Alla är vi barn i början, men det ljusnar i tunneln, ik?
Träningsvärk!
För igår var jag med på handboll. Hohooo!
Kanske inte med, helt med, men ändå. Mer med än innan. Jag var tilspiller på höger- och vänsternio och kunde satsa som på riktigt innan jag spelade bollen vidare. Alltså fart på fötterna. Men långt ifrån försvarare och allt annat farligt, ni vet. Följde säkerhetsföreskrifterna jag väl inte direkt fått, men själv listat mig till.
Helst skulle jag med hög volym vilja påpeka min egen duktighet efter varje avklarad satsning, men nöjer mig naturligtvis med att sitta och småle på ett mycket svenskt sätt. Jag säger då det.
En av dom nya övningarna jag fick i fredags är att gå uppför samt nerför en trappa, två steg i taget. Och skillnaden mellan genomförandet den första gången i fredags och den tredje gången igår var enorm, I tell you! Mitt knä verkar vara så anpassningsbart. Det krånglar inte mycket alls vid introducering av nya övningar (peppar, peppar). Tack för det knät!
Jag kunde även vara med på diverse gymnastiska hopp som dom övriga ungefär en gång i veckan genomför på en lång och skolflashbacksillaluktande gymnastikmatta.
Och jag vet ju att man ska lyssna på vad knät tycker om saker och ting dagen efter man gjort dom, men idag säger det inget alls om det.
Knät bara: You go girl! Mera, ge mig mera!
Ryggen däremot, har träningsvärk. Och axlarna.
Och till sist.
H.N undrade om jag stått i mål någon gång. Ha! Minsann har jag det. I Sverigecupen stod jag dessutom för Göteborgs stadslag. Bytte position vid sjuttonårsåldern eller nåt sånt, men har även stått i mål ett antal gånger efter det. Numera är mina målvaktskunskaper aningens begränsade. Och mest rädd är jag för kantskott.
Fick även frågan om jag ska flytta från Horsens. Jag tror jag har skrivit om det förr, men ja, det ska jag. Till sommaren har jag varit här i fyra år och det känns som om det räcker. Vart jag ska bosätta mig istället är inte riktigt klart än, men jag har en plan. En bra plan!
Låt oss hoppas att den blir av!
För igår var jag med på handboll. Hohooo!
Kanske inte med, helt med, men ändå. Mer med än innan. Jag var tilspiller på höger- och vänsternio och kunde satsa som på riktigt innan jag spelade bollen vidare. Alltså fart på fötterna. Men långt ifrån försvarare och allt annat farligt, ni vet. Följde säkerhetsföreskrifterna jag väl inte direkt fått, men själv listat mig till.
Helst skulle jag med hög volym vilja påpeka min egen duktighet efter varje avklarad satsning, men nöjer mig naturligtvis med att sitta och småle på ett mycket svenskt sätt. Jag säger då det.
En av dom nya övningarna jag fick i fredags är att gå uppför samt nerför en trappa, två steg i taget. Och skillnaden mellan genomförandet den första gången i fredags och den tredje gången igår var enorm, I tell you! Mitt knä verkar vara så anpassningsbart. Det krånglar inte mycket alls vid introducering av nya övningar (peppar, peppar). Tack för det knät!
Jag kunde även vara med på diverse gymnastiska hopp som dom övriga ungefär en gång i veckan genomför på en lång och skolflashbacksillaluktande gymnastikmatta.
Och jag vet ju att man ska lyssna på vad knät tycker om saker och ting dagen efter man gjort dom, men idag säger det inget alls om det.
Knät bara: You go girl! Mera, ge mig mera!
Ryggen däremot, har träningsvärk. Och axlarna.
Och till sist.
H.N undrade om jag stått i mål någon gång. Ha! Minsann har jag det. I Sverigecupen stod jag dessutom för Göteborgs stadslag. Bytte position vid sjuttonårsåldern eller nåt sånt, men har även stått i mål ett antal gånger efter det. Numera är mina målvaktskunskaper aningens begränsade. Och mest rädd är jag för kantskott.
Fick även frågan om jag ska flytta från Horsens. Jag tror jag har skrivit om det förr, men ja, det ska jag. Till sommaren har jag varit här i fyra år och det känns som om det räcker. Vart jag ska bosätta mig istället är inte riktigt klart än, men jag har en plan. En bra plan!
Låt oss hoppas att den blir av!
Kommentarer
Sååå nyfiken jag blir på din plan. Vad månde detta bliva...
Du stod i mål i F78 (men spelade ute ibland) och Stadslaget, spelade kant i F76 och i farmen. Sen när du hade åldern inne för att enligt SHF´s stadgar få spela i div 1 (17 år kanske det var ja) så blev det bara (nästan) ute, och då på 9 meter (fast mest kant första året). Och mellanåret i KVIK Sport var det väl kant?
Så det var rätt mycket fram och tillbaks om man säger så.
/ex coach
// Hon med flätan som brukade spela ut..
Ja det verkar minst sagt virrigt och sen 30 knäövningar på det.
Hur håller ni egentligen koll på allt, ni handbollare ?
En annan grej då (eftersom du efterlyste frågor häromsistens): Är det samma knä som du skadade när du fuskade med fotbollen ?