Kvällsposten

Allt i min resväska har ett lager av vit päls över sig. Precis som vanligt efter besök i Göteborg. Hunden Oliver har ännu en gång satt sina spår.
Här i Danmark har jag ingen sån som han, men en ärvd, vit porslinshund av okänd sort och i ungefär samma storlek som en chihuahua står och vaktar ingången till vardagsrummet. Hans nos är orange.

Det är klass det, I tell you!

Nu ska jag berätta hur duktig jag är. Förstår ju att ni alla sitter som på nålar och väntar vid det här laget.

Cyklade på gymmet idag, med belastning minsann. Och sen har jag spenderat resten av dagen med att sträck-sträck-sträcka. Bara en vecka kvar till operation nu och då ska det vara hundra procent fit for fight har jag tänkt. Sen har jag hört att jag ska hoppa på kryckor i två (!) månader. Det ingick inte i mina planer, nej. Det gjorde det verkligen inte.
Så vi får väl se hur lång tid det går innan jag hystar ut mina genom fönstret.

Men i alla fall, på handbollsträningen framåt eftermiddagen var jag så satans uttråkad redan efter fem minuter att jag var tvungen att stå på ena sidan och skjuta på målet helt själv. Till och med satsa innan skottet kunde jag. Och hoppa lite. På fel ben givetvis. Och sen fick jag vara med och passa för dom oskadade var ojämnt antal. Vilken lycka!

HH har bestämt att vi i laget ska äta ihop efter träningen imorgon kväll. Alltså först taktik, sen träning och sist mat. Får bli ett långt pass på gymmet för min del.
Och imorgon har direktör Poulsen dessutom bett om personligt möte med mig nere på kontoret. Är oerhört spänd på vad vi ska prata om. Oerhört.

Kan ju inte bli annat än en bra dag imorgon, det förstår ni ju själva.