Nu känner jag en som ska öva lägen!

Jaha, vad roligt. Det var ju dags med en matchrapport. Och observera att jag väljer att kalla det för "ett jävla helvete till match".

För det var det.
Ett jävla helvete.

Ok. Vi började rätt bra. I några minuter. Och när första halvleken var slut stod det elva lika. HH hade då två målgörare. En som gjort nio mål, och en som gjort två. Bra bredd där... TTH hade något bättre utdelning, om man säger så.
Själv hade jag spelat ungefär en kvart. Och inte fått ett enda utspel. Knappt ens rört bollen för fan. Stunder jag hatar att vara kantspelare, indeed. Men det gick ju bra i försvaret.

Och sen kom andra halvleken och då spelade vi ungefär som juniorer. Samtliga. Vi gav faktiskt bort bollen rätt ofta. Tekniska fel eller bara tappade den. Som man inte ska när man tränar tusen gånger i veckan.
Och så var vi långsamma hem och långsamma upp.

Efter en kvart fick jag komma in igen. Och så fick jag två utspel typ direkt som jag naturligtvis brände. Det första skottet var egentligen inte så dåligt, men det andra var sämre än ett patetiskt försök. Inte ens om målvakten hade stått på knä hade det gått in. Så jag blev utbytt igen.

Tack och hej. Eller hej då, kanske mer.

Men det gick i alla fall bra i försvaret.
Herre gud, det är visst till att gripa efter halmstrån här!

Kommentarer

Jessica sa…
Men se det positiva, det kan inte bli annat än bättre!
Anonym sa…
Om alla gör 0 och släpper till 0 så blir det oavgjort. En poäng är inte att förakta
/p
H.N.. sa…
"Tekniska fel eller bara tappade den. Som man inte ska när man tränar tusen gånger i veckan.
Och så var vi långsamma hem och långsamma upp."

Det där har jag funderat på en hel del.
Hur kommer det sig att alla, precis alla lag, kan få en kollektiv kollaps ?
Det måste vara något pysko... ehh.. pskyo.. nåt med hjärnan att göra, va ?

Går det inte att göra nåt åt det ?

Populära inlägg i den här bloggen

H som i Handboll, H som i...

Det är dags!