Du undrade om World Cup?
Jag tänkte att det kanske var dags att prata lite allvar. Om World Cup till exempel. Trots att jag gjort allt för att radera hela händelsen ur mitt minne.
Alltså, det första ord som ganska naturligt passerar genom mitt huvud när jag tänker igenom förra veckans samlade svenska anti-prestationer är pinsamt. Och sen kommer diverse andra mindre smickrande betydelser som dålig figur, besvikelse och misslyckande. Och jag kan inte förklara något av det.
För jag vet inte varför vi var en katastrof den här gången. Jag skulle kunna skylla på att vi inte haft en enda samling sedan i juni. Eller på domarna. Eller att vi hamnade i en svår grupp. Men jag säger bara; dödens grupp, my ass! Men faktum kvarstår. Herre gud, vi hade inte ens kunnat vinna mot Backa Sharks om det var så.
Och nu, vad händer nu? Jo, förutom att samtliga inblandade på det svenska landslaget med hjärtat i halsgropen innerligt hoppas på fortsatt förtroende (förutom kanske då Johanna Ahlm som återigen visade vad hon kunde och väl knappast behöver vara nervös inför fortsättningen) så är det väl inte mycket mer. Samling i Tyskland i november. Och så kanske nåt annat i december.
Jag hoppas att jag får vara med igen, men det känns minst sagt tveksamt.
Och så säger dom att kallelsen kommer antingen denna eller nästa vecka. Jaha.
Alltså, det första ord som ganska naturligt passerar genom mitt huvud när jag tänker igenom förra veckans samlade svenska anti-prestationer är pinsamt. Och sen kommer diverse andra mindre smickrande betydelser som dålig figur, besvikelse och misslyckande. Och jag kan inte förklara något av det.
För jag vet inte varför vi var en katastrof den här gången. Jag skulle kunna skylla på att vi inte haft en enda samling sedan i juni. Eller på domarna. Eller att vi hamnade i en svår grupp. Men jag säger bara; dödens grupp, my ass! Men faktum kvarstår. Herre gud, vi hade inte ens kunnat vinna mot Backa Sharks om det var så.
Och nu, vad händer nu? Jo, förutom att samtliga inblandade på det svenska landslaget med hjärtat i halsgropen innerligt hoppas på fortsatt förtroende (förutom kanske då Johanna Ahlm som återigen visade vad hon kunde och väl knappast behöver vara nervös inför fortsättningen) så är det väl inte mycket mer. Samling i Tyskland i november. Och så kanske nåt annat i december.
Jag hoppas att jag får vara med igen, men det känns minst sagt tveksamt.
Och så säger dom att kallelsen kommer antingen denna eller nästa vecka. Jaha.
Kommentarer