lördag 31 oktober 2009

Horsens i mitt hjärta

Sjukt bra dag idag. Sjukt bra.
Kanske berättar jag om den en dag, men det tror jag inte.

Nu ska jag sova, är trött som ett as.

Rise and shine, welcome to the world

Status.

dag: lördag
tid: 06.49
väder: omöjligt att se, det är helt kolsvart utanför
ska: morgonträna
är glad för: att den första julölen alltid just är bara en julöl och att vi gick hem halv elva
känner: att det är väldigt långt till nästa tillfälle att sova
men ser ändå fram emot: dagens händelser

fredag 30 oktober 2009

Dan före dan före dan före dan före... Äh!

Just idag, kanske på grund av min tillfälliga julkänsla, är jag väldigt givmild mot er. Dagens andra film, varsågoda:



Den här är dock något mer privat och förvisso även lättsammare än den förra. Så här går det till när danskarna sjunger in julen i Horsens. Ni behöver inte bekymra er om att ni inte ser så mycket. Det är nämligen ljudet som är det viktiga.

Och så här såg vi ut. Sjukt snygga faktiskt.

Danmark i mitt hjärta

Idag händer det viktiga saker i Danmark.

Överallt i landet sitter det såna här skyltar. Eller banderoller på vissa ställen. För er skelögda kan jag berätta att det står: Fredagen den 30/10 kl 20.59 faller den första snön.

Det innebär: en minut i nio får den första julölen lov att säljas i landets alla barer. En happening, to say the least.

Det pyntas med julsaker, folk har på sig tomteluvor, det spelas julmusik. Och vilken lycka då, att jag har varit på julhumör hela dagen.

Så, var ska jag, Island och Nordjylland befinna oss en minut i nio?
Jovisst. I baren.

Later.

Gunnar Prokop, 69 år, handbolls-taliban

Ok. Jag vet att jag skrev att någon borde skjuta mig på grund av den där sabla översättningen.



Nu har jag ångrat mig. Någon borde skjuta Gunnar Prokop istället. På grund av det där. Det var nog tur för honom att det inte var mig han klev i vägen för. Det tror jag, på riktigt.

Nån som vill leka?

Om det händer mycket i Horsens en sekund efter att butikerna stängt en vanlig torsdag?

Skulle inte tro det, nej.

Det var ju det där med att ovan molnen är himlen alltid blå

Nu har det varit rosa här inne alldeles för länge, eller hur?

Och översättningen är klar. Det måste firas.

Ny header, ny presentation och ny färg, skål för det!

torsdag 29 oktober 2009

Vad hände med ekorren och hans gran?

Översättning, fortsättning. Svenska till danska:

För närvarande slutavverkas årligen 9% av den brukade skogen. 5% gallras och 0,8% röjs. Det innebär att cirka 3% av skogsmarken årligen berörs av skogsvård eller avverkning.

Den årliga skogstillväxten är 103 miljoner skogskubikmeter (m3sk) och årsavverkningen är 85 miljoner m3sk. Det totala skogsförrådet uppgår till 3150 miljoner m3sk och ökar alltså årligen med 15-20 miljoner m3sk, det vill säga 0,5% per år.

Av virkesförrådet utgör gran 43%, tall 39%, björk 11%, övriga trädslag 5% och torra träd 2%.
De grova lövträden - över 45 cm diameter i brösthöjd - har ökat femfalt under de senaste 50 åren.


Skjut mig, någon.
Helst genast, tack på förhand.

Det är inte det att jag inte kan, för det kan jag av någon anledning visst, men texten är ju så in i helvetes jävla astråkig!

Jag hatar skogsvård.

Det blir inte alltid...

Sitter och kollar på GOG - FCM på tv och dricker gammal cola. Nästan avslagen är den. Men det gör inte så mycket.
Ett nytt styrkeprogram idag har gjort att mina armar för tillfället känns lealösa. Och min mage har hittat fler muskler. Inte illa.

Imorgon är det träning igen. Handboll och löp och så har Fys-Mikael, efter påtryckningar från mig, lovat fler (och svårare!) övningar. Fast han sa: Det är ju inte precis för att du behöver det.

Äh, behöver och behöver. Vad jag vet hoppar jag inte högst i världen än. Jag springer inte snabbast, jag sätter inte alla mina lägen, jag är inte fullkomlig, tro det eller ej.
Att behöva är en definitionsfråga.

Och av den anledningen har jag också sagt ja tack till ett individuellt och frivilligt handbollspass 07.45 till 09.00 på lördag morgon. Jag har aldrig hävdat att handbollsspelare är smarta, för jag vet hur exakt hur mycket jag kommer ångra det beslutet när klockan ringer och det regnar och blåser och är mörkt ute, men för att komma till toppen så krävs det en insats.

Efter morgonträningen klockan kvalme ska jag och Miss O till Viborg för att se dom spela mot Leipzig i Champions League. Och så ska vi planera julefrokosten för HH.

Men ok, nog om det. Bloggtorkan har nåt en helt ny nivå här hos mig.

Vad vill ni jag ska skriva om?
Förslag?
Inget?

Oh, well.

When you get there, stay there

Det är inte lika grått ute idag. Och dom två knorrarna igår hjälper lite på det trötta.

Så det är nog en bra dag idag.

Jag har precis kollat på Bonde söker fru, del 4, på tv 4 play. Och jag tycker fortfarande fruktansvärt synd om den rödhåriga. Roger. Jag vet riktigt varför. Eller jo, det vet jag. Det är för att han påminner mig om Torsk på Tallin. Och då kan man inte annat än att tycka synd om.

Det är skrämmande nog väldigt fascinerande att kolla på programmet. Kanske för att det ger mig en känsla av att jag själv är jävligt normal. I förhållande till vissa andra alltså. Ibland kan jag undra, nämligen.

Men skit i det.

Idag har vi ingen handboll, precis som vanligt dagen efter match, utan styrka och löp eller cykling istället. Vi ska vara i fancy-gymmet och får därför tillgång till bubbelpoolen efteråt. Det gillar vi!

Oj oj, måste gå. Fick just en översättning att leka med. Danska till svenska idag.

Förresten. Det har varit dåligt med bilder det sista, eller?
Well. Det kommer nog.

onsdag 28 oktober 2009

Hösten känner sig nog välkommen

Jo, vi förlorade. HH - Vejen, 21 - 28.

Men hur gjorde vi det?
På ett fint sätt, verkligen.

För idag spelade vi som ett lag och var bra i försvar och bra framåt. Det var med andra ord mil från förra veckans bottennapp.

Det är vi, som ni nog förstår, väldigt glada för.

Men ok. Nu ska jag skryta lite.
När HH hade gjort fyra mål hade jag gjort två av dom. Och BÅDA TVÅ var skruvbollsmål! Knorrar alltså. Så jävla nöjd med det.

Kanske hade det att göra med sms:et jag fick innan matchen:
Lycka till och må skotten gå din väg i loopar, knorrar, raketer och studsar.

Det var fint, tycker jag. Blev glad.

Och fina JG som ju spelar i Vejen och också har varit korsbandsskadad, fast det var ju rätt längesen nu, sa efter matchen att det inte alls syntes på mig att jag varit skadad och att det såg så bra ut när jag spelade och då blev jag så glad, så glad. Heja JG!

Slut på skryt. Slut på inlägg.

Later.

Den 28 oktober kom hösten till Horsens

Mmm...kaffe!

Utanför fönstren verkar världen fortfarande tro att det är nära på natt vilket resulterar i att den inte alls bjuder på överdrivet mycket ljus.

Är det jul nu, eller vad är det frågan om?

Människorna där ute ser trötta och gråa ut och dom går fort med blicken i marken. Dom längtar nog hem, precis som jag längtar bort.

Jag tror det får bli en peppande playlist nu, och packa väska och fläta håret.

Lycka till idag Annika.
Tack.

Until the end of the day

Matchdag och jag konstaterar följande:

. att jag har ont i ryggen.
. att det regnar ute och att jag inte har någon bil.
. att det nog var bra att jag inte lyckades stänga av sms-funktionen på mobilen.
. att jag har varit vaken länge, men utan att kunna känna mig pigg.
. att regnet och det gråa utanför fönstren känns otrevligt.

Ankan, det är matchdag. Skärpning!

Nu: kaffe.

tisdag 27 oktober 2009

Bara ett av skälen, ett av skälen

Men vad hände?
En hel dag utan inlägg.

Jag hade nog nåt annat för mig, det måste varit så. För här har jag ju i alla fall inte varit.

Ok, några av er verkade uppskatta mitt förslag om följetång. Det är jag glad för. Avsnitt två utlovas en dag. Det dröjer nog inte så väldigt länge.

Just nu är det kvällen innan match. En kväll jag gillar. Jag kom precis tillbaka hem efter att ha hängt på favoritcafét med Island och Nordjylland.
Vi har pratat om resor och språk och män. Inte illa, inte illa alls.

