Jag är inte direkt nån Grynet när det kommer til kritan

Dagen började med sol och en tågresa till Århus för lite svenskundervisning.

På väg hem ringde jag och skällde ut en person mer än jag kanske någonsin skällt ut någon förut. Det var i alla fall väldigt längesen sist. Och personen i fråga förtjänar ändå att få ytterligare verbala knytnävar.

Jag borde faktiskt skälla ut mer överlag, tro det eller ej (och jag vet att ni inte tror mig för ni tror att jag är en bitch, men det är jag inte). För jag tar för mycket skit.

Nu är det träning.

Aktiv dag idag, tydligen. Och en fråga.

Håkan undrade:

Å din relation till knät då?
Som förut, innan skadan, eller sneglar du misstänksamt nedöver innan du trampar av ett kantinhopp?

Och jag svarar:
Jag tänker nästan aldrig på mitt knä. Jag märker inget "konstigt" när jag spelar eller tränar. Ibland kommer jag i samma situation som när jag skadade det och ibland sträcks det liksom bakåt som då men då tänker jag inget speciellt förutom att det ju är gött att det håller, det där som läkaren gjorde för ett och ett halvt år sen.

Jag har aldrig problem med det när jag springer eller hoppar eller tränar heller. Är så sjukt nöjd med (och lite stolt över) det!

Men nu har jag en fråga till er (om ni pallar då...). Ni som varit korsbandsskadade: Känner ni nåt nu, liksom efteråt?

Kommentarer

Carro sa…
Jag känner inget alls, det känns lagat och helt. Jag har inte samma spänts men det är ju bara jobba på. Dock har jag ju ett trasigt korsband i andra knät, men det är ju en annan femma. En operation på det så är jag hel! :)
22 april 2010 kl. 18:06
Tusensköna sa…
Jag valde att börja läsa det här inlägget, var lite rädd för att läsa din väg tillbaka fråns tart så att säga. Men jag blir så glad av att se att du inte har några problem nu. Glad för såväl din skull och lite för min ;p Nu är ju skador alltid individuella men det ger mig åtminstone hopp. Mitt problem är dock att även en allvarlig fraktur i benet precis under knät är inblandat och det gör det hela aningen mer komplicerat. Jag är just nu mitt uppe i allt, får dock inte stödja på benet eller påbörja någon egentlig träning. Det gör att jag mest sitter i rullstol och kämpar med min egna tankar som mellan varven är ganska negativa. Men med tiden hoppas jag också bli helt återstäld, det är mitt mål! Tack för att du tittade in hos mig och jag ska läsa vidare här inne på din blogg :) Trevlig helg!
4 juni 2010 kl. 16:40
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Sverige mot Kina. Jag känner mig enormt nöjd med att vi vann! Ja, det saknas några mål i förhållande till Hollands prestation mot samma nation, men jag ser verkligen inte att det är ett jätteproblem. Inför den sista gruppspelsmatchen har vi alla möjligheter att veta exakta förutsättningar för en eventuell gruppseger ändå. Kul att se både Jamina Roberts och Johanna Ahlm glänsa i dag. Men försvaret måste fortfarande bli bättre och tätare. Det behöver egentligen inte sägas så mycket mer om matchen, tycker jag. Så. Jag blir lite personlig istället. Jag sitter här och försöker känna efter: Skulle jag vilja vara med på plan? Saknar jag att spela på landslagsnivå? Svaret är nej på båda. Och varför? För att gå till svar nummer ett så tror jag att jag helt enkelt är för trött för att orka vilja. De senaste åren har gjort att det bosatt sig någon konstant trötthet i min kropp och allt som inte är ett måste orkar jag helt enkelt inte med. Bara tanken på att träna så mycket som krävs o
Läs mer

Hepp

Nä alltså, ursäkta att det inte blev något nytt inlägg efter gårdagens match mot Holland, men jag var inte på humör. Dels var jag sur av rent egoistiska skäl eftersom jag egentligen skulle varit på plats för en hyggelig dag i handbollens Mekka, men drabbades av den stora magsjukan som cirkulerat på förskolan den senaste tiden vilket alltså tvingade mig att stanna hemma från resan. Och dels var ju matchen igår otroligt dålig! Ja, man ska vara väldigt nöjd med den enda poängen man fick kämpat med sig, men att det alls behöver gå så långt som att man är nära att förlora är inte bra nog. Att spela med Jenny Alm, som ju alldeles uppenbart inte hade dagen, under så lång tid är ju mest bara...jag vet inte vad jag ska kalla det, men fel skulle kunna funka. Och jag kan för mitt liv inte förstå vad den stackars Jamina Roberts gjort för att inte få spela mer än hon får. Ofattbart. Och försvarsspelet behöver vi väl inte ens gå in på egentligen. Att stå tätt, hjälpa varandra och slå på - det
Läs mer

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?

Joakim Lamotte, krönikör på GP, skrev ett inlägg igår. Här är mitt svar: Hej Joakim Lamotte, och tack för din krönika i GP igår. Den gav mig ännu lite sämre samvete för att jag lämnar min tvååring på förskolan under långa dagar - och ja, emellanåt händer det att han gråter när jag går. Det är så här förstår du, jag är ensamstående med min son Jack. Så har det varit sedan han föddes, eller till och med sedan han låg i magen, och det är inte självvalt. Hans pappa gick nämligen bort i cancer redan innan Jack föddes. Och jag jobbar heltid, fy farao fö r mig! Säger du. Jag är journalist, precis som jag antar att du är, och som du vet så ser inte arbetsmarknaden speciellt ljus ut för just vår yrkesgrupp, så man gör ju vad man kan, du vet? Varje dag lämnar jag min son på förskolan kvart i åtta och hämtar honom klockan fem, för det är så våra arbetstider ser ut. Förutom på fredagar när vi alla slutar klockan tre, men då brukar jag jobba längre för att försöka jobba in den tiden jag tidiga
Läs mer