onsdag 30 september 2009

Så kan det gå

Och idag hälsar vi läsare från följande länder välkomna till Proffshandboll-bloggen:

Sverige, Österrike, Frankrike, Finland, Tyskland, Ungern, Danmark, Estland, Brasilien, Portugal, Spanien och Norge.

Det ljusa i mörkret

Vad jag gör nu?

Alltså. Jag har varit på Ikea, det minns ni va?

Så. Jag skruvar och borrar och bygger. Och har brun pappkartong från Älmhult över hela golvet.

Och för tillfället är det Idol i bakgrunden, men jag tror nog jag ska höra lite radio istället. P3, vad sägs om det?

Eller fan, när börjar Karlavagnen? Jag älskar Karlavagnen! Speciellt dom som ringer in och aldrig vill sluta prata för att det äntligen är någon som lyssnar. Dom är fina dom.

Vi leker att vi är från Sverige

Vi delade vagn, men posade var för sig.

Och så undrade jag hur vi skulle få plats med allt i bilen. Den var ju inte så stor, Suzukin.

"Ingen fara", sa Olli. "Vi fäller bara sätena."

Och voila! Suzuki goes Volvo kombi.

tisdag 29 september 2009

Ta det för vad det är

Jag lekte med ljuset idag.

Ledord: stativ, slutartid, ficklampa.

(Alltså inga inklippta eller photoshoppade hjärtan hos mig)

Imorgon ska jag leka med Ikea.

Just so you know, y'all don't know nothing!

Det är det här jag snackar om!

Gissa språket?

Solen skiner i det östjyska idag och snart ska jag iväg och leka sjukgymnast. Det blir bra.

I ddychwelyd - Att återkomma.

måndag 28 september 2009

Som om ni inte visste

Just nu:

kläder: mjukast möjligt
tv: tv4
dryck: kaffe
mat: vindruvor
vill: veta hur min bok slutar
borde: därför läsa den nu
tänker: mycket och på många olika saker
ser fram emot: träningen imorgon, ikeadejten på onsdag, fikadejten på torsdag
och behåller: skrattet alldeles vid ytan

Och dagens låt. Jag vet ju att ni dör av spänning:
Chamillionaire - Won't let you down

Det bor en liten gangster i mig, onekligen.

Just precis så

Men för att faktiskt jobba vidare litegrann på det där med glädje så tänkte jag att ni kanske ville se den här:



Jag hittade den hos Maria. Där hittar man för övrigt många bra saker.

Välkommen till mitt glada solsken

Dagens märkligaste sökfras för att via google komma till den här bloggen:

You came when I was happy in your sunshine.

Helt rätt att slussas hit då, tycker jag. Det är nämligen både väldigt mycket happy och faktiskt en ren överkonsumtion av sunshine här, I tell you!

Mmm... Handboll!

Jag har just varit på träning och nu ska jag berätta en sak:

Det spelar liksom ingen roll hur jag mår när jag kommer till hallen, för när jag går därifrån är jag alltid på superbra humör! Dom där brudarna alltså. Dom är bäst, verkligen.

På väg hem. Liten bil, stor flicka. Och det regnar.

Well. Imorgon ska jag var snäll. Jag är nämligen det ibland, tro det eller ej.

Jag assisterar ibland lite som sjukgymnast för vår andra (och - observera! - för tillfället enda) korsbandsskadade spelare, Sandra. Och förra veckan sa Fys-Mikael bokstavligt talat: Med all din erfarenhet och all din kunskap i ämnet skulle du lätt kunna träna vilken korsbandspatient som helst, bättre än alla dom på min arbetsplats kan.

(Fys-Mikael har en speciell plats i mit hjärta. Har jag sagt det förut?)

Och efter hans uttalande känner jag mig trygg med att dela med mig av mina kunskaper. Trygg med att vara vägledande för henne. Det känns fint att få bidra med något som jag är bra på.

Nå, imorgon då. Jag och Sandra ska mötas en halvtimma innan träningen och träna hennes knä. Genombrott, försvarsspel. Ni fattar. Lite blandat.
Snart är hon tillbaka på banan! Och jag vet så väl, så väl, så väl hur hon känner sig. Hon var i princip i himlen efter dagens träning där hon fick vara med ganska mycket.

Jag minns leendet hos mig själv efter dom första riktigt handbollsträningarna. Faktiskt så sitter nog leendet kvar där än, när jag tänker efter.

Javisst

Den här hade jag glömt. Min externa hårddisk är ibland en riktig guldgruva.

När tankarna är någon annanstans

Och helt plötsligt märkte jag att Efter tio slutat och Hem till gården börjat.

Stresshantering av fjärrkontrollen följde.

Men i vad ligger hypen, liksom?

Hemma igen, tre timmar lektion senare.

Blev just uppringd av ännu en journalist. Jag sa nej till en bandad intervju för forumet i fråga. Kanske får jag skit för det, eller så får jag det inte.

Men jag tycker att det som kan sägas om saken redan har blivit sagt.

Nu är det i alla fall ny vecka och nya åsikter och jag väljer att se framåt. Like it or not.

Jag kommer aldrig bli en morgonmänniska

Morgon igen, tydligen. Vem hade trott det?

Tidigt är det med.

Ska snart iväg till svenskalektionen. Inte så värst sugen, kan man väl säga. Inte så värst sugen alls.
Det ser dessutom ut som om det är kallt ute. Och det är fortfarande ganska mörkt. Är det höst nu, eller är det bara jag?

Well. Träning sen och den ser jag fram emot. Handboll är ju ändå fantastiskt kul! Lite kantavslut, lite kontringar, lite genombrott och sen är allt bra.

Vad vill ni annars läsa om idag?

söndag 27 september 2009

Vi säger väl det då

Det har varit en söndag som alla andra, men ändå långt ifrån. Det är ganska skönt att den är över, ändå.

Den totala ökningen av besökare på bloggen hittills idag: 544,44 procent.

Just nu:

kläder: svart
tv: avstängd, för en gångs skull
dryck: cola
mat: nej tack
vill: få utlopp
borde: gå å lägga mig
tänker: en aning för mycket
ser fram emot: veckan som kommer
och behåller: glädjen

Och:
1. Lars Winnerbäck - Järnvägsspår
2. Sublime - Santeria
3. Sarah McLachlan - One dream
4. Sean Kingston - Face drop
5. Lars Winnerbäck - Köpenhamn och överallt

Jag återkommer imorgon. Lite starkare, lite bättre.

En liten summering

Ok, jag har läst lite nu.

Dom flesta säger till mig att stå på mig och att min åsikt är rätt. Och det pratas mycket om yttrandefrihet och att kunna ta kritik.

