Och det var min dag. Den var rätt fin.

Alltså. Jag har inte ens varit hemma fem minuter idag.

Förutom i morse då.

Jag vaknade halv åtta av mig själv. Antagligen för att jag är störd. Vaknade också halv fyra och tjugo över fem. Men då gick jag inte upp. Så är det nästan jämt.

(Trots att jag trodde att det faktiskt hade gått över.)

Men halv åtta alltså. Då gick jag upp. Och upptäckte en inbjudan till morgonkaffe som ett sms. Fint. Morgonkaffet blev en biltur och en promenad vid vattnet. Med kaffe.

Det blåste men var väldigt soligt.

Och sen hade jag frisörtid. Frisören undrade som vanligt hur längesen det var jag klippte mig. Och vojne vojne, använder jag verkligen hårkur (för det måste man)? Så nu är mitt hår alldeles kort (kanske inte alldeles, men i alla fall en dryg decimeter kortare) och alldeles ljust (kanske inte alldeles, men i alla fall mycket ljusare än innan).

Sen var jag hemma i två sekunder (ungefär) och packade väskan till senare träning och så upp till möte med tränaren. Det tog en halvtimma och sen var klockan tre. Då lekte jag lite utomhus i ungefär en timma och sen kom jag på att jag inte hade ätit något (om man inte kan räkna kaffe som mat) så jag köpte en macka och drog till träningen. Som var en träningsmatch mot några U16-pojkar på en efterskola några mil bort.

Nu är klockan elva på kvällen och jag har nyss kommit hem.

Och snart ska jag upp igen och ha svenskakurs.
Känner. Inte. För. Det.

Godnatt då.

Kommentarer

Fröken Bovary sa…
En fin dag, en bra dag idag! Det ska jag också ha. Banne mig
13 april 2010 kl. 11:55
Annika sa…
Fröken Bovary: Ja, man ska alltid sträva efter att ha en bra dag. Banne mig! Sikta mot stjärnorna och hamna på månen, eller vad är det dom säger? Sikta mot världens bästa dag och få en som är helt ok.
13 april 2010 kl. 14:14
Jenny sa…
Hej Annika!
Jag funderar på svenskakursen du har. Är det för vuxna? Genom vilken typ av organisation? För danskar? Jag är själv lärare och jobbar sedan en tid i Hamburg. Där undervisar jag på en skandinavisk skola och har även kompletterande svenskundervisning för barn. Kan du inte berätta mer om vad du gör?
13 april 2010 kl. 21:32
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Sverige mot Kina. Jag känner mig enormt nöjd med att vi vann! Ja, det saknas några mål i förhållande till Hollands prestation mot samma nation, men jag ser verkligen inte att det är ett jätteproblem. Inför den sista gruppspelsmatchen har vi alla möjligheter att veta exakta förutsättningar för en eventuell gruppseger ändå. Kul att se både Jamina Roberts och Johanna Ahlm glänsa i dag. Men försvaret måste fortfarande bli bättre och tätare. Det behöver egentligen inte sägas så mycket mer om matchen, tycker jag. Så. Jag blir lite personlig istället. Jag sitter här och försöker känna efter: Skulle jag vilja vara med på plan? Saknar jag att spela på landslagsnivå? Svaret är nej på båda. Och varför? För att gå till svar nummer ett så tror jag att jag helt enkelt är för trött för att orka vilja. De senaste åren har gjort att det bosatt sig någon konstant trötthet i min kropp och allt som inte är ett måste orkar jag helt enkelt inte med. Bara tanken på att träna så mycket som krävs o
Läs mer

Hepp

Nä alltså, ursäkta att det inte blev något nytt inlägg efter gårdagens match mot Holland, men jag var inte på humör. Dels var jag sur av rent egoistiska skäl eftersom jag egentligen skulle varit på plats för en hyggelig dag i handbollens Mekka, men drabbades av den stora magsjukan som cirkulerat på förskolan den senaste tiden vilket alltså tvingade mig att stanna hemma från resan. Och dels var ju matchen igår otroligt dålig! Ja, man ska vara väldigt nöjd med den enda poängen man fick kämpat med sig, men att det alls behöver gå så långt som att man är nära att förlora är inte bra nog. Att spela med Jenny Alm, som ju alldeles uppenbart inte hade dagen, under så lång tid är ju mest bara...jag vet inte vad jag ska kalla det, men fel skulle kunna funka. Och jag kan för mitt liv inte förstå vad den stackars Jamina Roberts gjort för att inte få spela mer än hon får. Ofattbart. Och försvarsspelet behöver vi väl inte ens gå in på egentligen. Att stå tätt, hjälpa varandra och slå på - det
Läs mer

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?

Joakim Lamotte, krönikör på GP, skrev ett inlägg igår. Här är mitt svar: Hej Joakim Lamotte, och tack för din krönika i GP igår. Den gav mig ännu lite sämre samvete för att jag lämnar min tvååring på förskolan under långa dagar - och ja, emellanåt händer det att han gråter när jag går. Det är så här förstår du, jag är ensamstående med min son Jack. Så har det varit sedan han föddes, eller till och med sedan han låg i magen, och det är inte självvalt. Hans pappa gick nämligen bort i cancer redan innan Jack föddes. Och jag jobbar heltid, fy farao fö r mig! Säger du. Jag är journalist, precis som jag antar att du är, och som du vet så ser inte arbetsmarknaden speciellt ljus ut för just vår yrkesgrupp, så man gör ju vad man kan, du vet? Varje dag lämnar jag min son på förskolan kvart i åtta och hämtar honom klockan fem, för det är så våra arbetstider ser ut. Förutom på fredagar när vi alla slutar klockan tre, men då brukar jag jobba längre för att försöka jobba in den tiden jag tidiga
Läs mer