It’s like you’re the swing set, and I'm the kid that falls

Dagens träningspass bland crosstrainern och vikterna avlöstes av ett besök på en 30 kronors-take away-salladsbar och en koll på andralagets första halvlek mot Odder.

Men sen blev vi så trötta att vi var tvungna att gå hem. Var trötthet har sin orsak, ju.

Fast sen blev jag mest bara trött på att vara trött och körde bilen mot finare marker.

Där hittade jag ett vackert landskap mellan Horsens och Vejle, i närheten av Stouby.

Sen köpte jag en hamburgare (nej, inte det minsta dåligt samvete vad det gäller kostplanering och dylikt), som jag åt en knapp fjärdedel av - oerthört lönt, och åkte hem när det började skymma.

Och nu känner jag mig växelvis som Santigold - You'll find a way och Joshua Radin - No envy no fear. Och emellanåt även som Demi Lovato - Every time you lie.

Och fan. Till och med som Pink - I don't believe you som är så himla sorglig.

Men det skiter väl ni i, kan jag tänka mig.

Kommentarer

Broström sa…
Jag skiter inte i. Jag bryr! Grymt foto dessutom.
Annika sa…
Broström: Tack. Och igen, tack!
Michey sa…
Om du plåtat den bilden så kan man ju lugnt säga att du har framtiden säkrad efter avslutad handbollskarriär. Galet bra foto!
Ljungan sa…
Vilka underbara bilder.....
du har allt en del av konstnärsgenen i dig också !
Annika sa…
Michey: Jo, jag har tagit bilden. Tack! :)

Ljungan: Tack! Det verkar finnas hopp även för mig, ja... Vem hade trott det! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det finns alltid något som kan bli annat än man tänkt

Hepp

Vad vet du egentligen Joakim Lamotte?