Fast Erik B skriver att jag är en pajas som ska hålla käften och sluta spela handboll. Han vill slippa se mitt fuskande och tycker att mina "dödstjut" vid inhopp från kanten är "ett hån mot sporten".

Mikael däremot, skriver att han gillat mig ända sedan han (och hans mammas moster) såg oss spela mot Frankrike på Hovet under EM 2006.

Jag är också "varmt välkommen" till Piratpartiet.

Oavsett vad som händer med det här så är jag glad och tacksam för att det är så många som bryr och så många som står på min sida. Här, bland Aftonbladets kommentarer, på Facebook, via sms och på gp.se.

Jag tycker, förutom att hela den här saken har fått alltför mycket uppmärksamhet, att det är intressant att se vilka vändningar saker och ting kan ta.
Och besökarantalet på den här bloggen har redan stigit med ungefär 500 procent vid det här laget.

Egentligen skulle man faktiskt kunna tro att jag gjorde det här för att få mer publicitet.
Fast jag tror nog att ni vet bättre.

I brist på annat

Jag sket i handboll en stund idag. Och såg basket istället.
Det kändes på något sätt mycket mer givande.

HIC vann.

Men jag kan se att väldigt många har hittat hit idag. Och att väldigt många har haft åsikter. Jag ska sammanfatta och vända tillbaka.

Snart igen.

Det var ju inte riktigt meningen

Det var värst så många besökare det redan har varit här idag.
Undrar vad det beror på.

Ibland så tänker jag att jag borde hålla käften. Just nu är ibland.

Mitt i ståhejet

Jag har besök nu. Det känns bra så.

Sara.

fredag 25 september 2009

Och om jag blundar?

Du får ursäkta, men jag tror jag måste gå nu
för jag blev just nåt du inte längre har
Så jag tar bilen och kör vartsomhelst men bort
och ju längre jag kommer desto mindre finns du kvar

torsdag 24 september 2009

I en annan del av världen

Andralaget var inte så himla bra. Men det var ändå bättre, om ni fattar.

Nåja, det var i alla fall mycket trevligt att hänga lite i hallen. Drack inget kaffe, men pratade desto mer.

Och så fick jag ett nytt översättningsjobb. Från svenska till danska den här gången. Mycket spännande, måste jag säga. En hel broschyr! Jag undrar om jag kan?

Jag åkte runt lite med bilen idag. På jakt efter kossor och hästar, men jag hittade inga. Istället kom jag till ett växthus som någon hade glömt.
Väggarna och taket hade bara spridda skärvor glas kvar. Och växterna bodde överallt.




Verkligen

Så.

Nu ska jag iväg och se vårt andralag spela.

Jag förväntar mig en mycket bättre match än den jag nyss såg på tv.

Kan hända liknar det en idyll, men jag vet så mycket mer än du

Om man istället för att kolla på matchen kollar ut genom mitt fönster, så ser det ut så här:

Som att bo i medeltiden. Eller medelåldern, som dom kallar den i Danmark.

Rumänien - Sverige

Det här är kanske den sämsta handbollsmatch jag nånsin sett.
Vad fan håller dom på med?

Jag tycker att oavsett om man av någon anledning inte klarar av att göra mål på sina chanser eller inte klarar av att kasta bollen från den ena till den andra

SÅ KAN MAN ALLTID LÖPA HEM!

Och man kan kämpa bakåt. För i försvaret behövs inte speciellt mycket intelligens eller duktighet, där kommer man mil bara på att kunna använda sin styrka och sin vilja.

Resten av det här inlägget har jag tagit bort. Förlåt för det.

Chi mi ama, mi segua

Äh, vänta. Glömde.

Dagens:

Just nu
kläder: jeans å linne å svarta stövlar
tv: reklam tydligen
dryck: mjölk
mat: åt kycklingburgare i Århus förut, den var kanon
vill: bli inspirerad
borde: gå å lägga mig
tänker: på saker som inte ändras bara för att jag fakuserar så in i helvete på dom
borde: därför sluta fokusera så in i helvete på sakerna som ändå inte ändras
ser fram emot: att somna
sen: ska jag vägra ställa väckarklockan

Låtar
1. Sean Kingston - Face drop
2. Leona Lewis - Happy
3. Barlowgirl - Never alone
4. Sarah McLachlan - One dream

Eller förresten. Stryk dom där uppe och repeatlyssna sönder Winnerbäcks nya album (här på Spotify). Du väljer själv. Men Lasse vet i alla fall vad jag snackar om:

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
när såren läker och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
rita figurer och dra en gräns

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan vara så förfärligt
det kan vara så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt
det kanske var bra

Upp till bevis nu, med önskemål

Om det inte blåser storm imorgon (som det gjorde idag och igår) och om jag vaknar på rätt sida av mitt humör så tror jag att jag ska umågs lite med min kamera. Och med mitt långlånade makroobjektiv. Makro är nog min bästa gren faktiskt.

Horsens ligger ju så nära landet man kan komma utan att bo på en bondgård så jag ska kanske försöka leta upp några söta hästar eller tjocka kossor. Eller så blir det väl en blomjävel, i vanlig ordning. Fantasifullt.

Vad tycker ni jag ska ta bilder på?

När jag har hittat min fjärris så ska jag ta några på mig själv, promise, men tills dess måste det bli på annat. Så shoot, vad vill ni se?

onsdag 23 september 2009

Knyt näven och kom igen

Det var ju nära, det där.

Tyvärr föll Sverige på alltför många individuella misstag. Tycker jag. Det var dåligt att bli av med bollen så många gånger i slutet, till exempel. Men så är det ju. Ibland vinner man och ibland förlorar man.

Det är ju ändå i VM det gäller, eller hur?

Sverige värmde upp...

...och det blev en spännande match!

Fast sen kom det en timeout och sen förlorade dom.

Men det var ändå så gött att få träffa alla fina igen!
Spelsugen? En aning.

Oh no

Ok. Ändring i planen.

Ett telefonsamtal: Din kursist Mette, er syg. Så nyd en fridag med løn.

För så är det. Om eleven ställer in samma dag så får man lön ändå. Så jävla bra, tycker jag.

Hmm... Undrar vad jag ska göra nu. Sova?
Nä, just det ja. Översättning.

Musik i hörlurarna och översättning. I myskläder och med te i den snyggaste koppen. Gött.

Så där tidigt nu igen

Onsdag morgon. Alltför tidigt visserligen, men:

Lite spinning och så två timmar svenska och så lite World Cup.
Sverige möter Danmark.

Jag ska hinna med en A4 översättning. Tur jag har ett par timmar mellan undervisningen och World Cup.

