Back where I belong, yeah I never felt so strong

Jaha. Först var vi i Eslöv och ledde med 15-9 i paus. Gött, tänkte man kanske då. Men nej, det var inte så gött. För 15-9 blev tragiskt nog till 19-20 och förlust. Mycket illa!

Man kan kalla det för en kollektiv kollaps (och jag vet att ni kommer fråga hur det går till, hur kan det hända, varför blir det så?) som jag för en gångs skull kan påbörja en förklaring till.

I det här fallet berodde det på tre saker, främst:

1. Vi tappade vår kontring och fart och vågade inte gå på mål.
2. Vi tappade vårt breda spel och fick inte deras försvar i rörelse.
3. Vi valde att skjuta våra skott rätt på deras målvakt och gjorde henne till världens bästa.

Illa, som sagt.

Diddy - Coming home. Bäst!

Men i alla fall. I onsdags mötte vi Skövde och trots att vi låg under med 16-9 (alltså nästan som i Eslöv, fast tvärt om) så lyckades vi inte vända och vinna (som dom gjorde), utan gjorde en rätt igenom ganska så usel insats. I första halvlek främst bakåt och i andra framåt.

Så idag är vi handbollslediga och sällan har det känts så skönt. Nästa vecka är det dessutom lov från skolan så jag känner mig plötsligt så väldigt fri.
Detta firas givetvis. Idag till exempel, har jag firat genom att måla mitt sovrumsgolv i en nästan svart färg. Jag hoppas jävlar att det blir bra, för annars får jag köpa heltäckningsmatta och låtsas som om det var så det skulle vara.

Anyway. Lite senare ska jag i alla fall in till stan och dricka ett glas vin med en bra Malin. Och imorgon ska jag fira vidare genom att gå till Heidhallen och se A-flickorna spela SM.

Och oh, oh! Bloggen har just passerat tusen inlägg. Sjukt mycket att fira nu för tiden tydligen.

Kommentarer

Anonym sa…
Hej jag måste bara dela med mig av en grej. du gjorde ett inlägg om en tant på en bio eller nått som sa åt tanten som pressenterade filmen att påminna om att stänga av mobilerna. och så ringde hennes egen.

Idag på en föreläsning. så säger självklart läraren att alla mobiler skulle stängas av eller sättas på ljudlös. mitt under föreläsningen, vems mobil ringer då så det bara tjuter i högtalarna, jo lärarens såklart!

Det är bara humor på hög nivå.
Ha en trevlig Helg!
kram Anna Panna
Annika sa…
Det är verkligen humor! Tack för att du delade med dig. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?