Och snart är det dessutom påskbesök i Göteborg
En träningsmässigt mycket bra dag idag. Även vädermässigt faktiskt.
Jag satt utanför huset, på den lilla innergården som hör till det lägenhetskomplex några av oss i laget bor. Huset bildar liksom en mur mot vinden, åt nästan alla håll, så det var varmt och oblåsigt. Jag hade mina solglasögon (H&M, ca 50 spänn men svinsnygga ändå), min bok och mitt kaffe. En bra grundförutsättning bara det.
Och sen kom dessutom nummer 15 ut och bjöd på holländsk kaka som smakade som mjuk pepparkaka. Tack liksom!
Och sen, på träningen, så var det gemensam löpning för hela laget. Över en halvtimma. Minst sjuttio procent av maxpulsen. Alltså, shit vad jag kände mig duktig efteråt! För jag orkade hela vägen, knät gjorde inte ont alls och jag orkade spurta till sist även om jag trodde jag skulle dö. Eller åtminstone kräkas eller svimma.
Och jag kom fanimej inte ens sist!
Och sen var jag med på hela handbollsträningen. Visserligen med något modifierade uppgifter om man jämför med dom andra, men ändå. Och när jag skulle vara uppbackare på kanten kunde jag på riktigt röra mig som en riktig kantspelare. Ni vet: satsa fram och spela bollen och sen backa snabbt tillbaka och stå och trippa i hörnet i väntan på utspel och sen vara på väg framåt igen när det väl kommer ett (låter ju lajbans att vara kant, det förstår jag...).
Fast när jag fick det där riktiga utspel av misstag så tog jag inte bollen och hoppade in, det gjorde jag inte. Inte än. Snart.
Men jag kände för det. Minst sagt.
Men inte än. Snart.
Och imorgon är det fredag och ni vet vad som gäller då (förutom kaffedejt på innergården): hård träning och nya övningar med Fys-Mikael! Love it!
Jag satt utanför huset, på den lilla innergården som hör till det lägenhetskomplex några av oss i laget bor. Huset bildar liksom en mur mot vinden, åt nästan alla håll, så det var varmt och oblåsigt. Jag hade mina solglasögon (H&M, ca 50 spänn men svinsnygga ändå), min bok och mitt kaffe. En bra grundförutsättning bara det.
Och sen kom dessutom nummer 15 ut och bjöd på holländsk kaka som smakade som mjuk pepparkaka. Tack liksom!
Och sen, på träningen, så var det gemensam löpning för hela laget. Över en halvtimma. Minst sjuttio procent av maxpulsen. Alltså, shit vad jag kände mig duktig efteråt! För jag orkade hela vägen, knät gjorde inte ont alls och jag orkade spurta till sist även om jag trodde jag skulle dö. Eller åtminstone kräkas eller svimma.
Och jag kom fanimej inte ens sist!
Och sen var jag med på hela handbollsträningen. Visserligen med något modifierade uppgifter om man jämför med dom andra, men ändå. Och när jag skulle vara uppbackare på kanten kunde jag på riktigt röra mig som en riktig kantspelare. Ni vet: satsa fram och spela bollen och sen backa snabbt tillbaka och stå och trippa i hörnet i väntan på utspel och sen vara på väg framåt igen när det väl kommer ett (låter ju lajbans att vara kant, det förstår jag...).
Fast när jag fick det där riktiga utspel av misstag så tog jag inte bollen och hoppade in, det gjorde jag inte. Inte än. Snart.
Men jag kände för det. Minst sagt.
Men inte än. Snart.
Och imorgon är det fredag och ni vet vad som gäller då (förutom kaffedejt på innergården): hård träning och nya övningar med Fys-Mikael! Love it!
Kommentarer