So many different suns and we have just one world

Gött att vara tillbaka i lovely Heidhallen igen! Det är kanske lite kvavt där inne, men ändå så bra. Vi avslutade passet på ÅÄ (Ångest Ängen) med spänst och löpning.
Imorgon ska jag iväg till Skatås och köra fys med Elvir, landslagets nya fystränare. Han har lovat backe och trappa och med mera. Vad det där med mera är för nåt är jag väldigt spänd på. Det är säkerligen något alldeles specialkul. Bäst att ta med extra mycket energi.

På lägret i Uddevalla hittade småttingarna i laget en jukebox i foajén. Dom attackerade den och spelade låt efter låt. Alla var lite sugna på dans och glädje. Och så plötsligt kom Talangen och klickade i en låt hon tyckte passade bra:

Dire Straits - Brothers in arms

Man kan säga att småttingarna inte fattade nåt då. Dom bara:

- Va? Vad är de här för himla låt?
- Den har vi aldrig någonsin hört!
- Man somnar ju typ.
- Varför satte du på den här?
- Jag hade ju önskat Walking on sunshine, vart tog den vägen dååå?


Kanske inte så upptempo direkt och kanske festen dog lite, men ändå. En grym låt för det. Låter lite som Janne Schaffer (Till vinden, Blunda och se) på gitarrspelet. Fint och nördigt.

Jag gillar nördigt.

Jenny: Vi har sommarställe mitt emellan Bovallstrand och Hunnebostrand.

Kommentarer

airaM sa…
Brothers in arms är ganska så ruggigt bra. Finns inget hopp för glinen va?

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?