Snart är dagarna slut

Det var jobbigt idag.

Surt att sitta bredvid träningen och inte kunna göra minsta lilla skit. Men det värsta av allt är att aldrig få tid för scanning (MR). Att bara gå runt här och tråkas ihjäl och inte veta ett skit är åt helvete. Det är klart att jag egentligen mycket väl vet vad det är som är fel. Och alla andra med. Men det går inte att planera något över huvud taget så länge det inte finns en nedskriven framtid för skadan. För hur ska jag kunna veta var jag ska befinna mig om en månad om jag inte ens vet om jag ska opereras. Och var. Och att inte veta sliter på mitt goda humör. Snart är det borta. Och hittills har jag faktiskt inte träffat någon som gillar när det är försvunnet.

Kan hända att jag låter som om jag tar det hela som ett skämt, men det är långt ifrån så det är.
Jag tycker det är otroligt dåligt av klubben att inte ordna med scanning direkt. Bland det sämre jag varit med om, och det är inte direkt första gången.
Någon borde ta sig i kragen och det är inte jag. Jag är svinbra på att hitta muskeln.

Så nu ska jag tröstäta en macka och sen gå och kolla på andralaget som spelar match. Eller gå var väl i och för sig en överdrift. Hoppa, ändrar jag det till.

Kommentarer

Jessica sa…
Annika, jag är på din sida, hur kan de inte ha ordnat en MR redan?? Du är ju ändå proffs och spelar i en av världens bästa ligor... Hoppas att det löser sig snart och att skadan inte är så allvarlig som du redan vet att den är (jag vet, jag förstod också på en gång när jag slet av korsbandet...). Men hoppet är ju det sista som överger en!!

Hoppas du får en trevlig helg i alla fall!

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?