Jag tror det blir en bra dag, det tror jag. Intensiv och bra.

Ni ska väl se matchen? Vinst eller?

tisdag 22 september 2009

Jag är en sån tönt

Och så fick jag lipat lite idag med.

Ppa (alltså pappa) skrev kommentar till förra inlägget:
Du har varit "bättre" hela ditt liv. Fast du har inte alltid förmått se det. Men vi har sett det och njutit med dig när du sett det, förtvivlats när du inte gjort det.
Kurt Vonnegut skrev, gång efter annan, i Slakthus 5 (en fantastisk bok): "Så kan det gå."
Och precis så är det. Men så överlevde han också eldstormen i Dresden. En av få.


Nu tar jag mig i kragen och lyssnar på Sean Kingston, i brist på annat.

Det är ändå bara ord

H.N skrev: Hoppas du passar på att njuta av lite medvind nu. Den har du jobbat dig till.

Och H.N vet faktiskt inte ens hur rätt det är. För det senaste året, alltså. Det finns ingen början och inget slut på dom oändliga tråkigheterna. Och jag har jobbat som ett svin för att ta mig förbi och ut på andra sidan. Hel.

Det är därför jag skriver om hur bra jag är. När jag tycker att jag är det. För att jag så väl vet hur det är att, enligt sig själv, inte vara bra på nåt alls.

Kan hända är det petitesser för er, det jag har behövt gå igenom, men för mig har det varit mitt nu och min verklighet.
Och kan hända har jag inte skrivit om det här, för det finns en öppenhet här som inte alltid stämmer överens om mitt inre, men det hindrar det inte från att finnas och från att göra ont.

Men precis som efter en korsbandsskada kommer man tillbaka och med lite jävla fightingspirit är man starkare efter än före. Och jag tycker att jag är starkare nu, bättre på många saker. Inte bara på genombrott.

Jag är bättre på att vara jag, utan att göra mig till och utan att behöva försöka så förtvivlat. Jag är bättre på att uppskatta saker och folk i min närhet.

Jag är helt enkelt bättre nu än innan. Det måste ju betyda att det går åt rätt håll.

Fötterna på jorden

Dagens citat, för övrigt:

"Du får spela på mitten, för du är så genombrottsstark."

Jag bara: "Sjyrre!"

Det går ju utmärkt det här

Javisst. En tränare som sa att jag var riktigt bra på träningen.

Jag gillar sånt!

För jag var grym idag. En genombrottsdrottning, kan man säga.

Och Sverige vann över Ryssland. Fin dag idag.

Har vi hört den förr?

Förresten.

Det var en skräll att Önnered bytte tränare, eller?
Att det blev som det blev liksom.

O. Tippat.

Och hur går det nu?

Glöm inte mig då

Jaja, här sitter jag i soffan och snart är det träning igen.

Jag hade gjort en del för att få sova lite, i och för sig, men det blir nog bra. Har hunnit med lite översättning. Och diskat.

Så sjukt aktiv idag tydligen.

Sen träning idag (i HH-ögon sett alltså), 16.30 till 18.30. Och sen kommer klubbens förstaborrare och hjälper till att sätta upp saker i det sluttande och höga taket hemma hos mig. Två lampor, en ljuskrona. Och ett diskställ, men inte i taket då, utan i murväggen i köket.

Det finns saker jag satt upp själv här. Till exempel tavlor och bokyllor och jackhängare och sånt, men jag gillar inte stegar och jag gillar inte el. Och jag är inte så förtjust i murade väggar heller, förutom det faktum att det är estetiskt tilltalande förstås.

Lite Winnerbäck nu och så lite träning sen. Bra det.

Sällskapsresan, någon?

Det blåser storm i Horsens idag.
Och i natt vaknade jag ungefär tusen gånger. Det kan ha varit stormen som störde, men det kan också ha varit nåt annat. Jag är lite osäker på det.

I vilket fall som helst så var jag tröttast i hela världen när jag skulle upp klockan sju. Jag är inte gjord för morgontimmarna.

Fast jag blev lite uppiggad, på väg till dom tre timmarna svenskkurs. Danskarna har verkligen ett stört sätt att uttrycka sig på ibland!

Vågade inte fota den jag såg för personen satt i, så bilden lånade jag här.

måndag 21 september 2009

Tips från coachen

Träningen idag var hård. Det hade vi väl förtjänat, antar jag, efter den mediokra insatsen mot Randers i lördags.

Det var ju inte det att det var oväntat att vi förlorade, för Randers är ett riktigt bra lag, utan sättet vi gjorde det på. Vi gjorde dom till världsmästare och oss själva till några harvare i botten av division två. Och då är det inte längre ok.

Men nu har vi glömt och gått vidare. Och som äkta nordbor "tar vi med oss" några saker från matchen. Dom sista fem minuterna ungefär. Och själv tänker jag nog välja att ta med mig några glimtar från den efterföljande festen också.

Men ok, tillbaka till dagens träning. Vi körde en av dom mest ultimata knätestträningarna faktiskt. Jag vet inte om ni har gjort övningen, men jag kan försöka förklara:

Man är två mot två, eller tre mot tre. Två i försvar och två i anfall. Dom två i försvar står på linjen, dom två i anfall på frikastlinjen. Sen blåser tränaren i sin pipa och så springer försvarsspelarna upp till frikastlinjen och tillbaka igen medan anfallsspelarna då således springer ner till sexmeterslinjen och tillbaka igen. Sen kör man liksom bara. Genombrott, genombrott, genombrott. Mycket påfrestande för ett korsbandssknä (om det nu skulle vara så att det inte är riktigt som det ska), men det gick liksom precis hur bra som helst.

Jag tänker inte ens på det mer! Är det inte fantastiskt?

Ok, jag vet att miljoner människor har gjort det innan, men jag är så sjukt stolt över att jag klarade det. Att komma tillbaka!
Och jag är så otroligt nöjd med att jag var fokuserad och flitig och uthållig i min rehabträning och att jag nu är tillbaka på riktigt.

Jag trodde inte det, faktiskt. I början. Och jag var säkert inte den enda. För jag vet att det finns folk där ute som har sina åsikter om mig, om personen dom tror sig känna och om spelaren dom tror sig veta allt om. Och jag skulle faktiskt kunna kräkas på alla förståsigpåare som tror att dom vet.

För dom vet inte ett skit, när det kommer till kritan. Dom bara bajsar ord och åsikter utan eftertanke.

Men jag väljer att koncentrera mig på min egen insats och på mig själv. För om det var något jag lärde mig under min skadesperiod så var det att man är sig själv närmast. Att man är sin egen beskyddare och att allt annat bara är yta.

