på gymmet!

I tisdags åkte jag med mamma till landet. Så himla fint! Och så väldigt mycket mer längtan efter sommaren jag fick! Blommorna hade frusit på trappan, men var fina ändå. Men katten i fönstret hade inte gjort sitt jobb... ...för mössen hade smakat på mattan. Sommaren, det går bra att komma nu!

Vinst mot Skuru igår. 34-27. Mycket nöjd! Vi tappade aldrig fokus eller tro på oss själva. En laginsats. Tågresan hem efter en vinst är så mycket skönare än efter en förlust. Trots att sj's internet lämnar rätt asmycket i övrigt att önska. Idag är det en söndag helt utan måsten. Sjukt underbart! Så bara för att jag kan ska jag gå till Heidhallen och se herrarna spela (för första gången den här säsongen) snart. Lovely Heidhallen.

På måndagar tränar det små små tjejer innan oss i lovely Heidhallen. Dom är nog ungefär tio år eller så. I måndags kom en av dom fram till mig: Liten, liten tjej: Hej. Jag: Hej. Liten, liten tjej: Det var du som var med och spelade det dära Ungdoms-SM va? Jag: ... Liten, liten tjej: Ja, asså på tv. Jag: Du menar EM...? Liten, liten tjej: Ja, precis.

Ni vet ju att jag gillar Heidhallen, men ibland börjar jag undra vad det är som pågår. Som idag till exempel, när jag och två andra i laget kom till hallen och dörren till omklädningsrumskorridoren (långt ord!) var låst. Vi hade att välja mellan att gå tvärs över entrén med smutsiga skor (och det innebär som alla vet en verbal halshuggning från kanslipersonen) eller att knacka på hos nämnda kansliperson och be om upplåsning. Alla verkar lite rädda för kanslipersonen faktiskt, för ingen vågar egentligen gå dit. Men idag knackade jag på: Jag: Hej. Kanslipersonen: (Tystnad.) Jag: Skulle vi kunna få låna nyckeln till korridoren så att vi kommer in till vårt omklädningsrum? Kanslipersonen: Nej! (Tystnad.) Kanslipersonen: Det finns bara en nyckel dit och den har jag här. (Kanslipersonen trycker med handflatan mot nyckelknippan som vilar på magen innanför t-shirten.) Jag: Okeeej... Men skulle du kunna tänka dig att öppna för oss då, så att vi kommer in i vårt omklädningsrum? Ka

Det där med att Sverige förlorade mot Argentina, ska vi prata lite om det? Ja. Inte bra att förlora, nej. Men hur är det möjligt att hela facebookvärlden (vilket ju är ungefär detsamma som den riktiga världen, det vet vi alla) genast börjar skrika ut hur dåliga herrarna är, hur pinsamt det är eller hur lata dom är och hur dom inte ger allt? Jag undrar verkligen det. Jag tror inte att dom är nöjda efter idag. Klart som fan att dom inte är nöjda förresten. Jag tror inte heller att dom ville förlora. Jag tror inte att dom inte gav allt. Men nu ska jag berätta något för alla er som är så snabba med att döma alla andra utom er själva: Ibland gör man fel. Har ni tänkt på det? Jag är så sjukt trött på folk som bara är medgångssupportrar och på folk som alltid letar upp det negativaså fort det ges möjlighet. Så sjukt trött. Istället kan man säga: Fan vad illa det blev idag, men nu tar vi Polen på torsdag istället!

Ibland blir man förundrad. Andras världar är så annorlunda. Läs nu. Man ungefär dör av skratt.

Igår fyllde min lillasyrra trettio. Det är konstigt tycker jag, för det borde ju rimligtvis innebära att jag själv är över trettio. Men det är jag ju inte... I alla fall så bjöd hon på tårta och cava i Linné. Mycket trevligt! Sen gick hela familjen ut och åt på Gyllene Prag. Idag hade vi besök av en kändis på skolan. Förra veckan frågade jag nämligen Claes Hellgren om han kunde tänka sig att komma förbi och stötta våra målvakter lite. Det finns två målvakter i skolan som är väldigt ambitiösa (och till och med löper extraintervaller innan träningen) så jag tänkte att jag ville uppmuntra dom lite. Därav idéen. Dom verkade mer än nöjda och Claes verkade glad han med. I alla fall: Stort tack Claes för att du ville komma! Claes demonstrerar. I övrigt blev jag nyss uppringd av GP och utfrågad om Idrottsgalan (ni vet, den vi i handbollslandslaget inte blivit inbjudna till) och jag sa så här om det. Nu är det dags för träning i lovely Heidhallen igen.

