onsdag 29 april 2009

söndag 26 april 2009

Six days and counting

FFM = Fredag med Fys-Mikael = utmärkt! Glädjande, styrkande, hoppingivande.

Och nu är det främst en sak ni behöver veta (och förvisso även främst en sak som cirkulerar runt i mitt huvud):

På fredag.
Handbollstest.

Håll tummarna.
Är ni snälla.

(Och inte för att det då gått 6 månader - fast det har det precis då - utan för att jag är REDO!)

Det är fanimej dags nu!
Men det blir HÅRT och TUFFT och stackars mig, säger Fys-Mikael. Så jag hoppas jag klarar det till belåtenhet.

Testerna jag ska få genomgå är olika och jag känner inte till mycket om dom. Men jag vet att jag kommer få göra likadana test med båda benen och höger ska klara minst 90% av det vänster klarar. Och nej, man får inte maska eller fuska för att få bättre testresultat. (Dels för att det ju är dumt och dels för att Fys-Mikael vet när man fuskar. Han vet nästan allt faktiskt.)

Vad har ni för erfarenheter av återkomsten på banan? Gjorde ni tester? Och hur kändes det att börja igen? Tipsa mig för sjutton!

Fick förresten beröm för att alltid vara så positiv här på bloggen. Och det tackar jag varmt för!

Men det bottnar främst i att det är två saker jag tror starkt på:
1. att allt ordnar sig, och
2. att det går bättre, snabbare, enklare med hjälp av positivitet.

Och jag är som regel en mycket positiv person. Nu för tiden.

Det hjälper mig att tänka framåt och fokusera på det bra istället för att krampaktigt hålla fast vid det som inte är så bra och gräva ner sig vid minsta motgång. Ior och hans beteende är bara sött på film, inte i verkligheten.
Som efter en match till exempel. Dålig insats: skit i det, eller lär dig av det och gå vidare. Ingen minns ändå att du var pissdålig just den matchen.

För, som den gamla klyschan så riktigt påstår: idrott är en färskvara. Glöm aldrig det!

onsdag 22 april 2009

tisdag 21 april 2009

Just another step until I reach the door

Jag håller med. Det är dags för en uppdatering!

Tre träningar har jag nu fått vara en hel del med. Under dom första två mest med hoppskott och genombrott när någon hade tid att agera stillastående försvarare. Men igår lyftes mitt återvunna handbollsdeltagande till en helt ny nivå!

Jag satsade som högernia, spelade ut till kanten, hoppade in själv, spelade vidare. Jag sprang kontringar och hoppade in från bred ytterniaposition. Jag sköt kantskott och gjorde det bra!

Och kantskotten som under dom första två tillåtna kantträningspassen kändes, om inte konstiga, så åtminstone lite småläskiga under landningstillfället, kändes igår bara som om allt är ok. Knät känns starkt! Men jag är fortfarande noga med att landa på vänster ben, precis enligt Fys-Mikaels regel.

Är övertygad om att jag snart är tillbaka. Ni hejar väl på mig?

Och dessutom är det sol idag (igen) och det är min namnsdag (så svenskt, så svenskt!) och jag ska baka kaka till min högerkantkompis som har födelsedag idag. En dag om året ska jag baka till någon och det råkar vara idag. Lätt att komma ihåg!

Enjoy the day gänget!

fredag 17 april 2009

Är det inte träning snart igen?

Jo, visst fungerar Fys-Mikael lite som ett biktrum, eller vad det nu hette, för direkt när vi börjar vår träning ihop så är det som att jag måste säga allt jag gjort sedan sist och som jag inte riktigt är säker på om jag får.

Så jag sa: Fys-Mikael nu ska jag berätta vad jag har gjort, men du får inte skälla ut mig.
Och han sa: Jag har hört att du har spelat handboll!

