Sen du var här har allting blivit större, det är lättare att vakna, jag kan se mig själv

Uppe tidigt, ont i halsen och hosta och ska till Vejle och prata svenska.

Det blir nog bra.
Vi vann ju igår. Allt blir lite lättare då.

Ikväll efter träningen (som dagen efter match vanligtvis består av löp och styrka) ska några i laget ut och äta ihop. Först. Sen har vi fått biljetter till förhandsvisningen av Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Den första, Män som hatar kvinnor, var jag tvungen att se igår innan jag la mig. Jag har hört att film nummer två är en uppföljare nämligen.

Så jag såg den första igår, men jag är lite osäker på om den verkligen slutar så som mitt exemplar av den gjorde. Mitt i ett samtal på sjukhuset liksom. Så om någon kunde tala om vad som händer efter att Henrik (det hette han väl, den gamla mannen?) har hamnat på sjukhus så hade jag varit tacksam.

Gärna väldigt detaljerat, tack.

Och vad gäller knät, som jag visst glömde nämna igår, har det inte sagt ett knyst. Jag kunde springa fort som vinden (javisst!) och hoppa högt. Och accelerera, riktningsförändra och försvara. Det enda man kan se på knät idag är spåren av tejpen jag virade runt det innan matchen.

Och ja, jag vet att tejp inte hjälper om det skulle hända nåt farligt, men det hjälper i mitt huvud.