onsdag 31 december 2008

Men vad ska jag ha på mig?

Jag visste att vi skulle vinna igår. Lätt som en plätt. Det var inte ens spännande.

I bussen på väg hem fick jag en ny vän. Christoffer, elva år gammal, pratade oavbrutet under den tid resan tillbaka till Horsens tog. Han frågade säkert tusen frågor där han behandlade allt från husdjur till bilar. Det var ganska intressant. Han avslutade med att tycka att min skada var väldigt dum och att jag absolut skulle komma och hälsa på hos hans granne för hon kunde heala. Hon var väldigt bra på det, berättade Christoffer och lovade mig resultat.

Mycket praktiskt det där! Kanske kunde jag spela handboll redan imorgon då? Tål att tänkas på, helt klart.

Och idag är det minsann nyårsafton. Blir väl skönt att avsluta det här året, eller vad säger ni? Nytt är bra, det tycker i alla fall jag.

Men Anonym, vad det står i Horsens Folkeblad ska du inte bry dig så mycket om. Dom vet väldigt sällan vad dom pratar om. Dock har du rätt i en sak: Jag kommer inte att spela för Horsens nästa år, det har jag redan bestämt. Det har jag ju även skrivit förut och i det här forumet ljuger vi inte.

måndag 29 december 2008

Och nu är jag här igen

Jag lovade visst att återkomma lite senare. Så här är jag.

Vi börjar med det väsentliga: knät.
Sedan sexveckorskontrollen och i och med den det nya träningsprogrammet går det faktiskt framåt! Jag märker skillnad nästan från dag till dag och jag kan lyfta mer, göra fler repetitioner och sånt. Kanske får man inte det, men det skiter väl jag i. Jag ser fram emot det tjugonde januari, då jag ska tillbaka på kontroll och få ta löpskorna med.

Idag var jag med riktigt mycket på handbollsträningen. Eller kanske inte med direkt. Men jag fick vara med och passa uppvärmningspass och jag stod i ena änden och sköt kantskott utan att hoppa och på fel ben. Alla är vi barn i början.

HH reser till Slagelse imorgon för årets sista match. Det är en fantastiskt lång resa och tar väl ungefär två timmar och passerar tre broar. Danskarna kommer nog ha kudde med sig. Det brukar dom ha när det är så långt. Själv tar jag med mig min mp3, boken jag läser (som för tillfället heter Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel och är skriven av Lee Smith) och take away-kaffe från närmsta bensinstation. Då brukar det mesta kunna ordna sig.

I övrigt har jag ont i huvudet och är trött och sur för att jullovet är slut och att jag inte hann träffa alla jag ville träffa i Göteborg. Men det var oavsett vilket väldigt mysigt och bra att vara i Sverige ett tag och snart kommer foton som bevisar min existens.
I alla fall så fort jag fått igång PhotoShop på den här datorn. Min nya alltså. Oh, den är så fin! Svart och blank och snabb.

Och snart är det nyår med. Det verkar bli fest då, om än en ganska oväntad sådan, för att fira av det här gamla skruttiga. Sen är det nytt år och kanske kan det bli en aning bättre än 2008. Det hoppas jag på.

Vad hoppas ni på?

Borta igen

Ja ja då. Nu är jullovet slut och jag är sedan i lördags tillbaka i Horsens igen. Synd att säga att ett svinkort jullov stod på min önskelista.

Imorgon är det match igen och om en halvtimma är det träning och taktik. Så ni fattar nog att jag inte hinner skriva mer nu. Återkommer senare idag.

Men knät går i alla fall framåt!

onsdag 24 december 2008

Helt plötsligt är det dopparedagen!

Gitarren går varm här hemma så här års. Dom flesta är väldigt musikaliska i den här familjen. Själv spelar jag inget instrument alls, men bjussar på SingStar och bilspel på Play Station om det är någon som är intresserad.

Nu är det dags för årets första julpromenad. Den blir nog inte så lång, men säkerligen trevlig. Förmodligen kommer kameran att få följa med, så kanske kan ni få se bilder från den en annan dag.

God jul alla!

tisdag 23 december 2008

Jag är redo nu

Så där ja. Ännu en heldag på stan med systrar och vänner. Och fika. Alla julklappar är ordnade och julstämningen är på ingång.

Det lilla barnet Leah har kommit hit nu och hon kommer ihåg mitt namn. Sånt blir jag glad av. Jag visar min uppskattning genom ett par svincoola jeans i storlek 92 eller vad det nu var. Små var dom hur som helst. Leah pratar både svenska och engelska för hennes mamma, min syster alltså, är ju svensk och hennes pappa är från Skottland. Det är häftigt med tvåspråkiga barn tycker jag. Leah är häftig.

Tror jag ska leka lite med henne sen.

Bara hunden är vaken...

Klockan åtta på morgonen väcktes jag av att hunden Oliver stod och ylade innanför dörren. Han var oerhört nödig uppenbarligen, för vanligtvis brukar han kunna ligga utbredd någonstans på parkettgolvet och vänta på att den första personen behagar sig ner från övervåningen. Men inte idag. Så han blev utsläppt i trädgården, där han för övrigt spenderar ungefär nittio procent av sina dagar genom att knyta kontakter till samtliga förbipasserande. Och det blir under en livstid ganska många, eftersom mina föräldrars hus ligger precis vid en busshållplats.