Och så berättade jag att jag sprungit kontringsövning (men inte fått bollen bakifrån utan framifrån för att slippa vridet i knät) och att jag löpt väldigt nära max och gjort riktningsförändringar och ja, ni vet. Och hoppat in från kanten, dock utan att skjuta utan mer bara för att få känslan av spelet tillbaka.

Och han sa att det var helt ok. Men att han ville se mig göra det så att allt såg ok ut. Så vi tränade vidare med knäövningarna (och jag fick givetvis fler och svårare - love it!) i någon timma och sen när laget ute på banan höll sig på den ena sidan av planen intog vi den andra. Och så lekte vi kantväxlar och maxlöp och hoppskott.

Fys-Mikael tyckte: Det får du absolut göra. Kom bara ihåg att landa på vänster fot vid hopp.
Och så pratade vi om att jag att jag hoppat in från kanten, men utan att skjuta och om det också var ok. Han bad mig visa, men med skott. Och sa: Det får du också göra.

Riktiga kantskott liksom. Riktiga!

Sen undrade jag när jag fick börja med genombrott.
Han svarade: Visa vad du menar.
Så jag visade lite, en stegisättning, lugnt och fint.
Han svarade: Visa på riktigt, på mig.
Så jag visade igen, en riktig stegisättning och en riktig kullagerfint, med Fys-Mikael som stillastående försvarare. Han sa: Det får du göra, med en stillastående försvarare. Jag vill inte att du får knuffar.
Och så sa han att jag måste göra det många gånger, inte bara fem och sen tro att jag kan. Jag måste göra det riktigt många gånger i kanske en och en halv vecka, utan riktig försvarare på, och sen säga att jag kan.

Gränsen gick när jag frågade om jag fick stå i försvar. Det tyckte han inte var en bra idé. Inte riktigt än. Heller inte att få bollen bakifrån när jag kontrar.

Men känsan av att få göra är otrolig! Börjar nästan lipa för att jag är så glad. Kan inte beskriva det. Men lyckan, lyckan!
Och det bästa är att det inte kändes konstigt att göra något av det. Genombrotten kändes roliga, men inte konstiga. Kantskotten kändes ungefär som vanligt.

Jag ska göra tvåhundra genombrott idag. Minst. Jag kommer bli grym på genombrott.
Och tvåhundra inhopp från kanten. Räkna så får ni se.

Om två eller tre veckor ska jag får göra handbollstestet. Det är jättesnart, vet ni det? JÄTTEsnart!

Och ja, på bilden från påsken är det, från vänster till höger: Min syster Katarina, hennes dotter Hilda och så jag då.

torsdag 16 april 2009

Nu rullar bollen!

Världens snabbaste inlägg. Ska iväg och umgås.

Men:

Gissa vem som får göra genombrott på stillastående försvarsspelare.
Och:
Gissa vem som får hoppa in från kanten och skjuta.

Och ännu mer:
Gissa vem som ska få göra "kan jag träna fullt ut handbollsträning"-testet om 2-3 veckor.

JAG!

Du är ett glashus och jag är en sten, men det är du som försöker se igenom mig

Jag har haft påsklov. Och gjort annat.

Bildbevis:

Och vad har ni haft för er? Saknat mig kanske. Troligtvis.

Fick ett par frågor.
Om jag skrivit fel på Saras efternamn under bilden några inlägg upp till exempel. Och det kan man ju tro. Men hon kallas Holmberg, fast heter Holmgren. Men om ni frågar Uffe så både heter och kallas hon nog Holmberg. Eller Holmgren. Han vet inte riktigt. Ibland kallar han henne Sara Holmgrenberg. Så det är också ett alternativ antar jag.

Och så undrade någon om Maddes blogg. Den finns här: maddegrundstrom.blogg.se

Och nu är det visserligen torsdag, men ändå dags för träning med Fys-Mikael. Två veckor sedan sist. Han har lovat handbollsrörelser, det minns ni va?

