Godt, säger Stjärnan
Fri dag idag. Ledig dag alltså.
Vi säger "god fri dag imorgen" innan vi går hem från träningen dagen innan. Och en god fri dag, it is indeed (jag vet vad ni tänker och ni ska veta att det tar emot att skriva fri dag med ett mellanrum, men det är danska det här och danskar skriver isär lika mycket som engelsmän - eller, för att rätt ska vara rätt, amerikanare).
Planerna är inte stora idag heller, men trevliga. Stjärnan och jag har blivit hembjudna på middag hos ännu en perker i laget. Ännu en utlänning alltså. Här umgås vi mest med såna, om ni hajar vad jag menar. Jag vet inte varför dock, det blir så bara.
Jag antar att danskarna har egna liv här på ett annat sätt än vi andra. Dom har sin familj och sina vänner här. Dom har sina rötter och tankar här. Dom har fler alternativ.
Många av dom bra sakerna i mitt liv finns här dom med, men inte familjen. Inte dom gamla välkända vännerna. Jag säger inte att det gör nåt, jag gillar mina perkerkompisar här i Horsens, men det är lite konstigt. Om jag var dansk så skulle jag nog ta hand om mina utlänningar lite mer. Fast jag är väl på god väg att bli rödvit snart. Två år i stan, på det tredje. Betydligt fler år än min guddotter Hilda är. Men hon är garanterat stockholmare.
Oavsett vilket så blir det garanterat en trevlig kväll.
Och Stjärnan har börjat bli dansk hon med. Hon säger "godt" när hon menar bra. Och jag mobbar henne. Självklart. Sista veckan i landet ska kännas!
Vi säger "god fri dag imorgen" innan vi går hem från träningen dagen innan. Och en god fri dag, it is indeed (jag vet vad ni tänker och ni ska veta att det tar emot att skriva fri dag med ett mellanrum, men det är danska det här och danskar skriver isär lika mycket som engelsmän - eller, för att rätt ska vara rätt, amerikanare).
Planerna är inte stora idag heller, men trevliga. Stjärnan och jag har blivit hembjudna på middag hos ännu en perker i laget. Ännu en utlänning alltså. Här umgås vi mest med såna, om ni hajar vad jag menar. Jag vet inte varför dock, det blir så bara.
Jag antar att danskarna har egna liv här på ett annat sätt än vi andra. Dom har sin familj och sina vänner här. Dom har sina rötter och tankar här. Dom har fler alternativ.
Många av dom bra sakerna i mitt liv finns här dom med, men inte familjen. Inte dom gamla välkända vännerna. Jag säger inte att det gör nåt, jag gillar mina perkerkompisar här i Horsens, men det är lite konstigt. Om jag var dansk så skulle jag nog ta hand om mina utlänningar lite mer. Fast jag är väl på god väg att bli rödvit snart. Två år i stan, på det tredje. Betydligt fler år än min guddotter Hilda är. Men hon är garanterat stockholmare.
Oavsett vilket så blir det garanterat en trevlig kväll.
Och Stjärnan har börjat bli dansk hon med. Hon säger "godt" när hon menar bra. Och jag mobbar henne. Självklart. Sista veckan i landet ska kännas!
Kommentarer