Och jag gick och la mig. Men tio minuter senare skällde han igen och hade visst redan tröttnat på trädgårdslivet. Förmodligen tyckte han att det var för kallt, stackarn. Helt vitt och frostigt på hela marken var det i alla fall.

När jag vaknade två timmar senare var det av doften av pepparkakor i hela huset. Och både köttbullarna och julskinkan stod färdiglagade på spisen. Herre gud, denna energi som krävs på jul! Tur att inte jag är ansvarig för något annat än dom paket jag ska ge bort och julgodiset jag snodde ihop igår. För min energi är inte så stor för tillfället.

Snart ska jag i alla fall ner på stan en stund igen. Har några saker kvar att köpa nämligen. Och det blir nog en fika med. Och så kommer en av systrarna från Stockholm med sin familj. Så ikväll blir det fullt hus.

Du är väl beredd tomten?

måndag 22 december 2008

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Oh, har spenderat hela dagen på stan. Och inser återigen att det faktiskt inte är någon idé att försöka jämföra Göteborg med Horsens. I alla fall inte rent händelsemässigt. Det här är en stad, det andra är en liten by. Som att bo i Vänersborg typ.

Jag har väl inte direkt någon julstämning i sinnet än, men jag jobbar på det. Försökte skapa lite högtid i lägenheten innan jag åkte till Sverige, men adventsljusstaken hade brist på fungerande lampor och den stora vita stjärnan lyckades jag aldrig få upp i fönstret, så den lämnades stående mot väggen i vardagsrummet. Men här finns det å andra sidan julpynt i varje hörn. Och själv bidrog jag lite genom att hänga upp några garntomtar i julgranen.

Nu har jag tyvärr inte tid för er mer. Ska äta middag och dricka julmust.

söndag 21 december 2008

Going back to basic

Så där ja. Nu är jag i Göteborg över julen. Och på väg hit hade jag en supermysig fikadejt. Bra det.

Återkommer imorgon.

lördag 20 december 2008

Fortfarande dan före dan

Tror ni jag utökade min skrala köpta-julklappar-hög? Om jag gjorde! Sju paket till.

Och så några saker till mig. Jag är snäll mot mig själv nu, för det är ju faktiskt jul. Så jag fick en tröja och en sjal.
Och när vi delade ut saker som skulle passa till den personen så fick jag kaffe. Men chokladsmak.

Så jag har faktiskt inte tid med er mer nu.
Ska ha egen kaffeklubb.

Dan före dan

Nu är jag uppe så där tidigt igen. Och på en lördag till råga på allt! Jag antar att ni anar på vilken nivå min trötthet ligger nu. Men faktiskt så lyckades jag somna redan innan klockan två igår. Skönt för mig.

Så snart ska jag till fin-gymmet (vi har två olika vi tränar på) och styrketräna. Sen är det någon form av tävling med crosstrainern och cykeln där man ska vara indelade två och två. Men jag kan ju inte vara med eftersom jag är handikappad, så jag får nöja mig med att bara cykla i mitt eget tempo. Tur det finns TV inbyggd vid styret. Utgår från att det visas många bra program så här vid tiotiden på lördag morgon.

Efteråt ska hela laget till nummer 5 och ha julehygge. Dela ut våra saker och sånt. Och äta æbleskiver. Det är givetvis ett danskt påhitt och har, så vitt jag minns från förra året, inte det minsta med äpplen att göra. Det är inte konstigt att man blir förvirrad.

Och så hoppas jag att all världens julklappsidéer ska komma flygande till mig samt att butikerna ska vara öppna i eftermiddag, så att jag kan utöka min bara-en-köpt-julklapps-hög till en många-fler-köpta-julklappar-hög. Kanske i kombination med brunch på stan.

Och imorgon åker jag till Göteborg! Det blir en god jul, det säger jag bara.

fredag 19 december 2008

Spriten var bara ett beställningsjobb

Bilka har aldrig varit bättre. Jag är så sjukt nöjd med min sak som jag ska ge bort imorgon. Jag skämtar inte, den är svinbra. Fast förmodligen kommer inte en enda förstå min humor, för det brukar inte folk göra. Men det skiter ju jag i, precis som vanligt.

Nu när jag är i den här lilla svackan som vi ju har snackat om förut har jag ingen som helst tanke på att jag kanske borde ta på mig ordentliga kläder när jag går utanför dörren, så idag såg jag faktiskt ut som fan när jag vandrade runt bland alla julgodisköparna (det var väldigt många tilbudsmennesker där idag och Anthon Berg låg oförskämt bra till på upploppsrakan). Förmodligen trodde folk att jag var alkis med när jag köpte fem flaskor sprit och två backar öl.

Men oavsett alkoholistvarning så såg folk glada ut och log mot mig. Kanske av sympati.

Korsbandsknät är lite slitet nu. Mycket och ny träning idag. Men rolig sådan och en hel del bättre än pensionärsövningarna.

Kan jag inte somna ikväll så dör jag nog

Är fortfarande sjukt trött. Men jag måste ändå få reflektera över några saker. För jag tycker det är så fascinerande att lägga märke till hur olika folk beter sig.