Fast jag har redan tjuvstartat lite. Kontringsleken fick jag vara med på i tisdags. Jag anser att den innefattar saker jag får göra: springa, hoppa på högerbenet, landa på vänster. Och hoppskott har jag ju sysslat med länge nu!

Funderar dock på att inte nämna det för Fys-Mikael, fast vet att jag kommer göra det i alla fall när det väl kommer till kritan. Han fungerar nämligen ungefär som en sånt där trångt litet rum man går in i om man är i kyrkan och har nåt att berätta. Där man liksom måste berätta. Vad heter det nu igen?

Anyway. Igår var jag med på springning. Dom två axelskadade i mitt lag och så jag. Vi sprang i en bana, fram och tillbaka och åt sidan och snabbt och välte koner och jag var lika snabb som dom andra.

Det gjorde mig nöjd för tillfället. Men snart är jag snabbast.
Snart vinner jag igen.

tisdag 7 april 2009

Ännu en dag, ännu ett par steg i rätt riktning

Oh, the joyful life of returning to:

. passningsövningar, två och två, i snabb satsa framåt (och bakåt) -form
. hoppskott
. kontrollerade sidledshopp

och så bubblaren och min absoluta favorit för idag:

. springa intervaller i "idioten"-form och verkligen inte komma sist

Sprang inte ens max (för det får jag inte än) och blev inte ens så värst trött.

Kan hända var det både första och sista gången jag sprang intervaller med ett leende. Det var i alla fall definitivt den första.

På't igen bara!

Det är knapp halvtimma till träningsdags. Träningsvärken är intensiv. Men den tränas ju lättast bort är det några experter som hävdar. Precis som att man springer bort håll. Japp.

Har ni förresten tänkt på hur många muskler ni använder när ni, till exempel, tar på er ett par byxor? Många, kan jag meddela. Sjukt många!

Hepp hepp, nu blir det hopp igen. Hopp och skott och träna bort, springa bort.

Mot Sheerwoodskogen.

(Kan förresten glädja er med en liten historia jag fick höra en gång. Personen, a.k.a en gammal handbollsmålvakt, som berättade sa: När jag var liten så trodde jag att dom sa "Kör mot, kör mot skooogen!" i filmen. Men det gör dom ju inte.

Någon annan som vill glädja oss med en liten historia kanske?)

måndag 6 april 2009

Men det är det vääärt!

Sjuk träningsvärk i röven efter alla hopp.

Redan!

Undrar just hur morgondagen kommer kännas.

Tur det inte är träning förrän på eftermiddagen imorgon och tur jag inte ska annat än fikadejta i solen innan dess.

Tänker: jag borde nog stretchat efter dagens träning.

Och ett tillägg: insåg mitt i allt mitt hoppskottande att jag lagt mig till med Matilda Bosons ovana att bita sig själv i underläppen under hoppet. Inget illa menat MB, men det ser sjukt knasigt ut och jag måste skärpa mig!

Ännu ett steg närmare

Idag. Den efterlängtade träningen. Med hopp. Och rörelser.

Den gjorde mig inte besviken.

Men herre gud, vad stört det kändes att plötsligt få lov att hoppa på högerbenet (men landar ju givetvis fortfarande bara på vänster). Började lite lätt med att bara hoppa uppåt liksom, från stillastående, men ökade relativt snabbt på till ett par snabba steg innan hoppet. Och så blev det till en serie. Och så fortsatte det. Ni fattar nog. Jag är ju inte den som gillar att det går sakta framåt.

Först blev jag nästan lite irriterad på mig själv för att jag inte kunde hundra procent redan från början. men så insåg jag trots allt att det nog är så för alla. Att en lång tid med ett skadat knä sätter sina spår i rörelserna. Och jag tänker att det är nog smart att inte gå från noll till hundra redan på första träningen. Men det tar emot, det gör det.

Men det gick bättre och bättre. Mycket bättre! Det kändes normalare och normalare och rädslan liksom försvann lite.
Och i slutet av träningen sköt jag hoppskott. Flera hundra stycken typ.