Efter vinsten mot Kärra igår var vi några i laget som träffades hemma hos en. Gamla utklassade givetvis unga i musiktävlingen "Gissa tv-serien". Sen pratade vi lite om målgester och sånt. Ung spelare: Jag funderade på att göra en sån där hoppsnurr, men då hade jag förmodligen vält. Jag: En sån som Brolin gjorde. Ung spelare: ... Jag: Vet du vem Brolin är? Ung spelare: Ha! Klart jag vet! Martin. Jag: Nej... Tomas heter han. Ung spelare: Jaaa, det är klart jag vet. Sa fel bara. Jag: Okej. Ung spelare: Det är ju han målvakten! I rest my case.

December. December, december, december. Vilken månad va? Vi började i Skövde, eller strax utanför. I Knistad. Det var väldigt mycket snö där. Tina började sjunga julsånger redan när vi var i Paris i november, men då förbjöd jag henne. Sen blev det första advent och vi bodde i en julkalender. Då fick hon lov. Mycket snö i Knistad och vi spelade två matcher mot Kroatien för att värma upp inför EM. En vinst (glädje!) och en förlust. Sen åkte vi buss och färja och buss för att komma till Larvik och minus femton grader. Vi höll på att frysa ihjäl men vi bodde fint. Utsikten från hotellrummet. För att inte dö hotelldöden gjorde jag och min roomie Helge lite hyss. Ingen fattade att det var vi och vi smidde storslagna planer. Tyvärr blev dom storslagna planerna omkullkastade av rotande småungar. Gabbi leker Päivi. Sen blev det premiärmatch mot Tyskland och vi vann! Då blev vi jätteglada och alla andra förvånade. Själv var jag totalt värdelös i den matchen. Och det enda som är bra med att vara

Nä, om man skulle ta och trycka gilla på den här dagen ändå. Vi var i Lund idag och mötte Lugi. Vann med 23-14, så sjukt gött. Och jag är så fantastiskt stolt över mitt lag och hur vi genomförde matchen. Från början till slut. Istället för att slappna av och låta dom komma ikapp så fortsatte vi att köra på med hundra procent. En oerhört härlig seger! Kavajen hejade på oss sa hon. På lördag är det Kärra hemma i Heidhallen. Kom dit och heja! I torsdags när vi mötte Sövehof (och förlorade med ett efter att ha haft ledningen under större delen av matchen) var det fullt i hallen och kö för att komma in. Underbar stämning. Frågan är om det finns någon hall i Sverige med bättre hemmapublik än Heidhallen? Jag tror inte det. Ni får ursäkta att jag inte kommit in i den där svängen med att uppdatera bloggen igen. Men det kommer. Imorgon börjar skolan igen och då ska barnen få springa bort allt jullovsgodis.

Juli. Juli, juli, juli! Jag älskade mer än något annat att ha flyttat tillbaka till Göteborg och spenderade månaden både där och på landet lite längre upp på västkusten. Västkustens blommor i mammas hand. Vi spanar efter runor i området. Och så fiskar vi läskiga fiskar i en sjö. Jag hängde lite på Heden med och såg några timmar Partille Cup. Greklandresans sällskap. Yours truly, i Grekland. Sen bestämdes det fort som satan om en sista minuten till Grekland och så blev det landslagsläger i Strömstad och Larvik där vi spelade mot Norge och vann. Så nöjd efter en seger mot Norge i vår nya favorithall. Augusti. Träningarna med Heid började och jag gillade alla tjejerna som fan. Det gick bra för oss och vi vann nästan alla träningsmatcherna. Delar av familjen i Ramsvik för en av Julias spelningar. Jag köpte biljetter till Way Out West och såg både Håkan Hellström och M.I.A. Jag höll mitt första föredrag, började jobba på Aspero och fyllde år. Sen dog bästa hunden Oliver och jag köpte mig en

Januari. Det började fint, året. Med en fest i gamla kvarter ihop med ett gäng islänningar och annat löst folk. Sen åkte vi på träningsläger till en hårdförläggning i närheten av Horsens. Sen kom mamma och pappa på besök och vi hittade en av dom finaste butikerna där vi köpte gamla franska vykort. Jag ritade lite. I övrigt hängde jag mest med nummer 27 och nummer 19 och lyssnade på Hästpojken och Joel Alme. Ett tag ville jag bort. Livet blev lite suddigt ett tag. HH fortsatte förlora. Februari. Jag fick besök av tre stycken som senare visade sig bli mina nya lagkompisar. Isländskan låste sig ute och vi fick göra inbrott på andra våningen. Två gamla tränare med tre nya lagkompisar. Jag rotade i gamla kartonger hemifrån och hittade barnsliga drömmar och teckningar från förr. Vintern kändes oändligt lång och jag lusläste min farmors publicerade dagböcker från pärm till pärm. Blommorna i väntan på våren. Jag röstade för att få tvångsomhänderta valfritt antal personer i min närhet och längt