Sjukgymnaster till exempel, dom är väldigt olika. Vissa vill gärna titta på det där programmet jag har med mig i handen när jag kommer till dom för första gången. Andra bryr sig inte alls om det utan kör på sitt eget race liksom. Vissa är väldigt fokuserade på uppgiften, eller vi kan kalla det patienten, medan andra inte verkar ha så himla stort intresse alls. Men det är väl så det är, vi är alla olika. Jag tror i alla fall att jag trivs bättre med vissa än med andra.

Idag har knät varit väldigt aktivt. Både hos sjukgymnasten och på gymmet och i hallen. Laget hade alternativ träning idag. Hopp och balans och medicinbollar vilket resulterade i att gröna trekilosmedicinbollar damp ner lite här och där i hela hallen under ungefär en halvtimma och att det under den perioden helt klart var bäst att se upp så att man inte satt i vägen. För en medicinboll i hög fart hade jag inte gärna fått på knät!

Jag tog istället den gamla holländaren i handen och gick till huset bredvid, gymmet. Där cyklade vi och tränade lite styrka. Squat är en av dom nya övningarna på mitt program och då får jag ha stången som vikt. Inte illa! Och den där maskinen där man sträcker knät med en liten vikt på, leg extension eller vad den nu heter, den får jag också använda. Denna lycka, denna lycka.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra resten av kvällen. Funderar på att äte lite mat. Och så måste jag till jävla Bilka för att handla present. Imorgon är det paketutdelning och vi har alla fått dra ett namn på en vi ska köpa en sak till. Saken ska dessutom vara något som har med personen att göra. Jag kan ju inte avslöja vem jag har, för det får man inte, men jag kan ju definitivt säga att paketet kommer vara från Bilka. Men jag behöver inte stressa med det i alla fall, för på radion sa dom att den stora affären har öppet ända till 22 idag.

Man vet ju aldrig, kanske hittar fler julklappar där. På Bilka finns ju allt. Öl till exempel, det har jag fått önskemål om.

Skulle någon kunna skicka hit John Blund?

Sedan min operation har jag inte riktigt kunna somna när man ska. Det har visat sig att jag uppenbarligen är som allra mest kreativ på natten och då extra påhittig just när jag ska sova. Det är ganska irriterande.
För just när jag lägger huvudet på kudden och släcker lampan efter att ha läst lite i den senaste raden av böcker (oj, nu lät jag visste lite som en pensionär!) så ramlar det omkull tankar och idéer och känslor. Och då är det inte så lätt att somna.

Så nu, när jag snart ska till sjukgymnasten för att träna så är jag jättejättetrött.

Jag vet inte riktigt vad det beror på heller. Kanske är det för att min kropp hela tiden har varit så väldigt van att springa omkring och bli trött av all hård träning, men att den nu inte kan bli det, eller så är det helt enkelt bara så att det finns väldigt många tankar i mitt huvud just nu.

Och sova ikapp hinner jag inte med förrän ikväll och då kan jag ju lika gärna vänta tills natten vilket ju innebär att jag kommer gå runt och vara jättejättetrött hela dagen.

Jobbigt det här.

Lite framtid, lite knä

Jag är rätt nöjd med kvällen. Styrelsen var på sitt allra gladaste humör och dom pratade en del om den nya omformationen av HH som ni säkerligen kan läsa om på klubbens hemsida om det skulle vara av intresse.

Och mitt möte med dom båda tränarna blev möte med bara en av tränarna, för den andra hade glömt bort det. Fick ju i alla fall mig att känna mig viktig. Vi pratade inte så mycket om handboll. I alla fall inte om min. Kanske en del om andras. Lite om framtiden med. Och nu har jag faktiskt kommit på det där vi har snackat om förut här på bloggen. Det där med att det finns en anledning till allt som händer och att någon av anledningarna oftast är positiv.

Innan jag blev skadad hade jag ju tänkt att jag bara skulle spela den här säsongen och sen inte mer. I alla fall inte på någon hög nivå. Men nu känner jag inte alls så, utan är mer än sugen på att kämpa för att komma tillbaka. Så jag räknar med att spela igen nästa säsong. Var det blir är dock inte bestämt. Jag vet inte riktigt vad jag vill nämligen. Jag vet att det inte blir här, för fyra år i Horsens tror jag minsann räcker för mig. Men det blir någonstans.

Så ni slipper mig inte riktigt än.

Efter mötet hade jag dejt med fys-Mikael och han hjälpte mig att träna mitt nya träningsprogram för första gången. Det gick bra och mest beröm fick jag på en trappövning. Superflot, sa han. Och det kändes bra för ett tag.

Fast sen blev jag lite orolig för att knät inte går så mycket framåt som det borde eller att det inte följer planen som det ska. Men det gör det. Jag glömde bara bort det ett tag, precis som jag glömmer bort andra självklara saker ibland.
Det kan ju vara så när man är i en bedövande svacka, att saker inte alltid känns så positiva och så var det idag. Men fys-Mikael lovade att han talade sanning när han sa att det visst det gick precis som det skulle och att jag inte skulle vara orolig. Då blev jag lite gladare igen och han gav mig en kram och önskade god jul.

