Baby it's because

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Bra det.
Veckan på Island och i Uddevalla var som en månad ungefär. Eller det kändes så. Det var nog snabbvisiten till Island som gjorde det, tror jag. Det är skönt att vara hemma nu. Det är bara lite drygt en vecka innan det är dags för Brasilien med landslaget och sen direkt iväg på resan med Holmberg.

Berget till höger kallas Table Mountain och är äldre än tiotusen år. Det ser man på den platta toppen inlandsisen format. Berget till vänster är lava som forsat fram och stelnat efter inlandsisens framfart. I vattnet däremellan blir det aldrig varmare än tio grader, men där finns mycket forell att fånga om man vill.

Matcherna innehöll väl inte direkt några topp-prestationer, det kan man nog inte säga, men det var underbart fantastiskt att få träffa min isländska igen!
Island var sig likt, men vi fick inte träffa några litli hesturinn alls. Vi såg däremot många varma källor och på dom flesta ställen vi var luktade det äggprutt. Allt varmvatten på Island luktar så. Det är svavlet i vattnet som gör det.

Dom tre milen grusväg vi åkte på när chauffören skulle visa oss bakvägen mellan Keflavik och Reykjavik har precis ersatts av en vanlig asfaltsväg. Den sträcker sig en evighet fram och landskapet vid sidan av liknar inget annat. Island är bland det finaste jag vet.

Det här med att resa så mycket. Ibland känner jag att jag bara skulle vilja vara hemma, men jag har lärt mig att det egentligen bara är själva åkandet jag inte gillar. När jag väl är på plats är det nästan alltid helt fantastiskt kul. Speciellt med det underbara landslaget. Det är faktiskt helt otroligt hur fina dom där människorna är. Kärlek till en grupp. Stolthet.

Har i alla fall bestämt mig för ett fotoprojekt att genomföra under veckorna i Florida, Bahamas och New York. Lite skräck och mycket kul. Holmberg får vara stöd. Det närmar sig!