Men ok. Match imorgon. Kolding, KIF, Vejen - eller vad dom nu kallar sig.
Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att vi kan spela en bra match. Att vi kan gå hem efter slutsignalen och vara nöjda med oss själva. Jag hoppas verkligen det.

Just nu, topp:
1. Carolina Wallin Pérez - Pärlor
2. Carolina Wallin Pérez - Ingenting
3. Magtens korridorer - Drømmer

Radio Horsens hade skickat ut spanare på gågatan idag. För att prata med folk om dansk musik. Naturligtvis råkade jag gå förbi och som lokal kändis blev jag genast indragen. Så idag har jag pratat om dansk musik på radio och jag pratade bland annat om nummer tre på listan ovanför.

Inte illa det heller.

Så där ja. Nu tror jag att jag ska permanent-stänga-av mobilens sms-funktion och gå och lägga mig.
Bra så, flicka lilla.

måndag 26 oktober 2009

Och håll mig hårt en stund

Jag shufflade låtar från iPoden i bilen idag. I alla fall efter att svenska P3 slutat sända ett par mil efter bron.
Och eftersom dom flesta av mina 1773 låtar bjuder på någon form av minnen så var det en rätt spännande upplevelse.

Så vi kör en liten nostalgitripp tillsammans, ska vi inte det? Som vanligt alltså, jag ger och ni tar. Men det är ok för mig, det är det.

1. Dia Psalma - Kalla Sinnen
Tuve, 14 år gammal.

I huset är det tyst och alla lampor är släckta. Han tar min hand och leder mig in i hans rum. Det ser ut ungefär som alla andras. Jag tänkar att det är lite konstigt, eftersom han verkar så speciell. Som en som inte alls har ett alldeles vanligt rum.
Sängens överkast är svart och vi sätter oss bredvid varandra på det. Jag tar av mig min gröna ryggsäck och lägger den på golvet vid våra fötter.
Han sträcker ut sin ena arm och trycker på play på stereon. Låten han spelar har jag aldrig hört förut.
- Det är Dia Psalma, säger han. Han har tandställning och den glimmar till lite i mörkret när han ler.
- Ok, svarar jag, för jag vet inte riktigt vad jag annars ska säga.
Han vet nog inte riktigt heller vad vi ska prata om så han berättar allt han vet om gruppen. Som medlemmarnas namn och vilken låt han tycker bäst om. Och så trycker han på pilen på stereon tills vi kommer till just den.
Han lägger armen om mig och vi kysser varandra litegrann där i mörkret och Dia Psalma bildar vårt alldeles egna soundtrack. Det känns väldigt fint.

Men plötsligt hörs en röst utanför dörren. Den ropar på honom. Och han ser med ens väldigt besvärad ut.
- Shit, det är min mamma! utbrister han. Hans ögon darrar lite.
- Du får inte ha gäster så här sent, ropar rösten bestämt på andra sidan dörren. Den låter väldigt arg.
Men kanske är det bara den tyska brytningen som gör det.

I den mörklagda stressen har jag omedvetet ställt mig upp och funderar på om jag nu kommer tvingas hoppa ut genom fönstret.
- Vänta lite, säger han och går ut genom dörren och stänger den noga efter sig.
Jag hör deras röster där utanför och önskar för första gången någonsin att jag inte skolkat från så många av fröken Gerds tyskalektioner.
Snart blir det tyst igen och han kommer tillbaka in i rummet.
- Vi måste dra, för mamma är sur och du får inte vara här, säger han och håller upp dörren för mig. Han ler lite och glimmar med tandställningen igen, som för att göra allt bättre. Men det hjälper inte och för mig är hans mamma i nuläget ungefär det samma som en elak fångvaktare.

Skärrad snabbar jag på mina steg, förbi honom och genom hallen utan lampor. Skorna har jag fortfarande på mig, så jag går bara rätt ut. Han följer efter. Vi går bredvid varandra, ganska fort. Nerför gatan, förbi alla villorna, mot busshållplatsen.
Men så hörs den där mammarösten igen. Hon låter fortfarande arg och jag förstår inte heller den här gången vad hon säger. Jag tror att hon är ute efter mig nu.
Plötsligt dyker hon upp som en skugga lite längre upp på gatan.

I handen har hon min ryggsäck.

Sen blev vi vänner, jag och tyskan.
Och jag bestämde mig för att kanske bli Dia Psalma-punkare ett tag.

Det var rätt kul det här, tycker jag. Vad tycker ni, ska vi göra det till en följetång?

Allt som du gör blir till pärlor på min panna

Tillbaka i soffan, i staden i östra Jylland.

Känner mig lite lätt apatisk och sitter mest bara här. Det kan bero på att Tinas Cookalong idag gästas av Victoria Silvstedt. Vilket jävla spån alltså. Någon borde tala om för henne att hon måste skärpa sig, för så där patetisk kan det faktiskt förbjudet att vara.

Annars då?
Hann vara hemma i lägenheten i tjugo minuter innan träningen. Blev lite stress på grund av trafikomläggningar och mycket regn nämligen. Men det gjorde inget, för jag var grym idag. Skruvmål å lobbmål å hårda mål och snabba ben. Precis som jag gillar det!

Ser så väldigt mycket fram emot matchen på onsdag! Det gör vi alla.
Stämningen är på topp!

Snart: musik. Kanske.

I en annan del av världen

Familjehelgen börjar gå mot sitt slut. Söndag kväll har faktiskt redan blivit måndag och jag ska snart sova. I vardagsrummet sitter föräldrarna och tittar på Viasat Golf. Det skulle kunna vara den tråkigaste kanalen i hela världen.

Så jag sitter vid datorn, för ovanlighetens skull.

Nyss spelade vi spel: Sequence. Ett grymt bra spel! Mitt och pappas lag vann överlägset.

Var på bio tidigare idag och såg 3D-film, som ni ju vet. Har aldrig provat det förut, men det var ju sjukt kul! Speciellt alla barnen som satta och viftade med sina armar framför sig i salongen eftersom dom trodde att snöflingorna som föll var alldeles inom räckhåll.

Familjejulfilmen för i år är redan bestämt. Det blir den här. För den är också i 3D och vid några tillfällen i trailern såg det ut som om Scrooge var på väg ut i biosalongen! Det var nästan så att till och med dom vuxna viftade med händerna framför sig i mörkret.

Well. Vi hörs väl imorgon då, när jag är tillbaka i den gråa soffan.

Ha det.

söndag 25 oktober 2009

Home is where I lay my hat

Jaså, det regnar i Göteborg? Änna oväntat.

Söprajs, söprajs, som dom säger här.

Nu är jag hemma i huset igen efter en dag bestående av regn, biofilm (Upp) i 3D och en fika med ett C och ett litet K. En bra dag.

Nu har dom små åkt tillbaka till Stockholm och bara klossarna, dockhuset och dom nyträdda pärlarmbanden vittnar om deras besök.

Horsens igen imorgon. Det känns också bra. Det känns faktiskt lite som hemma, det med.
Jag längtar till träningen, till tjejerna som gör mig så glad, till min lägenhet.

Och snart är det match igen. Det kan ju faktiskt inte gå sämre än mot Viborg sist.

Onsdag, HH - Kolding. Vi har visst en del att bevisa.
Revanch, javisst!

lördag 24 oktober 2009

Va jädd om mej!

För en sekund sedan, i rummet bredvid:

Treåringsgråt och en storasyster som smidigt avlägsnade sig från platsen.
Pappan kom till undsättning.

Pappan: Vad hände Hilda?
Lillasystern: Jutt slog mej!
Pappan: Slog Ruth dig?
Lillasystern: Jaa!
Pappan: Ja, det får man ju inte. Man måste vara rädd om Hilda.
Lillasystern: Jutt var inte jädd om mej.

Glädjen att ha dom i närheten. Glädjen!
Vi har lekt hela dagen.

Funderar på att stjäla med mig dom hem. Undrar om dom skulle gilla att åka varubil? Jag tror det, för dom säger: Ja vill va med dig Anka!

Har haft det värre

En dag i Slottskogen.

Med hästar.

Å fåglar.

Å ungar.

Två stycken.

Nu, kväll med familjen. Och kanske några drinkar i byn.

Ni då?

I mörkret, bredvid dig

Tillbaka

Jaha. Och var ska jag börja?

Jag var på väg till träningen. Skulle ju ta bilen. Och sen dra direkt till Sverige.
Men när jag kom ner till parkeringsplatsen hittade jag den lilla fina vita, totalt förstörd.

Alla vindrutetorkare bortslitna.
Sidospeglarna bortslitna.
Höger framruta krossad.
Backspegeln inne i bilen nersliten.
Sidoblinkersarna krossade.
Nummerplåtarna bortmonterade.

Och så var det blod på dörren. Så nu hoppas jag att såret gärningsmannen ådrog sig blir infekterat.

Men det stördaste av allt var att dom inte hade tagit nåt. Det fanns ändå saker av värde där i. Alltså gjorde dom det bara för att dom hade tråkigt, eller för att dom ville vara jävliga.

