En dag som alla andra
Det händer inte mycket här på soffan i vardagsrummet.
Men ibland går jag upp och går. Oftast för att ta in hunden som står och skäller utanför dörren och tycker det är dags att få komma in.
Jag läser böcker. Många. Och fikar med ännu fler förbipasserande vänner. Och så sorterar jag foton. Det väcker minnen kan jag lova! Träskor, pannband, hängslebyxor. Eller kanske tennisskola, simskola, handbollsskola.
Mamma gräver upp fler och fler lådor med osorterade foton och ju längre in i garderoben hon rotar, desto roligare får jag.
Idag kan man faktiskt ana knäskålen på det lagade benet. Jag använder is, både mot smärtan (som visserligen inte är speciellt stor, i alla fall inte idag) och mot svullnaden och närmar mig dom nittio graderna när det gäller böjning. Ibland råkar jag nästan tappa balansen där jag glider omkring med mina kryckor och då kommer jag åt den där muskeln på baksidan låret där dom tagit senan till det nya korsbandet. Det är inte jätteskönt, det är det inte. Men annars går det bra.
Vet inte vad mer jag ska berätta för er just nu. Jag följer mitt rehabiliteringsprogram för pensionärer och sitter resten av tiden i soffan. Tur det finns bra pocket.
Men ibland går jag upp och går. Oftast för att ta in hunden som står och skäller utanför dörren och tycker det är dags att få komma in.
Jag läser böcker. Många. Och fikar med ännu fler förbipasserande vänner. Och så sorterar jag foton. Det väcker minnen kan jag lova! Träskor, pannband, hängslebyxor. Eller kanske tennisskola, simskola, handbollsskola.
Mamma gräver upp fler och fler lådor med osorterade foton och ju längre in i garderoben hon rotar, desto roligare får jag.
Idag kan man faktiskt ana knäskålen på det lagade benet. Jag använder is, både mot smärtan (som visserligen inte är speciellt stor, i alla fall inte idag) och mot svullnaden och närmar mig dom nittio graderna när det gäller böjning. Ibland råkar jag nästan tappa balansen där jag glider omkring med mina kryckor och då kommer jag åt den där muskeln på baksidan låret där dom tagit senan till det nya korsbandet. Det är inte jätteskönt, det är det inte. Men annars går det bra.
Vet inte vad mer jag ska berätta för er just nu. Jag följer mitt rehabiliteringsprogram för pensionärer och sitter resten av tiden i soffan. Tur det finns bra pocket.
Kommentarer