Men tysklandsbesöket var ju bra i alla fall...
Jaha. Det var väl antagligen slutet på den här säsongen.
Efter ett par minuter i matchen mot Esbjerg hoppade jag in från kanten, sköt, gjorde mål och landade. Och det var där det gick fel. Landade på foten, med knät i en konstig vinkel. Och kände hur något inne i knät gick sönder. Med ett knäck liksom. Minns inte om jag hörde det eller bara kände. Men smärtan som följde var intensiv.
Och precis när jag låg där och inte kunde göra nåt annat än koncentrera mig på det onda så tänkte jag massa olika saker. Och väldigt många fula ord.
Först tänkte jag: jag kommer inte kunna spela mer den här matchen.
Och sen: korsbandet är av, helvetes jävla förbannade helvete (man är inte så oerhört kreativ när det gäller synonymer i sådana lägen).
Efter det tänkte jag: hela satans säsongen försvinner.
Och sen, tillbaka till nuet: och jag kommer inte kunna åka till Tyskland för att hälsa på efter matchen.
Fast det kunde jag. Och det var ju tur.
Självklart vet dom inget säkert än, men jag är själv helt övertygad. Trots att jag aldrig har dragit av ett korsband förut så vet jag. Det måste vara precis så där det känns. Så nu har jag kryckor. Och ont. Tid för MR lär vara beställd.
Men jag vägrar vara negativ eller sur på grund av det. Jag är överlag en positiv person.
Många har haft liknande skador och klarat det alldeles utmärkt. Nio månader. Kanske inget mer Horsensspel efter det, men kanske mer handboll.
Åkte till akuten i Esbjerg och anmälde mig när det hänt, men på grund av danskarnas uppenbara lust att vilja skada sig just på lördagar och i närheten av Esbjergs sjukhus så var det väldigt lång kö. Jag valde att avanmäla mig och hoppa ut till bilen igen och bli körd tillbaka till matchen. Jag är rätt bra på att ställa diagnoser på mig själv. Min pappa är ju faktiskt läkare, så jag får det.
Men det värsta är nog att när jag blundar, så spelas det upp igen, på repeat. Hoppa, skjuta (långa UPPE, märk väl! Dock utan att ha blivit noterad för målet i matchrapporten...), landa, smärta. Skev vinkel, trasigt knä.
Så folket, korsbandsskador. Erfarenheter (helst bara glada rapporter...)?
Efter ett par minuter i matchen mot Esbjerg hoppade jag in från kanten, sköt, gjorde mål och landade. Och det var där det gick fel. Landade på foten, med knät i en konstig vinkel. Och kände hur något inne i knät gick sönder. Med ett knäck liksom. Minns inte om jag hörde det eller bara kände. Men smärtan som följde var intensiv.
Och precis när jag låg där och inte kunde göra nåt annat än koncentrera mig på det onda så tänkte jag massa olika saker. Och väldigt många fula ord.
Först tänkte jag: jag kommer inte kunna spela mer den här matchen.
Och sen: korsbandet är av, helvetes jävla förbannade helvete (man är inte så oerhört kreativ när det gäller synonymer i sådana lägen).
Efter det tänkte jag: hela satans säsongen försvinner.
Och sen, tillbaka till nuet: och jag kommer inte kunna åka till Tyskland för att hälsa på efter matchen.
Fast det kunde jag. Och det var ju tur.
Självklart vet dom inget säkert än, men jag är själv helt övertygad. Trots att jag aldrig har dragit av ett korsband förut så vet jag. Det måste vara precis så där det känns. Så nu har jag kryckor. Och ont. Tid för MR lär vara beställd.
Men jag vägrar vara negativ eller sur på grund av det. Jag är överlag en positiv person.
Många har haft liknande skador och klarat det alldeles utmärkt. Nio månader. Kanske inget mer Horsensspel efter det, men kanske mer handboll.
