När jag går längs med havet
Day 4 - A song that makes you sad
Jag spelar olika låtar under olika perioder. På repeat, repeat, repeat. Och nästan alla låtar påminner om en tid eller händelse. Jag är sällan eller aldrig neutralt inställd till musik. Det vet ni nog.
Men det finns en sida av mig som ni inte som läser den här bloggen inte känner till. Naturligtvis är det så. Den är något djupare än den gegga som finns här.
Här är jag yta, men på riktigt är det inte på samma sätt. På riktigt är jag nog allt annat än yta skulle jag tro. Och det är en uppdelning jag själv har valt. Jag har valt att bara dela med mig av en liten del av mig själv. Det känns oftast bättre så. Kanske inte alltid, men i det långa loppet.
Det finns många låtar som kan göra mig sorgsen eller som tar fram minnen jag helst gömmer undan. Men jag blir inte ledsen bara av att lyssna på en låt. Det handlar om hur livet är under perioden, helt enkelt. Just nu är jag inte ledsen alls. Överlag så är det lite som att livet har återvänt till mig sedan jag flyttade till Göteborg igen.
I Horsens var handbollen och livet annorlunda och absolut inte dåligt. Det är en gullig liten stad med mängder av fina människor som jag saknar nu. Men där fanns också en person som verkade leva enbart för att trasa sönder mig. Och det blev som ett ogräs över min vardag där. Det blir väl lätt så kanske. I alla fall för mig.
Så, påminnelser som är som eftertexter till en sorglig film:
Andreas Grega - Alla utom jag
Andreas Grega - Ta vad du vill
Nu däremot, finns inget av det där kvar och filmen har slutat visas. Nu finns bara bra. Eller bättre än bra. Du och jag.
Jag spelar olika låtar under olika perioder. På repeat, repeat, repeat. Och nästan alla låtar påminner om en tid eller händelse. Jag är sällan eller aldrig neutralt inställd till musik. Det vet ni nog.
Men det finns en sida av mig som ni inte som läser den här bloggen inte känner till. Naturligtvis är det så. Den är något djupare än den gegga som finns här.
Här är jag yta, men på riktigt är det inte på samma sätt. På riktigt är jag nog allt annat än yta skulle jag tro. Och det är en uppdelning jag själv har valt. Jag har valt att bara dela med mig av en liten del av mig själv. Det känns oftast bättre så. Kanske inte alltid, men i det långa loppet.
Det finns många låtar som kan göra mig sorgsen eller som tar fram minnen jag helst gömmer undan. Men jag blir inte ledsen bara av att lyssna på en låt. Det handlar om hur livet är under perioden, helt enkelt. Just nu är jag inte ledsen alls. Överlag så är det lite som att livet har återvänt till mig sedan jag flyttade till Göteborg igen.
I Horsens var handbollen och livet annorlunda och absolut inte dåligt. Det är en gullig liten stad med mängder av fina människor som jag saknar nu. Men där fanns också en person som verkade leva enbart för att trasa sönder mig. Och det blev som ett ogräs över min vardag där. Det blir väl lätt så kanske. I alla fall för mig.
Så, påminnelser som är som eftertexter till en sorglig film:
Andreas Grega - Alla utom jag
Andreas Grega - Ta vad du vill
Nu däremot, finns inget av det där kvar och filmen har slutat visas. Nu finns bara bra. Eller bättre än bra. Du och jag.
Kommentarer