Så glöm aldrig det. Att inget är som det ser ut och att allt kan förändras.

Javisst, nu kör vi igen

Barlowgirl - Porcelain heart, ganska bäst. Passar mig.

Broken heart one more time
Pick yourself up why even cry
Broken pieces in your hand
Wonder how you'll make it whole

You know, you pray this can't be the way
You cry, you say somethings gotta change
and mend this porcelian heart of mine, of mine

Someone said a broken heart
Would sting at first then make you stronger
I wonder why this pain remains
Were hearts made whole just to break

You know, you pray this can't be the way
You cry, you say somethings gotta change
and mend this porcelian heart of mine

Creator only you take brokeness
And create it into beauty once again

You know, you pray this can't be the way
You cry, you say somethings gotta change

You know, you pray this can't be the way
You cry, you say somethings gotta change
And mend this porcelian heart
Please mend this porcelian heart of mine

söndag 20 september 2009

En glad fest, indeed

Jag har sett bilderna nu. Ni får se den här:

Islänningen, korsbandsskadan och jag.

Nu gillar ni mig va? När jag ger bilder. Duktig flicka!

Jag gillar mitt lag!

Vi var ju, som sagt, stört dåliga på att spela handboll igår.

Men vi var sjukt bra på att festa!

Ingen minns något idag. Och jag har just börjat klara av att fokusera blicken längre än fem sekunder åt gången nu. Annars hade jag ju givetvis skrivit tidigare.

Islänningen och korsbandsskadan kom förbi förut. Ingen av dom kunde hitta sina plånböcker. Och islänningen hade bara en strumpa på sig. Hon hade glömt att ta på den andra innan dom gick.

Haha!

Herre gud, vilken fest. Jag tror att vi behövde det.

Måste kolla på bilderna!

lördag 19 september 2009

In i dimman

Herre. Gud. Vad. Dåliga. Vi. Var.

Räcker det så?

Vårt försvar var lika dåliga som dom mittblocksvikarierande kanterna på träningen igår.
Och vi förlorade med tusen mål, minst.

Pinsamt, mest. Faktiskt inte mycket annat alls.
Jag gissar att det blir kul att läsa om i tidningen på måndag.

Men nu. Lagfest. Jag tror inte mycket annat kan hjälpa.

Och sen? Det kan ju bara bli bättre.

Det blir många trådar att hålla i här

Lördag morgon, matchdag.

Det känns konstigt faktiskt, och det känns som vardag.
Träningen igår var också lite konstig. Det var en sån där träning när vi skulle öva på att göra saker som inte passar Randers. Och vi var inte så många. Så alla kanterna fick hoppa in och spela mittförsvar i en övning.

Och, tro det eller ej, men högertrea är inte min bästa position! Om Randers försvar är lika dåligt som jag var igår så vinner vi med tusen mål. Minst.

Men ok, seriöst nu. Vi vinner, visst? Jag tror det. Tror ni också det?

Nyhetsmorgon har besök av Mark Levengood idag. Han säger att folk bara lyssnar på hur han låter (som Mumintrollet då ja) och inte på vad han säger. Det kan nog stämma. Jag tycker i alla fall att han låter som hela Mumindalen samtidigt. Fast kanske inte Morran då, för hon är ju dum. Mark låter mest snäll.
Min syster Julia (som är grym på att dra finlandssvenska repliker från serien) var livrädd för Morran när hon var liten. Det är hon faktiskt fortfarande, berättade hon sist jag var i Göteborg.

Måste vara nåt barndomstrauma. Kanske som att jag fortfarande inte kan höra den där låten där dom sjunger pappa, kom hem (den heter väl egentligen nåt med Lillan, men jag är inte säker) utan att få ångest. Fast det beror nog mest på att jag inte är helt normal.

Mark berättade just att hans föräldrar mer var som bowling- än curlingföräldrar. Och att dom använde barnen för att knäcka varandra. Typ: Hälsa pappa att han är ett svin.

Visste inte att man gjorde sånt i Mumindalen.

Nåja.
Nu ska jag dammsuga å äta frukost.
Sen ladda med Eva Simons - Silly Boy. Det blir bra det.

Och för att citera Morran (på finlandssvenska, självklart): Jag kommer tillbaka!

Två gånger nio till er

Dagens:

Just nu
kläder: leggings å myströja
tv: nada
dryck: te
mat: längesen nu
vill: ändra åsikt
borde: skriva vettiga saker
tänker: att allt ändå blir som det blir
ser fram emot: matchen och lagfesten
sen: ska jag sova till måndag morgon

Låtar
1. Carla Bruni - Before the world was made
2. Eva Simons - Silly boy
3. Carla Bruni - If you were coming to the fall
4. Kanye West feat. Keri Hilson - Knock you down
5. Amos Lee - Seen it all before
6. Lars Winnerbäck - Kom hem nu
7. Barlow Girl - Porcelain heart
8. Carla Bruni - I felt my life with both my hands
9. Tracy Chapman - For my lover (youtube.com på den här)

Godnatt.

fredag 18 september 2009

Back to the O

En fredagkväll minsann. Och det händer väl inte så mycket direkt. Jag var på café och åt middag efter träningen. Det var trevligt, trots att jag inte kände mig så värst social. Det är ju så ibland.

Men så, när jag kom hem blev jag lite nostalgisk och tittade på bilder.

Och, kolla! Peking leker leksaksland.

I felt my life with both my hands

Jag hade en plan idag. Att sova länge.
Men nä, det gick inte.

Det är väldigt sällan det går nu för tiden, faktiskt. Det är väl åldern. Alla vuxna har ju alltid varit tråkiga och gått upp tidigt på morgonen. Så jag antar att jag är vuxen nu. Fast det är nog bara på sömnsvårigheterna det märks. Jag är inte direkt känd för att vara obarnslig.

Nåja. Äter väl frukost då.

Ser fram emot dagens träning. En taktisk sådan, så här dagen innan match. Och dagen till ära efterföljs den av en timma med Fys-Michael. Jag tror på energi-boost, det gör jag!

Det bådar gott inför matchen mot Randers imorgon. Säsongens andra hemmamatch alltså.

Taktisk träning är min bästa träning. Jag gillar att bli tillsagd vad jag ska göra, just då och med tanke på morgondagen. I övrigt gillar jag inte så mycket att bli tillsagd, som ni kanske vet.

Har egentligen inte tänkt så mycket på Randers än. Men jag vet att dom är bra i år. Så det blir en svår match. Men i år jobbar vi ju lite med det här att överraska, så jag tror ändå på oss. Naturligtvis. Seger med tre, ja?

