lördag 28 februari 2009

Det är mitt år, det är mitt liv

Jag har matat fåglar idag. Dom fick hur mycket bröd som helst, trots att somliga i sällskapet envisades med att själv äta upp det som skulle kastas.

I Göteborgs stadsoas Slottskogen matar vi djuren med knäckebröd. Här i Danmark med rågbröd. Givetvis. Knäckebrödlandet vs Rågbrödlandet. It's a tie now a days.

Ge mig maaat!

Helt träningsfritt idag. Hade tänkt gå till gymmet och svettas ett tag, men efter tre timmars hård träning igår tror jag att mitt knä behöver vila. Så, gym morgon istället.

Träningen igår var fabulous! Under handbollspasset fick jag lov att vara rätt aktiv, eftersom mina tjänster behövdes.

Coachen bara: Annika, må vi ikke bruge dig som tilspiller?
Jag bara: Selvfølgelig må I det!

The joy, the joy! Men även när jag inte kan vara med (vilket ju är den största delen av tiden) tränar jag själv och jag är, tro det eller ej, sjukt bra på det. Disciplinen, ni vet.
Och sen, när det bara var en kvart kvar på träningen kom Fys-Mikael (för han brukar alltid komma så himla sent) och så körde vi hårt som fan i en timma och en kvart. Så min träningsfredag blev tre timmar lång.

Vi körde enligt konceptet:
Nya övningar, nya övningar.
Och:
Framgångar, framgångar.

Beröm. Glad. Hela tiden glad. Ett jävla bra år det här faktiskt.

fredag 27 februari 2009

Bring the world to me

Min paj blev aldrig middag igår utan hamnade istället i kylskåpet för senare bruk. För själv blev jag hembjuden på bosnisk pita* direkt efter matchen igår. Och turkiskt kaffe som efterrätt. Vilken bra och mysig kväll det blev! Det finns nog inte mycket som är bättre än möjligheten att på nära håll få uppleva andra delar av världen. Världen i mitt hjärta.

Och dessutom fick jag present. En ryskortodox helgonbild av heliga moder параскева (minns tyvärr inte namnet på annat språk än ryska). Hon skyddar alla kvinnor och man ska ha henne i plånboken, så där bor hon nu.

Snart träning med Fys-Mikael igen. Äntligen! Två veckor sedan sist.

* Pita var förr i tiden något som bosniska kvinnor var tvungna att kunna laga för att få gifta sig. Det är som en kringla av tunn pajdeg och fylld med olika saker, till exempel potatis eller skinka eller oxkött.

torsdag 26 februari 2009

Om jag rensade ut något? Nix.

Min garderob kollapsade idag.

Hyllorna bara: Booom, ner på golvet.

Och kläderna hängde på. Jag ser ingen annan anledning till det än att jag har shoppat för mycket. Och jag som aldrig shoppar! Typiskt. Men oavsett vilket blev jag tvingad att göra något. Ett sovrumsgolv fyllt med kläder känns nämligen inte så hett. Nu för tiden. Så nu är min garderob i viss mån färgkoordinerad. Jag sa: I viss mån, inte totalt.

Och nu har jag precis gjort paj. Jättegott luktar den. Fast jag hinner inte äta, för jag ska se basket. En aning otippat, måske. Fast egentligen inte ändå.

Det går upp och det går ner och jag tittar bara på

Igår. Kanske inte HH's bästa match. Ikast - HH, 28 - 16.

Hold kæft, hvor var det skidt! Forstår du det Mariann? Lidt dansk i bloggen, kun for dig.

Nåja. Jag fick ett brev. Det var från dom som levererar tv till mig. Det stod:

Kære bruger,
det er med stor glæde, at foreningen i samarbejde med [internet-kompisarna] kan meddele, at ombygningen af kabel-tv anlægget er nået frem til din husstand.

Fint det. Sen berättade dom att jag skulle få det jättebra och att allt skulle hända onsdagen den 25 februari. Igår alltså. Sen skickade dom med en lista på alla coola kanaler jag numera skulle få. Glatt ögnar jag igenom den. Men, vanurå! Listan är identisk med den förra. Inga nya coola kanaler alltså. Men jag tänker: Det gör inte så mycket, för jag gillar ju dom kanalerna jag redan har. Och alltså uppenbarligen kommer få behålla.

