Det är kväll, men inte mörkt ute

Nu är jag hemma från samlingen igen. Kvart i fem gick vi upp i morse och då var vi i Budapest. Kvart över nio landade vi i Köpenhamn. Halv två i Horsens.

Jag orkar inte säga så värst mycket just nu tror jag, för jag är så sjukt trött, men jag vill i alla fall berätta att det DET VAR SÅ ROLIGT ATT SPELA IGEN! Det var det!

Ni fattade väl att vi inte bloggade under samlingen - att det var därför jag var tyst? Det var det i alla fall. Det stod om det i någon tidning.

I alla fall.

Första träningen. Nervös!
Men jag jobbade upp mig under veckan och känner mig nöjd med min egen prestation. Efter hemmamatchen, självklart, men också efter bortamatchen. Om än inte lika.

Men dom där två jävla poängen vi borde ha klarat. Dom är jag sur över.

Veckan iväg var väldigt bra. Kul och bra träningar och givande. Med inputs från nya personer (tränare eller medspelare) är det lätt att bli bättre.
Och det var lärorikt, inte minst på grund av Claes Hellgren som var med oss till efter matchen i torsdags.
Han hjälpte i alla fall mig riktigt mycket, med tips och smarta saker. Han var ju så klart där för målvakternas skull, men gjorde lite gästspel som kantcoach. Uppskattat!

Kort sagt: Gött att vara tillbaka. Och gött att få personlig revanch från OS på Katalin Palinger i Ungerns mål.

Och så har jag svarat på era kommentarer från det förra inlägget. Bland kommentarerna alltså.