Jodå, det var la gött

Trots sent sänggående igår kväll (halv två eller så) masade vi oss upp i ottan för att bege oss till Himmelska fridens torg och Den förbjudna staden på förmiddagen. Så nu har vi sett det. På själva torget var det dock mest vi som blev turistattraktionen när en hel svärm med kineser bad om att få ta kort tillsammans med oss. Herre gud, stora OS-stjärnor på deras egna torg! Eller nåt.
Så vi tog kort på dom för att dom ville ta kort på oss och sen fick vi fly ner under jord och in i Den förbjudna staden istället. Där var inte folk fullt så på, men dom hejade glatt när vi gick förbi. Vissa ropade till och med Heja Sverige! fast utan att dom ens var svenskar själva. En konstig men rolig upplevelse!

För att prata lite handboll då. En annan match än sist kan man väl säga. Känner oss inte nöjda - det gör man väl sällan efter en förlust - men dock mycket mer tillfreds än efter matchen mot Ungern.
Vi visade att vi att kan slåss, att vi kan kämpa. Och vi stod upp som ett lag, där alla betydde lika mycket. Vi visade glädje.

Vi kan om vi vill.
Även jag, uppenbarligen. Det var ju det jag visste. Coachen med tydligen, eftersom jag fick fortsatt förtroende. Tack för det.

Nu laddar vi våra USB-minnen igen, med Korea den här gången. Vi ska försöka få koll på den så kallade "bisvärmshandbollen". Det ska nog gå, eller vad tror ni?
Minns ni att vi mötte Sydkorea i Stockholm, både i Märsta och Nacka? Minns ni att vi då vann en match? Petitetsser då att dom inte hade med sina tre bästa spelare. Nej men på riktigt - det är bra att ha mött ett lag några gånger innan. För att Sydkorea kommer komma med ett jävla tempo och sjukt bra passningsspel är det nog ingen som har missat. Frågan är väl om vi kommer vara beredda på det. Men med dom förutsättningar vi har här: klipp, teorigenomgång, kunskap och inside information ska vi nog klara av det. I alla fall om vi kommer lika laddade och peppade och redo som mot Ryssland.

Allihop nu: Alla vi som älskar Sverige klappar nu!