Men istället för att spejsa upp mitt kanalutbud och ge vardagen en extra guldkant, så stängde dom av mitt internet och min tv totalt. Jag kunde bara se på DR1 och med brusig bild. I ungefär tjugofyra timmar. Och, I tell you, det är inget man gärna vill.
När kanalerna imorse var tillbaka igen var jag tvungen att kanalsöka allihop igen. 33 gånger kanalsök alltså.

Så riktigt var glädjen dom ville förmedla hamnade har jag inte riktigt förstått än, men jag jobbar på det. Tur jag inte har så mycket annat för mig!

onsdag 25 februari 2009

Låt mig presentera:

Oväntat paket på posten.

Som ett litet barn på julafton stod jag med min ihopskrynklade postavi i handen som nummer tolv i kön utanför postkontoret och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Det var jag och alla pensionärer. Och alla arbetslösa. Klockan var tio en onsdagförmiddag.

Kolla: Olympiaboken!

Kolla igen: Där finns vi!

Och kolla på sidan 45: Där står, och jag citerar: "Kantspelet blomstrade och Annika Wiel Fredén hade en magisk period i mitten av andra halvleken."

En magisk period i mitten av andra halvleken? Visserligen, men hela OS var faktiskt magiskt!

tisdag 24 februari 2009

Spara en semla till mig, ok?

Idag ska man äta semlor. Har jag hört. Men inte om man bor i Danmark, obviously.

Här finns inga svenska semlor, men väl fastelavnsboller. Dom tillhör danskarnas egen version av fettisdagen och dom firade den igår. Dom kallar givetvis högtiden för fastelavn och skickar iväg dom utklädda barnen till grannarna för att tigga godis och pengar. Barnen sjunger också en sång när man öppnar dörren, fast den har jag inte lärt mig. Än.

Fastelavnsbollerne kan se ut på många olika sätt, men nu för tiden är dom oftast av wienerbrödsdeg (vilket verkligen är en riktig högoddsare här i Danmark...) och fyllda med vaniljkräm eller vispad grädde.

Istället för semla idag har jag varit ute på promenad. Och så köpte jag lite finkaffe i en finkaffebutik. Så nu blir det lunch och kaffe innan träningen i eftermiddag.
Medan dom andra har videotaktik ska jag lägga en halvtimma på crosstrainern. Och så handboll efter det.

söndag 22 februari 2009

Jo, det var ju så att...

Det där med att min pappa är en surfarnas mästare. Han har gjort det igen.

Läs om Bojanas skada här. Samma som min vad det verkar. Korsband, menisk och brosk.

Inte världens bästa insats kanske

Nej, det var inte direkt en spännande match, det var det inte. HH tog ledningen, men det räckte inte speciellt långt.
15-26 efter sextio trista minuter talar väl sitt tydliga språk, eller hur man nu brukar säga. Och kanske försämrade vi även vår tekniska-fel-statistik med ungefär tusen procent. Minst.

Det roligaste med matchen var efteråt, när jag fick sitta på det gröna (för DR1 särskilt utrullade) plastgolvet och prata med fina Jojo.
Och nästa måndag ska landslaget träffas igen och jag kan ännu inte vara med.

Fy. Bubblan. Vad. Orättvist.

Det här med knäskador alltså. Ett gissel. Ganska nyss blev ju KIF Vejens tyska högernia Stefanie Melbeck korsbandsskadad och nu visar det sig tydligen att även Bojana Popovic, tidigare utnämnd till världens bästa handbollsspelare och stjärnan i det Montenegro som Sverige ska möta i VM-kvalet i juni, har råkat ut för det.

Det förhöjer ju säkerligen Sveriges chanser för kvalificering till Peking-VM, men det hjälps liksom inte. Jag tycker synd om henne ändå.

Ännu en gång en heldag i Forum

Idag ska HH spela mot FCK, som kommer från København. Anja Andersens lag alltså. Laget med stjärnor som Tanja Milanovic, Maja Savic, Nadine Krause, Emiliya Turey, Marem Baumbach och Cecilie Leganger. Ni känner väl til dom? Ska vi leka "gissa landet"?

Ett utmärkt exempel på att den danska ligan är ombytlig och att det går undan när det väl börjat rulla är att det förra året fanns fem svenskor i laget. Sara Eriksson, Madeleine Grundström, Sara Holmgren, Terese Krantz och Johanna Wiberg. Och i år är det bara en kvar; Johanna. Spelare i ligan byter ofta klubb. Jätteofta faktist och här är det pengarna som styr. En viss skillnad från Sverige.