Ikväll ska vi ut å äta, några. Fredagshygge alltså. Tror att det blir fint.
Vad ska ni göra?

torsdag 17 september 2009

I brist på annat

Jo, jag hade lite tråkigt. Så jag svarade på era kommentarer. Dom finns alltså under inläggen ni kommenterat på.

Se så. Spring iväg och leta!

Och: Ska försöka göra så i fortsättningen. Ni kommenterar, jag kommenterar också. Fint va? Jag tror det.

Ja e'nte blyg ja, nä

But oh. Glömde berätta om den där officiella lagpresentationen vi hade.
Vi skulle ju bli hämtade och sen lämnade. Iklädda uppvärmningsoverallerna och med andra ord snygga som få.

Det kom tre limosar. Jag pratade lite med den ena innan vi åkte ärovarvsrunda i byn. Vilket i sanningens namn går rätt fort i en Horsens-stor by. Men likväl, ärovarvsrunda.

Vi trivs. Marinda (Holland), Arna (Island), Annika (Sverige) och Hoffi (Ungern).

Sjukt många foton i bloggen nu för tiden. Bra eller dåligt?

Mmm... Lampa!

Om det bor en fräsig lampa i min hall nu?

Skulle tro det va!

As you can see

Så där ja. Lite svenskkurs, lite frisörstund och lite översättning och så har även den här dagen passerat.

Snart är det återigen dags för träning.
Styrka och löp, som vanligt efter match.

Och håret, det blev lite mörkare igen nu.

Jag och webcamen umgås inte så ofta, så håll till godo.

Återkommer later.

onsdag 16 september 2009

Över tröskeln, in i värmen

Javisst, handboll var riktigt gött idag.

Fast vi vann ju inte. Det var en liten miss. Det var försvaret som inte riktigt höll. Och det faktum att våra målvakter tillsammans hade fem räddningar på trettiofem skott. Det brukar inte vara tillräckligt och det var det inte heller idag.

Men personligen. Vi går över dit istället. Ok.

Jag fick börja inne idag igen. Trots att jag var helt övertygad om att jag skulle starta på bänken. Hade känt vibbarna från tränaren liksom. Trodde jag. Och så tänkte jag att det ju inte gjorde nåt eftersom då skulle inte allt bli som förra året när jag började matchen och fick det första utspelet efter någon minut och allt blev åt helvete.
Men så fick jag börja. Och vi började i anfall, precis som då.

Så det började faktiskt lite väl liknande. Det vill säga att jag fick det första utspelet efter bara någon minut. Och det enda jag tänkte på var "gör mål, gör mål, gör mål" och "landa rätt, landa rätt, landa rätt". Och det gjorde jag. Mål och landade rätt.

Bara glada knän i den här matchen alltså! Så hurra för mig och all jävla rehabtid!

Men förutom just det där personliga målet att överkomma spärren från förra säsongen genom den ultimata prövningen, back to the crime scene och på't igen liksom, så hade jag ytterligare några saker till jag skulle pröva. Till exempel att inte låta Staun (som förra året stod i mål för oss) ta några av mina bollar och att göra genombrott på en viss spelare i Esbjerg.

Jag är nöjd. Med min egen insats alltså. Fyra mål. Nöjd med att vara tillbaka och bra igen.

Men. Sen plötsligt.
Ont. I. Hjärtat!

I bussen, på väg hem, fick jag veta att Therese Helgesson just blivit korsbandsskadad i deras match mot Sønderjyske idag.

FY FAN, vad jag tycker synd om henne nu!

Och solen skiner fortfarande

Så där ja.

Back to the crime scene!

Ok, Esbjergshallen, vi säger så här: Vi jävlas inte i år.

Esbjerg mot HH, 19.00 idag. Bara glada knän till det och så kan det ju bli riktigt kul.

Ska vi tippa en vinst? 26-25 till oss. Bra så. Vi gillar täta matcher.

Upp med persiennerna, öppna alla fönster!

Solen är uppe, jag har ätit frukost och gjort kycklingsallad till bussen. Vi får mat när vi reser, men förra gången var det en baguette överfylld med majonnäs och idag har dom lovat en pastasallad från ett bageri. Troligtvs med pinjekärnor, som jag inte tål, i.

Det är, tillsammans med russin, dom två vanligaste salladsingredienserna här i landet.

Well. Lite kaffe nu kanske?

tisdag 15 september 2009

Det var längesen, men jag minns fortfarande Stefano* som igår

Jag tror att kändisarna i den påstådda djungeln inte alls är i djungeln, utan i Days of our lives-studion.

Det enda jag saknar är dom dära mupparna som alltid tänker högt innan som ska mörda nån. Det hade faktiskt piggat upp lite, tycker jag.

* Stefano var alltså den elaka i Days of our lives. Då, när jag var tjugo. Han som alltid återuppstod och han som alltid hjärntvättade dom snälla. Ful var han med.

You had a good girl, didn't know how to treat her, so silly boy get out of my face

Post träning i soffan. Efter träning alltså, för er som inte fattade.

Ok, Carla var lite ledsamt kanske. Lite för mycket höst. Nu kör vi lite arg brudpop, eller vad det kan tänkas tillhöra, istället.

Eva Simons - Silly boy (Spotify igen nu)

Passar bättre? Passar mig.

Dagens träning kändes bättre än gårdagens. Och idag gick tränaren inte hem i vredesmod på grund av vår (som han såg det, ja) ovilja att kämpa. Kanske bör tillägga att det inte var alla det gällde, men det är det ju sällan.
Idag log han istället för att kasta upp blåa stolar på läktaren och idag var han positiv inför morgondagens match mot Esbjerg.

Vi såg klipp, så rent teoretiskt vet vi numera både vad vi ska och vad vi inte ska göra. En bra början, det får man ändå säga.

Och så en ny just nu:
kläder: svart
tv: den står bara ljudlös på i bakgrunden, Carla bestämer tempot här hos mig
dryck: mjölk
mat: pannkaka
borde: läsa smarta böcker
tänker: att allt ordnar sig
ser fram emot: när det har gjort det
sen: sova länge länge imorgon

Och ni då.
Tell me something good!

Det fanns aldrig med bland mina glosor

Det heter en räkenskap - räkenskap-en.

Där ser man.
Man lär sig något nytt varje dag.

Det är ju tur att det inte är nåt på tv...

Kom just hem efter tretimmarslektionen med Jens. Han lär sig prata svenska och är faktiskt ganska duktig nu. Det måste ju bero på att jag är en utmärkt lärare. Ja?