Jag blev förbannad, kan man säga. Och då har jag inte direkt överdrivit.

Men som tur är så har vi en snubbe som heter Thomas här. Han jobbar på en bilfirma och brukar ställa upp för alla oss i laget när det är bilproblem. Så jag satte mig på sätet och struntade i glasskärvorna som låg på det och körde den kvaddade bilen genom byn till hans verkstad. Folk som såg mig kollade väldigt konstigt. Tänk er själva någon komma körande i en bil där allt hänger löst.
Så nu är den lilla vita placerad hos bil-Thomas och själv fick jag snällt nog låna en blå varubil. Typ. Så nu är jag och den blåa lånevarubilen i Göteborg. Vi kom faktiskt väldigt bra överens hela resan.

Men efter bilchocken och innan Sverige hade vi träning och jag vann biptestet. Vann!
Det är jag sjukt nöjd med!
Jag är också sjukt nöjd med mitt lag som alltid, alltid, alltid får mig på bra humör!

Nu ska jag sova och sen är det familjedag med föräldrar och systrar och syskonbarn. Glädje!

fredag 23 oktober 2009

Bra så, verkligen!

Det här, mina vänner, är humor:

Dagens Lokaltidningsbesvikelse.

Förstår ni det? Humor!

Don't break my world, don't take my life

Nähä. Basketlaget kunde inte heller vinna. Deras försvar var dåligt och dom kunde inte träffa mål. Korgen alltså. Lite som oss, när jag tänker efter. Fast med mycket större skor.

Varje gång någon av mina handbollsvänner frågar mig om reglerna och jag kan svara så blir jag så stolt!
Och nu kan jag nästan alla. Learning by watching, som man säger.
Jag kan åttasekundersregeln, femsekundersregeln och tresekundersregeln. Och jag vet hur många foul man får ha innan konsekvenserna kommer och hur många foul laget får ha och hur tecknet för spelarbyte ser ut.

Jag är faktiskt rätt grym. På allt utom att spela det då. Tränarkarriären verkar given.

Nåja. Egentligen skulle jag inte alls skriva om basket här. Utan jag skulle bara undra en sak.

Hur fan säger man:

Skogscertifiering är ett frivilligt system som syftar till att uppmuntra ett samhällsnyttigt, miljöanpassat och ekonomiskt livskraftigt bruk av världens skogar. Certifieringen ger möjligheten för ett skogsbruk att erbjuda den tillverkande industrin och efterföljande led en av marknaden efterfrågad miljöcertifierad produkt.

på danska?

Herre gud alltså.

Kan hända är det nu snart översatta häftet det långtråkigaste jag någonsin läst. Och då har jag ändå läst en del.

torsdag 22 oktober 2009

Mer kaffe till folket

Till personen som skrev texten jag nu ska översätta till danska:

Varför fan använda ordet "fluktation" (och då speciellt i en text som handlar om jävla lastpallar!) när det är mycket jävla enklare att förstå ett ord som "variation"? Eller för den delen även "växling" eller "föränderlighet".

Om jag fortfarande är sur?
Kanske det ja.

Men släpp det då, kvinna!

Ok. Dagen har varit bra.

Jag har korrekturläst några pdf-sidor och så har jag varit på en fin brunch med Island, Nordjylland och Ungern.

Men jag är fortfarande sur. Jag tror det syns.

Snart är det i alla fall träning med Fys-Mikael och jag hoppas att han får mig på bättre humör. Han brukar göra världen lite bättre när han försöker.

Nu: kaffe och översättning.

Det kan ju i alla fall inte bli värre, eller?

Ny dag nu. Fortfarande (nästan) lika jävla frustrerad.

Och dessutom är det grått ute, kallt inne och trötthet i ögonen. Och blommorna i vasen har vissnat.

Men ok. Jag fokuserar på positiva saker som ska hända idag. Och jag fokuserar på resan till Göteborg imorgon kväll.

Jag fokuserar i alla fall inte på bip-testet vi ska göra på träningen imorgon, det gör jag inte.
Och jag fokuserar inte heller på helvetesmatchen från igår. Nej.

Idag alltså. Ny dag, nya fokuseringar, ny glädje. Ja.

onsdag 21 oktober 2009

Öh. Eller inte.

Vi förlorade. Stort.

Och helt utan värdighet.

Vi gjorde vårt första mål efter tjugo och en halv minut. Då hade Viborg redan gjort tretton. Sen lyckades vi göra tre till innan den första halvleken tog slut. I andra gjorde vi ytterligare sex.

Så totalt kom vi upp på tio mål. Viborg på trettiofyra.

Och vad säger man då?

Oups?
Vi är inte så här dåliga egentligen?
Vi var inte där?

Svaret är att man kan säga mycket. Men att det inte hjälper nämvärt.
För vi var där, och vi var precis så där dåliga. Och vi har dessutom varit det ett tag nu och bara förlorat. Med tolv mål, med fjorton mål och med tolv mål igen.

Och så idag då, med tjugofyra.
Oups.

Det jag känner mest är frustration. Frustration över att jag inte vet hur vi ska gå vidare efter det här, och frustration över att lagets potential är så mycket bättre än det som kommer fram till match. Vi kan så mycket mer, men just nu är vi precis så här dåliga.

Det jag hoppas på nu är att det här liksom var droppen. Att alla idag förstod vad det är vi håller på med. Och så hoppas jag att vi till nästa match, om en vecka mot KIF Vejen, kommer närmare vår maximala prestation. Att vi visar lite av vår potential.

Kom igen nu, liksom.

Och om det nu var någon som tog illa vid sig vid ovanstående text så VAR DET INTE MENINGEN. Ok.

Imorgon: Brunch med Island, träning med Fys-Mikael, basketmatch, fika. En bra deal, dagen efter droppen.

Precis så

Mary J Blige - Stronger.

You know that you have seen this all before

Jaha, så var det en sån där speciell dag igen.
En matchdag.

Viborg mot HH. Nitton nollnoll. Eller nåt sånt.

Jag håller på att ladda nu. Har sovit ut, har ätit pasta, har promenerat i parken med den före detta nummer 5.

Parken.

Kom igen HH, nu kör vi!

Det var då det

För övrigt så tycker jag att det är stort att man kommer till min blogg om man googlar på ordet kantskott.

Någon hade gjort det idag.

Kantskott it is. Rätt upp i klykan, som Flätan skulle ha sagt.

tisdag 20 oktober 2009

Sin mörka blåa rullgardin

Nu blev det natten hos mig. Hoppas ni gillade min bild-dag.

From me to you

Okey.

Frågan lyder: Hur följer man lättast den danska Guldbagaren Liga (damernas liga det ja) online?

En bra sida är TV2 Sportens. Här kommer du direkt till handbollsavdelningen.
Och om du inte orkar med nyhetsrubrikerna utan vill gå direkt till damavdelningen klickar du här.

Där finns statistik, analyser och nyheter vad det gäller all handboll i Danmark.

Sen finns det en sida som har lite av varje: Europamester. Direktuppdateringar emellanåt, alltid resultat och målgörare och länkar till vidare läsning om matcherna, ofta bilder och även lite skvaller. Som oftast är fakta in the making. Oftast först ut med det senaste och uppdateras många gånger per dag. Själv kollar jag den minst lika många gånger. Dom har också intervjuer med flera olika typer av spelare.

Sen kan man även ladda ner ClientWare härifrån (klicka där det står Ladda ner ClientWare precis under den gula blinkande bannern högst upp), och med hjälp av det programmet kan man följa med i samtliga matcher online. Svenska, danska, herr- och dammatcher. Det innebär alltså att du ser vilken spelare som gör vad (mål, miss, assist, tappad boll, 2-minuter, straff och liknande), under hela matchen och med bara någon sekunds förskjutning.

Enjoy!

Bra så, vi säger det

Träningen gick bra. Bättre än igår när jag roade mig med att skjuta målvakten i magen hundra gånger av hundra. Ungefär. Ta nu inte allt så bokstavligt, okey.

Taktiken var lite annorlunda den här gången. Vi fick papper på morgondagens motståndare: styrkor, svagheter och annat smart. Vanligtvis brukar vi bara se videoklipp på både oss själva och dom dära andra. Idag fick vi se sex oklippta minuter från FCM - HH förra lördagen. Glädjande nog var det jag som spelade högernia just dom minutrarna.

Små guldkorn i vardagen, indeed.

Jag gick genom parken på väg till träningen.

Imorgon spelar HH borta mot Viborg. Jag tror att oddset för att vi ska vinna ligger ganska högt. Men spela på ni! Är det någon gång så är det nu. Det tror ni på, eller hur?

Dagen är inte slut ännu, så kanske, kanske kommer det fler foton om en stund. Man vet aldrig, liksom.

Spänningen stiger

Well. Dagen fortsätter.


Jag tröttnade på att vila så jag tog på mig mössan.

Och gick ut genom porten.

Sen köpte jag ett par skor och gick tillbaka hem igen. Fina va?