Jag räknar inte med att matchen idag blir särskilt spännande, men jag hade i alla fall tänkt sluta vara sjuk nu och ladda inför ännu en sextiominutare på läktaren. Början bli lite långrandigt faktiskt. Nåja, det är förhoppningsvis övergående.
Matchen kan ni dessutom se på DR1 om ni vill. Tror den börjar kvart i fyra.
Ja, alla bilder i bloggen tar jag själv.

fredag 20 februari 2009

Det finns vårblommor nu, är det vår då?

Thaimaten igår blev svinbra. Fast den gjorde inte så mycket för förkylningen, det gjorde den inte. Men tänkte ge er receptet. Eller i alla fall lista innehållet.

Alltså, in order of appearance:
olivolja, sambal oelek, vitlök, kycklingfiléer, mango chutney, broccoli, sockerärter, färsk mango, kokosflagor, kokta äggnudlar.

Tänkte dessutom förgylla er fredagskväll med en länk. Så att ni vet hur vi handbollsspelare anses vara. Här finns dessutom klippen.

Länkarna har jag fått från pappa. Han är en surfare utan dess like! Ibland tror jag att han inte alls jobbar när det är meningen att han ska. Själv säger han att det är en prioriteringsfråga. Men just idag, när dom här länkarna ploppade in i min inbox, var han i alla fall ledig. Pensionärsfredag kan vi kalla det.

Ingen träning för mig idag på grund av förkylningen (och hostan börjar låta illa!), men väl en kylslagen promenad i hamnområdet. Havsluft, det finns inget bättre!

torsdag 19 februari 2009

Bara ett litet P.S

Jag översåg några stjärnlåtar igår. Dumt av mig. Det er jeg ked af.
Så vi fortsätter idag med. Lägg alltså till:

Celina Ree - Når du rør ved mig
The Benefits - Seize the day
Paramore - Decode
Frederik - My heart is my home
Nik & Jay - Endnu en

på era listor. Gör det bara!
Nu ska jag laga stark thaimat. Tror ni inte det blir bra mot förkylningen?

Peace.

Jag säger ju att det blir ljusare


Mmm...tulpaner!

Då gör det inte så mycket att jag är sjuk idag och inte ska träna. Jag är ju inte direkt döende, men ändå känns det bra att inte gå till hallen idag. Brukar ju annars bo där.
Trappövningarna får helt enkelt vänta till imorgon, men då på gymmet för vi är handbollslediga.

onsdag 18 februari 2009

Märker ni att våren är på väg, märker ni ljuset?

Bra dag idag gänget.

Böja höger knä = lika mycket böja som vänster knä.

Molto bene! Är nöjd som fasiken. Och om ni bara kunde haja med vilken fart jag springer uppför trappor nu för tiden! Som en vind, I tell you.
Den där trappövningen jag fick i fredags har nu dessutom avancerat något ofattbart! Tre steg i taget är det som gäller nu. Inte neråt naturligtvis, för då hade jag brutit nåt inom en nära förestående framtid, men uppåt. Tre steg, piece of cake.

Jag tänkte vi skulle fira det hela med en playlist. På tiden, n'est-ce pas? Here goes, topp 15:

1. Lily Allen - Who'd have known
2. R.E.M - Bad day
3. Veronica Maggio - Måndagsbarn
4. Lady Gaga - Poker face
5. Jason Mraz - Butterfly
6. Kanye West - Can't tell me nothing
7. Lil' Wayne & Keyshia Cole - I love you
8. Lady Gaga - Paparazzi
9. Kanye West - Tell everybody that you know
10. Melissa Horn - En famn för mig
11. 50 Cent - Get up
12. Jay-Z - Brooklyn we go hard
13. Young Jeezy - Vacation
14. Lily Allen - Shame for you
15. Veronica Maggio - Nöjd

Bubblare:
Lily Allen - Not fair

Jodå!

tisdag 17 februari 2009

Alla är vi barn i början, men det ljusnar i tunneln, ik?

Träningsvärk!

För igår var jag med på handboll. Hohooo!
Kanske inte med, helt med, men ändå. Mer med än innan. Jag var tilspiller på höger- och vänsternio och kunde satsa som på riktigt innan jag spelade bollen vidare. Alltså fart på fötterna. Men långt ifrån försvarare och allt annat farligt, ni vet. Följde säkerhetsföreskrifterna jag väl inte direkt fått, men själv listat mig till.
Helst skulle jag med hög volym vilja påpeka min egen duktighet efter varje avklarad satsning, men nöjer mig naturligtvis med att sitta och småle på ett mycket svenskt sätt. Jag säger då det.