Så ja, det går framåt och uppåt igen, imorgon har jag en fikadejt och nu är det mitt i natten. Igen.

torsdag 18 december 2008

Det har tydligen gått sex veckor nu

En snabb uppdatering mitt mellan julklappsinköp och möte med dom båda tränarna.
Köpte nyss årets första julklapp. Svinnöjd med den. Var även tvungen att handla saker till mig själv. Tyckte helt enkelt att jag hade förtjänat det.

Sexveckorskontrollen på sjukhuset gick fint. Dom sa att jag var bra och det är ju alltid skönt att höra. Och så sa dom att det såg fint ut. Och så fick jag nya övningar med vikter. Hör ni det folket! Med vikter.

Och så ska jag inte springa ännu, men jag får cykla (som om jag inte redan gjort det rätt länge...) och inte vara på crosstrainern (dessa dubbla besked, men jag vet ju på vem jag litar i det här fallet). Senare kan jag redovisa mina nya övningar här i bloggen, men det hinner jag inte nu. Några av övningarna på det fem sidor långa programmet (väldigt mycket plats på sidorna upptas av förklarande bilder) får jag inte göra än, men har blivit lovad ett par i julklapp och några stycken i nyårspresent. Bra det.

Nu måste jag dra. Kaffe i pappmugg och möte väntar innan träningen.

onsdag 17 december 2008

Helt plötsligt är det kväll igen

Jag somnade faktiskt igår. Fast klockan var visst rätt mycket.

Ni få ursäkta den bristfälliga uppdateringen här för tillfället, men jag är nere i en liten svacka. Bedövad, kan man säga. Så känns det ungefär. I alla fall emellanåt.
Och först hade jag tänkt skriva att jag skulle ta en liten paus här. En stund bara. Men jag vet inte riktigt. Det går nog bra ändå. Så jag väntar med paus, väntar med det mesta.

Idag hade laget träning ihop med Esbjerg och jag slapp ännu en gång följa med. Men imorgon blir det spännande, för då är det återbesök på sjukhuset. Både läkaren och sjukgymnasten har avsatt tid till mig. Är det inte fantastiskt? Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går.
Efter sjukhusåterbesöket har jag blivit kallad till möte med dom båda tränarna. Även det är ju oerhört spännande måste jag säga. Sen är det träning med den duktiga sjukgymnasten i klubben och därefter julgrejs med styrelsen. Precis vad jag känner vill.

Måste ut på stan och handla julklappar också. Det känner jag något mer för.

På söndag är det äntligen jullov och jag räknar med att vara på väg från Horsens klockan 13.01. Träningen slutar 13.00. Förhoppningsvis blir det några timmar senare ett stopp i Malmö för fika med en väldigt bra tjej, annars direkt till Göteborg.

Och i Göteborg, där blir allt bra igen.

Och så säger dom att det är jul snart

Jaha. Det är mitt i natten nu visst. Nästan tre. Och jag har precis diskat. Hoppas jag inte störde grannarna. Inte för att jag för tillfället bryr mig det minsta om hur dom har det.
Igår natt låg jag dessutom och hostade i flera timmar. Det bör dom ha hört, för jag hör i alla fall dom ganska väl.

Jag tror faktiskt inte att jag alls ska försöka somna idag. Det verkar meningslöst på något sätt.

Istället kan jag ju redogöra för min playlist.

1. Håkan Hellström - Försent för Edelweiss
2. Melissa Horn - Sen en tid tillbaka
3. Kanye West - Heartless
4. Julia - Bewitched
5. Beyonce - Save the hero
6. Dido - Don't believe in love
7. Titiyo - Love has left your eyes
8. Leona Lewis - A moment like this
9. Beyonce - Broken-hearted girl
10. Rammstein - Ohne dich
11. Julia - Without reason
12. Dixie Chicks - Sometimes I wake up crying
13. Carpark North - More
14. Håkan Hellström - Luften bor i mina steg
15. Dixie Chicks - We danced anyway
16. Kanye West - Robocop
17. Sophie B Hawkins - As I lay me down to sleep

Muntert värre, som ni kanske lägger märke till.
Finns väl inte så mycket mer att tillägga.

tisdag 16 december 2008

Du vet aldrig vad jag drömmer om

Jag drömde en del under helgen. Mest om otrohet, men så är det ju. Uppenbarligen.

I alla fall. Drömde att jag spelade match igen. Bara ett par månader efter operationen. Alla i drömmen tyckte det var så väldigt underligt att jag kunde det, men det kändes helt naturligt. Laget var någon typ av blandning av landslaget och HH. Mycket underligt. Och vi hade Tuija Pasanen (som jag hade som coach i Sävehof) som tränare.
Jag gjorde tre mål, men Tuija hade en taktik. På det första målet skulle jag trampa över med vilje för om vi gjorde mål för snabbt så betydde det att det andra laget vann. Mycket logiskt.

Efter matchen gick vi in i ett redskapsskjul och lyssnade på musik och där berättade Tina Flognman att låten vi hörde hade Sven-Bertil Taube skrivit till hennes pappa.