Nu ska jag iväg. Taktik och sen träning.
Ni dör av spänning, antar jag.

Och så blev min dag gjord

Igår kom jag på att ni skulle få se min dag i bilder. Och sen tänkte jag: stackars dom. För det händer liksom inte så mycket.

Men vi gör ett försök.


Klockan åtta. Dags för svenskalektion.

Sen blir klockan elva och jag får gå hem.

Och precis där bilen står går det såna här och... Betar? Jag säger ju att Horsens är landet.

Och sen, när jag har kommit hem, har jag fått brev! Från två små söta.

Dom har målat teckningar till mig!

Och deras mamma, a.k.a. systern, har skrivit brev.

Oh, the JOY!
Jag älskar att få brev! Speciellt när det är såna här fina och underbara teckningar i!

Så nu har jag världens finaste välkommen-skylt, ritad av förstaklassaren, på min dörr.

Och dagen fortsätter. Men jag tror jag måste vila lite nu.

Bis später, alles.

måndag 19 oktober 2009

As of today

Just nu.

kläder: prickiga pyjamasbyxor, vitt linne, raggsockor (nej, ni får inte se)
dricka: vatten
trötthet: genuin
vill: hålla handen
känsla: mer bra än dålig
ska: gå och sova
imorgon: svenskalektion tidigt, taktik lite senare och träning efter det
färg på nagellacket: rött

Bra så.

I know there's a lot of stupid girls in this world, but I don't want to be like them

Jag fick några fina, fina musiktips av ett av mina C'n idag.
Jag älskar musiktips! Speciellt när dom passar in hos mig.

Vi kör.

1. Anouk - Three days in a row
2. Sandrine - Where do we go
3. Missy Higging - Where I stood
4. Sandrine - Let the love
5. Oh Laura - Out of bounds


Och så gillar jag självklart Miss Li - Stupid girl.

Snart bara fyra dagar kvar

Vad jag har gjort idag. I punktform. Del två.

. Tränat
. Snabbat mig att byta kanal när Nanne gästade förkväll
. Ätit middag
. Skrivit många sms

Nu är jag asmätt. Och på fredag, efter bip-testet, åker jag till Göteborg.

Ni gillar mina foton, börjar jag förstå. Det är jag väldigt glad för! Fler bilder utlovas.

Å nej, nu gör dom reklam för Tinas cook-along, eller vad det nu heter. Tina och Anna Anka, är det inte lite samma? Om man bara hör rösten alltså.

Fast Anna Anka älskar ju också att laga mat, så jag vet inte riktigt jag.

Snart igen.

Fem dagar kvar

Vad jag har gjort idag. I punktform.

. Sovit
. Ätit frukost
. Lyssnat på musik
. Handlat mjölk
. Pratat i telefon

Och nu ska jag träna.

Ha det.

söndag 18 oktober 2009

It’s like you’re the swing set, and I'm the kid that falls

Dagens träningspass bland crosstrainern och vikterna avlöstes av ett besök på en 30 kronors-take away-salladsbar och en koll på andralagets första halvlek mot Odder.

Men sen blev vi så trötta att vi var tvungna att gå hem. Var trötthet har sin orsak, ju.

Fast sen blev jag mest bara trött på att vara trött och körde bilen mot finare marker.

Där hittade jag ett vackert landskap mellan Horsens och Vejle, i närheten av Stouby.

Sen köpte jag en hamburgare (nej, inte det minsta dåligt samvete vad det gäller kostplanering och dylikt), som jag åt en knapp fjärdedel av - oerthört lönt, och åkte hem när det började skymma.

Och nu känner jag mig växelvis som Santigold - You'll find a way och Joshua Radin - No envy no fear. Och emellanåt även som Demi Lovato - Every time you lie.

Och fan. Till och med som Pink - I don't believe you som är så himla sorglig.

Men det skiter väl ni i, kan jag tänka mig.

In another time, in another life

Nåja. Som ni alla vet så händer det ju såna ofantliga mängder saker i proffshandbollslivet, och så även igår.

Lördagskvällen blev inte alls händelselös, för jag drog till grannbyn. Och så pratar vi inte mer om den saken.

Nu kom jag nyss hem och solen skiner och jag ska upp till gymmet med Miss O. Löp och styrka står på schemat.

Later!

lördag 17 oktober 2009

Deep down I know I'm not a stupid girl, but still I make all those mistakes

Efter första halvlek, när Danmark ledde med ungefär 23-6, fick Miss O, jag och Miss B som joinade oss i hallen, nog av kontringspassningar och snabba mål och enkla tjeckväxlar som ledde till motorväg. Kina kunde verkligen inte så mycket just idag. Danmark kunde desto mer.

Så vi drog, körde nerför backen och placerade oss i soffan på favoritcafét istället. En kaffe latte och ett tärningsspel senare har jag nu kommit hem. En händelselös lördag passar visst alldeles utmärkt ikväll.

Jag känner mig nämligen själv en aning händelselös precis just nu.

Och dagens Zen:
Forget the trail you marked last year and search
for blossoms in directions you've never seen before.

Kanske det bästa jag har hört på länge.

Vad gör väl lite vind?

Vaknade. Solen sken. Jag gjorde kaffe och drog till havet.


Och skogen.
Det blåste kallt men doften av hav gjorde mig levande och kändes nödvändig.

Nu ska jag och Miss O till Forum och se Danmark spela mot... Vad var det nu... Kina?

fredag 16 oktober 2009

Proffshandboll goes mentalblogg

Säsongen 2006/2007 hade HH en liten svacka. Vi hade förlorat sex av dom sju första matcherna i ligan. Det enda laget vi vunnit mot (och då bara med ett enda mål) var TTH. Som precis som i år var ett nyblivet ligalag.

Och den elfte oktober åkte vi till Esbjerg (där det, som vi alla vet, inte ofta händer bra saker - lugn, jag tänkte på korsbandsskadan, det var inget dolt illapratande om klubben) och förlorade med dom pinsamma siffrorna 14-22.
Vi kunde bara inte göra mål, trodde vi. Vi kunde faktiskt knappt spela handboll alls. Sas det. Och för varje åsikt, oavsett om den kom från en i laget eller från en utanför, så växte sig frustrationen större.

Då hade vi ändå fått stöd från en hastigt inhyrd Åsa Eriksson. Men ingenting verkade kunna få oss att prestera på den nivån vi borde vara kapabla till.

Klubben agerade genom att hyra in en mental tränare: Erik Østenkjær. Han var hos oss och pratade ett par gånger. Och jag har inte en susning om vad han egentligen sa, eftersom min hjärna förvandlas till en teflonpanna under föreläsningar, mer än att det hela ju lät ganska logiskt. Och vi fick lära oss en del om samarbete och att tänka som ett lag.

Den nittonde oktober (alltså bara en vecka efter krisen i Esbjerg) spelade vi hemmamatch mot Århus. Vi vann med 32-21. Tio dagar senare mötte vi Ikast och vann med 28-26. Ytterligare två veckor senare vann vi över FCK med 33-23.

(Jag har researchat och är helt hundra på siffrorna, bara så att ni vet.)

Sen blev det EM-uppehåll och vi tappade liksom vårt go där någonstans, för i januari förlorade vi återigen. Men det viktiga i berättelsen är att det går att flytta blicken framåt, att växa, att prestera bättre bara genom att tänka rätt.

Efter ett av mötena med Erik skickades vi hem med varsin pappersbit med några rader på. Den talade om för oss vad vi skulle göra för att fokusera på matchen.

8 punkter:

1. Innan du somnar dagen innan match - bestäm dig för hur du ska vakna: vilken tid och i vilket humör du då ska vara.
2. Bestäm dig för när, hur mycket och vad du ska äta. Och vad du kommer att känna då.
3. Bestäm dig för hur du säger hej då där hemma. Och i vilket humör du då ska vara.
4. Bestäm dig för hur du ska säga hej till dina lagkompisar och i vilket humör du då ska vara.
5. Bestäm dig för tre saker du ska fokusera på i just den här matchen och vilket humör som följer med dom tre sakerna.
6. Bestäm dig för hur du ska gå ut till matchen och hur ditt humör då ska vara.
7. Bestäm dig för hur du ska hantera ditt humör under pausen.
8. Bestäm dig för hur du ska börja och sluta andra halvlek.

Personligen är jag ju inte så mycket för att göra läxor så jag valde bara ut dom punkterna som jag tyckte passade mig.
Jag tror väldigt mycket på att det går att styra sina tankar och sitt humör. Och jag har ändå ett ganska "aktivt" humör.

Men i det stora hela tror jag att det handlar mycket om att tänka på dom små sakerna och inte på dom stora. Många bäckar små, eller nåt.
Klart som fan att man blir deprimerad och inte kan prestera om man ser en match som en enda lång sextiominutersperiod mot världens bästa spelare. Men delar man upp den i små bitar, med små tankar och små delmål, så blir det genast lite lättare. Det är väl som att måla ett hus, antar jag. Det känns ju onekligen lite lätt energikrävande att måla hela skiten på en gång. Men det gör man ju aldrig, om man inte är dum i huvudet.
På samma sätt kan man inte spela hela sextiominutersperioden inom loppet av dom första fem minuterna.