En av dom nya övningarna jag fick i fredags är att gå uppför samt nerför en trappa, två steg i taget. Och skillnaden mellan genomförandet den första gången i fredags och den tredje gången igår var enorm, I tell you! Mitt knä verkar vara så anpassningsbart. Det krånglar inte mycket alls vid introducering av nya övningar (peppar, peppar). Tack för det knät!

Jag kunde även vara med på diverse gymnastiska hopp som dom övriga ungefär en gång i veckan genomför på en lång och skolflashbacksillaluktande gymnastikmatta.
Och jag vet ju att man ska lyssna på vad knät tycker om saker och ting dagen efter man gjort dom, men idag säger det inget alls om det.

Knät bara: You go girl! Mera, ge mig mera!
Ryggen däremot, har träningsvärk. Och axlarna.

Och till sist.
H.N undrade om jag stått i mål någon gång. Ha! Minsann har jag det. I Sverigecupen stod jag dessutom för Göteborgs stadslag. Bytte position vid sjuttonårsåldern eller nåt sånt, men har även stått i mål ett antal gånger efter det. Numera är mina målvaktskunskaper aningens begränsade. Och mest rädd är jag för kantskott.

Fick även frågan om jag ska flytta från Horsens. Jag tror jag har skrivit om det förr, men ja, det ska jag. Till sommaren har jag varit här i fyra år och det känns som om det räcker. Vart jag ska bosätta mig istället är inte riktigt klart än, men jag har en plan. En bra plan!

Låt oss hoppas att den blir av!

fredag 13 februari 2009

Säger du det, säger du

Var på stan en sväng. En givande sväng, måste jag nog faktiskt säga. Dels så fick jag telefonsamtal innehållandes glada tillrop och ett och annat tips angående den snart förestående flytten från Horsens och dels så storshoppade jag på Tiger.
Det danska Tiger har inte mycket gemensamt med sin svenska namne som, vad jag förstår, är någon typ av fancyfancy-butik med fancyfancy-kläder.

Anyhow, den danska Tigerbutiken säljer bara skit. Billig skit. Och jag handlade fyra saker. Fyra skitsaker då uppenbarligen. Sjukt nöjd! Ska faktiskt snart hälla vatten, samt pluppa in batterierna i mitt elektriska miniakvarium med plastfiskar i. Tror minsann att det får stå bredvid renen i snöoväder som inhandlades på Louisiana bara någon vecka efter min knäoperation.

Och det har varit solsken hela dagen. Vi går mot ljusare tider, ik?

Imorgon är det visst lördag igen. Och ännu en hektisk sådan tror jag. Träning, lunchdate, bio, middag och fest. Check.

Nu tror jag att jag ska se ett gäng repriser på TV4.se.
Auf wiedersehen.

Somewhere far along this road, he lost his soul to a woman so heartless

Jag känner mig väl aningens tveksam till att stegt flæsk med persillesovs skulle bli min nya favoriträtt, men nu har jag i alla fall provat. Det var intressant att se lagets danskar på plats på Dolly's. Alla hade dom något slags förhållande till just den rätten. Det var frågor som "hur många kan du äta?" och "hur vill du att dom helst ska vara?". Och så jämförde dom sina svar samtidigt som dom kastade sig över maten. Man fick äta med fingrarna.

För mig var dom inget speciellt. Som bacon, fast mindre äckligt. Och det var helt klart smartast att inte alls titta på vad det var man åt, för det såg ju inte direkt aptitligt ut. Tänk er en halvcentimetertjock bit bacon. Så såg dom ut, men i ena änden av dom fanns det också någon typ av svinhård kant som jag tror dom kallade späck och njöt alldeles särskilt av. Jag placerade mina svinhårda kanter av det extra njutningsbara på ena sidan av min tallrik och i avdelningen: inte extra njutbart.
Men det fanns lingonsylt att få till! En oväntad höjdpunkt på bordet, helt klart. Och dessutom serverades det kokt potatis och persiljesås som var god.

Maten serverades i stora skålar och man fick ta hur mycket man ville. Vilket inte blev så jättemycket för vissa somliga, men desto mer för vissa andra. Och i slutet så satt dom flesta och bara pillade i sig några till för att det var hygge (alltså trevligt). Ungefär som julmat för svenskar, antar jag. En liten bit skinka till, typ.

