Proffshandboll goes mentalblogg
Säsongen 2006/2007 hade HH en liten svacka. Vi hade förlorat sex av dom sju första matcherna i ligan. Det enda laget vi vunnit mot (och då bara med ett enda mål) var TTH. Som precis som i år var ett nyblivet ligalag.
Och den elfte oktober åkte vi till Esbjerg (där det, som vi alla vet, inte ofta händer bra saker - lugn, jag tänkte på korsbandsskadan, det var inget dolt illapratande om klubben) och förlorade med dom pinsamma siffrorna 14-22.
Vi kunde bara inte göra mål, trodde vi. Vi kunde faktiskt knappt spela handboll alls. Sas det. Och för varje åsikt, oavsett om den kom från en i laget eller från en utanför, så växte sig frustrationen större.
Då hade vi ändå fått stöd från en hastigt inhyrd Åsa Eriksson. Men ingenting verkade kunna få oss att prestera på den nivån vi borde vara kapabla till.
Klubben agerade genom att hyra in en mental tränare: Erik Østenkjær. Han var hos oss och pratade ett par gånger. Och jag har inte en susning om vad han egentligen sa, eftersom min hjärna förvandlas till en teflonpanna under föreläsningar, mer än att det hela ju lät ganska logiskt. Och vi fick lära oss en del om samarbete och att tänka som ett lag.
Den nittonde oktober (alltså bara en vecka efter krisen i Esbjerg) spelade vi hemmamatch mot Århus. Vi vann med 32-21. Tio dagar senare mötte vi Ikast och vann med 28-26. Ytterligare två veckor senare vann vi över FCK med 33-23.
(Jag har researchat och är helt hundra på siffrorna, bara så att ni vet.)
Sen blev det EM-uppehåll och vi tappade liksom vårt go där någonstans, för i januari förlorade vi återigen. Men det viktiga i berättelsen är att det går att flytta blicken framåt, att växa, att prestera bättre bara genom att tänka rätt.
Efter ett av mötena med Erik skickades vi hem med varsin pappersbit med några rader på. Den talade om för oss vad vi skulle göra för att fokusera på matchen.
8 punkter:
1. Innan du somnar dagen innan match - bestäm dig för hur du ska vakna: vilken tid och i vilket humör du då ska vara.
2. Bestäm dig för när, hur mycket och vad du ska äta. Och vad du kommer att känna då.
3. Bestäm dig för hur du säger hej då där hemma. Och i vilket humör du då ska vara.
4. Bestäm dig för hur du ska säga hej till dina lagkompisar och i vilket humör du då ska vara.
5. Bestäm dig för tre saker du ska fokusera på i just den här matchen och vilket humör som följer med dom tre sakerna.
6. Bestäm dig för hur du ska gå ut till matchen och hur ditt humör då ska vara.
7. Bestäm dig för hur du ska hantera ditt humör under pausen.
8. Bestäm dig för hur du ska börja och sluta andra halvlek.
Personligen är jag ju inte så mycket för att göra läxor så jag valde bara ut dom punkterna som jag tyckte passade mig.
Jag tror väldigt mycket på att det går att styra sina tankar och sitt humör. Och jag har ändå ett ganska "aktivt" humör.
Men i det stora hela tror jag att det handlar mycket om att tänka på dom små sakerna och inte på dom stora. Många bäckar små, eller nåt.
Klart som fan att man blir deprimerad och inte kan prestera om man ser en match som en enda lång sextiominutersperiod mot världens bästa spelare. Men delar man upp den i små bitar, med små tankar och små delmål, så blir det genast lite lättare. Det är väl som att måla ett hus, antar jag. Det känns ju onekligen lite lätt energikrävande att måla hela skiten på en gång. Men det gör man ju aldrig, om man inte är dum i huvudet.
På samma sätt kan man inte spela hela sextiominutersperioden inom loppet av dom första fem minuterna.
Sen tror jag också att det är oerhört viktigt att komma ihåg varför man gör det man gör. Oavsett om det är handboll eller husmålning. Man vill i princip alltid uppnå något med det man gör:
genom att äta vill man bli mätt, genom att sova vill man bli pigg, genom träning vill man bli bättre. Ni förstår nog.
2 frågor (och dess följdfrågor) till mig:
1. Varför spelar jag handboll?
För att det är det roligaste jag vet.
följdfråga: Hur kan det var det?
Därför att det betyder så mycket för mig och för att jag går in för att ha så kul som möjligt under träning och matcher.
2.Varför tränar jag?
För att jag vill bli bättre på allt.
följdfråga: Hur blir jag det?
Genom att ge allt varenda gång och inte ge upp. Genom att ta i lite extra även om det är jobbigt som fan.
Och dagens tips från coachen:
Var aldrig nöjd med träning du inte gett allt på.
Och med det menar jag inte att man ska träna fullt fast man är skadad och sån skit, men jag menar att om man till exempel måste gå av under en övning, så gör nåt annat under tiden. Träna överkroppen om du har ont i benen och omvänt.