Och så där ja. Nu fick jag äntligen tummen ur och bokade en frisörtid. På tiden, kan man tycka. Min utväxt är nämligen ganska aggressiv för tillfället.
Fast jag vet inte riktigt vad jag känner för. Mörkt eller ljust liksom. Eller mittemellan.

Vad tycker ni?

Tjopp, tjopp, nu måste jag dra. Har ett dansk-till-svensk-översatt styrelseprotokoll att korrekturläsa.
Mmm... Styrelsetermer!

Sen, träning. Uppåt, framåt var det ja.

måndag 14 september 2009

Ännu en dag i det nya

Just nu:
kläder: mysbyxor
tv: velkommen hjem på dansk tv3
dryck: vatten
mat: kycklingsallad
borde: färga håret
tänker: för mycket
trötthet: sju av tio
ser fram emot: matchen mot Esbjerg på onsdag och matchen mot Randers och lagfesten på lördag
sen: lyssna på Carla Bruni igen igen igen

Jag har förkylningen i schack nu. Utan att säga för mycket.

Tränade i alla fall för fullt idag. Det gick ganska bra och jag kan fortfarande göra mål. Men efter att ha sett mitt upphopp i klipp från matchen mot SK Århus i torsdags inser jag att det fortfarande fattas en del.

Men springa fort, det kan jag!

Jag övade idag, på alla skott jag hade. Uppåt, framåt. Är det inte en klubb i Göteborg som heter det förresten? Jag borde få vip-kort.

Översatte lite resebyråtexter idag och har ännu ett svensklärarjobb imorgon bitti. Tre timmar utan grötprat. Fint det. Och jag har till och med redan förberett lektionen. Guldstjärna i kanten till mig!

Och nu är det bara en träning till innan match igen. Match är roligt.

Och dessutom så spelar det nästan ingen roll hur lite glad man är, två timmar med ett fint lag på en handbollsbana hjälper mot det mesta. I alla fall för stunden.

söndag 13 september 2009

Carla Bruni - Before the world was made

Lyssna på den! Helst på repeat.

För er med Spotify, här.

Everywhere is therapy

Dom flockas utanför min dörr, dom bor på min balkong.


Spindlarna. Och jag börjar vänja mig.

Idel glada tillrop, onekligen

Söndag.
Händelselös.

Lika mycket händelselöst som era ickekommentarer kanske.

Mår lite bättre. Piggades upp av det norska besöket, eller kanske det glaset vin jag drack. Eller av blommorna jag köpte och fyllde mina vaser med.
Och blev glad av både besök och Aalborg mot GOG på tv:n. Det var en underhållande match. Inte bra, men ändå bra, om ni förstår.

Idag sov jag med artificiell hjälp länge. Till tio. Det var behövligt.

Och sen kom solen fram och ungerskan på besök. Hon hade med sig hembakad pepparkaka med aprikossylt inuti som vi, ihop med kaffe, fikade bort någon timma med på min balkong. Det var fint.

Nu har jag förberett morgondagens tretimmarslektion lyssnat på Dido.

Imorgon tränar vi ihop med Silkeborg/Voel igen. Det blir nog bra. Och så match på onsdag. Mot Esbjerg. Ni kanske minns vad som hände i Esbjerg förra året? Det gör i alla fall jag.

Men, weiter weiter, det är ännu en match på lördag så jag har inte riktigt tid att tänka efter. Inte lust heller för den delen.

Ser istället fram emot en matchrik vecka och en lagfest på lördag!

lördag 12 september 2009

Så är det, så blir det

Det blev ingen träning för mig, nej.

Det låter som om jag druckit whiskey en vecka i streck. Och det känns som det med.

Jag måste gå ut och köpa citroner och Ipren.

Så nu sitter jag här och kollar facebook och tv samtidigt, funderar på att äta frukost.

Och så ska jag gå ut och köpa blommor till mina två vaser. För med blommor mår man bättre, eller hur.

Både själen och hälsan blir bättre då, det tror jag på.

fredag 11 september 2009

I rather pretend it's alright, than be without

Ok. Det hände lite idag. Det togs steg i en riktning jag försökt undvika ett tag. Det är dumt att klamra sig fast, visst? Nu är det så vi säger i alla fall.

Kryptiskt och fint, det blir det ibland. Privatliv versus offentlighet.

Men sen tränade jag med Fys-Mikael. Glädjen! Jag tror vi inspirerar varandra. Han är bäst.
Och knät är också bäst. Jag med faktiskt. Emellanåt.

Efter träningen skyndade jag hem för att hinna se slutet på Män som hatar kvinnor innan det var dags för matdejt med laget på Qvist Grammofoncafé. Å, den var så bra, filmen. Så bra att jag verkligen såg fram emot uppföljaren, Flickan som lekte med elden, eller Pigen der legede med ilden, som vi säger här, som vi fått förhandsvisningsbiljetter till.

Men herre, jävlar och fan vad den var läskig! Fast bra. Skrek lite, en gång bara, men ganska högt. Fast jag var inte ensam om det, som tur var.

Och att bara skrika en gång måste ju ses som ett fall framåt från den gången jag blev iväglurad på Hide and seek för ett gäng år sedan. Den gången satt jag nämligen med händerna framför ansiktet under ungefär nittio procent av filmen. Faktiskt så mycket att jag efter filmens slut var tvungen att fråga hur vissa partier av det jag sett hängde ihop.

Idag såg jag ju ändå nästan allt.
Duktig flicka.

Men hostan jag har nu. Döda min hals.

Upp sju imorgon, träning åtta till halv tio. Sen ska hela laget vara hjälptränare för småbarn till halv tolv.

Och sen, sen får jag norskt besök som stannar hela dagen och hela kvällen.

Sen du var här har allting blivit större, det är lättare att vakna, jag kan se mig själv

Uppe tidigt, ont i halsen och hosta och ska till Vejle och prata svenska.

Det blir nog bra.
Vi vann ju igår. Allt blir lite lättare då.

Ikväll efter träningen (som dagen efter match vanligtvis består av löp och styrka) ska några i laget ut och äta ihop. Först. Sen har vi fått biljetter till förhandsvisningen av Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Den första, Män som hatar kvinnor, var jag tvungen att se igår innan jag la mig. Jag har hört att film nummer två är en uppföljare nämligen.

Så jag såg den första igår, men jag är lite osäker på om den verkligen slutar så som mitt exemplar av den gjorde. Mitt i ett samtal på sjukhuset liksom. Så om någon kunde tala om vad som händer efter att Henrik (det hette han väl, den gamla mannen?) har hamnat på sjukhus så hade jag varit tacksam.

Gärna väldigt detaljerat, tack.

