Tips från coachen

Träningen idag var hård. Det hade vi väl förtjänat, antar jag, efter den mediokra insatsen mot Randers i lördags.

Det var ju inte det att det var oväntat att vi förlorade, för Randers är ett riktigt bra lag, utan sättet vi gjorde det på. Vi gjorde dom till världsmästare och oss själva till några harvare i botten av division två. Och då är det inte längre ok.

Men nu har vi glömt och gått vidare. Och som äkta nordbor "tar vi med oss" några saker från matchen. Dom sista fem minuterna ungefär. Och själv tänker jag nog välja att ta med mig några glimtar från den efterföljande festen också.

Men ok, tillbaka till dagens träning. Vi körde en av dom mest ultimata knätestträningarna faktiskt. Jag vet inte om ni har gjort övningen, men jag kan försöka förklara:

Man är två mot två, eller tre mot tre. Två i försvar och två i anfall. Dom två i försvar står på linjen, dom två i anfall på frikastlinjen. Sen blåser tränaren i sin pipa och så springer försvarsspelarna upp till frikastlinjen och tillbaka igen medan anfallsspelarna då således springer ner till sexmeterslinjen och tillbaka igen. Sen kör man liksom bara. Genombrott, genombrott, genombrott. Mycket påfrestande för ett korsbandssknä (om det nu skulle vara så att det inte är riktigt som det ska), men det gick liksom precis hur bra som helst.

Jag tänker inte ens på det mer! Är det inte fantastiskt?

Ok, jag vet att miljoner människor har gjort det innan, men jag är så sjukt stolt över att jag klarade det. Att komma tillbaka!
Och jag är så otroligt nöjd med att jag var fokuserad och flitig och uthållig i min rehabträning och att jag nu är tillbaka på riktigt.

Jag trodde inte det, faktiskt. I början. Och jag var säkert inte den enda. För jag vet att det finns folk där ute som har sina åsikter om mig, om personen dom tror sig känna och om spelaren dom tror sig veta allt om. Och jag skulle faktiskt kunna kräkas på alla förståsigpåare som tror att dom vet.

För dom vet inte ett skit, när det kommer till kritan. Dom bara bajsar ord och åsikter utan eftertanke.

Men jag väljer att koncentrera mig på min egen insats och på mig själv. För om det var något jag lärde mig under min skadesperiod så var det att man är sig själv närmast. Att man är sin egen beskyddare och att allt annat bara är yta.

Så glöm aldrig det. Att inget är som det ser ut och att allt kan förändras.