Sen tror jag också att det är oerhört viktigt att komma ihåg varför man gör det man gör. Oavsett om det är handboll eller husmålning. Man vill i princip alltid uppnå något med det man gör:
genom att äta vill man bli mätt, genom att sova vill man bli pigg, genom träning vill man bli bättre. Ni förstår nog.

2 frågor (och dess följdfrågor) till mig:

1. Varför spelar jag handboll?
För att det är det roligaste jag vet.

följdfråga: Hur kan det var det?
Därför att det betyder så mycket för mig och för att jag går in för att ha så kul som möjligt under träning och matcher.

2.Varför tränar jag?
För att jag vill bli bättre på allt.

följdfråga: Hur blir jag det?
Genom att ge allt varenda gång och inte ge upp. Genom att ta i lite extra även om det är jobbigt som fan.

Och dagens tips från coachen:
Var aldrig nöjd med träning du inte gett allt på.
Och med det menar jag inte att man ska träna fullt fast man är skadad och sån skit, men jag menar att om man till exempel måste gå av under en övning, så gör nåt annat under tiden. Träna överkroppen om du har ont i benen och omvänt.

Man vinner väldigt mycket på att ge det där extra. För känner du dig bra och stark och som en förebild, så smittar det av på dom andra.

It hasn't felt like this before, it hasn't felt like home before you

Oj oj, det har varit en lång HH-dag idag!

Först träning (och en mycket bra sådan) och sen middag på kinesrestaurangen på torget. Sen gick alla hem till den andra högerkanten och satt runt det ovala matbordet och drack kaffe och berättade saker för varandra.

Det var rätt fint, men kanske inte lika poetiskt som det låter, för vi pratade nästan uteslutande om handboll. Målsättningar, tankar om och förbättringsmöjligheter, till exempel.

Lite handbollspoesi, kanske?

Ungefär som Joshua. Han är kompis med alla dom vackra och sköra orden och sjunger dom så bra.

The fear you won't fall & I'd rather be with you.

Nu måste jag gå och lägga mig. Det är nämligen mitt i natten.
Poesin drog ut på tiden.

torsdag 15 oktober 2009

Proffshandboll goes kostblogg

Det var en riktigt bra dag igår. En liksom riktigt... fin dag. Så jag hade inte tid att blogga.

Men nu är det en ny morgon, med helt nya förutsättningar. Bloggandet fortsätter alltså.
Och jag lovade visst ett inlägg om kost.

Proffshandboll har ju uppenbarligen gått matblogg, som ni ju märkt.

Anyhow. Vi har vid två tillfällen fått träffa en dietist här. Första gången (för tre år sedan) fick alla i laget enskilda möten med en dam som skulle bestämma saker. Vi skulle skriva en lista över sånt vi åt. Och hon skulle påtala bristerna.

Andra gången var för bara någon vecka sedan. Vi lyssnade på ett föredrag på ett av dom ställen vi styrketränar och vi fick lite tips på hur man ska äta, vad man ska äta och när. Det mesta är ju ganska grundläggande och säkerligen sånt som ni alla redan vet: undvik socker och dåligt fett, ät kolhydrater innan och protein efter träningen, drick flera liter vatten om dagen.

Men saken är den att jag aldrig någonsin tänkt över vad jag har ätit. I perioder, möjligtvis, men inte som regel. Jag brukar helt enkelt äta det jag känner för, när jag känner för det.

Jag har provat att vara till lags, att äta som dom säger, men mina prestationer har aldrig blivit bättre av det. Kanske har jag inte gett det tillräckligt med tid, men så är det i alla fall.

Men det är en sån sjuk hype runt mat i idrottsvärlden. Det pratas om att banta, om att "oh nej, det kan jag inte äta då blir jag fet" och liknande. Och då blir jag så trött.

Jag tycker så här (och jag vet att jag har skrivit ett inlägg om det tidigare, men jag orkar inte leta upp det nu och länka):
Är man tjock så ska man inte äta godis och kakor och mera sås och extra ost och vad det nu än är man helt plötsligt "måste" ha. Är du tjock och inte har lust att vara det mer, så drick vatten istället för cola, ät sallad istället för pommes frites. Ät inte efterrätten. Gå istället för att ta bilen. Och skippa uttrycket "unna mig". Jag kräks av unna mig. Unna dig en bok då, eller en kopp te, om du nu måste belönas.

Men bland elitidrottare är det inte så många som behöver tänka så. För all den träning vi har gör att man måste äta mycket. Och det är inte så sabla viktigt vad det är. Använd det sunda förnuftet.

Men jag vet inte om jag är rätt person att fråga när det gäller mat. Har ju mina egna issues, liksom.
Ibland tycker jag att jag är tjock, fast jag inte är det. Det gör väl alla.

Men alla borde gå igenom livet med lite mer känsla.

Men. Nu ska jag ner på stan (ut genom porten alltså) och hämta ut dom hundranitton bilderna. Skriver om mental träning senare. Har några tips! Gött va?

Nåt mer ni undrar över?

Ciao, amigos.

onsdag 14 oktober 2009

Bland pärlorna

Jag sitter här och redigerar bilder från den där fina festen i maj som jag pratade om häromdagen. Och det är som att kastas direkt dit igen.

Och jag känner plötsligt för att ha klänning på mig hela dagen idag. Synd bara att det är minus tre på termometern.

Leah, Josse och Julia.

Långbordet. Pappa håller tal till mamma.

Ruth-strut.

Nu ska jag till fotoaffären och framkalla hundranitton foton från det fina.

Proffshandboll goes matblogg

Banankakan.

75 g smör
2 1/2 dl socker
2 msk mjölk
1/4 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
2 mogna bananer
100 g blockchoklad
2 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat

Gör så här:
Smält smöret i en kastrull. Låt svalna.
Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna.
Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.

Häll blandningen i form med löstagbar botten. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig.

tisdag 13 oktober 2009

If I walk, would you run, if I stopped, would you come, if I say you're the one, would you believe me?

Det går bättre idag. Eller kanske snarare; det blev bättre efter träningen.

Handboll är ändå det finaste som finns!
Och idag fick jag vara playmaker i kontringsövningarna fyra mot fyra och tre mot tre. Jag är grym som det faktiskt. Ni kanske inte tror mig, men det är sant. Grym, I tell you.

Knät är så bra på acceleration. Och på genombrott. Och knät är så bra på att hoppa högt och på att springa fort.

Kom på att jag glömde äta middag igår, så jag tänkte att idag måste bli lite extra. Så jag gjorde en kaka som efterrätt till min kyckling och curry och pasta. En banankaka. Som för att väga upp för en bortglömd middag.

Och kanske också som för att väga upp för annat. Vem vet.

Men oavsett varför, blev just den här kakan den kanske godaste kakan i hela världen. Jag skämtar inte. Och jag har aldrig ens gjort banankaka innan.
Receptet var ganska fancy, liksom. Man skulle "vända ner" hårt vispade äggvitor och man skulle göra likadant med mjölet.

Jag gillar inte "vända ner".
Jag fattar inte "vända ner".

Så jag rörde i. Och det gick bra.

Mmm... Kaka!
Vill ni ha receptet?

Ett till hundra.

001. Vem är du: Annika.
002. Ålder: 31.
003. Personlighet: Oftast ganska fin.
004. E-post: Självklart.
005. Stjärntecken: Lejon.
006. Jag kommer från: Hemsjö kommun.
007. Jag bor: Horsens.
008. Mentalitet: Inte som alla andra.
009. Civilstatus: Det beror lite på när frågan kommer.
010. Spel: Handboll, T.P.

011. Mac eller PC: PC.
012. 1024*768 eller 800*600: Faktiskt inget av det.
013. Internet Explorer eller Netscape: Explorer, men vem bryr sig?
014. Din bästa egenskap: Humorn.
015. Din sämsta egenskap: Skyggheten.
016. Husdjur: Bor i husdjursfri byggnad, annars hade här funnits en katt.
017. Familj: Den bästa.
018. Kroppsdel du har mest nytta av: Vänsterhanden.
019. Kroppsdel du tycker bäst om: Benen.
020. Jag sover: Oftast för lite. Oftast för sent.

021. Djur jag är lik: Ior.
022. Tror du på något: Ödet.
023. Frisyr: Oftast uppsatt.
024. Hårfärg: Slingfärgad.
025. Ögonfärg: Mörkblå.
026. Längd: 176 cm.
027. Vikt: Växlande.
028. Skostorlek: Stor.
029. Gillar: Resor, hångel och vackra ord.
030. Ogillar: Lögner.