Ganska ofta undrar jag hur mitt huvud tänker. Speciellt ofta när jag sover.

måndag 15 december 2008

Å så är alla på plats igen

Nåja. Det är snart natt över Horsens igen och jag är sedan många timmar tillbaka i det jyske igen.
Tyskland visade sig onekligen från sin ljusaste sida. Kanske med undantag av den fyrtio minuter långa och i princip stillastående kön jag hamnade i på väg därifrån. Och det dessutom bara några mil efter att min GPS (som lystrar till namnet Astrid) lurat bort mig från motorvägen (! - fattar inte att jag gick på det...) och på villovägar in i nåt litet fult centrum långt från den ursprungliga rutten. Jag var tvungen att tala henne tillrätta (ni kanske tror att det är ett skämt, men jag gjorde faktiskt det) innan vi kunde fortsätta.
Jag är säker på att Astrid njöt av sitt hyss, men jag gjorde det i alla fall inte.

Något av det konstigaste med tyskar, om man bortser från deras frisyrer, är att när dom säger att dom pratar engelska så gör dom aldrig det. För varje gång jag har frågat: Do you speak english? i någon typ av affär så säger dom Yes, a little bit. Men meingen Yes, a little bit visar sig alltid vara den enda meningen dom faktiskt kan. För allt annat säger dom på tyska i alla fall. Tur för mig att jag förstår tyska, även om jag inte kan prata det så himla bra.

Det tyska skolväsendet borde se över sin engelskaundervisning.

Dagens handbollsträning skedde i samarbete med SK Århus, i Århus, så jag slapp hänga med och fick träna själv här i Horsens. Skönt för mig. Enligt rapporter efteråt gick det idag betydligt bättre för HH än sist dom båda lagen hade samträning. Den gången blev det överkörning, idag blev det vinst. Ett fall framåt kan man tänka.

På torsdag har klubben inviterat till julhygge. Med bestyrelsen och allt. Fint ska det vara. Kanske får vi öl? Denna lycka.

torsdag 11 december 2008

En sak till

Min syrra. Cool va!

Och knät då?

Men känner ni inte mig nu?
Självklart slarvar jag inte med knäböjen!

Men jag har fått veta att jag inte alls får cykla så mycket och fort som jag tyckte att jag visst kunde, så det är lite tråkigt, men annars går allt bra. Knähumöret är i princip på topp. Fast ungefär varje dag så utbrister jag ett frustrerat: Jag hatar mitt knä!
Men det gör jag ju inte egentligen, utan vill gärna få fortsätta ha det kvar. Men jag ogillar att det inte lyder mig.

Jag har fått nya övningar som jag praktiserar ofta. Det är det som är grejen känns det som. Allt ska göras lite, men ofta. Och alla övningar kan lika gärna göras hemma som på gymmet eller i hallen. Passar ju om inte annat bra en sån här ledig helg. Och för övrigt även när man är sjuk och inte gärna går utanför dörren.

Och vad gäller förkylningen så börjar det kännas lite bättre nu. Lite. Men jag tror att knappa fem timmar i bilen tillsammans med en bränd mp3-CD och den nyköpta GPS:en kommer göra det hela mycket bättre.

Såg ni förresten Stjärnan i TV idag? Visst var hon bra?

Ovan molnen är himlen alltid blå

Men det var då fan vad den här förkylningen sitter i!

Imorse när jag vaknade kunde jag nästan inte andas. Eller jag vet i och för sig inte om man kan kalla det imorse när klockan var tolv. Men andas kunde jag i alla fall knappt.
Och om jag hade pratat nu så hade man hört att min röst låter ungefär som om jag har varit på fest flera veckor i sträck. Men jag håller tyst där jag ligger på min soffa och dricker te.

Nåja, ikväll ska jag packa och imorgon ska jag vara frisk igen har jag bestämt, för då ska jag prata hela natten.

Kanske borde svepa en sexa whiskey bara för att.

onsdag 10 december 2008

Back on track

Sådär ja.

In med Sara Eriksson och se så bra det blev!
Ut med skadad makedonsk högerkant och se så bra det blev!

Vinst.

Men hur är det med Matilda Boson? Hon kommer verkligen att behövas i nästa match.

Halvvägs in i skiten

Jag har några frågor efter Sveriges första halvlek mot Makedonien. Det står tretton lika för dom som inte vet.

1. Varför spelar man inte med Sara Eriksson på högernio?
2. Varför kan Terese Helgesson ALDRIG gå på utsidan av tvåan?
3. Hur kommer det sig att Linnea Torstensson i princip alltid väljer att gå upp och skjuta utan egentlig satsning OCH med en man mindre på banan när det bara gått några sekunder?
4. Varför tar Teresa Utkovic så få av dom kantlägen hon faktiskt får?
5. Hur kan man låta Makedoniens högerkant göra nio mål på en enda halvlek?

För mig är det inte underligt att vi inte vinner matcher när vi gör så där. Nu är det skärpning.

Soffan är min bästa vän

Jag fortsätter tydligen vara sjuk idag igen, så jag ligger på soffan och kollar på tv. Har precis sett en av dom bästa filmerna någonsin. The Lake House med Sandra Bullock och Keanu Reaves är helt fantastisk och jag fattar inte varför jag aldrig sett den tidigare. Den har funnits i min filmlåda jättelänge! Precis min typ av film i alla fall.

Nåja, nu är den slut och jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer. Är helt otroligt trött och jag växlar mellan att vilja se ytterligare en film, som jag dock redan sett en gång: The Holiday (Cameron Diaz, Kate Winslet, Jack Black och Jude Law) och att sova.

