What goes around, comes around
I lördags var jag, kanske något otippat, en av dom som kollade på den svenska melodifestivalen. Givetvis har jag en aning svårt att ta liknande program på allvar, men jag hejade ändå på Alcazar, eller hur dom nu stavar det.
I alla fall. Kvällen framför tv:n spenderade jag inbjuden till min gamla polare Johanna. Man kan nog säga att vi spenderade gymnasiet och ett gäng år efter det ihop.
Och efter att ha pratat gamla minnen med henne och två andra och melodifestivalnärvarande kompisar från förr kan man nog även säga att det är märkligt att jag någonsin blev vuxen. Väldigt märkligt faktiskt.
Om jag någonsin får barn så tänker jag låsa in dom i källaren samma dag dom fyller tretton och bara låta dom gå ut när dom ska leka pantgömme med grannungarna. Jag menar det.
Det hände mycket under dom dagarna jag var i Göteborg.
Tror jag gillar den staden faktiskt.
I alla fall. Kvällen framför tv:n spenderade jag inbjuden till min gamla polare Johanna. Man kan nog säga att vi spenderade gymnasiet och ett gäng år efter det ihop.
Och efter att ha pratat gamla minnen med henne och två andra och melodifestivalnärvarande kompisar från förr kan man nog även säga att det är märkligt att jag någonsin blev vuxen. Väldigt märkligt faktiskt.
Om jag någonsin får barn så tänker jag låsa in dom i källaren samma dag dom fyller tretton och bara låta dom gå ut när dom ska leka pantgömme med grannungarna. Jag menar det.
Det hände mycket under dom dagarna jag var i Göteborg.
Tror jag gillar den staden faktiskt.
Kommentarer
Kal
Jag höll åxå på Alcazar. Och på Caroline faktiskt. jag tyckte det var en sån suverän bra depplåt att sitta ensam och supa sig full och grina till. ;)
Kram!