Men innan middagen, som för övrigt var väldigt trevlig och bra, var det träning med Fys-Mikael i hallen. Han spädde på min övningsrepertoar ytterligare och nu har jag lite drygt trettio övningar jag kan, ska eller får göra för och med mitt knä. Trettio är ganska många. Och som den listoman jag är har jag sammanställt dom. Tänker att det ju kan vara kul att ha senare. Jättekul.

Well. Även i dag skiner solen över Horsens och jag tror det är ganska kallt. Jag ska till affären och handla och sen kanske promenera lite.

Är det vår nu?

torsdag 12 februari 2009

Han skulle nog inte direkt trivas i det leende landslaget

I fredags hängde jag lite på ungdomsgården Underjorden i Gamlestan, för det var där min syster Julia hade sin spelning. Hon var naturligtvis grymmast. Kan visa klipp för att bevisa det!

Men i alla fall, när spelningen var klar drog jag och min andra syrra, Josefine, in till stan och mötte två av mina fina vänner på Lokal. Dom andra hade ätit och haft vinprovning men vi övriga nöjde oss med att dricka öl från Brooklyn. Flera stycken.
Det var en mycket bra kväll. En sån kväll som jag önskar att jag hade väldigt ofta. För det är ju så med vänner; dom finns kvar, trots att dom bor långt bort.
Vi pratade bland annat lite om mediaträning när vi satt där i sorlet och vimlet. Och Pernilla nämnde ett skräckexempel hon sett på tv. Sen skickade hon länken till mig.

Kolla bara här, vilket pucko!



Tjipp tjipp, nu ska jag gå ut och promenera i solen med nummer 3. Ha det!

onsdag 11 februari 2009

Låt oss obädda sängen och hoppa ner!

Klockan har inte ens slagit halv tolv än och ändå sitter jag här och funderar på att gå och lägga mig. Morgondagen kommer bli intensiv!
Morgonträning på gymmet, frisörtid mitt på dagen och handbollsträning, eller kanske en aningens modifierad sådan för mig då, på eftermiddagen.

Och efter träningen har det bokats bord på Café Dolly för gemensam lagmåltid. Dolly's är i Horsens vida känt för att ha en utmärkt version av en av Danmarks nationalrätter; stegt flæsk med persillesovs, alltså stekt fläsk med persiljesås och det är således även det vi har bokat in oss för att äta.
För min del blir det första gången jag provar. Jag känner mig redan minst sagt tveksam, men är trots det fast besluten att göra mitt bästa för att anamma den danska kulturen. Kanske är det jag som efteråt säger: Mmm...stegt flæsk med persillesovs!

Det vet man aldrig, det gör man inte.

Det är bara onsdag, men ändå

Bara en påminnelse:

Miniature Earth

Klicka på språket du föredrar och se sen klippen. Det tar inte lång tid, men får dig att tänka. Förhoppningsvis.

Or eskimo your nose real close to mine

Solsken och snö i Horsens idag. Eller det var i alla fall det när jag vaknade i morse, fast nu har solen gömt sig bakom molnen och snön har försvunnit. Men skit i det.

Idag är det testdag i HH. Styrketester troligen. Jag ska ju inte testas, för jag är en antispelare. Anyway så är jag alltid bättre på snabbhetstester än styrketester. Själv ska jag bara gymma. Inget springa, inget hoppa, bara gymma. Anledningen? Har hoppat för mycket. Så mycket att jag nästan har hopparknä, om ni nu vet vad det är. Men det är tydligen vanligt vid återkmst efter korsbandsskada.
"Kanske två veckor", tyckte chefssjukgymnasten att jag skulle låta bli att hoppa. Men eftersom jag är väl insatt i dom danska sjukgymnasternas lite lätt neurotiska inställning till att träna trots skada så kanske jag skiter i just den uppmaningen. Vi får se, helt enkelt.

Medan ni väntar på nåt kan ni lyssna på Jason Mraz - Butterfly. Oändligt bra.

tisdag 10 februari 2009

What goes around, comes around

I lördags var jag, kanske något otippat, en av dom som kollade på den svenska melodifestivalen. Givetvis har jag en aning svårt att ta liknande program på allvar, men jag hejade ändå på Alcazar, eller hur dom nu stavar det.

I alla fall. Kvällen framför tv:n spenderade jag inbjuden till min gamla polare Johanna. Man kan nog säga att vi spenderade gymnasiet och ett gäng år efter det ihop.
Och efter att ha pratat gamla minnen med henne och två andra och melodifestivalnärvarande kompisar från förr kan man nog även säga att det är märkligt att jag någonsin blev vuxen. Väldigt märkligt faktiskt.