031. Favoritmat: Sushi.
032. Favoritglass: Dom man äter på bryggan när det är sommar och varmt.
033. Favoritdessert: Glass.
034. Favoritpizza: Hawaii, men utan skinka och med champinjoner. Jag gör alltid om något på menyn.
035. Favoritdryck: Vatten, te, rosévin, kaffe eller mjölk. Beroende på tillfället.
036. Gillar du godis: Gör inte alla det?
037. Isåfall vilken sort: Gröna grodor och dom salta långa och Polly.
038. Min favoritdrink: Dom som inte är så satans söta.
039. Min favoritfilm: Roman Holiday.
040. Min favoritdag: Lördagar.

041. Mitt favoritklädesplagg: Luvtröjor.
042. Min favoritbok: Exodus av Leon Uris.
043. Min favoritmusik: Hip hop och singer/songwriter-blandad-skit.
044. Min favoritlukt: Syrenerna på våren, nyregnade asfaltsgator på sommaren, fallande skogslöv på hösten och doften av din hud mot min på vintern.
045. Min favoritblomma/planta: Tulpaner.
046. Öl eller vin: Vin.
047. Liknar du en kändis: Dom säger att jag är lik Jamie Lee Curtis.
048. Senast köpta skiva: Best of Lenny Kravitz.
049. Senast film på bio: Fame.
050. Bästa låten i världen: Just nu; Joshua Radin - I'd rather be with you.

051. Senast lästa bok: Strandsommar av Anita Shreve.
052. Favoritförfattare: Marian Keyes.
053. Skriver du dagbok: Ja, jag bloggar.
054. Bästa årstiden: Våren, precis innan sommaren, sommaren och hösten, precis efter sommaren.
055. Älsklingsfärg: Grön.
056. Skulle aldrig ta på dig: Sånt som får mig att se tjockare ut.
057. Vad ville du bli när du var liten: Simlärare.
058. Blev du det: Nej, jag hatar att simma.
059. Brinner för: Att folk i min närhet ska ha det bra.
060. Sportbil eller familjebil: Sportbil.

061. Katt eller hund: Hund.
062. Har du nån nojja: Oräkneliga.
063. Fobier: Spindlar, höjder och ytliga människor i grupp.
064. Deppig eller glad: Det är skiftande.
065. Politiskt insatt: Verkligen inte.
066. Värdesätter du ärlighet: Definitivt, men jag har alltför lätt för att förlåta oärlighet.
067. Brukar du dra “vita lögner”: Emellanåt.
068. Är det ok med vita lögner: Jag antar det.
069. Känner du en mytoman: HAHAHA! Ja. Speciellt två.
070. Har du pojkvän/flickvän: Emellanåt.

071. Är du kär: Emellanåt.
072. Hur tidigt stiger du upp: Om jag ska jobba; 06.45, annars efter behag.
073. Är det bra eller dåligt: Vilket?
074. Vem/vilka vet mest om dig: Min familj vet en del. Tre personer på bokstaven C vet mycket.
075. Gillar du att slåss eller: Nej.
076. Vad har du på dig just nu: Mysbyxor och en tröja jag bytte till mig i OS.
077. Vad ska du göra i kväll: Kvällen är liksom slut nu.
078. När var du senast riktigt full: I förrgår.
079. Är du seriös: Alltför seriös.
080. Hur många väskor äger du: Men herre gud. Många.

081. Hur många bilar har du/ din familj: Min familj har två bilar.
082. Hur många biologiska syskon har du: Fyra systrar.
083. I så fall, vad heter de: Sofia, Katarina, Josefine och Julia.
084. Hur många timmar sover du per natt: Det beror ju som sagt på vad jag ska göra dagen efter.
085. Vem är snyggast i världen: Lenny Kravitz och Audrey Hepburn.
086. Vad är du allergisk mot: Nötter.
087. Ska du duscha idag: Jag har redan duschat idag.
088. Vad är det för veckodag: Måndag.
089. Vad är det för datum idag: Tolfte oktober.
090. Vad gör du nästa år: Ungefär detsamma som nu, kan jag tänka mig.

091. Är du likgiltig: Absolut inte.
092. Hårdrock eller synth: Pest eller kolera?
093. Är du uppväxt i stan eller på landet: På landet mitt i stan.
094. Har du utländska föräldrar: I förhållande till landet jag bor nu, ja.
095. Gillar du att laga mat: Japp. Jag är bra på att laga mat.
096. Märkeskläder eller secondhand: Alla kläder är väl märkeskläder? Jag blandar.
097. Hur många par skor har du: Sjukt många.
098. Är du sexuellt frustrerad: Störd fråga.
099. Vem är snällast just nu: Två av mina C.
100. Var har du ont: Ryggen. Och ibland i hjärtat.

måndag 12 oktober 2009

And you should be, free of me

Joshua Radin, I love you.
Den nytvättade tvätten, I love you.

Och, dom nybakta kanelbullarna, I love y'all.
Tänkte att jag kunde ge dig en, men mest av allt behöver du en pepparkaka. Så jag skiter i det.

Jag är fortfarande sur. Fast jag jobbar på det.
Redigerar bilder från en fin fest i maj, till exempel.

Imorgon tror jag att det blir lila nagellack och en promenad med kameran.

You would be, the last thing I saw coming. I'm still surprised.

Ok. Jag har en dålig jävla dag. Därför.

Det kan bero på så många saker. På ont i ryggen till exempel. Eller på att jag gick upp så in i helvete tidigt idag.

Det kan bero på att jag känner mig gammal. Eller på lögner. På ord utan innehåll.

Eller så kan det bero på att allt plötsligt blev så förbannat tomt.



Det kan bero på dig.

söndag 11 oktober 2009

Your name is the splinter inside me while I wait

Jag hittade en ängel. Och några av hans låtar.

Joshua Radin:

1. Winter
2. Closer
3. Only you (som ju inte är hans låt från början, men i en fin version)
4. I'd rather be with you
5. One of those days
6. Lovely tonight
7. Free of me
8. We are okay
9. Sky (feat. Ingrid Michaelson)

Han är ju inte direkt skitful heller. Han hade defintivt platsat på min tonårsrumsvägg. Johnny, Lenny och Joshua, javisst.

Dagen i punktform:




























. Vaknade med sminket kvar runt elva av ett fint mms.
. Glad för att festen var bra.
. Gick upp, åt frukost och tog på mig höstkläder.
. Promenerade upp till HH-huset, där jag bodde tidigare och där det nu bor 6 andra från laget, för att hämta bilen jag ställde där inna festen igår.
. Det är alltid lite konstigt att komma till platser man nyss bott, men det gick bra.
. Körde bilen till Jelling och hemmafikade med en ohandbollskompis. Det var så väldigt mysigt!
. Körde hem igen, genom grönbruna fält och förbi rödgula lövträd.
. Satte på en tvätt och hade ett bra sms-maraton.
. Lagade fisk och bakade bröd och kollade på ett brittiskt husbyggarprogram på tv.
. Fortsatte underhållas av sms-maratonet och tänkte att allt egentligen kunde varit så fint.
. Och nu är det kväll och jag pratar med min playlist.

lördag 10 oktober 2009

Det är lördagkväll igen, tydligen

Nä. Vi vann ju inte direkt, det gjorde vi inte.

18-30.

Så. Hur går vi vidare? Vi kan kanske tänka lite på försvaret, för det var i alla fall bra emellanåt.
Det kanske låter underligt efter trettio insläppta mål, men åtminstone hälften av dom tillkom på kontringar. Därför att vi "ibland" varken kan fånga bollen eller kasta den till dom i vårt eget lag.

Men försvaret var bättre än vanligt.
Ett fall framåt alltså.

Och nu?
Snygga kläder, mycket smink, fotboll och fest.

Put your hands up in the air!

Oh, matchdag! Jag har inte tid med er nu.
Jag laddar.

Med Chamillionaire. Och Scooter. Och lite annat.

fredag 9 oktober 2009

När det mesta kör på repeat

Bio var det ja. Det blev den nyproducerade versionen av Fame för oss idag. Som för att liksom rida vidare på den åttio- och nittiotalsinspirerade inriktningen här på bloggen.

Fast den här gången utan benvärmare och utan tights och utan pannband. Lite besviken.

Jag råkade fråga om dom andra sett den "riktiga" Fame-filmen.
Dom undrade vilken jag menade. För dom hade aldrig hört talas om den.

Jag insåg att jag var äldst i sällskapet. Och sen bytte jag samtalsämne.

Det bästa med dagens Fame var lätt Kelsey Grammer från serien Frasier (som råkar vara en av mina absoluta favoriter). Och han var inte med mer än sammanlagt några minuter. Så Kelsey och (den obligatoriska?) scenen när hela skolan har lunchrast samtidigt och jammar loss som fan i bamba var höjdpunkterna.

Det hände liksom inget i filmen. Kanske i och för sig inte så väntat när den är tillåten från sju år, men ändå. Ingen spänning, inga oväntade vändningar. Mest bara...la la la, liksom. Utan benvärmare.

Fast jag hittade en ganska fin låt: Asher Book - Try.