Man vinner väldigt mycket på att ge det där extra. För känner du dig bra och stark och som en förebild, så smittar det av på dom andra.
Och den elfte oktober åkte vi till Esbjerg (där det, som vi alla vet, inte ofta händer bra saker - lugn, jag tänkte på korsbandsskadan, det var inget dolt illapratande om klubben) och förlorade med dom pinsamma siffrorna 14-22.
Vi kunde bara inte göra mål, trodde vi. Vi kunde faktiskt knappt spela handboll alls. Sas det. Och för varje åsikt, oavsett om den kom från en i laget eller från en utanför, så växte sig frustrationen större.
Då hade vi ändå fått stöd från en hastigt inhyrd Åsa Eriksson. Men ingenting verkade kunna få oss att prestera på den nivån vi borde vara kapabla till.
Klubben agerade genom att hyra in en mental tränare: Erik Østenkjær. Han var hos oss och pratade ett par gånger. Och jag har inte en susning om vad han egentligen sa, eftersom min hjärna förvandlas till en teflonpanna under föreläsningar, mer än att det hela ju lät ganska logiskt. Och vi fick lära oss en del om samarbete och att tänka som ett lag.
Den nittonde oktober (alltså bara en vecka efter krisen i Esbjerg) spelade vi hemmamatch mot Århus. Vi vann med 32-21. Tio dagar senare mötte vi Ikast och vann med 28-26. Ytterligare två veckor senare vann vi över FCK med 33-23.
(Jag har researchat och är helt hundra på siffrorna, bara så att ni vet.)
Sen blev det EM-uppehåll och vi tappade liksom vårt go där någonstans, för i januari förlorade vi återigen. Men det viktiga i berättelsen är att det går att flytta blicken framåt, att växa, att prestera bättre bara genom att tänka rätt.
Efter ett av mötena med Erik skickades vi hem med varsin pappersbit med några rader på. Den talade om för oss vad vi skulle göra för att fokusera på matchen.
8 punkter:
1. Innan du somnar dagen innan match - bestäm dig för hur du ska vakna: vilken tid och i vilket humör du då ska vara.
2. Bestäm dig för när, hur mycket och vad du ska äta. Och vad du kommer att känna då.
3. Bestäm dig för hur du säger hej då där hemma. Och i vilket humör du då ska vara.
4. Bestäm dig för hur du ska säga hej till dina lagkompisar och i vilket humör du då ska vara.
5. Bestäm dig för tre saker du ska fokusera på i just den här matchen och vilket humör som följer med dom tre sakerna.
6. Bestäm dig för hur du ska gå ut till matchen och hur ditt humör då ska vara.
7. Bestäm dig för hur du ska hantera ditt humör under pausen.
8. Bestäm dig för hur du ska börja och sluta andra halvlek.
Personligen är jag ju inte så mycket för att göra läxor så jag valde bara ut dom punkterna som jag tyckte passade mig.
Jag tror väldigt mycket på att det går att styra sina tankar och sitt humör. Och jag har ändå ett ganska "aktivt" humör.
Men i det stora hela tror jag att det handlar mycket om att tänka på dom små sakerna och inte på dom stora. Många bäckar små, eller nåt.
Klart som fan att man blir deprimerad och inte kan prestera om man ser en match som en enda lång sextiominutersperiod mot världens bästa spelare. Men delar man upp den i små bitar, med små tankar och små delmål, så blir det genast lite lättare. Det är väl som att måla ett hus, antar jag. Det känns ju onekligen lite lätt energikrävande att måla hela skiten på en gång. Men det gör man ju aldrig, om man inte är dum i huvudet.
På samma sätt kan man inte spela hela sextiominutersperioden inom loppet av dom första fem minuterna.
Sen tror jag också att det är oerhört viktigt att komma ihåg varför man gör det man gör. Oavsett om det är handboll eller husmålning. Man vill i princip alltid uppnå något med det man gör:
genom att äta vill man bli mätt, genom att sova vill man bli pigg, genom träning vill man bli bättre. Ni förstår nog.
2 frågor (och dess följdfrågor) till mig:
1. Varför spelar jag handboll?
För att det är det roligaste jag vet.
följdfråga: Hur kan det var det?
Därför att det betyder så mycket för mig och för att jag går in för att ha så kul som möjligt under träning och matcher.
2.Varför tränar jag?
För att jag vill bli bättre på allt.
följdfråga: Hur blir jag det?
Genom att ge allt varenda gång och inte ge upp. Genom att ta i lite extra även om det är jobbigt som fan.
Och dagens tips från coachen:
Var aldrig nöjd med träning du inte gett allt på.
Och med det menar jag inte att man ska träna fullt fast man är skadad och sån skit, men jag menar att om man till exempel måste gå av under en övning, så gör nåt annat under tiden. Träna överkroppen om du har ont i benen och omvänt.
Man vinner väldigt mycket på att ge det där extra. För känner du dig bra och stark och som en förebild, så smittar det av på dom andra.
Kommentarer
Broström: Säg till dom! :) Tack.