Och vad gäller knät, som jag visst glömde nämna igår, har det inte sagt ett knyst. Jag kunde springa fort som vinden (javisst!) och hoppa högt. Och accelerera, riktningsförändra och försvara. Det enda man kan se på knät idag är spåren av tejpen jag virade runt det innan matchen.

Och ja, jag vet att tejp inte hjälper om det skulle hända nåt farligt, men det hjälper i mitt huvud.

torsdag 10 september 2009

Ka-ching!

Men herregud, vi vann ju!

HH mot SK Århus, 27-26. Och det var sjukt spännande!
I halvlek låg vi under med tre och sen låg vi under med fem. Fast i slutet var vi mycket bättre än vad dom var och vann. Enkelt så här i efterhand.

En riktig lagseger, kan man kalla det. Och med min egen insats är jag relativt nöjd. För jag fick i alla fall gjort mina två första ligamål (varav jag i princip bowlade in det ena) efter comebacken. Och jag fick spela från start. Det är fint det.

Jag fick en kontringsboll som var lite lång. Eller hög, om det känns bättre. Jag nådde den i alla fall inte trots att jag verkligen försökte. Och när jag sprang förbi bänken på väg hem ropade tränaren: "Annika, du måste fånga bollen!"

Jaså?

Men jag antar att han bara var stressad. För det var ju en idiotisk sak att säga. Precis som om man liksom inte försöker.

I alla fall. Dom där två poängen vi skulle ha fått med oss från Holstebro förra veckan spelar plötsligt mindre roll nu. Jag kan dessutom sätta en peng på att ingen hade tippat oss som segrare i dagens match.

onsdag 9 september 2009

Hela vägen in i kaklet

Alltså. Idol va. Jag dör av stördhet.

Men det här är ju en handbollsblogg. Så.

Idag är det gött gött gött med handboll. Och jag är grymmast.
Bra för mig, javisst!

Imorgon hoppas jag att det är samma, för imorgon är det match. Första hemmamatchen.

Först ska jag jobba lite, sen ska jag promenera lite och efter det ska jag äta lunch. Jag tror det blir bra så.

Dags för tummarna i hållning igen, hörrni. Låt oss samarbeta här.

tisdag 8 september 2009

It's nothing to you

Det är kaos i min lägenhet nu. Jag ordnar nämligen alla rum samtidigt.
Dumt kanske, men sån är jag.

Och det är så sjukt varmt ute. Men jag är alltså inomhus. Smart igen.

Trött är jag med. Hade lektion redan klockan åtta imorse. Inte van vid sånt.
Hade tänkt sova middag, men så kom jag på några smarta saker att ordna i lägenheten som jag var tvungen att göra med detsamma. För imorgon hinner jag inget annat än jobba och träna. Jag håller nämligen intensivkurs i svenska den här veckan, så det blir många timmar.

Idag tränar vi med dom där jädra juniorkillarna igen. En liten självförtroendesänkare så här på tisdagskvällen. Men hinder är ju till för att övervinnas, var det någon som sa.

Och knät mår ju (peppar peppar) bra. Ett hinder så gott som något, det.

För att inte chockskada dom små pojkarna tog jag just bort mitt jätterosa nagellack. Nu äter jag havregrynsgröt.

Ikväll är det "officiell presentation" av oss spelare. På nåt bilsällskap i byn. Dom gör reklam för det på radion. Man kan komma och möta oss. Entrén är gratis. Haha, tro fan det!
Vi ska forslas dit direkt efter träningen, iklädda våra rödsvarta uppvärmningskläder, vara där i någon timma och sen forslas tillbaka igen.

hemsidan har förresten det nya lagfotot kommit upp nu. Men sist jag kollade hade dom ännu inte ändrat till nya personliga foton. Mitt foto bär således fortfarande spår av pekingdamm. Och pre-korsbandsskadakänsla.

Men nu har jag ju å andra sidan ett snyggt ärr på ena benet. Positivitet var det ja.

måndag 7 september 2009

Ovan molnen är himlen alltid blå

Utflykten igår var helt perfekt.

Slottet var där.


Växterna var där.


Å djuren var där.

Och idag när vi tränade ihop med Silkeborg Voel kunde jag göra mål. Flera gånger.
Stort.

söndag 6 september 2009

Det blåser en del, men solen är uppe

Se där ja, en göteborgs morgon med sol!

Och idag ska delar ur familjen åka på utflykt. Precis vad jag känner för idag. Så himla bra. Jag tror det var mot Lidköping vi bestämde. Läckö slott, bland annat.

En hel helg utan handboll alltså. Konstigt.

Men först frukost och ladda kameran.

lördag 5 september 2009

When it's all too much

Här om dagen fikade jag med en gammal vänsterkant i Horsens. Eller så väldigt gammal är hon väl egentligen inte, men hon har barn och då är det nåt som ändras.

Anyway.

Hennes son är ungefär ett halvår och heter Frej. Och vi pratade om hennes och hennes killes eventuella andra barn. Hon sa att hon hoppades så på att det då skulle bli en tjej. För hon hade ett så himla fint namn till en liten flicka: Freja.

Alltså, fatta skämtet!
"Hej, det här är mina ungar, Frej och Freja."

Jag ungefär dog av komiskhet just där.
Frej och Freja. Det är som att få två barn och döpa dom till Tommy och Annika. Fast värre.

Morgonstund har guld i mun?

Mmm... Uppe med den göteborgska tuppen. Den gillar niosnåret.

Snart ska jag till Linné och frukostera med två av systrarna. Det blir fint.
Det regnar inte. Än. Funderar på röda gummistövlar i alla fall. Eller converse och hoppas på det bästa.

Nu: klappa hunden och klä på mig.

Vad gör ni idag?

'Til I collapse

Jorå, jag har kommit fint till Göteborg jag.

Efter en sjukt stressig dag. Vaknade åtta. Skulle ju vara lärare i grannstaden klockan tio. Men så hade jag fått ett mail. Som innebar att jag (förutom att planera lektionen jag förträngt kvällen innan) fick stressöversätta en A4 resehemsida istället för att äta frukost. Men det gick bra. Sen gå i regnet till bilen, köra till Vejle och leka svenskexpert i två timmar.

Och sen hann jag knappt hem och byta om innan det var dags för träning. Äta? Nåja, två mackor med ost liksom. Topp! Träna jättekul men jättehård kontringsträning i hundra timmar och sen ge-järnet-pass med Fys-Mikael direkt efter. Blev cirka tre timmar totalt då. Och dom där två ostmackorna - not so enough.

Och appropå lägena som jag fick öva meget (uttalas majje ungefär - och danskarna tycker att svenska är svårare än danska...) på idag.
Well. Jag säger bara: Det är väl tur det är fler träningar innan nästa match.