Nåja. Efter filmen blev det kaffe latte och tärningsspel på favoritcaféet med dom fina tjejerna.
Imorgon är det match, som ni ju vet. FCM - HH, 15.00.

Dagens träning gick bra, utmärkt, strålande och taktiken var lite annorlunda än den brukar.

Nu laddar vi.

Och så avslutar jag med något som skulle kunna klassa in som dagens roligaste: När Mette läste fel och uttalade ordet hjärta som stjärta.

torsdag 8 oktober 2009

Long time no see

Jag och en kompis snackade just om tonårsrumsväggar på msn.

Johnny Depp ägde min, kan man säga. Och själv gick jag runt med ett likadant lila armband som han hade på många av sina bilder och trodde att vi var soulmates.

Jag blev lite nostalgisk, så jag googlade honom för att kanske få en skymt av någon av alla dom planscher som fanns hos mig, men dom verkar ha utgått. Jag är nog för gammal.

Lenny Kravitz var även han min soulmate. (Javisst!) Fast det var nog efter allt det där väggståhejet tror jag, så jag nöjde mig nog med att spana in bilderna som fanns på skivomslaget.

Någon snubbe som hetter Richard Grieco fanns också på min vägg. Egentligen vet jag inte vad han höll på med, men jag antar att han var nån typ av modell eller nåt. Honom googlade jag också.

Idag känns han inte riktigt lika het. Idag känns han faktiskt över huvud taget inte het.

Och på skivspelaren (ja, jag menar en LP-spelare) i mitt tonårsrum växlades New Kids On The Block med Dr Alban och Kylie Minogue.

Vad hände hemma hos er då?

Don't try to lie, don't try to cry, ain't nothing more for us to talk about

Nåja.

Är det enda jag har lust att säga efter dagens träning. Och jag har världsont i smalbenet efter att ha fått en U16-linjespelarpojke inputtad rakt in i det under ungefär den sista sekunden av träningen.

Visserligen kunde jag fortfarande skjuta fina skott som gick in på träningen idag och jag kunde fortfarande vara bra, men känslan efteråt var ändå mest bara:

nåja.

Så vi går vidare.

Med vad vet jag inte riktigt, i alla fall inte här, men vidare går vi. Och när vi gör det repeatlyssnar vi på The Game - My life, eller hur?


Jag känner mig mest bara irriterad idag faktiskt. Skulle vilja säga fula ord och slänga krossbara saker mot husväggen. Jag skulle vilja skicka mördande sms och kasta dödande blickar. Men jag håller mig stilla och snäll. Ler lite, till och med.

Och imorgon är det en ny dag och då ska jag gå på bio. Imorgon är det även nya timmar svenska i grannbyn. Sista lektionen med Mette.

Det är lite konstigt det där. Jag lär liksom känna mina elever rätt bra och sen plötsligt har timmarna tickat ner och dom har gått färdigt i skolan. Sen träffar jag dom aldrig igen.

Men så är det ju ibland, även med andra än elever. Poff, så är du borta.

Hej då.

Jag vet inte riktigt jag

Här till exempel.

Inne i embryohuvudet, hur ser det egentligen ut där?

onsdag 7 oktober 2009

Yo!

Som ni kanske har märkt så kommer inlägg i den här bloggen lite i perioder. Helt pltsligt har det gått nästan en hel dag utan ett enda och sen publiceras det femtio stycken på en kvart. Typ.

Men.

Jag surfade runt lite och tänkte kommentera på en sak. En bloggare skrev nåt om när dom dära bönderna egentligen tänkte ta slut. Och det kan man ju i och för sig kalla för en relevant fråga, men det var inte bloggarens undran som sådan jag fastnade för.

Nej. För det finns en person som skriver på nätet. Embryo kallar den sig.

Och Embryo hade skrivit en kommentar:
nej nej: bönderna är på väg tillbaks
det är både nyttigt och grott: sojabönder, vita bönder, röda bönder, bondbönder, bönder i tomatsås


Och ni ska veta en sak. Det där är exakt på pricken min typ av humor. Embryo är genial. I alla fall i textinläggen. Bildgrejserna är jag inte lika förtjust i.

Ja, jag vet att jag tipsat om sidan tidigare, men jag utgår från att ni glömt det nu.

Pick a star on the dark horizon and follow the light

Ni vet att det snart är match för HH igen va?
Borta mot FC Midtjylland, eller - the artist former known as Ikast - som vi säger, på lördag.

Jeg glæder mig.

Handboll är så roligt, så roligt. Träning är så roligt, så roligt.
Ljuspunkterna, följ dom. Gör det bara.

Och mitt lag är roligt. Kan hända har vi inte riktigt lyckats så himla bra på matcherna än, men det kommer. Det gör det.

Imorgon har vi enskilda kvartssamtal med tränarna. Det blir bra.

Och Fys-Mikael var på träningen idag och han bjöd på galet (till och med för att vara honom!) positiva tillrop gällande mitt spel, mitt inhopp, min snabbhet. Och då blev jag ännu gladare.

Ljuspunkterna. Energiboost. Simplicity.

Regina Spektor säger, precis som rubriken visar: Pick a star on the dark horizon and follow the light.

Jag gör det. Och om dagen är fel och uppochner och åt helvete när klockan ringer så går det alltid att snooza. För det blir alltid bättre, längre fram.

Nu ska jag attackera TV3Play och se Svenska Hollywoodfruar, del 4.

I väntan på kossorna

Alltså. Dom dära bönderna.

"Man känner sig som en avelstjur."

Fin jämförelse. Kossor på gården, eller? Jag tror på många lysande citat under programmen.
Och dom dära brevskickarna sen.

"Söker en snäll man som inte pratar för mycket."

Herre gud. Det går inte att inte följa det nu, det gör inte det.

Men jag undrar lite om alla kanske är skådespelare? Eller så undrar jag lite om vad dom kanske har för erfarenheter från tidigare i livet. En inblick i det tragiska, bara så där. Tack på förhand.

Han den där rödhåriga med mustasch och guldring i örat som lite granna såg ut som Alexander Bard fast utan knäbyxorna, jag tror att det är en smula synd om honom.

Om ni inte visste

Det är Bonde söker fru på tv nu. Och jag har varit grym på träningen och ätit scones till middag.

Bra kväll tydligen.

tisdag 6 oktober 2009

Se så, bara gör det

Det finns vissa saker som är jävligt roliga. Som dom här reklamfilmerna för det danska Oddset till exempel.

Jag skämtar faktiskt inte när jag säger att ni måste se dom. Måste.

1.


2.


3.

Looking to find, a way trough the day

Nu drar jag till dagens träning och möte.

Ni verkar ju sjukt aktiva där ute.
Det måste väl vara för att ni sitter och lyssnar på mina musiktips. No?

Förresten så har ju Kents nya singel Töntarna kommit. Men det visste ni nog redan.

Den är rätt bra faktiskt. För att vara Kent alltså.

För alltid

För några år sedan, när jag var relativt ny i Danmark, låg min mormor på sjukhus. Hon låg där ganska länge. En månad ungefär, om jag minns rätt. Den månaden var mest som en enda lång väntan på det oundvikliga. En enda lång blandning av naiv hoppfullhet och hjälplösa nedslag i verkligheten.

Jag och min mormor, som alltid, alltid kallades Tott, utanför huset i Moräng.

Jag tänker fortfarande ofta på henne. Och jag saknar henne.
Jag önskar att jag hade ringt henne oftare, att jag gjort mer. Men jag tror hon vet det. Jag tror att hon gillade mig ändå och jag tror att hon ser mig nu.

Så jag säger: Hej min fina Tott!

Låtarna jag hade på min playlist under den där månaden har jag inte kunnat höra sedan dess. Men idag gick det plötsligt. På ett sorgset men ändå fint sätt.

1. Regina Spector - Samson
2. Regina Spector - Better
3. Savage Garden - Two beds and a coffee machine

Så jag har vågat återupptäcka Regina:

1. Regina Spector - Eet
2. Regina Spector - The call
3. Regina Spector - Genius next door
4. Regina Spector - Man of a thousand faces
5. Regina Spector - Real love

Och så tänker jag på när jag fick ett mms från dom två lillasystrarna som tagit med sig drinkar till kyrkogården och bjudit Tott på en favorit.

I en annan del av Horsens

Välkommen?

Det var ju det där med sextio minuter och att springa hem

Ursäkta frånvaron, men jag hade besök. Pappa var ju här och det var så trevligt att jag liksom inte hade tid att blogga.

Nåja. Vi spelade match igår. Mot Odense GOG. Glädjen att träffa alla svenskorna!
Och gamla förbundskaptenen som, naturligtvis iklädd solbrillor även inne i hallen, hälsade med ett glatt: Hallå Bloggarn! och en kram.

Glädjen, som sagt.

Och vi spelade faktiskt riktigt bra. I 34 minuter alltså. Sen gick det lite utför kan man säga. Men jag tror nog att jag håller mig från att tycka för mycket.

