Det var ju det där med sextio minuter och att springa hem

Ursäkta frånvaron, men jag hade besök. Pappa var ju här och det var så trevligt att jag liksom inte hade tid att blogga.

Nåja. Vi spelade match igår. Mot Odense GOG. Glädjen att träffa alla svenskorna!
Och gamla förbundskaptenen som, naturligtvis iklädd solbrillor även inne i hallen, hälsade med ett glatt: Hallå Bloggarn! och en kram.

Glädjen, som sagt.

Och vi spelade faktiskt riktigt bra. I 34 minuter alltså. Sen gick det lite utför kan man säga. Men jag tror nog att jag håller mig från att tycka för mycket.

Fast jag tyckte det var så kul att spela match! Och faktum är att jag känner mig mycket starkare än innan skadan. Hoppar längre, springer fortare, skjuter hårdare. Det känns väldigt fint så.

Nu har pappa åkt hem och HH ska träffa en kostvägledare och styrketräna i eftermiddag. Säkert ska vi vägas också. Det gör vi med jämna mellanrum.

Kommentarer

Michey sa…
Hmmm, tycker du inte så mycket p g a att du tyckte "för mycket" förra veckan...?

Synd isåfall!

Oavsett så har du en bra, innehållsrik och intelligent blogg. Inte helt jättevanligt när man läser sportbloggar.
Annika sa…
Michey: Nej då. Jag hade bara inte lust att tycka så mycket. Dålig match, helt enkelt.
Och tack!

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?