Next time, there will be no next time

Dagens handbollsträning.

Nja, det säger jag er. Om min egen insats alltså.
Men träningen var rolig som vanligt. Och man kan ju inte lyckas jämt, har jag hört.

När vi tränar sitter det alltid lite folk på läktaren och tittar på. Och fikar.
Idag pratade tränarn med kaka i munnen till exempel. Jag hörde inte riktigt vad han sa, men jag antar att jag vänjer mig.
Igår sa han däremot att man kan stå och vila som kantförsvarare, men det väljer jag att inte vänja mig vid.

Det är så fint med Heidhallen, tycker jag. Att det är en riktig klubblokal där det finns andra heidare hela tiden. I Horsens tränade vi, som enda lag i klubben, i den stora arenan. Den är visserligen superduperfin, men inte speciellt klubbkänslovänlig eftersom dom enda vi träffade på mellan träningarna var basketlaget. Och det vet man ju att man allra helst bör undvika.

Så Heidhallen är definitivt att föredra, med fikande och glada människor på läktaren under träningarna.

Imorgon och på söndag är det träningsläger.

Och nu är det godnatt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?