Long time no see och welcome back hoppskottet!

Den 27 april har det gått 6 månader sedan operationen. Det är den magiska gränsen.

lördag 4 april 2009

Dig og mig, som vi siger her

Se där ja.

Gissa vad jag har sysslat med idag.

En tur till fancystranden en bit utanför Horsens, en öl på uteserveringen och chill på stranden och så var den lördagen liksom oöverträffbar.

Idag är det vilodag i handbollsspelarfabriken

Det är lördag, klockan är elva och jag har redan varit vaken länge. Men det gör väl inget. Dom har lovat tjugo grader idag, och solen skiner.

Kunde inte somna igår. Istället låg jag och planerade min nästa träning. Hoppen jag ska göra, rörelserna jag fått lov till. Det känns så nära nu, handbollsåterkomsten. Jag vet att det är en stund kvar och att jag inte ens har fått börja göra stegisättningar eller riktiga inhopp från kanten än, men snart. SNART!!!

Jag vet inte riktigt, men jag känner mig bara glad. Det måste vara våren, kärleken, solen. Eller knäframgångarna. Eller påsken. Eller allt.

Nu ska jag på äventyr! Och om jag får bestämma så blir det något man måste ha hjälm för att få vara med på. Vi kan ju allihop hoppas på bilder lite senare. Okidoki?

Vad gör ni idag?

fredag 3 april 2009

Vad månne komma härnäst?

Oj oj oj, nu händer det grejer ska ni veta!

- Nästa gång kan du ta med dig en handboll, sa Fys-Mikael, för vi ska göra lite handbollsrelaterade rörelser.

Mitt leende blev större än störst. Eller ännu större kanske.

Och då hade han ändå bara några minuter tidigare sagt att jag är den mest disciplinerade och initiativtagande person han någonsin varit fys för. Och kryddat det hela med att jag numera gärna får lov att skjuta på mål med höger fot i golvet.

Och jag får öva spänst! Ni vet, löpa några snabba steg, sätta av med höger fot och landa på vänster.

Herre gud, vilken utmärkt fredag det har varit hittills!

Om jag vill tillbaka?

Både ja och nej. Vissa minnen kan man inte göra om. Men inget är sig likt efter OS.

Men jag fick lite av en flashback kan man säga. OS-bilder! Förmodligen gamla för dom som har facebook, men inte för er andra. Vad säger ni, gillar ni det?

Alla flaggorna inne i den officiella zonen.

Bredvid flaggorna ungefär. Och med glasögon. Officiella zonen.

Jag och Tessan. Förbjudna staden i bakgrunden, men vi står på Himmelska fridens torg.

Himmelska fridens torg. Snygga i OS-kläderna va?

Arlanda flygplats. Ankan, Holmberg och Stjärnan, på väg mot Äventyret. Little did we know what to excpect.

Och nej, idag känns det inget alls i knät efter gårdagens träning. Shit, tänkte inte ens på det förrän jag fick frågan. Det är nog ett bra tecken.

Och nu har solen vaknat. Strålande fredag tror jag.

Hela helgen framför oss

Vaknade och tänkte att det nog skulle bli en fin och solig dag idag. En solglasögondag till och med, kanske.

Men så är det istället jättemycket dimma. Fast dagen kan ju fortfarande bli bra, I suppose. Det är ju fredag.

