Proffshandboll goes kostblogg

Det var en riktigt bra dag igår. En liksom riktigt... fin dag. Så jag hade inte tid att blogga.

Men nu är det en ny morgon, med helt nya förutsättningar. Bloggandet fortsätter alltså.
Och jag lovade visst ett inlägg om kost.

Proffshandboll har ju uppenbarligen gått matblogg, som ni ju märkt.

Anyhow. Vi har vid två tillfällen fått träffa en dietist här. Första gången (för tre år sedan) fick alla i laget enskilda möten med en dam som skulle bestämma saker. Vi skulle skriva en lista över sånt vi åt. Och hon skulle påtala bristerna.

Andra gången var för bara någon vecka sedan. Vi lyssnade på ett föredrag på ett av dom ställen vi styrketränar och vi fick lite tips på hur man ska äta, vad man ska äta och när. Det mesta är ju ganska grundläggande och säkerligen sånt som ni alla redan vet: undvik socker och dåligt fett, ät kolhydrater innan och protein efter träningen, drick flera liter vatten om dagen.

Men saken är den att jag aldrig någonsin tänkt över vad jag har ätit. I perioder, möjligtvis, men inte som regel. Jag brukar helt enkelt äta det jag känner för, när jag känner för det.

Jag har provat att vara till lags, att äta som dom säger, men mina prestationer har aldrig blivit bättre av det. Kanske har jag inte gett det tillräckligt med tid, men så är det i alla fall.

Men det är en sån sjuk hype runt mat i idrottsvärlden. Det pratas om att banta, om att "oh nej, det kan jag inte äta då blir jag fet" och liknande. Och då blir jag så trött.

Jag tycker så här (och jag vet att jag har skrivit ett inlägg om det tidigare, men jag orkar inte leta upp det nu och länka):
Är man tjock så ska man inte äta godis och kakor och mera sås och extra ost och vad det nu än är man helt plötsligt "måste" ha. Är du tjock och inte har lust att vara det mer, så drick vatten istället för cola, ät sallad istället för pommes frites. Ät inte efterrätten. Gå istället för att ta bilen. Och skippa uttrycket "unna mig". Jag kräks av unna mig. Unna dig en bok då, eller en kopp te, om du nu måste belönas.

Men bland elitidrottare är det inte så många som behöver tänka så. För all den träning vi har gör att man måste äta mycket. Och det är inte så sabla viktigt vad det är. Använd det sunda förnuftet.

Men jag vet inte om jag är rätt person att fråga när det gäller mat. Har ju mina egna issues, liksom.
Ibland tycker jag att jag är tjock, fast jag inte är det. Det gör väl alla.

Men alla borde gå igenom livet med lite mer känsla.

Men. Nu ska jag ner på stan (ut genom porten alltså) och hämta ut dom hundranitton bilderna. Skriver om mental träning senare. Har några tips! Gött va?

Nåt mer ni undrar över?

Ciao, amigos.