Joakim Lamotte, krönikör på GP, skrev ett inlägg igår. Här är mitt svar: Hej Joakim Lamotte, och tack för din krönika i GP igår. Den gav mig ännu lite sämre samvete för att jag lämnar min tvååring på förskolan under långa dagar - och ja, emellanåt händer det att han gråter när jag går. Det är så här förstår du, jag är ensamstående med min son Jack. Så har det varit sedan han föddes, eller till och med sedan han låg i magen, och det är inte självvalt. Hans pappa gick nämligen bort i cancer redan innan Jack föddes. Och jag jobbar heltid, fy farao fö r mig! Säger du. Jag är journalist, precis som jag antar att du är, och som du vet så ser inte arbetsmarknaden speciellt ljus ut för just vår yrkesgrupp, så man gör ju vad man kan, du vet? Varje dag lämnar jag min son på förskolan kvart i åtta och hämtar honom klockan fem, för det är så våra arbetstider ser ut. Förutom på fredagar när vi alla slutar klockan tre, men då brukar jag jobba längre för att försöka jobba in den tiden jag tidiga
Kommentarer
Det kan kun gå fremad nu.
Kampen mod Sønderjyske - kunne ligesågodt havde vippet til HH`s side.
Sort uheld !
Ha`nu en god Juleferie og kom stærkt tilbage i det nye år.
Jeg holder tommerne for jer :)
MVH
Leif Nørrersundby
Det kan bara gå framåt och nu har vi lång tid att träna, träna, träna oss bättre. :)
Tack.
Förstår att du lider och det finns liksom inget att säga för att mildra smärtan.
Det är magiskt! http://www.youtube.com/watch?v=Qh-igr8o-qA
Tack, ska lyssna och bli tröstad. :)