Åkte till akuten i Esbjerg och anmälde mig när det hänt, men på grund av danskarnas uppenbara lust att vilja skada sig just på lördagar och i närheten av Esbjergs sjukhus så var det väldigt lång kö. Jag valde att avanmäla mig och hoppa ut till bilen igen och bli körd tillbaka till matchen. Jag är rätt bra på att ställa diagnoser på mig själv. Min pappa är ju faktiskt läkare, så jag får det.
Men det värsta är nog att när jag blundar, så spelas det upp igen, på repeat. Hoppa, skjuta (långa UPPE, märk väl! Dock utan att ha blivit noterad för målet i matchrapporten...), landa, smärta. Skev vinkel, trasigt knä.
Så folket, korsbandsskador. Erfarenheter (helst bara glada rapporter...)?
Kommentarer
Jag tycker det var dåligt gjort, Annika.
Hoppas att du läker väl och inte har ont.
Så fel jag hade. Sekunden efter jag skadade mej, och jag, precis som du, kände direkt att det var av, sånt känner man bara. I alla fall, sekunden efter tänkte jag redan på rehab och alla svettiga timmar jag skulle lägga ner på att ta mej tillbaka.
Jag märkte hur mycket jag älskar att spela handboll och att jag tagit det för givet. När man inte kan springa, inte ens gå, då vet man att varje sekund på handbollsplanen kommer uppskattas framöver.
Du är en riktig kämpe, så jag vet att du tänker precis som jag. Du tänker bara på att ta dej tillbaka och det kommer du göra galant.
Om du har bra förutsättningar och är stark, så kanske du inte ens behöver operera.
Jag hejar på dej och tvivlar inte en sekund på att du kommer klara det här. Kram på dej.
Men men, då hittar man nya, okända krafter inom sig, orkar med rehab, inte vill ge upp, bara kör på, även om det känns helt hopplöst.
Och en vacker dag (typ ett år senare) blir man frisk och springer och spelar igen! Och oj vad stolt blir man då. Då vet man att man klarar det.
Lycka till Annika!!!
Micka opererades 23 mars (5 veckor efter skadan). Är i full träning. Inga besvär alls. Rörde sig fint på träningen igår. Börjar spela matcher igen om 4-6 veckor. Opererades av Jon (patellarsena precis som sjukgymnasten säger alldeles riktigt) och sen rehabbat med Mia som falköga.
Från skada till match blir det väl 9 månader ungefär
Viktigt att rehab börjar nu!, inte vänta till efter operationen.
ppa
Jag är jätteledsen över din skada och hoppas på det bästa!!
Om dom är osäkra på röntgen ( dom såg inte att nåt av mina korsband va av på röntgen) så är Stenkan the man att se vad som hänt. Men det visste du säkert redan. Du kommer klara rehaben galant du är en sån fighter och du kommer komma tillbaka bättre än någonsin. Jag hejar som fan på dig.
Massa kramar JG
Är du säker på att det är korsbandet...och i så fall vilket, främre, bakre?
Idag går det så mycket framåt hela tiden när det gäller korsbandsskador. För mig tog det tid att få op tid...men det bör väl inte du få några svårigheter med att få...laget eller landslaget har väl kontakter. Så fort op är överstökat så jobbar man liksom bara mot att komma tillbaka och tiden går förvånandsvärt snabbt. För 9 år sedan när jag op 1 ggr så tog det 5 månader innan jag var tillbaka....men idag som sagt så bör allt gå framåt dvs kortare tid?
Du kommer vara tillbaka i spel och träning innan du hinner blinka...kom ihåg positiv inställning och ett jävlar anamma så går det bra...
Svarar gärna på frågor om du har några...det är bara att maila.
Du vet att Heidlös alltid har en plats för dig ;-)
Skämt skämt. Klart det går bra!
Min glada rapport är att du kan träna upp massa andra grejer och bli grymmare på teknik, för att du kan fokusera mer på dem just då, istället för spelet.
Kram JE