Det är ändå bara ord

H.N skrev: Hoppas du passar på att njuta av lite medvind nu. Den har du jobbat dig till.

Och H.N vet faktiskt inte ens hur rätt det är. För det senaste året, alltså. Det finns ingen början och inget slut på dom oändliga tråkigheterna. Och jag har jobbat som ett svin för att ta mig förbi och ut på andra sidan. Hel.

Det är därför jag skriver om hur bra jag är. När jag tycker att jag är det. För att jag så väl vet hur det är att, enligt sig själv, inte vara bra på nåt alls.

Kan hända är det petitesser för er, det jag har behövt gå igenom, men för mig har det varit mitt nu och min verklighet.
Och kan hända har jag inte skrivit om det här, för det finns en öppenhet här som inte alltid stämmer överens om mitt inre, men det hindrar det inte från att finnas och från att göra ont.

Men precis som efter en korsbandsskada kommer man tillbaka och med lite jävla fightingspirit är man starkare efter än före. Och jag tycker att jag är starkare nu, bättre på många saker. Inte bara på genombrott.

Jag är bättre på att vara jag, utan att göra mig till och utan att behöva försöka så förtvivlat. Jag är bättre på att uppskatta saker och folk i min närhet.

Jag är helt enkelt bättre nu än innan. Det måste ju betyda att det går åt rätt håll.