Inlägg

Visar inlägg från januari, 2008

Det kanske bara är jag, men det tror jag inte

Alltså, jag vet ju inte hur ni är, men jag är rätt insnöad. Jag lever handboll. Andas, tänker och pratar handboll. För mig finns det inte för mycket, bara för lite. Så när det går dåligt kan det vara rätt jobbigt, precis som att livet blir lite lättare efter en vinst. Speciellt när det går bra . Jag tror inte på något sätt att jag är ensam om det, men ofta hör jag professionella spelare prata om att det räcker. Dom säger att det finns en mättnad när det gäller handbollslivet. Men jag förstår inte. Mitt liv kommer alltid innehålla handboll, i alla fall så känns det så just nu. På ett sätt är den min identitet, även om jag trots allt är en vanlig person även utanför banan. Jag har ingen önskan om att göra mig av med en del av mig själv. Jag har heller ingen lust att bara dra, utan att ge något tillbaka till det som givit mig så mycket. Fast i första halvlek i lördags, SK Årus - Horsens HK, var jag rätt säker på att jag i alla fall inte skulle fortsätta spela för alltid. Som tur var ändra

Kom igen nu tjejer, eller som vi säger här:

KOM SÅ PIGER!!! Jag menar det. Slut på tramset.

Övertygelsen lever vidare

Ok, nu trodde ju jag att vi skulle vinna igår. Jag var övertygad. Tydligen så hjälpte inte det. Men vad ska vi göra då? Träningsveckan som gått har varit svinbra. Alla har verkat taggade och redo för matchen. Taktik har blandats med egna prestationer. Och så, när det gäller, så blir det kollaps. Vi kunde inte fånga bollen, valde alltid det svåra alternativet. Och trots att ögonen lyste av kämparanda så fungerade det inte. Så, vad händer nu? Ny match på söndag, plötsligt ännu viktigare. Vi möter Fox hemma och även den här gången tror jag givetvis på en seger. Jag vet att jag i alla fall kommer att göra allt jag kan för att mitt lags spel ska fungera. Vi kan ju vara bra, det vet både ni och jag. Kanske framför allt jag då. Dagens två mest positiva faktum: 1. Det regnar inte. 2. Jag fick spela högernia hela andra halvlek. Givetvis bara i anfall, men ändå.

Livet går vidare

Förlorade ju mot Ikast. Surt som fan, speciellt när det är så nära. Ett mål. Tur att det hela tiden kommer nya matcher. Esbjerg och Fox vann sina matcher, så jag antar att det nu ligger en viss press på oss att vinna mot just Esbjerg på söndag. Laddningen har givetvis redan börjat. Träningen igår var kul! Tuff med mycket löp, och det är precis det vi behöver. Det var bip-test igår igen. Trodde att mitt resultat skulle ha försämrats eftersom jag inte har kunnat träna extra som innan på grund av att knät har behövt vila. Men så sprang jag längre än förra gången. Jane sprang längst, det gör hon alltid, men jag höll ut näst längst, 18.3. Mycket nöjd! Nu får ni ursäkta mig, men jag ska gå och streck-se de fyra sista avsnitten av Sex and the city's sista säsong, bara för att dagen är ledig och jag känner för det.