Om jag någonsin får barn så tänker jag låsa in dom i källaren samma dag dom fyller tretton och bara låta dom gå ut när dom ska leka pantgömme med grannungarna. Jag menar det.

Det hände mycket under dom dagarna jag var i Göteborg.
Tror jag gillar den staden faktiskt.

måndag 9 februari 2009

Kiss me with your eyelashes tonight

Så där ja. Nu är jag tillbaka i Horsens igen. Och det snöar.

Sitter återigen på min vanliga plats i soffan med tända ljus i hela lägenheten. Mysigt så, tycker jag. Trött som fan i kroppen är jag med. Har just haft ett sjukt bra träningspass där jag på egen hand la till övningen springa-i-trappan. Mycket nöjd med just det! Är faktiskt mycket nöjd med nästan hela mitt nya träningsprogram.

Den förlängda helgen i Göteborg var bland dom bättre, men just nu är jag så trött att jag inte orkar skriva nåt mer. Väljer att istället fokusera på programmet Halv åtta hos mig med den eminenta och stört roliga Helge Skoog som kommentator. Det är min humor, i ett nötskal.

Återkommer snart.

onsdag 4 februari 2009

Heja knäna, friskt humör!

Jag har varit hos sjukgymnast-Mia. Jag tror att jag nästan älskar henne. För vet ni vad hon sa?

Hon sa att jag ligger långt framme i knäplaneringen. Alltså att jag kan mer än man kan förvänta sig efter fjorton veckor. Observera det folket! Gud vad jag gillar att framhäva mig själv.

Och hon tror att jag kanske visst det kan vara klar till VM-kvalet i början av juni.
Oh, och så fick jag nya övningar. The joy!

Av detta kan man dra följande slutsats: Rehab lönar sig!

Tänk va. Vem hade trott det?

tisdag 3 februari 2009

Taffligt inlägg idag, men det blir bättre sen

Om några timmar: Randers - HH.
Jag tror: Två poäng till Horsens, i alla fall om dom influensasjuka nyckelspelarna klarar av att ta sig samman.

Efteråt: Nästan en vecka i Göteborg.
Jag tror: Några mycket bra dagar. Se på handboll, fika, dricka vin, shoppa och fotografera. Det är det jag ska hålla på med.

Och, just det: Träffa Mia-sjukgymnast imorgon eftermiddag. Är spänd på vad hon säger om mitt fina knä!

söndag 1 februari 2009

Och så räknar vi ner igen

Jag måste säga att vi är en aning besvikna efter att bara ha fått ett enda poäng i matchen mot Esbjerg. Inte för att vi hade förtjänat två, för det hade man behövt vara full för att tycka - och det var jag inte, men därför att vi borde ha klarat av att göra mål i slutet.
HH verkar även lida av samma åkomma som det svenska herrlandslaget alldeles nyss gjorde: kan inte göra mål på straffar-sjukan har uppenbarligen rask förflyttat sig från Kroatien till Horsens.

Hallå, Kroatien, ni kan få tillbaka den! Eller vänta förresten, vi skickar den till Montenegro istället. Lagom till VM-kvalet i juni, tack så mycket.

Igår var det för övrigt dansk Melodi Grand Prix - alltså melodifestival - här. Det var Niels Brinck som under det oerhört kreativa scennamnet Brinck vann med sin låt Believe Again. Det är Ronan Keating som skrivit den. Tyvärr var totalt intetsägande. Ungefär som Brinck själv faktiskt. Han hade dessutom en aning otur under sina två första uppträdanden. Första gången släcktes hela scenen ner strax efter låtens första mening så att han fick börja om och andra gången höll vindmaskinen på att kväva honom genom att skicka den töntiga halsduken han kvällen till ära hade valt att ikläda sig rätt in i hans egen mun.

Brinck är förresten känd sedan tidigare eftersom han skrivit titelmelodin In the end I started till tv-serien Anna Pihl. Mycket extrainformation här känner jag. Men det utgår jag från att ni uppskattar. Trogna fans som ni är, ik?

Själv hejade jag (tillsammans med landets alla tjejer mellan 10 och 14) mest på gruppen Sukkerchok med låten Det' det som i översättning blir Sockerchock med Det är det. Dom hade rosa kläder, var poppiga och såg ut som ett barnprogram.

Just the way I like it!

Och nu är det bara måndag och tisdag kvar. Sen åker jag till Göteborg.
Vi ses väl i Heidhallen på lördag när BK Heid möter Skövde?