Mycket info på liten yta

Det var ju väldigt intressant det där med mobilbloggning. Själva bloggandet blir ju dock relativt hämmat när det endast går att skriva rubriker och då i ett begränsat antal bokstäver. Men jag antar att det finns en tjusning med allt. Nästa gång jag startar en blogg kanske den bara ska bestå av överskrifter.

Fast ni fattade väl grejen ändå antar jag: korsbandet är avslitet och där finns broskskador.
Jag fick svar på scanningen, enbart på grund av att den där sjukgymnasten som först blev sur för att jag ville göra en scanning i Sverige gjorde sitt yttersta för att få fram doktorns svar. Tusind tak Mikael!

På bussen till matchen i Köpenhamn (Horsens spelade ju mot FCK idag) roade jag mig lite med en lista. Det var dock innan jag faktiskt fått svaret på scanningen. Ska fila lite på listan nu i efterhand, men det får nog bli en annan dag.

Positiva saker med att vara långtidsskadad:
1. Man kan ha långa naglar.
2. Man behöver inte tänka på hur, när och vad man ska äta hela tiden.
3. Det blir inga äckliga och stinkande knäskydd i tvättkorgen.

Och hur gulligt var inte det här? Jag tror att någon på europamester gillar mig! Jag gillar dom med.

Nu är jag för övrigt i Sverige och ska stanna ett slag. Till på onsdag kanske.

Uffe (landslagstränaren) hävdade, med tanke på korsbandsskadan, tidigare idag på telefon att det bara var att bryta ihop och komma igen. Men då jag påtalade att jag inte hade tänkt bryta ihop alls utan att jag redan var på väg uppåt och framåt i mina tankar på en återkomst till handbollsbanan sa han att jag faktiskt måste bryta ihop.
"Man måste göra det", sa han. Och sen pratade vi inte mer om saken. Uffe är ofta väldigt bestämd.

Jag lovar att ni blir dom första som får veta om mitt eventuella bryt. Promise!

Kommentarer

Anonym sa…
Min gissning är att du redan brutit ihop i max 5 minuter och därefter bestämt dig för att komma tillbaka! Det räcker, tycker jag i alla fall.
Kämpa på, vinnare som du är!
Kram Flätan
10 oktober 2008 kl. 08:59
Anonym sa…
Trist att korsbandet är helt av :-(

Gulligt skrivet om dig! Jag är också övertygad om att Annika inte kan ersättas!
10 oktober 2008 kl. 09:05
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Sverige mot Kina. Jag känner mig enormt nöjd med att vi vann! Ja, det saknas några mål i förhållande till Hollands prestation mot samma nation, men jag ser verkligen inte att det är ett jätteproblem. Inför den sista gruppspelsmatchen har vi alla möjligheter att veta exakta förutsättningar för en eventuell gruppseger ändå. Kul att se både Jamina Roberts och Johanna Ahlm glänsa i dag. Men försvaret måste fortfarande bli bättre och tätare. Det behöver egentligen inte sägas så mycket mer om matchen, tycker jag. Så. Jag blir lite personlig istället. Jag sitter här och försöker känna efter: Skulle jag vilja vara med på plan? Saknar jag att spela på landslagsnivå? Svaret är nej på båda. Och varför? För att gå till svar nummer ett så tror jag att jag helt enkelt är för trött för att orka vilja. De senaste åren har gjort att det bosatt sig någon konstant trötthet i min kropp och allt som inte är ett måste orkar jag helt enkelt inte med. Bara tanken på att träna så mycket som krävs o
Läs mer

Hepp

Nä alltså, ursäkta att det inte blev något nytt inlägg efter gårdagens match mot Holland, men jag var inte på humör. Dels var jag sur av rent egoistiska skäl eftersom jag egentligen skulle varit på plats för en hyggelig dag i handbollens Mekka, men drabbades av den stora magsjukan som cirkulerat på förskolan den senaste tiden vilket alltså tvingade mig att stanna hemma från resan. Och dels var ju matchen igår otroligt dålig! Ja, man ska vara väldigt nöjd med den enda poängen man fick kämpat med sig, men att det alls behöver gå så långt som att man är nära att förlora är inte bra nog. Att spela med Jenny Alm, som ju alldeles uppenbart inte hade dagen, under så lång tid är ju mest bara...jag vet inte vad jag ska kalla det, men fel skulle kunna funka. Och jag kan för mitt liv inte förstå vad den stackars Jamina Roberts gjort för att inte få spela mer än hon får. Ofattbart. Och försvarsspelet behöver vi väl inte ens gå in på egentligen. Att stå tätt, hjälpa varandra och slå på - det
Läs mer

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?

Joakim Lamotte, krönikör på GP, skrev ett inlägg igår. Här är mitt svar: Hej Joakim Lamotte, och tack för din krönika i GP igår. Den gav mig ännu lite sämre samvete för att jag lämnar min tvååring på förskolan under långa dagar - och ja, emellanåt händer det att han gråter när jag går. Det är så här förstår du, jag är ensamstående med min son Jack. Så har det varit sedan han föddes, eller till och med sedan han låg i magen, och det är inte självvalt. Hans pappa gick nämligen bort i cancer redan innan Jack föddes. Och jag jobbar heltid, fy farao fö r mig! Säger du. Jag är journalist, precis som jag antar att du är, och som du vet så ser inte arbetsmarknaden speciellt ljus ut för just vår yrkesgrupp, så man gör ju vad man kan, du vet? Varje dag lämnar jag min son på förskolan kvart i åtta och hämtar honom klockan fem, för det är så våra arbetstider ser ut. Förutom på fredagar när vi alla slutar klockan tre, men då brukar jag jobba längre för att försöka jobba in den tiden jag tidiga
Läs mer