Ska nog duscha först så får vi se. Och sen är det ju handboll ikväll igen.
Spännande matcher: Sverige - Makedonien och Danmark - Spanien.

Hoppas på bredare spel från Sveriges sida. Och bättre avslut, snabbare förflyttningar, bollmottagande i fart. Skulle vilja se riktiga satsningar från ytternio och att playmakern följer upp och lyckas med konststycket att få bollen transporterad hela vägen över till nästa niometare som kommer i fart. Det är inte svårare än så faktiskt. Makedonien har inte det bästa försvaret i EM. Långt ifrån.
Och nyckelordet i kvällens match bör vara fart.

tisdag 9 december 2008

Handboll är uttröttande!

Nåja. Det blev ju en ganska så promenadsäker seger för norskorna mot Danmark. Dom danska kommentatorerna, som egentligen inte heller innan matchen trodde på en dansk seger, var inte så nöjda och pratade om överkörning. Katastrof med.
I princip kan man faktiskt säga att Danmark blev spelade lika långt av banan som Sverige blev igår. Femton minuter utan mål idag och det var väl nåt liknande igår. Kanske kan Sverige och Danmark träna anfallsspel ihop?

Men helt ärligt. Hur kan det bli så stora siffror i en mellanrunda?
Är det inte meningen att dom bästa lagen ska ha gått vidare?

Stannade hemma från träningen idag. Ett inslag av feber och ont i halsen gjorde det dumt att gå dit. Så jag somnade på soffan och drömde mardrömmar om otrogna pojkvänner istället. Vet inte riktigt om det var så mycket bättre. Och dessutom är jag fortfarande trött. Tur att jag snart ska gå och lägga mig igen och att det är en ny dag imorgon. En onsdag.

Jo, Anna Rapp läser uppenbarligen min blogg, men verkade mest ta min kritik som ett skämt. Och sen gjorde jag kaffe till henne och vi åt pepparkakor ihop. Det var trevligt. Om man bortser från matchresultatet då.

Men vad jag inte förstår är varför Matilda Boson får lika dåligt betyg i DN som dom andra. Samtliga spelare fick antingen etta eller tvåa efter matchen mot Tyskland. Matilda var ju bra igår och den enda som lyckades med det hon skulle.

DN kanske inte kan så mycket om handboll?
Jag borde få sätta betyg på dom. Helt objektivt sett alltså.

Med lika mycket smink som Charlotte Perelli nästan

Jag kan meddela att känslan jag hade när jag befann mig på Arlanda flygplats med total tv-sminkning klockan halv nio en tisdagmorgon var annorlunda. Jag undrade lite om folk jag träffade på där kanske trodde att jag brukade gå ut sån där. Som en jättesminkad person. Det är väldigt konstigt att plötsligt ingå i den gruppen.
I vilket fall som helst så fanns det ingen tid för krigsmålningsborttagning innan taxin kom och alltså körde mig till flygplatsen.

Men det var kul att vara med. Både igår kväll och idag. Två helt olika sändningar visserligen. Flera timmars fokusering igår och bara några minuter idag. Vad säger ni? Såg ni nåt av det?

Nu ligger jag återigen på soffan i Horsens och håller på att dö av trötthet. Jag ska snart sova ett par timmar innen dagens gemensamma träning halv fem. Och ikväll väntar matchen Norge - Danmark på dansk tv. Skulle i vanliga fall ha tippat en solklar vinst till dom förstnämda, men i det här mästerskapet kan tydligen allt hända, så jag avstår.

Min förkylning har väl inte direkt blivit bättre av allt flängande och brist på sömn, men nu ska jag ta det lugnt fram till på fredag.

Då är det ett nytt äventyr som väntar. Sånt otroligt jetset-liv jag lever.

måndag 8 december 2008

Det måste varit världens längsta handbollskväll!

Helt slut nu. Kom precis till hotellet. Att hålla koll på tre matcher på en kväll och att dessutom vara alert nog att säga nåt smart både i halvtid och efter matchen är krävande. Men också roligt, naturligtvis!
Fick till min oerhörda stolthet ett personligt meddelande av min polare Claes "skjut inte i semaforen" Hellgren efter matchen. Han sa: "Hälsa Wiel Fredén att hon var kanon.". Känns stort!

Nu ska jag snabbt in i duschen och ladda inför uppstigning kvart i sex imorgon. Klockan 06 kommer taxin och hämtar och tar mig med till TV4 igen. Sminkning och besök i morgonsoffan. Anna Rapp ska också med. Tror det blir bra. Vi kommer nog dessvärre vara tvugna att såga Sverige en aning. En ganska stor aning faktiskt.

Men nu håller min hals på att döda mig så jag måste gå. Man kunde inte se i TV att jag hade feber va?

Framme i Stockholm och inkvarterad på Körsbärsvägen

Har precis kommit till mitt hotell. Elite Hotel Arcadia heter det och jag vet bara att det inte ligger så himla långt från TV4. Men var det ligger i förhållande till restan av Stockholm har jag inte en susning om. Jag känner bara till platser på Söder.

