Jag är inte på jakt efter en ego-boost varje gång

Jag skulle vilja förtydliga en sak.

Ibland är jag i Heidhallen och hälsar på. Oftast för att titta på någon match och ibland för att dela ut kanttips. Den här helgen var jag där två gånger. I lördags såg jag damerna spela (och förlora) mot Kropps och i söndags såg jag herrarna spela (och vinna) mot Aranäs.
Så långt är allt bra.

Men. Varje gång jag är där så tycker speakern, som i övrigt naturligtvis är väldigt snäll och bra, att han måste nämna det. Ungefär som om jag vore David Beckham. Det är jag inte. Och jag åker inte till Heidhallen för att bli utropad i högtalarsystemet, utan för att jag gillar att hänga där. Bara så att ni vet. Jag skulle faktiskt föredra att inte bli uppropad alls.

Kommentarer

Anonym sa…
Me too
ddy

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?