Och mindre än en vecka kvar till påskledighet i Sverige. Con La Famiglia.

torsdag 2 april 2009

Just a reminder

1. Demi Lovato - Don't Forget
2. Simple Plan - Untitled
3. Alanis Morissette - Head over feet
4. Jack Johnson - Better together
5. Medina - Kun for mig
6. Demi Lovato - Until you're mine
7. Alanis Morissette - Uninvited
8. Flipsyde - Someday
9. Lady Gaga - Eh eh
10. Roxette - The sweet hello, the sad goodbye
11. Veronica Maggio - Måndagsbarn
12. Lily Allen - Who'd have known
13. Jack Johnson - Good people
14. Flo Rida feat. Kesha - Right round
15. Eminem feat Dr Dre & 50 Cent - Crack a bottle

Och glöm inte Regina Spector. För mig är minnena hennes låtar bär med sig alldeles för starka och sorgliga än, trots att det var flera år sedan, så jag kan inte lyssna. Men ni måste.
Eller borde i alla fall.

Och snart är det dessutom påskbesök i Göteborg

En träningsmässigt mycket bra dag idag. Även vädermässigt faktiskt.

Jag satt utanför huset, på den lilla innergården som hör till det lägenhetskomplex några av oss i laget bor. Huset bildar liksom en mur mot vinden, åt nästan alla håll, så det var varmt och oblåsigt. Jag hade mina solglasögon (H&M, ca 50 spänn men svinsnygga ändå), min bok och mitt kaffe. En bra grundförutsättning bara det.

Och sen kom dessutom nummer 15 ut och bjöd på holländsk kaka som smakade som mjuk pepparkaka. Tack liksom!

Och sen, på träningen, så var det gemensam löpning för hela laget. Över en halvtimma. Minst sjuttio procent av maxpulsen. Alltså, shit vad jag kände mig duktig efteråt! För jag orkade hela vägen, knät gjorde inte ont alls och jag orkade spurta till sist även om jag trodde jag skulle dö. Eller åtminstone kräkas eller svimma.

Och jag kom fanimej inte ens sist!

Och sen var jag med på hela handbollsträningen. Visserligen med något modifierade uppgifter om man jämför med dom andra, men ändå. Och när jag skulle vara uppbackare på kanten kunde jag på riktigt röra mig som en riktig kantspelare. Ni vet: satsa fram och spela bollen och sen backa snabbt tillbaka och stå och trippa i hörnet i väntan på utspel och sen vara på väg framåt igen när det väl kommer ett (låter ju lajbans att vara kant, det förstår jag...).
Fast när jag fick det där riktiga utspel av misstag så tog jag inte bollen och hoppade in, det gjorde jag inte. Inte än. Snart.

Men jag kände för det. Minst sagt.
Men inte än. Snart.

Och imorgon är det fredag och ni vet vad som gäller då (förutom kaffedejt på innergården): hård träning och nya övningar med Fys-Mikael! Love it!

onsdag 1 april 2009

För er som känner mig: sätt ett kryss i taket!

I fyra år har chefsfysen proklamerat för det fantastiska med nålar som behandling av min rygg.
Och i fyra år har jag sagt nej och tänkt att det typ är det farligaste i världen. Kanske med undantag av influensaspruta och att hugga ved med yxa då.

Men idag kände jag mig både modig och nytänkande så vi slog till.

Och så kändes det ju för fan inte ens.
Undrar om ryggen dessutom gillar det? Jag tror det.

Så här har jag gått runt och varit rädd för en skugga i fyra år.
Ibland är jag verkligen onaturligt töntig.

Det är värst vad tiden flyger när man har det bra

Men gud vad konstigt! Ingen har uppdaterat min blogg när jag själv haft annat i huvudet. Jättekonstigt.

Men, just nu hinner jag inte berätta om allt jag har pysslat med sedan sist, men kanske kan det här ge er en ledtråd:



Sen att jag är rätt dålig på att filma är ju en helt annan sak.

I övrigt har det varit bødekassefest i helgen. Måske finns det filmer även därifrån. Stay tuned.

Och vad det gäller korsbandet har jag nu fått hoppövningar! Alltså, landa på bara ett ben. Stort, I tell you! Det går i en hiskelig fart, knät. Och snart måste det väl ha gått 6 månader? Jaså, bara 5 visst.

Men jag förbereder mig för återkomsten. Sweet återkomst!