Men nu ska jag i alla fall gå upp på mitt rum och byta om innan ännu en taxi kommer och hämtar mig om ungefär en timma. Det kommer bli en lång eftermiddag och kväll. Har fortfarande ont i halsen, men taxichauffören gjorde mig nöjd genom att ha en skylt med mitt namn på. Visserligen felstavat, men det är ju snarare en regel än ett undantag.

Och förresten så kan man nog se en del av sändningen på vanliga TV4. Alltså den biten där Sverige spelar. Start klockan 18.00. Hur mycket jag är med där har jag inte heller en aning om. Jag vet väldigt lite nu för tiden. Fast med i morgonsoffan imorgon ska jag tydligen också vara säger dom. 06.55 sharp!

Vi ses!

Det är uppenbarligen helt bäcksvart utanför fönstret så här dags

Nu är det visst morgon igen.

Strax före sju vaknade jag upp med ont i halsen och ångrade för en stund att jag lovat befinna mig i Stockholm idag. Hade hellre sovit. Men det gick ganska fort över. Fast jag har fortfarande ont i halsen.

Snart ska jag bege mig till Billund och därifrån flyga till Stockholm via Köpenhamn. När jag ska tillbaka igen imorgon så åker jag direkt från Arlanda till Billund. Mycket bra!

Så nu har jag inte riktigt tid med det här längre, men det kan ju hända att vi ses i eftermiddag då. Vilken tid som gäller vet jag inte, men jag tror att det ska visas tre matcher och att jag ska vara där hela tiden. Lång dag det här, helt klart.

Wish me luck!

söndag 7 december 2008

lördag 6 december 2008

Mest vågrätt idag va?

Festen igår var rolig. Och alla var väldigt snygga.
Men idag känner jag mig av någon anledning inte alls lika förtjusande.

Lite McDonalds och en oavgjord match mot Ryssland (det var ju ett helt fantastiskt försvarsspel Sverige visade upp - framför allt i första halvleken!) har just gjort dagen något mer uthärdlig, men ett tag undrade jag om jag över huvud taget skulle överleva.

Klockan har redan blivit mycket igen och jag ska definitivt gå och packa ner mig själv i den väldigt obäddade sängen inom ganske få sekunder. Imorgon har jag inte många planer, men andralaget spelar visst hemmamatch vid tolvsnåret. Om jag är vaken då kan det hända att jag beger mig dit.

Ciao.

fredag 5 december 2008

Strax efter brunchen, lite innan julfesten

Det är så fancy att vara inkallad av TV4!

När jag landar kommer det finnas en taxi som väntar på mig på Arlanda. Förbetald givetvis. Undrar om chauffören kommer ha en sån där fin skylt med mitt namn på? Jag har alltid undrat vilka alla dom där höjdarna som får ett sånt ypperligt mottagande på alla flygplaser är. Och nu vet jag ju. Dom är såna som jag. Det var möjligtvis dagens största överraskning!

Och önskar jag bo på något speciellt hotell i stan? Välja själv liksom. Fancy, som sagt!

Nu: Kanye West - Robocop på repeat, dusch, knäundersökning, handling till ikväll, fest.

Blir bra det här. Riktigt bra. Och snart är det helg igen. Spänningen är i princip olidlig.

Jag har vinterdäck på och nu är det snart jul

Idag är det julfest i Horsens. Eller julefrokost, som vi säger här.
När jag, för fyra år sedan, fick min första inbjudan till julefrokost i Danmark fattade jag inget. Inte för att jag trodde att frokost betydde det samma som i Sverige, för det hade jag ju lärt mig. Frokost betyder lunch och frukost heter morgenmad. Det är lika konstigt som att ganske inte alls betyder ganska utan helt.
Men i alla fall. Jag tyckte det var märkligt att jullunchen inte skulle starta förrän klockan 18. Och jag tänkte: hur konstiga är danskarna som äter jullunch så sent?

Men sen fick jag veta att man bara kallar det för frokost, trots att alla vet att det är middag. Aftensmad alltså. Så ikväll är det juleaftensmad i Horsens. Eller julfest, kort och gott. Spännande det!

Dansk julmat har ganska många likheter med svensk, fast är ändå inte samma. Ingen skinka i alla fall, och det är mycket fokus på fisk. Samtliga danskar är dessutom övertygade om att svenskar kan dricka helt vildt meget snaps och propsar alltid på att man ska svepa dom på rad med sjuk frenesi.
Jag är svensk och jag gillar bara den snapsen som smakar fläder. Men jag skulle välja julmust alla gånger av alla om jag fick.

Nu blir det brunch. Vi snakkes.

torsdag 4 december 2008

Ibland kommer man dit man aldrig trodde man skulle nå

Jag trodde aldrig jag skulle vilja påstå det här, men:

Håkan Hellström:

- Luften bor i mina steg
- Förhoppningar och regnbågar
- För sent för Edelweiss
- Himmel blå, himmel blå
- Dom kommer kliva på dig igen
- Visa vid vindens ängar

Svinbra!

Jag ska visst ut och flyga!

Och kan hända får jag äta upp orden i det förra inlägget nästa vecka.

På måndag får ni visst se om ni vill. TV4 är det som gäller.
Ooo, så spännande!

Vi får hoppas att övning ger färdighet

Anna Rapp är ju väldigt snäll och så, men jag är inte speciellt nöjd med henne som expertgäst i studion, det är jag inte.

