Joakim Lamotte, krönikör på GP, skrev ett inlägg igår. Här är mitt svar: Hej Joakim Lamotte, och tack för din krönika i GP igår. Den gav mig ännu lite sämre samvete för att jag lämnar min tvååring på förskolan under långa dagar - och ja, emellanåt händer det att han gråter när jag går. Det är så här förstår du, jag är ensamstående med min son Jack. Så har det varit sedan han föddes, eller till och med sedan han låg i magen, och det är inte självvalt. Hans pappa gick nämligen bort i cancer redan innan Jack föddes. Och jag jobbar heltid, fy farao fö r mig! Säger du. Jag är journalist, precis som jag antar att du är, och som du vet så ser inte arbetsmarknaden speciellt ljus ut för just vår yrkesgrupp, så man gör ju vad man kan, du vet? Varje dag lämnar jag min son på förskolan kvart i åtta och hämtar honom klockan fem, för det är så våra arbetstider ser ut. Förutom på fredagar när vi alla slutar klockan tre, men då brukar jag jobba längre för att försöka jobba in den tiden jag tidiga
Kommentarer
Gösta Birath, överläkare Lungkliniken
Per Hedlund , överläkare Infektionskliniken
och ytterligare en under första åren som färdig:
John Hallgren, bitr överläkare, medicinkliniken, Kungälv.
Alla tre grymt kunniga och äkta och djupt patientengagerade.
Så var det.
(Sen var det ju Bengt "Fölet" Berndtsson i Kamraterna-läs Blåvitt- också)
/ppa
Gillar på det sätt hon använder sitt kändisskap i biståndsarbete men samtidigt inte vill ha media i hälarna när hon gör denna insats. Plus att hon skiter fullständigt i att media tjatar om att hon borde köra 7-kamp igen.
Michey: Carro är ju allas förebild. Hon ÄR ju svenska folket. Ja? ;)
Min huvudpoäng var dock att göra en insats utan att söka medias blickfång är trevligt att se. I motsats till exempelvis ngn som kanske skulle kunna heta....låt säga Häggkvist. =D