Fast jag tyckte det var så kul att spela match! Och faktum är att jag känner mig mycket starkare än innan skadan. Hoppar längre, springer fortare, skjuter hårdare. Det känns väldigt fint så.

Nu har pappa åkt hem och HH ska träffa en kostvägledare och styrketräna i eftermiddag. Säkert ska vi vägas också. Det gör vi med jämna mellanrum.

söndag 4 oktober 2009

Man ska inte ropa hej...

Ok. Jag tar tillbaka det där med att solen skiner. Och även det där med att vinden har mojnat.

Verkligen.

Det regnar på tvären nu.

Den där svängen ner på stan känns oerhört uppskjuten.
Varm O'boy i soffan, more likely.

Nu laddar vi

Javisst. Jag överlevde. Och jag gjorde det bra. En träning full med högerniospel. Precis som jag gillar det!
Jag skulle leka att jag var en av dom högerniorna vi ska möta imorgon och kanske är hennes skott lite mer kraftfullt än mitt, men jag är nöjd ändå.

Nu är jag hemma igen. Regnet har slutat falla, vinden har mojnat och solen är framme. Är trött som ett as, men ska nog gå en sväng på stan innan jag slocknar på soffan.

Och vad gör ni idag?

Kan någon köra fram min bil nu, tack

En i mitt lag kallade det att mötas klokken kvalme (=klockan illamående) och det är rätt passande faktiskt.

Så här sitter jag, kvart över sju en söndagmorgon och har inte direkt lust att gå till träningen.

Just det. Det ösregnar och är mörkt med. Var är dom där jävla regnbyxorna?

lördag 3 oktober 2009

So what if it hurts me

Jag sitter här och hittar på ursäkter för att få stanna uppe istället för att gå och lägga mig. Det går egentligen inte så bra, men här är några:

1. Nelly Furtado - In God's hands
2. BarlowGirl - Porcelain heart
3. Leona Lewis - Happy

Men mest av allt:
The Game - My Life

På repeat.

Och imorgon kommer pappa på besök.

Som en nål i en höstack

Och dagens konstigaste googlesökfras för att komma till proffshandbollsbloggen idag:

caroline wennersten skiva

Jag vet inte riktigt jag. Men ibland måste man nog ställa sig lite tveksam till dom där sökmotorerna.

Inte bättre än

Efter en väldigt fin kväll med några av dom bästa tjejerna är jag så laddad jag kan bli inför morgonträningen imorgon. Upp sju. Träna åtta. Duscha tio.

Sen? Hem och sova är ett bra bud.

Ni ser projektet i bakgrunden? Dom målade ramarna med dom framkallade fotona?
Det kommer mera.

She gotta be from out of town

Så har det blivit lördag och vi är helt lediga idag. Helgens träning, som normalt brukar vara lördag morgon klockan åtta, är den här helgen flyttad till söndag morgon, samma tid.
Det är inte mitt favoritträningspass, det är det inte.

Det känns väldigt tidigt.

Idag gick jag upp vid tio. Och till och med det kändes jobbigt.

Nåja.
Nu ska jag i alla fall snart ut genom porten för att spatsera på gågatan. Jag gissar att jag inte är ensam om det, eftersom alla danskar fick lön i veckan.

Totalt meningslöst inlägg. Men så blir det ju ibland. Dagen blir förhoppnigsvis inte lika töntig för jag ska på café och prata om killar nu. Det blir bra.

fredag 2 oktober 2009

Let us live

Och här sitter jag och lyssnar på The Game.

Vad gör ni?

Oh, mr Obama

Ännu en bra träning för min del. Med många mål och snabba fötter.

Och kvällen blir lugn. Det luktar målarfärg i vardagsrummet och på ett lager tidningar på matbordet ligger åtta olika stora ramar, numera målade i en svart och glansig färg. Tidigare idag hämtade jag ut några beställda foton att ha i. Egna foton alltså. Det känns så sjukt seriöst att sätta upp egna bilder på väggarna. Med ramar runt och allt. Men jag måste testa helt enkelt.

Jag kom hem från träningen lagom till att få se väljandet av olympisk by 2016. Det föregick alltså i Köpenhamn, valet.
Chicago föll tidigt, till allas förundran. För på supporterlistan fanns ändå både herr och fru President och fröken Winfrey herself.
Sen ramlade Tokyo bort. Men enligt danska tv2 var inte det så konstigt, eftersom nästan alla medlemmarna i den där gruppen som ska välja stad, inte var på plats när Tokyo presenterade sig med fingjord film. Medlemmarna hade nämligen då passat på att spatsera ut i korridoren för att om möjligt få chansen att skaka hand med president Obama som var vänlig nog att sätta guldkant på den danska tillvaron genom att närvara vid valet.

Seriöst beteende det där. Av dom som skulle välja alltså.

Imorgon blir det hygge hela dagen. Framför allt på kvällen.
Island, Serbien, Holland och Sverige. Bra skit.

Det finns en vinkel till allt

Följande meningar går att läsa i den bok jag använder till svenskaundervisning:

Sveriges största sjö är Vänern. Den är 5585 kvm stor.

Sveriges högsta berg är Kebnekaise. Det är 2111 meter högt.
(Ni minns att jag har klättrat upp för det va? Annars finns film att se på youtube.com.)

Sveriges längst flod är Klarälven med Göta älv, som är 720 km lång.

Sveriges minsta fågel är Kungsfågeln.

Ok. Allt bra så långt. Men sen börjar det spåra ur:

De vackraste flickorna i hela Sverige finns i Göteborg. Eller Luleå.
(Mycket viktig info där, känner jag.)

Den mest berömda kompositören är kanske Lars-Erik Larsson.
(Kanske? Förresten, vem är Lars-Erik Larsson?)

Det dyraste frimärket är "2 skilling banco gul". Det kostar 2 miljoner kronor.
(What the f***!?)

Blomma hos mig.

Nu träning. Handboll och löpning.

Jaha

Nu drar jag och leker svensklärare ett tag.

Och när vi ändå pratar om musik

Ok. Det är natt och jag borde redan sova. Imorgon är det två förmiddagstimmar svenska följt av tre eftermiddagstimmar handboll och löp.

Men jag var bara tvungen att säga ett par saker:

1. Det här är det sexhundrade inlägget i Proffshandbollsbloggen. Stort!
2. För att fira det ska ni få höra något av det finaste som finns:


Min syster Julia och en av hennes egna låtar, Riverside.

Godnatt.

torsdag 1 oktober 2009

Looking to find a way through the day

Idag, alltså:

1. Madonna feat. Lil Wayne - Revolver
2. Amanda Jenssen - Happyland
3. Chamillionaire - Industry groupie
4. T.I. - On top of the world
5. The Veronicas - Goodbye to you
6. The Benefits - Seize the day
7. The Veronicas - 4ever
8. Kanye West - Can't tell me nothing
9. The Game feat. Lil Wayne - My life
10. Lupe Fiasco - Dumb it down

Och ni vet väl att ni kan hitta (nästan) varenda låttext här.

För övrigt kan jag ju säga att inte många känslor toppar den där när hela kroppen gör ont efter en jävligt bra träning. Om ni undrade.

We could make the night last forever

Mycket kan man säga om den senaste veckan, men det har kommit många påringningar. Så att säga.
På facebook till exempel. Så väldigt många som vill vara min kompis nu. Och 99 procent av dom är okända män. Ganska spännande, måste jag säga.

Fast jag tackar nej. Okända vänner har jag redan tillräckligt många av.

I övrigt laddar jag för en ny musiklista här. Den kommer andas en hel del hiphop, det kommer den.

Dagens handbollspass genomfördes tillsammans med vårt andralag som spelar i division 2 och vi spelade tvåmål i typ nästan en timma. Det var fint och jag hade sjukt mycket energi. Kontrade som ett as och satte alla lägen. Fick många dessutom. Det bådar gott inför måndagens match mot GOG/Odense, tror jag.

Och efter träningen hade vi beställt mat och satt och delade ut meningar tillvarandra. Förutbestämda meningar alltså, både negativa och positiva, och man skulle förklara sitt val av medspelare till den gällande meningen.
Jag fick bara fina meningar och blev glad. Fick till exempel veta att jag är väldigt social och lätt att prata med och att jag tränar sjukt bra.

Men eftersom vi ska "hålla det inom laget" så säger jag inte mer nu. Duktig flicka.

Så summan av idag: Tråkig dag, bra träning, fin kväll.
Nu: Varm O'boy.

Hittills

Dagens bästa: Solen skiner
Dagens sämsta: Det blåser som fan
Dagens härnäst: Handbollsträning och mentala övningar med laget

Ikväll får det nog bli lite musiktips igen. Kanske.

Tjugo år senare


Nu har nyckelhålsmärkningen kommit till Danmark. På kartongen står det: "Nøglehullet er det nye officielle ernæringsmærke, som skal gøre det nemmere for dig at vælge sundere fødevarer, når du køber ind."

Och när var det nyckelhålsmärkningen kom till Sverige?