Dom där i Makedonien

Å, vad dom är duktiga!

Nu tror jag att jag kan hitta fram snart

Idag har jag köpt en GPS.
Svinbra faktiskt, för snart är det tredje advent och då ska jag på äventyr!
Har redan provinställt diverse intressanta adresser. Nästa helg till exempel, så planerar GPS:en att min resa kommer att ta 4 timmar och 28 minuter. Och det är ju inte så farligt långt. I alla fall inte om man ser till målet.

Snart är det träning igen och dags för ytterligare svettattacker på cross trainern. Ni kanske inte vet vad det är för nåt, men då föreslår jag att ni googlar den.

Och så är det match igen ikväll. Har börjat vänja mig vid att inte vara med längre. Men det känns ändå konstigt. Jag tänker: åh, nu börjar uppvärmningen och åh, nu ska dom springa in och bli uppropade. Och vad får jag göra? Sträcka knä. Inte rättvist alls, det säger jag bara.

Sjukgymnasten i Horsens sa att jag skulle massera lite på ärret. Varför har jag glömt, men jag gör som han säger lite då och då och det känns faktiskt bättre efteråt. För ibland så bara kliar det helt otroligt mycket liksom nere i ärret på nåt sätt men om jag trycker lite där så försvinner det tillfälligt.
Och för att citera min lågstadielärare, som efter att man gråtande kommit haltande till henne (och förvisso även stört henne under den välbehövliga kafferasten med kompisarna i lärarrummet) för tröst efter ett hårt asfaltsfall på skolgården, brukade säga: Äsch, det där är väl inget! Det går över när du blir gammal.

Jag antar att hon visste vad hon pratade om, för hon var så gammal att hon till och med hade vitt hår. Mycket äldre än så är det svårt att bli.

onsdag 3 december 2008

Me, myself and I

Idag har mitt lag varit i Esbjerg och haft samträning med dom. Fast jag slapp. Förra veckan var det SK Århus som var i Forum och tränade med oss. Det är så väldigt mycket samträningar nu för tiden när många lag har spelare iväg på EM och annat.

Fast det är inte så mycket samträningar för mig. Jag gör det mesta ensam. Eller vänta, jag gör visst allt ensam. Men dom andra är snälla och frågar ofta hur det går.

Går det framåt? frågar dom. Och ja, det gör väl det. Kanske inte så fort bara. Dom brukar också säga att ärret ser fint ut. Det tycker inte jag. Det ser bara ut som ett ärr. Inte är det det minsta sexigt som ärr i ögonbrynet heller. Det bara är. Ärr.

Istället stannade jag i Horsens och gick till gymmet. Cyklade en stund och tränade mig svettig (kors i det jävla taket för det!) på cross trainern.

Och imorgon är det match för Sverige igen. Heja!

Mera läsning

Här finns en ganska lång intervju med mig om ni vill läsa. Så här dagen efter.

tisdag 2 december 2008

Sverige - Vitryssland

Sverige - Vitryssland 21-21. Och vad fan hände? Det skulle ju bli en lika säker som viktig seger.

"Obeslutsamt", säger Robert Perlskog. Möjligtvis.
"Erbarmligt anfallsspel", säger Claes Hellgren.

Jag tror i och för sig att samtliga spelare i landslaget faktiskt hade beslutat sig för att vinna idag. Och att ingen skugga kan falla över deras inställning. Givetvis kan vi prata om premiärnerver, som alltid efter den första matchen i ett mästerskap, och om rädslan för att förlora.
Men så är det att spela i det svenska landslaget nu för tiden. Då är man favorittippad emellanåt. Speciellt mot ett lag som Vitryssland.

Men helt ärligt, vi spelar alldeles för smalt! Niometarna går helst (eller i vissa fall till och med bara) inåt. Det i sin tur gör kanterna onödiga och tvingar dom att ta högrisklägen med smala vinklar eller hoppa in trots att utspelet inte var speciellt bra. Jag vet hur det fungerar och förstår Matilda Boson, för jag gör precis likadant själv. Ge mig bolljäveln bara, så tar jag mitt eget läge. Men med högrisklägen blir det också fler missar.

Så när vi började missa kom kanske den där rädslan i alla fall. För det är ofta då dom där rösterna dyker upp inne i huvudet. Dom som säger saker som: hur mycket vinner ni med idag då? och det här tar ni lätt!. Och trots att man som spelare svarar på journalisternas frågor med lite lagom genomsnäll ödmjukhet och säger att vi tar en match i taget och inte vet så mycket om Vitryssland och sedan avslutar med att säga något i stil med att ingen match är vunnen på förhand, så är det lätt att glömma av det när det hettar till som mest. Trots att det är just det man måste klara av att fokusera bort. Är det det som kallas rutin?

Linnea Torstensson sa efter matchen att det var tafatt och ängsligt i andra halvlek och det stämmer ju onekligen.
Ibland syns det på spelet utan att det känns i huvudet och förhoppningsvis var det så det var idag. För Sverige har egentligen ingenting att vara det minsta rädda eller osäkra för. Och speciellt inte nu. För efter det här som, enligt förväntningarna, var en ganska så katastrofal inledning på EM i Makedonien kan det ju i princip bara bli bättre.