This world is only gonna break your heart
Följetång. Del två.
1. Chris Isaac - Wicked Game
Landet, ca 15 år gammal.
Det är en av dom där regniga somrarna. Vi var femton år, kanske. Eller där omkring.
Det var otrevligt att vara utomhus, i tretton grader och blöta droppar. Men några gånger badade vi ute på holmarna ändå. Mest för att det var som ett måste.
Och vi hade egentligen inget alls att göra, mer än att ha sommarlov och umgås med alla dom vi aldrig hörde av så fort familjernas bilar lämnat kusten och styrt hemåt strax innan hösten kom. Vi som var som bästisar på sommaren, år efter år, men inget däremellan. Vi som levde i en illusion av det perfekta livet, fem veckor varje år.
Men norrmannen i gruppen, han var lite äldre och hade egen våning i hans föräldrars hus. Så vi hängde där, i den inrökta källaren. Där den gråpälsade katten bodde under köksbordet och där den ilskna rottweilern vaktade ingången.
Det var bröderna och skåningen och norrmannen och jag. Som en av killarna.
- Vet ni att man blir hög av att röka muskotnöt, sa norrmannen plötsligt. Vi andra skakade på huvudet.
- Det är sant, fortsatte han.
Han var väldigt intresserad av allt som hade med droger att göra, men jag tvivlar på att han någonsin provat. Men anledningen till att han, dagen efter sin artonårsdag, drog iväg och gifte sig med tjejen han inte älskade och hade mindre än inget gemensamt med, var just intresset för det förbjudna. Ju fler som sa: gör det inte, desto bättre. Han var en sån som hoppade av bilen i fart om man sa åt honom att låta bli.
- Äh, lägg av, sa skåningen och såg världsvan ut. Det blir man inte alls.
Och så hamnade dom i ännu en diskussion om vad som stämde och inte. Den äldre av bröderna, som satt lite obekvämt på en stol i ena hörnet av rummet suckade bara. Han höll med skåningen med hade lärt sig att bara hålla tyst. För hos norrmannen var det svårt att få sin åsikt förstådd. Själv satt jag mest och lyssnade, för jag hade ingen aning om man kunde bli hög av att söka muskotnöt eller inte. Men jag litade mer på skåningen än på norrmannen. Han gick ju natur och dom visste nästan allt.
- Jag står inte ut med det här längre, sa den äldre brorsan och lämnade sin obekväma stol, gick förbi katten i köket och fortsatte ut i sommarregnet. Lillebrorsan flinade bara, på ett sånt där typiskt lillabrorsasätt och stannade kvar med oss andra. Skåningen och norrmannen slutade diskutera av bara farten och tryckte in en vhs i videon istället. Wild at heart. För kanske femte gången på två veckor.
Och sen, när det sedan länge blivit natt och regnet hade slutat falla följde skåningen mig hem och sa god natt.
1. Chris Isaac - Wicked Game
Landet, ca 15 år gammal.
Det är en av dom där regniga somrarna. Vi var femton år, kanske. Eller där omkring.
Det var otrevligt att vara utomhus, i tretton grader och blöta droppar. Men några gånger badade vi ute på holmarna ändå. Mest för att det var som ett måste.
Och vi hade egentligen inget alls att göra, mer än att ha sommarlov och umgås med alla dom vi aldrig hörde av så fort familjernas bilar lämnat kusten och styrt hemåt strax innan hösten kom. Vi som var som bästisar på sommaren, år efter år, men inget däremellan. Vi som levde i en illusion av det perfekta livet, fem veckor varje år.
Men norrmannen i gruppen, han var lite äldre och hade egen våning i hans föräldrars hus. Så vi hängde där, i den inrökta källaren. Där den gråpälsade katten bodde under köksbordet och där den ilskna rottweilern vaktade ingången.
Det var bröderna och skåningen och norrmannen och jag. Som en av killarna.
- Vet ni att man blir hög av att röka muskotnöt, sa norrmannen plötsligt. Vi andra skakade på huvudet.
- Det är sant, fortsatte han.
Han var väldigt intresserad av allt som hade med droger att göra, men jag tvivlar på att han någonsin provat. Men anledningen till att han, dagen efter sin artonårsdag, drog iväg och gifte sig med tjejen han inte älskade och hade mindre än inget gemensamt med, var just intresset för det förbjudna. Ju fler som sa: gör det inte, desto bättre. Han var en sån som hoppade av bilen i fart om man sa åt honom att låta bli.
- Äh, lägg av, sa skåningen och såg världsvan ut. Det blir man inte alls.
Och så hamnade dom i ännu en diskussion om vad som stämde och inte. Den äldre av bröderna, som satt lite obekvämt på en stol i ena hörnet av rummet suckade bara. Han höll med skåningen med hade lärt sig att bara hålla tyst. För hos norrmannen var det svårt att få sin åsikt förstådd. Själv satt jag mest och lyssnade, för jag hade ingen aning om man kunde bli hög av att söka muskotnöt eller inte. Men jag litade mer på skåningen än på norrmannen. Han gick ju natur och dom visste nästan allt.
- Jag står inte ut med det här längre, sa den äldre brorsan och lämnade sin obekväma stol, gick förbi katten i köket och fortsatte ut i sommarregnet. Lillebrorsan flinade bara, på ett sånt där typiskt lillabrorsasätt och stannade kvar med oss andra. Skåningen och norrmannen slutade diskutera av bara farten och tryckte in en vhs i videon istället. Wild at heart. För kanske femte gången på två veckor.
Och sen, när det sedan länge blivit natt och regnet hade slutat falla följde skåningen mig hem och sa god natt.
Kommentarer