Inget bakslag än och låt det fortsätta så, tycker jag

Jaha, här sitter jag och tjatar om knän på fredagar igen. Har nyss haft träning med Fys-Mikael, som ni ju vet. Varje fredag.

Och nu får jag äntligen börja rehabträna med ett visst mått av handbollsrörelser inlagda i övningarna. På tiden tycker jag. Jag ser ljuset i tunneln!

Och så tänkte jag att det är dags för mig att berömma mig själv igen nu. Japp. Så det gäller för er att antingen stå ut eller lämna stället.

På domma hära korsbandsträningarna på fredagar så har jag sällskap av två junisar. Eller nåt sånt. Har inte riktigt koll på hur gamla dom är. Men i alla fall. Den ena av dom opererades ½ månad innan mig och den andra 1½ månad innan mig.
Men kan ni gissa vem som ligger först i loppet? Mais oui, c'est moi! Många övningar framför.

Det här inlägget har när jag tänker efter ingen egentlig mening mer än att belysa min egen förträfflighet, men så är det att ha egen blogg.

Och dessutom: Jag älskar att vara bäst!

Kommentarer

Anonym sa…
Hahaha. Sånt här är för jävvla gött att läsa. =) Heja dej!

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?