Men. Duscha, köpa beställd öl och sen packa bilen. Fem timmar senare framme i Göteborg. Det regnade lite, blåste en del. Men det gjorde inte så mycket. I alla fall inte förrän jag närmade mig Köpenhamn och fick se skylt efter skylt med neonbokstäver som i princip skrek ut: "Öresundsbron är avstängd för lätta fordon!". Jag tänkte att det ju måste vara ett skämt. Alltså verkligen. Måste vara ett skämt.

Det var rätt nära en ångestattack där faktiskt.

Men smart som jag är lekte jag struts och låtsades att jag inget såg. Bara körde på liksom. Bra drag uppenbarligen, eftersom ingen stoppade mig. Så upp på bron och så blåste det knappt alls!

Vad är det för veklingar som bestämmer där egentligen?
Det kanske var ett skämt?

Oavsett vilket så blev jag nöjd och höjde musiken i min iPod och körde vidare till götet.
Så nu är jag trött som en segis efter att ha suttit och haft det bra i soffan med mamma och pappa och måste gå och lägga mig.

Och tack för länktipsen förresten. Ni är söta ni! Dom ska jag roa mig med imorgon.

torsdag 3 september 2009

Är det höst nu?

Men verkligen.
Så sitter jag här i min soffa igen. Utanför regnar det. Ymnigt, minst sagt.

Och jag har dragit ner persiennerna, tänt ett ljus, gjort lite mysigt, ni vet. Försöker få ord ur mig och in i datorns öppna worddokument, men det vill visst inte riktigt lyckas idag.

Kollar på VH1 på tv:n i brist på annat och imorgon ska jag till Vejle för att ha svenskundervisning med Mette i ett par timmar. Fint det. Och ett utmärkt tillfälle för mig att få uppfriskat den svenska grammatiken som jag var för frånvarande för att ta till mig under gymnasiesvenskatimmarna med Eva T. För att skriva uppsatser behöver man nämligen inte kunna grammatiken, och jag var en hejare på just uppsatser.

Jag jobbar på att framhålla det positiva, det kanske ni märker?

Nån som har en resa att bjussa på förresten? Eller nån som kan dra ett skämt?
Jag känner att det är både solbrist och skrattbrist just här och just nu.

Men imorgon kväll styr bilen mot Göteborg! About time, if I may say so.

Nu känner jag en som ska öva lägen!

Jaha, vad roligt. Det var ju dags med en matchrapport. Och observera att jag väljer att kalla det för "ett jävla helvete till match".

För det var det.
Ett jävla helvete.

Ok. Vi började rätt bra. I några minuter. Och när första halvleken var slut stod det elva lika. HH hade då två målgörare. En som gjort nio mål, och en som gjort två. Bra bredd där... TTH hade något bättre utdelning, om man säger så.
Själv hade jag spelat ungefär en kvart. Och inte fått ett enda utspel. Knappt ens rört bollen för fan. Stunder jag hatar att vara kantspelare, indeed. Men det gick ju bra i försvaret.

Och sen kom andra halvleken och då spelade vi ungefär som juniorer. Samtliga. Vi gav faktiskt bort bollen rätt ofta. Tekniska fel eller bara tappade den. Som man inte ska när man tränar tusen gånger i veckan.
Och så var vi långsamma hem och långsamma upp.

Efter en kvart fick jag komma in igen. Och så fick jag två utspel typ direkt som jag naturligtvis brände. Det första skottet var egentligen inte så dåligt, men det andra var sämre än ett patetiskt försök. Inte ens om målvakten hade stått på knä hade det gått in. Så jag blev utbytt igen.

Tack och hej. Eller hej då, kanske mer.

Men det gick i alla fall bra i försvaret.
Herre gud, det är visst till att gripa efter halmstrån här!

onsdag 2 september 2009

Promenaden avklarad, nu kaffe

Så där ja.
Nu har det varit promenad med hon som förut hade nummer fem men som nu agerar i Århus. Det var fint. Vi gick i en park och såg grönt vatten och sovande fåglar.

Och nu är det snart dags för match. Sjukt spännande, enligt mig. Vad tycker ni?

Och om ni har lust kan ni läsa om ligans alla lag här. Där kan man också skratta lite åt alla stavfel på dom svenska namnen, det kan man. Men så är det här. Svenska är konstigt (och ungefär detsamma som norska) och danska är normalt.
Ibland pratar jag till exempel med mig själv. Vanligtvis när jag kör bil, eller bara så där i allmänhet där hemma. Och då pratar jag danska. Det är lite underligt.

Tur jag jobbar som svensklärare så att jag inte helt tappar det svenska språket!

tisdag 1 september 2009

Lots of love, I bring to you

Nåja, det blev inte direkt några niometersförsök för mig idag. Bara i en enda kombination och då bara ibland. Men det där ibland, emellanåt, kanske, det gillar jag!

Istället för att få vara stjärna på högernio (I wish!) tränade vi ihop med Skanderborgs juniorkillar (fast på danska heter det ynglinge, juniorer på danska är a-pojkar på svenska - det här landet gör allt för att förvirra mig!).
Och Skanderborgs juniorer är sjukt stora, sjukt starka och sjukt jobbiga att träna ihop med. Men man lär sig vid varje motstånd. Har jag hört.

Well, well. Skruvbollen börjar sitta där nu. Den är jag nöjd med. Nu ska jag bara lära mig att ta det lugnt i upphoppet. Men det kommer.

Och bara för att förtydliga: Mitt knä, mitt knä, mitt knä. Det säger inte ett pip. Det ääälskar att spela handboll, jag vet det!

Och vet ni vad jag älskar (förutom just att spela handboll då)? Mina vänner och min familj. Dom är så himla bra.

Kom ihåg. Imorgon klockan nitton nollnoll. TTH - HH. Säsongens första ligamatch.

Mon dieu, jag dör av spänning.

Nu är det snart nu

Igår fick jag spela niometare nästan hela träning. Eller kanske faktiskt hela, när jag nu tänker efter. Och det var så kul, så kul, så kul!

Och idag är det sista träning innan årets första ligamatch. TTH mot HH imorgon, 19.00. Om nni mailar min pappa kan han nog berätta hur man lättast följer direktuppdateringen av danska ligamatcher via nätet. Han är vid det här laget en fena på det, kan man lugnt påstå.

Jag är laddad, minst sagt. Och detta trots ont i halsen, en anings irriterande ljumskskada och lite annat smått och gott.

Nu: taktik, handbollsträning och avslutande simning.
Sen: hem och äta middag, lyssna på musik som får mig smart och så lite skriva på det. Blir fint det. Hoppas jag.